Carey Mulligan: "Tanken att kvinnor i grunden är svaga är ju helt befängd"
Yrke: Skådespelare.
Ålder: 30 år.
Familj: Maken Marcus Mumford (sångare i Mumford & Sons), bebis på väg.
Bor: Devon, England.
Karriär: Slog igenom i Stolthet & fördom (2005) och har bland annat medverkat i filmerna Wall Street: Money never sleeps (med Michael Douglas), Drive (med Ryan Gosling), Den store Gatsby (med Leonardo DiCaprio) och Far from the madding crowd.
Aktuell: I filmen Suffragette
Fråga aldrig Carey Mulligan hur det är att gestalta ”starka kvinnliga roller”. Hon avskyr begreppet.
– Män får aldrig den kommentaren, ”Du har spelat ännu en stark man, hur känns det?”. Tanken att kvinnor i grunden är svaga, men att vi har upptäckt några få starka exemplar som vi kan göra filmer om, är ju helt befängd.
Vi träffas på Soho Hotel i London och Carey har på sig en mönstrad Stella McCartney-klänning, låga guldskor från Christian Louboutin och väldigt lite smink. Hon hälsar på mig med ett så varmt leende att jag först tror att hon misstar mig för någon hon känner. Hon har ägnat dagen åt intervjuer tillsammans med resten av skådespelarna från nya filmen Suffragette. Carey spelar huvudrollen, Maud, en tvätterska som blir en kämpe i en radikal rörelse i kampen för kvinnlig rösträtt, en suffragett, under tidigt 1900- tal i Storbritannien. Filmen tar upp en av de allra mest avgörande händelserna i kvinnokampens historia, feminismens motsvarighet till månlandningen: när Emily Wilding Davison kastar sig framför kungens häst under en kapplöpning i Epsom 1913 och avlider.
– Det var de första nyhetsbilderna som spreds över hela världen, så det hade uppenbarligen stor betydelse, förklarar Carey. Hennes suffragettsjal finns inramad på parlamentshuset, där vi filmade. Davisons kista eskorterades av tusentals vitklädda suffragetter med lagerkransar på huvudet och folkmassor trängdes på gatorna.
Carey påpekar att det har tagit lite väl lång tid att göra en film om kampen för kvinnlig rösträtt.
– Ponera bara hur många gånger de tänkt i Hollywood: ”Ska vi berätta om suffragetterna? Nej, vi kommer inte att tjäna några pengar. Vi struntar i det.” Det produceras tre filmer om Boston-bombarna just nu, men det tog hundra år innan vi till slut berättar om några grundläggande mänskliga rättigheter.
När Careys agent berättade om Suffragette var hennes första reaktion: ”Kostymfilm, bläää … och korsetter, usch.” Men så läste hon manus.
– Jag blev chockad: polisbrutaliteten, hungerstrejkerna, tvångsmatningen, all vandalism. Jag hade nog en väldigt naiv syn på suffragettrörelsen. När jag gick i skolan pratade vi nästan inte alls om den.
Carey är en blandning av det väntade, en enkel guldring på vänster ringfinger (hon är gift med Marcus Mumford, sångare i Mumford & Sons), och det oväntade, en något blek tatuering på högra handleden föreställande en mås (som hon lät göra på Selfridges för att hon kände sig alldeles för mycket medelklass och inte tillräckligt cool för att gå till en riktig tatuerare). Nu, vid 30 års ålder, utstrålar hon lugn och verkar mer bekväm med sig själv än när hon slog igenom med rollen som tonårsflicka i An education från 2009. Men hon är öppen med sina svagheter och erkänner att hon brukade vara gråtfärdig i slutet av alla röda mattor för att skärskådningen är så obehaglig.
– Det är underbart att ha fina kläder på sig (Lanvin, Balenciaga, Erdem och Stella är favoriterna), men herregud, min gräns går vid ”mani cam” (där skådespelerskorna visar upp sina ringar och manikyrerade fingrar på röda mattan)! Det här handlar inte om att jag ska sälja min kropp till er, jag representerar en film. De säger inte åt männen att ställa sig och vända axeln till fotografen. Och som de håller på med kameran upp och ner längs kroppen. Vad letar de efter? Något skönhetsfel eller en extravagant urringning? Hur som helst så är det ett konstant objektifierande av kvinnor.
Teamet bakom Suffragette består till största delen av kvinnor, vilket går helt i linje med den utveckling inom filmen de alla vill se – och med ELLE UK:s kampanj #MoreWomen – där de stöttar och uppmärksammar varandra genom hela processen. Under vårt samtal kommer Careys motspelerska Anne-Marie Duff fram för att ge henne en avskedskram. När jag senare pratar med Duff över telefon berättar hon varför hon själv är en självskriven medlem i Carey Mulligans fanclub.
– Carey är en otroligt skicklig skådespelare. Hon har massor av integritet och bryr sig verkligen om sitt arbete. Hon är känslomässigt finkalibrerad och lätt att känna gemenskap med, men hon är rätt vågad och rolig också. Vi fnittrade konstant, fast hon är hundraprocentigt närvarande i varje scen.
Mycket har förändrats sedan Careys senaste ELLE UK-omslag i januari 2011. På den tiden var det stora hysch-hyschet hennes ex (Carey avskyr att prata om sitt privatliv), den kontroversielle skådespelaren Shia LaBeouf. Och fast hon försöker undvika att prata om Marcus (brevvän från barndomen!) så kan hon inte låta bli att le så fort hon nämner orden ”min man”. Jag frågar om hon gifte sig med en feminist.
– Ja, det kan jag nog ärligt påstå.
Bristen på tillräckligt lockande roller har inneburit ganska långa uppehåll mellan filmerna för Carey.
– Sorgligt nog har Hollywood alltid försökt sälja in idén om att spela fru till någon brittisk skådis på fram- marsch skulle vara ett toppengig, resonerar hon. Det är det inte. Många av de manus jag läser handlar om att vara någons fru eller flickvän. Men det är inte där berättelsen finns: jag vill spela huvudrollen. Jag har tänkt så här:”Okej, det har inte dykt upp något intres- sant så jag tänker faktiskt skita i allt under ett och ett halvt år”. Jag har slutat arbeta med filmer där jag känner att den kvinnliga rollen blir förminskad eller förlöjligad.
Oavsett så har hon ett helt annat sorts uppehåll framför sig nu när hon snart ska föda sitt första barn.
– Inom kort ska jag ha sex helt lediga veckor när jag bara ska vara hemma. Jag har alltid velat ha barn. Jag älskar det jag gör, men jag ser fram emot nästa fas i livet.
Efter vår intervju ska hon bege sig hem till Devon, där hon och Marcus har en gård och där hon ”tar på sig det som ligger på golvet”. Hemmalivet – så här före bebis – består av hundar (de har en cocker spaniel som heter Rambo), middagar med vänner och promenader.
– Ganska lugna grejer, konstaterar hon. Jag gillar att ge mig ut på äventyr och upptäcka platser, men när jag inte jobbar vill jag oftast bara vara hemma och inte ränna runt i världen. Jag vill ha normalitet och vara långt från city. Jag tycker att storstäder är ganska stressiga.
Normalitet har alltid varit viktigt för Carey. Hon växte upp i en ”trygg och lycklig medelklassfamilj”. Pappan är hotelldirektör, mamman universitetslektor och hon gick på internatskolan Woldingham i Surrey. Jag påpekar att ett av de problem som feminismen alltid har tampats med är att den oproportionerligt mycket gynnar just medelklasskvinnan och Carey nickar.
