Carina Berg om IVF och att bli gravid efter 40
Sommaren 2019 delade Carina Berg, 43, och Erik Berg, 32, den glada nyheten att de väntade ett gemensamt barn. Men, i samma inlägg på Instagram berättade paret också öppet att det varit en tuff resa och många tårar på vägen. En resa som hon nu vill berätta mer om – för att kunna skänka lite hopp till andra som är i samma situation, men framförallt för att få bort känslan av ensamhet i kampen.
Var fan är storken?
Var fan är storken? – kampen och längtan efter ett älskat barn är en dokumentärserie i fyra delar. I serien, som har premiär onsdag 19 maj på Kanal 5 samt discovery+ får vi följa par som är mitt uppe i kampen mot barnlöshet. Vi får också möta experter som berättar om hisnande forskning och reder ut myter och sanningar i ämnet. Förutom Carina Berg berättar även Kenza Zouiten, Charlotte Perrelli och Carolina Gynning om sina erfarenheter och sin kamp för att bli gravida.
Inför premiären av programmet får vi en pratstund med Carina över Teams, och vi börjar från början.
”Uttrycket 'skaffa barn' kan vara lite oödmjukt”
Carina har sedan tidigare sonen Holger, 11 år, tillsammans med Kristian Luuk, och innan hon träffade Erik hade hon inte funderat särskilt mycket på barnlöshet.
– När jag blev gravid med Holger var jag 31 år, och det var inga konstigheter med det. Då hade jag fortfarande det här inställningen att ”Nu är det passande och lägligt att skaffa barn, då gör jag det”. Jag var lyckligt ovetande om vad som komma skulle, säger hon och fortsätter:
– Nu kan jag ju tycka att uttrycket skaffa barn kan vara lite oödmjukt och att jag själv var lite oödmjuk i det. En nära vän som gjort samma resa sa till mig att ”Vi ska ödmjukas ner på knäna, för när vi sedan får det där barnet, då bryr vi oss inte om förlorad egentid och sömnbrist.” Och jag tycker att det var så himla fint! Tacksamheten jag har när jag sitter här med facit i hand efter vår resa, den trycker bort gnäll. Det är jag väldigt glad över.
Fem graviditeter, fyra missfall – och rädslan över att bli lämnad
Facit var alltså år av försök, fem graviditeter, fyra missfall – och så äntligen; sonen Otto, idag 1,5 år.
Sorgen över de många missfallen blandades också med rädslan över att Erik skulle lämna henne om hon inte skulle kunna ge honom ett barn. Kanske inte till en början, med så småningom. Sorgen förstärktes av hormonrasen som IFV-behandlingarna och de många och täta graviditeterna förde med sig.
– Det är det svåraste jag varit med om. Jag har varit med om stor sorg innan, men det här var en sorg som var parad med en oerhörd rädsla för att livet aldrig skulle bli som vi hoppades på. Ibland kunde jag absolut känna att vi ändå kommer hitta en annan lycka, att vår lycka inte är avhängig det här. Andra stunder kunde jag känna att vi aldrig kommer att bli lyckliga som par om vi inte får ett delat föräldraskap.
Carina berättar också om hur mycket hon anklagade sig själv över att inte kunna bli gravid. Hon beskriver det som en hård, mörk skuld, något hon först i efterhand har förstått är oerhört vanligt. I serien får tittarna ta del av otroligt starka, personliga scener som målar upp just det här – och de träffar som ett knytnävsslag i magen.
Som tur är stod Erik som en trygg och lugn stöttepelare genom missfall, tårar och hormonkaos, enligt Carina.
– Han tog den rollen ganska snabbt, han fattade liksom att han var tvungen att stå så stadigt han bara orkade och kunde. Jag var så hormonbombad att jag hade absolut ingen styrsel på mina känslor. Jag kunde rasa i kön på Ica och jag kunde rasa när vi passerade en barnvagn.
”Det där säger han bara för att han inte vet”
– Han var mer optimistisk i just det här. Han förstod också vad som var min yttersta rädsla i detta, så han upprepade som ett mantra: ”Det vi har, det är det som gör mig lycklig. Barn och föräldraskapet är bara en bonus.” Då tänkte jag som redan har barn sedan innan att ”Det där säger han bara för att han inte vet. Snart kommer han att förstå, och då drar han nog.” Jag var skitbra på att göra även det till ett mörker.
Svårigheterna att prata om barnlöshet göder både stigmat och ensamheten
Parallellt med sorgen och rädslan beskriver hon också känslan av isolering i kampen – något som definitivt både föds av, och göder, stigmat i frågan.
– Jag hade ingen lust att dela det här med en särskilt stor grupp. Och jag var heller inte tillräckligt modig. Det krävs en särskild kraft och styrka och jag hade inte det. Så jag kände mig sjukt ensam i det. Paren som ställer upp och är med och berättar om sin situation i det här programmet – jag bara baxnar när jag tänker på hur starka de är. Att de vågar detta? Och sänker garden när de är mitt uppe i det? De har ingen aning om hur deras resa ska sluta.
Vad gav dem kraft att orka fortsätta?
Carina är både klarsynt och tydlig, hon tvekar aldrig på sina svar. Ämnets allvarliga natur präglar samtalet, samtidigt som det välkända Carina-skrattet och den raljerande självdistansen ofta bryter igenom. Men vid frågan om vad som gav dem kraft att orka fortsätta kämpa är det som att känslorna sköljer över henne. Hon tystnar och rösten sänks flera steg, nästan bryts.
– Ja, det var knappt att det fanns någon kraft kvar tillslut… Men, jag tror att det var att jag ändå hela tiden blev gravid. Jag hade en svinbra IVF-läkare som hela tiden var så uppmuntrande, trots alla missfall: ”Jättebra, då vet vi att det funkar och fäster.” härmar hon i lugnande ton och tanken på läkaren gör att får tillbaka glittret i ögonen lika fort som det försvann.
– I mitt fall var det ju så tydlig, det handlade ju om min ålder. Jag minns en gång när jag hade det som tyngst och hon sade: ”Jaja, du behöver bara ta fler lotter. I en 40-årig kropp så ligger det ju fler nitlotter.” Jag hade väldigt mycket hjälp av hennes lugn och tydlighet. Hon var inte oroligt för att det här inte skulle funka liksom.
Vad går för tankar genom huvudet efter flera missfall på rad – finns glädjen kvar för varje plus, eller skapar det snarare en oro?
– Efter ett tag var jag tvungen att påminna mig själv om att vi inte väntade missfall. Det senaste missfallet vi hade var i vecka 12, så efter det började det ändå gro någon slags lyckorus som kunde skyla över rädslan. Men rädslan finns ju där hela graviditeten. Det finns ju där även nu, att nåt ska hända. Så det var ganska sent som jag vågade vila i att vi nog skulle få bli föräldrar.
Lillasyster Juno – ett femprocentigt mirakel
Och så kom han till sist: i december 2019 föddes Otto. Som grädde på moset blev paret dessutom, mycket överraskande, snart gravida igen. I mars föddes lillasyster Juno, 2 månader, som legat knäpptyst och sovit i Carinas famn under intervjun.
Det fanns fortfarande ett embryo kvar i frysen och planen var att efter sommaren ge även det ett försök. Men innan dess blev Carina alltså spontant gravid på ”naturlig” väg – i Carinas ålder ett femprocentigt mirakel, enligt expertläkare.
– Efter Otto uppstod ju en vilsam period, då man bara var lugn och slappnade av. Och en morgon vaknade jag och var helt yr, en känsla jag kände igen tydligt. Och då var det Juno.
I samma veva som Var fan är storken? är även flera andra serier på ämnet aktuella. I våras hade dramaserien Alla utom vi, med Alba August och Björn Gustafsson premiär, och i sommar sänder SVT den snarlika serien När storken flyger förbi. Är det en slump eller ett samtidstecken?
– Jag tycker att det är så fascinerande att det just nu pratas mer och på ett lite lättare sätt kring det här. Att det här är så tabubelagt är obegripligt, det är ju ingen som gör något fel. Jag om någon förstår att man inte vill prata om det, men ju mer man lyfter den här frågan desto bättre är det, säger Carina.
Carina Bergs bästa råd till dig som kämpar med ofrivillig barnlöshet
Och just det, att våga prata om det, knyter ihop säcken när hon delar sina bästa tips till andra i samma situation som hon och Erik varit i.
– Hitta någon att dela bolla tankar med och få stöd av, gärna någon som varit med om samma resa. Det kan hjälpa det som händer i huvudet. Jag hade mått bättre om jag hade vågat dela det här med fler.
Därför gör hon det nu. Var fan är storken? – kampen och längtan efter ett älskat barn har premiär onsdag 19 maj kl 21.00 på Kanal 5 och går att streama på discovery+.
Foto: TT, discovery+
Video: Katarina Mattsson
