Carlota Dörring Meadows: "De anställda gör ens business"
Carlota Dörring Meadows är en pendlare. Men när andra kanske delar veckorna mellan landet och stan, reser någon timme per väg, har hon tre olika hem, i tre helt skilda länder. Och ännu fler olika karriärer – och liv – i bagaget.
Hon föddes i Brasilien 1951, där hennes svenska föräldrar bodde då. När Carlota var sex år gammal flyttade de till Peru och stannade där tills hon var tolv, då de flyttade tillbaka till Sverige igen.
– Då gick jag i skola i Sverige, i Kristianstad på Österlen, berättar hon. Sedan, så fort jag tog studenten, flyttade jag hemifrån, till London.
Då hade hon gått chefsekreterarskolan i Stockholm och varit på praktik i Schweiz och sedan i London, där hon blev kvar och sökte jobb. Men den första karriären, som sekreterare, blev kort.
– Jag har alltid blivit stoppad på stan av fotografer som frågade om jag inte skulle bli fotomodell, ända sedan jag var tonåring och var på semester med familjen. Det var inte så att jag gick omkring och trodde att jag skulle bli det, det var något som bara hände ibland.
På en fest i London, 1973, hände det igen.
– Kom till mig nästa vecka, så plåtar vi, sa fotografen som råkade heta Patrick Lichfield och några år senare skulle fota ett visst brittiskt kungabröllop, där bruden hette Diana.
Startade karriär som modell
Det visade sig att tidningen Harpers & Queen – som senare bytte namn till Harpers Bazaar – letade efter en Valentine’s day girl. Sagt och gjort, Carlota tog med sig fotona som fotografen hade tagit och startade karriär nummer två.
Hur kände du när du såg de där första bilderna?
– Det såg inte alls ut som jag, tyckte jag. Men det var ju jättekul, det var ett fantastiskt första jobb att få som modell. Det förstod jag inte då, men att slippa gå på castings … Sedan gick det bara framåt, framåt, framåt. Jag hade en otrolig tur, att det gick så bra, men det blev verkligen en karriär.
Hur var det livet, som modell i London på 1970-talet?
– Det var fantastiskt. När jag började modella hamnade jag i limousiner meddetsamma, gick på nattklubbar och träffade intressanta människor. Det var ett spännande liv, helt enkelt. Jag hade hemskt roligt, men det var också jobbigt. Det var viktigt att se bra ut och det var inte så lätt att göra det när man var ute så mycket…
Var det mycket klubbande?
– Ja, och det förväntades att vi skulle gå ut och träffa fotografer och andra. Alla festade väldigt mycket. Det var inte så mycket fokus på hälsa som det är nu. De väntade sig att vi fortfarande skulle se jättebra ut, trots att vi var ute hela nätterna. Det håller ju inte hur länge som helst.
Du modellade från 1973 till 1979?
– Ja, precis. Jag tycker att det känns helt underbart att ha gjort det – och helt underbart att ha slutat. Lika roligt som det var, lika skönt var det när jag inte gjorde det längre.
Drömmen om Indien
Carlota hade länge drömt om Indien. När hon träffade sin blivande man, engelsmannen Peter Meadows som hade vuxit upp i Indien, och de sedan gifte sig var det självklart att nästa del av livet skulle börja där.
– 1979 slutade jag modella och flyttade till Indien istället. Peter hade en massa inside information om Indien, han visade mig allt och förklarade allt. Jag lärde verkligen känna Indien och människorna där genom honom.
De bodde där till och från i flera år. 1983 köpte de hus i London och flyttade tillbaka dit. Carlota födde två barn och familjen blev kvar. Under småbarnsåren påbörjade Carlota karriär nummer tre.
– Jag började arbeta med inredning i London när barnen var små. Sedan började jag köpa fastigheter, som jag gjorde i ordning och sålde. Riktigt trötta, dåliga fastigheter, som jag byggde om och inredde.
1980-tal blev 1990-tal och Carlota sålde hus i Chelsea, Kensington och Notting Hill. Hela tiden reste familjen, ofta till Indien – innan Goa blev för turistigt – och Bali. Sönerna Freddie och Charlie växte upp och blev intresserade av surfing, och för att komma bort från den ökande mängden droger och människor i Goa och Bali åkte familjen på sportresor istället, till andra sidan av världen – USA och Sydamerika. Och 2001 hamnade de för första gången i sitt framtida paradis i Costa Rica.
Carlota om att förälska sig i Costa Rica
– Vi kom till Santa Teresa, berättar Carlota, och det var precis som Goa och Bali var innan de blev förstörda. När vi var i Bali 1978 fanns det inte ens en affär där… När vi åkte tillbaka till Santa Teresa några år senare tänkte jag att det vore underbart att ha ett ställe där, ett hem där vi kunde tillbringa vintrarna.
Hon tittade på många olika tomter innan hon hittade Casas Capitan – som hon gav det namnet eftersom en gammal sjökapten hade ägt den tidigare.
– Tomten var mycket större än jag hade tänkt. Men där fanns bara ett slags skjul, med runda fönster. Och inga träd, så man kunde se havet från vägen. Tanken var att bygga ett stort hus för att mina söner skulle kunna ta med sina kompisar från London och tillbringa tid där. Sedan har det bara vuxit…
Skjulet blev med hjälp av kärlek och hårt arbete från Carlota tre unika strandvillor med takterrass och pool. Och så småningom också karriär nummer fyra, när hon började hyra ut husen och välkomnade gäster från hela världen till Casas Capitan, där även sonen Freddie – en av Sveriges bästa surfare – håller i surf- och yogaretreat under namnet Freddie Meadows Getaways.
Beskriv ditt arbete idag!
– Nu har jag många anställda, tjugo ungefär. Jag ser till verksamheten, finns där för alla problem och tar hand om alla bokningar. Och är chef.
Vilket är ditt bästa karriärsråd?
– Att leta efter duktiga människor. De anställda gör ens business. Jag hade länge dåliga anställda och det var ett helvete! Jag kunde inte leverera det jag lovade mina kunder, eftersom mina anställda inte såg till att det blev gjort ordentligt.
Hur är du som chef?
– Jag tror att jag är krävande. Men jag är också alldeles för slapp. Jag låter människor hitta sin väg och arbeta, men jag är alltid där för att guida dem. Så småningom förstår de vad jag vill ha. Men bara de är ärliga och bra människor så fixar sig allt annat, tycker jag.
”Jag ville bara åka hemifrån och leva mitt eget liv”
Varifrån har du fått din drivkraft?
– Jag har nog alltid varit sådan. Jag ville alltid bara åka hemifrån och leva mitt eget liv. Samtidigt var jag fantastiskt blyg, så det var något jag var tvungen att komma över.
Hur gjorde du det?
– Jag gick i terapi! Man måste utsätta sig, helt enkelt. Vad finns det för alternativ? Att gå och gömma sig bakom en sten? Då hade jag bara stannat på Österlen och gift mig med en lantbrukare och inte vågat göra någonting i mitt liv.
Beskriv ditt liv i dag!
– I dag pendlar jag mellan Costa Rica, London och Sverige. Och jag skulle aldrig kunna bestämma mig för var jag helst vill vara. Jag är i Sverige, på Österlen, hela sommaren och i London i maj och september–oktober. Sedan åker jag tillbaka till Costa Rica i november. Det är min rutin.
Du jobbar mycket med personlig utveckling också?
– Definitivt. Jag tycker att man måste gå framåt och gör man inte det går man bakåt, det går inte att stagnera. Det handlar mycket om att vara ärlig mot sig själv, se vad man håller på med och ”deal with it”. Man måste gå in i sig själv och leta fram sanningen.
Har du gjort det?
– Ja, jag mår väldigt bra idag och känner mer och mer att jag vet vad jag vill, hur jag vill leva och hur jag vill vara, utan att känna mig skyldig efteråt. Livet är för kort, du kan inte låtsas vara någon du inte är.
Har du gått igenom några livskriser?
– Skilsmässan var väldigt jobbig, när jag skilde mig från Peter. Det var inte vad jag hade planerat, att jag skulle vara skild. Eller att barnen skulle vara med sin pappa. Jag var tvungen att re-design, omforma, mitt liv.
Hur gjorde du det?
– Genom mer terapi och att komma underfund med vad jag ville och vem jag ville vara. Och inte vara den som min man ville att jag skulle vara. Det är väl det som är det viktigaste, att kunna vara sig själv när man har en partner? Kan man inte det så kommer det aldrig att hålla. Jag var en väldigt känd fotomodell när jag gifte mig med honom, sedan blev jag en normal människa och jag tror att det var svårt för honom.
Hade han en fantasibild av dig?
– Ja, jag tror att han gifte sig med en fotomodell och sedan blev hon en mor och fru. Men det är viktigt att inte gå under av ledsamhet, man måste ju fortsätta representera sig själv och vara den man är. Det är det enda som gäller för att bli lycklig och ha ett bra liv, att vara trogen mot sig själv. Sedan kan du vara generös mot resten av världen och hjälpa andra, men det är först när du tar hand om dina egna känslor som du kan vara osjälvisk.
Vad är det viktigaste du har lärt dig i livet?
– Min största insikt var när jag förstod att man inte kan ändra på människor, inte ens de närmaste och viktigaste personerna i ens liv. Därmed måste man försöka acceptera alla utan att ändra eller döma dem. Det var befriande för mig.
Foto: Dan Kullberg
Fakta: Carlota Dörring Meadows
Namn: Carlota Dörring Meadows
Ålder: 68 år.
Familj: Två söner, Charlie, 33, och Freddie, 31.
Bor: Santa Teresa i Costa Rica, London i Storbritannien och Åhus, Sverige.
Gör: Driver Casas Capitan i Santa Teresa.
Följ: @casascapitan
