Mental paus, träning och naturupplevelse – det här är trailrunning
Trailrunning – det vill säga att springa på skogsstigar – är den hetaste löpartrenden just nu. Alltfler stressade storstadsmänniskor har upptäckt den meditativa, fria och samtidigt äventyrliga träningsformen. Två av dem är Annika Strandin Pers och Maja Lagerqvist, båda passionerade löpare och disputerade forskare i kulturgeografi. Deras nya bok Trailrunning Sthlm – 50 löpvänliga stigar från Mörkö i söder till Märsta i norr inspirerar till att knyta på springskorna och bara ge sig ut. ELLE fick en pratstund och deras bästa tips.
Hur fick ni idén till boken?
– Vi springer gärna både ihop och var för sig, bland annat som ett sätt att komma ut i skogen och att se mer när vi reser och arbetar på nya platser. Hemma blev det oftare att vi återkom till samma runda. Tanken på en bok med trailrundor startade när vi började leta efter inspiration för nya löprundor och insåg att de vandringsguideböcker som fanns inte riktigt passade löpare. Vi började därför själva leta upp och samla på markerade vandringsleder och trailspår runt Stockholm och landade till slut i att vi ville skapa en bok som gjorde att fler löpare kan hitta ut i skogen bortom de preparerade motionsspåren.
Det kändes viktigt för oss att alla rundorna skulle vara rundslingor så att det skulle vara smidigt att komma ut och hem. Även om höst- och vinterlöpning ibland känns som extremsport vill vi att det ska vara rimligt bekvämt och vi vill inte svettiga och frusna behöva stå och vänta på en buss någonstans i skogen efter löpningen. Spåren skulle också vara lätta att följa utan alltför mycket instruktioner som stannar upp eller distraherar från upplevelsen. Sen hade vi en idé om att vi ville göra en typ av guidebok som berättar andra historier om platserna än de som kanske vanligen beskrivs. En idé som kopplar ihop boken med vår forskning.
Vad betyder traillöpning för er?
– Jättemycket! Traillöpningen är vårt livselixir; det är både mental paus, träning och naturupplevelse. Vi brukar ofta säga att det är en medicin mot nästan allt, att få komma ut och springa i skogen. När vi inte varit ute och sprungit på länge känner vi verkligen att det är något som behövs, för välmåendet. Det kanske tar lite extra tid att ta sig till skogen men om vi är tyngda av stress eller annat upplever vi att effekten är direkt.
Beskriv känslan före, under och efter en löprunda i skogen?
– Ibland finns det såklart lite motstånd just innan vi ska iväg, särskilt när vädret kräver mer kläder och utrustning. Men det är faktiskt alltid värt det. Vi båda känner ofta en stark längtan ut i skogen och att få springa av oss. Eller snarare sagt alla tre, Annikas hund Rohan tar ändå priset som den allra mest peppade. Under själva rundan kan det känns både härligt och jobbigt – lite beroende på dagsform och val av runda – men det brukar nästan alltid vara så att man orkar lite mer än vad man tror. Vi har verkligen märkt att vi mår bra av att springa!
Det är skönt att sätta kroppen i rörelse, se nya platser och bara vara i skogen, ibland i flera timmar. Efteråt är det en skön trötthet kombinerad med någon slags lugn energi. Det mesta känns bättre efter en runda. Saker som man gått och grubblat på eller känt sig stressad av känns lättare att se lösningar på. Ibland känner man också av lite i kroppen på ett mindre skönt sätt, som i knäna, men det går över.
Vilken av rundorna i boken är er favorit?
– Många av rundorna har något extra. De har olika karaktär; kust, småskaligt odlingslandskap, urskog och våtmarker. Ibland är det en smal knixig stig som är största vinsten, ibland en storslagen utsikt eller mötet med små skogssjöar. Ge dig ut och hitta dina egna favoriter.
– Vi är svaga för tallhällmarker, som exempelvis finns i Flemingsbergsskogens naturreservat som du når genom rundan Kvarnsjön runt eller på rundorna som finns i naturreservatet Paradiset. Har vi mer tid och kan ta en längre runda återkommer vi ofta till rundorna som finns på Bogesundslandet och i Ytterjärna. Har vi mindre tid är Ulvsjöslingan i Nackareservatet en finfin runda, som ligger nära där vi bor.
Springer ni tysta, pratar ni eller lyssnar ni på musik? Vilket är bäst?
– Springer vi tillsammans pratas det såklart ofta. Vi har avhandlat timtals, och miltals, om allt mellan himmel och jord. Det är faktiskt ett ganska skönt sätt att umgås på, för man kan välja om man vill prata eller vara tyst och bara springa ihop. Men då vi springer ensamma lyssnar vi ofta på musik, särskilt under de rundor där vägbrus hörs i skogen. Men vissa rundor där det är riktigt tyst känns det fint att plocka ut lurarna och bara vara i tystnaden. Tystnad är en bristvara för oss som bor i Stockholm och kanske särskilt för oss båda som bor utmed Nynäsvägen, som brusar dygnet runt.
Hur hittar man sin bästa takt?
– I kuperad terräng blir hastigheten inte så viktig att fundera över. Du måste ibland gå eller nästan klättra och på andra ställen följer du en bredare stig eller väg och kan rulla på i högre tempo. Vårt tips är att helt släppa fokus på hastighet och tid. Det går inte att jämföra ens samma runda olika dagar då det ena gången kanske har regnat och är lerhalt och nästa torrt och lättframkomligt. Våra tråkigaste rundor är de gånger vi har en tid att passa efter löpningen och alltför mycket fokus måste läggas på att jaga på för att hinna runt. Risken är då också stor att du springer bort dig, tappar bort leden och missar din bokade tid ändå. Har hänt. Vi kör ofta prattakt, alltså vi håller en fart där vi kan fortsätta prata med varandra.
5 tips för dig som vill testa trailrunning
- Börja med de korta rundorna.
- Trailskor är inget måste men har sina fördelar.
- Använd någon löpapp så du hittar tillbaka till stigen om du vimsat iväg.
- Anpassa farten efter underlaget, stenar och rötter kan vara riktigt hala!
- Tänk “kryssa fåglar”. Använd gärna boken som motivation och bocka av en runda i taget. Kan vara sporre om du har svårt att att komma igång. Och fortsätta…
Foto: Jonas Cramby
