ELLE hälsar på hos smyckesdesignern Rebecca Bonaparte

Dags för långläsning! ELLEs Johanna Andersson har länge varit ett fan av smyckedesignern Rebecca Bonaparte, så när hon blev inbjuden till hennes smedja på Södemalm i Stockholm var svaret givet. På Skånegatan 70 har Rebecca en fin liten verkstad med tillhörande butiksyta ihop med några andra formgivare, och där slog de sig ner vid den lilla arbetsbänken med två kaffekoppar och tusen frågor en eftermiddag i våras.

av JOHANNA ANDERSSON

Rebeccas smycken har synts flertalet gånger i ELLE, men vem är designern bakom egentligen? Ännu lite av en bubblare på smyckefronten, och helt klart en av de mest intressanta nykomlingarna, om man fortfarande kan kalla henne det. En äkta guldsmed med öga för vackra stenar och delikat formgivning, hur har hon nått dit där hon är idag? Vi följer Rebeccas karriär från starten!

Nya dyrgripar signerade Rebecca Bonaparte.

Vi kan väl börja från början, hur kom du in på det här spåret?

– Jag har alltid velat hålla på med någon typ av hantverk. När jag var liten ville jag bli bilmekaniker, men min pappa rådde mig att göra något annat. Jag ville tillverka någonting, och har väl alltid gillat att sätta ihop och bygga upp saker. Efter gymnasiet flyttade jag till Australien på ett working holiday-visum, vilket innebär att man endast får arbeta på ett och samma ställe i tre månader. Där lyckades jag få en praktikplats hos en guldsmed genom en kompis. Från början skulle det alltså bara vara i tre månader, men sen funkade det väldigt bra, och jag tyckte att det var jättekul samtidigt som jag började känna att det var åt det hållet jag ville. Jag hade börjat göra lite smycken hemma, och eftersom att det funkade så bra erbjöd de mig ett lärlingsvisum på två år för att jag skulle få stanna och lära mig.

Vad fick du göra hos guldsmeden?

– Jag började som steninfattare, och eftersom att det var vad man skulle kunna kalla för ett massproduktionsbolag gjorde vi väldigt stora kvantiteter av allting. I kanske åtta månader ägnade jag mig enbart åt att sätta i stenar, innan jag fick börja gå bredvid en guldsmed för att lära jag mig yrket och att göra exempelvis prototyper. Men massproduktion på det sättet är verkligen inte roligt i längden och inget jag vill hålla på med, i alla fall inte i sådan skala.

Vad hände efter att dina två åt gått ut?

– Då flyttade jag hem och gick på guldsmedsskola för att få ett diplom och en examen.

En Apple ring med stenen Carnelian.

Vad var det för skola?

– Den heter Guldsmedsskolan, och är nog inte kvar i samma regi längre, men då var det Sveriges enda guldsmedskola. Jag gick på den i Mjölby, men det fanns även en i Falköping, och båda skolorna hävdade att de var bäst. Jag är ju från Linköping, så den låg i mina hemtrakter, men det var ju en ganska lustig flytt att göra från Sidney till lilla Mjölby i Östergötland.

Bodde du i Mjölby?

– Nej jag bodde i Linköping och pendlade fram och tillbaka. Att gå på skola i Mjölby skulle man kunna tro är tråkigt, men det var verkligen askul. En liten klass på en liten ort gör att alla måste hänga. Vi hade jätteroligt tillsammans och utbildningen var jättebra. Men det var ju bara en teknisk utbildning, ingen designskola eller så, utan man lär sig själva hantverket.

Vad gjorde du efter examen då?

– Jag gick ut 2008 och flyttade till London. Planen hade egentligen varit att flytta direkt från Sidney till London, men när jag kom in på skolan kunde jag inte tacka nej, och så blev jag kvar i Sverige. I London tillverkade jag inga smycken alls, utan ville bara göra något annat. Istället jobbade jag på smyckegalleri, så det var liksom på ”andra sidan”. Galleriet var alldeles belamrat med smycken eftersom att vi ställde ut 120 designers, samtidigt. London är mycket större än oss när det kommer till smyckeformgivning, och har ett väldigt speciellt formspråk. De gör smycken av allt. Efter två år där flyttade jag vidare till Stockholm.

Silversmycken i bearbetning. 

Började du designa själv då?

– Det tog väl något år, men sen började jag så småningom med det här. Då kändes det som rätt tid, jag kände mig engagerad och hade lite idéer. Sedan dess har det bara rullat på.

Så du startade eget företag?

– Ja, för två år sen, när jag kände att jag var redo att satsa på det här. Jag hade ingen klar idé från början om vad jag skulle göra, utan började lite sakta och så har företaget utvecklats efter hand. Det känns bättre att få ta det lite pö om pö istället för att hårdsatsa, vilket skapar en viss press som det inte kommer någonting bra ur.

Hur ser dina dagar ut nu?

– Oftast är de ganska varierande, men på sista tiden har jag bara varit här i verkstan och experimenterat. Då kommer jag hit vid nio och sitter och jobbar fram tills kvällen. Antingen kommer man härifrån med ett smycke, eller så blev det ingenting. Annars har jag ofta mycket specialbeställningar, som förlovnings- och vigselringar, vilket upptar en hel del av min tid. Jag tycker om att ha den där nära kundkontakten och samtal om hur man ska ta fram och formge ett smycke, så att man gör det tillsammans.

Hur mycket du och hur mycket kund brukar man se sen i den färdiga produkten?

– Det blir ganska mycket jag ändå, eftersom att de kunder som kontaktar mig oftast har sett något som jag har gjort och gillat det. Ibland vill de ha något som liknar en befintlig ring, men med en twist, eller så vill de ha något helt nytt. Jag skulle aldrig kunna göra något som inte kändes jag.

Delar från ett utav Rebeccas experiment?

Har det funnits några speciella höjdpunkter i den här delen av din karriär?

– Ja, första gången jag såg mina smycken i en tidning, som ELLE! Att någon har tyckt så pass mycket om mina saker att de valt att använda dem i en tidning så att alla ska se dem, det kan jag fortfarande inte ta in.

Och kanske att få vara en del av ett modesammanhang?

– Ja precis! För även om jag vill att mina produkter ska förknippas med kvalitet och hantverk vill jag ju att de ska kännas moderna och att de kan ses i samband med kläder, skor och väskor där de faktiskt kan lyfta en outfit. Jag kan ibland känna att guldsmedsbranschen är lite mossig…

Vad är nytt i din kollektion?

– Eftersom att det bara är jag än så länge kommer nyheterna lite pö om pö. Just nu håller jag fortfarande på och designar en massa grejer, men bland nyheterna finns bland annat armband, som jag tror att jag ska kalla för steady flow – det är som ett flöde av små kuber. Sen har jag gjort stora ringörhängen, hoops, och lite enklare kubörhängen i silver. Det kommer även att komma lite guldgrejer, som tunna enklare guldringar med silver-mist-diamanter, som är mina favoriter. De är ju silverfärgade, men jag tycker att de funkar väldigt bra i kombination med guld, trots att det annars kan vara svårt att kombinera. Sen har jag en förkärlek till romben, så jag håller på med lite sådana grejer, och bygger lager.

Vad har du mer i din pipeline?

– Dels har jag tänkt göra en bröllops- och förlovningsserie, men också en serie som är lite mer basic.

Rebecca har gjort om en gammal cigarrlåda till smyckeskrin och fyllt det med nyheter!

Visste du att Rebecca även undervisar i smyckesmide på Medborgarskolan i Stockholm? Nästa kurs startar efter sommaren, den 11e september!