ELLE möter Ashley Graham i exklusiv intervju
– Hej kära vän! Jag är så peppad på att intervjua dig.
– Tack snälla för att du gör det här! Du är ju Super-mom som lyckas balansera allt på en och samma gång, så jag uppskattar verkligen att du tar dig tiden.
Detsamma! Jag är så peppad på att göra det här. Du födde ju hemma i januari och att föda barn är en stor milstolpe i livet. Var förlossningen som du förväntade dig?
– Hell no! Först och främst hade jag ingen aning om att det skulle göra så ont. Kan vi bara diskutera det lite snabbt. Alla mammor säger att det gör ont, bedövning eller inte, vaginalt eller kejsarsnitt. De säger att det gör ont, men de säger det helt lugnt. Ingen går in på den astronomiska smärtan, inte minst om man väljer att föda utan bedövning. Så ja, så är det. Sen är ju en liten ljusglimt i det hela att jag födde precis innan karantänen. Jag har fått se min son Isaac växa framför mina ögon och att få uppleva varje litet ögonblick med honom är en dröm som har gått i uppfyllelse. Jag tycker faktiskt synd om nästa barn för jag tvivlar på att den bebisen får lika mycket uppmärksamhet.
Nej, så blir det aldrig. Jag har ju två barn och om jag ska vara helt ärlig blir det aldrig samma sak med andra barnet. Självklart älskar du båda, din kärlek blir aldrig mindre, den blir dubbelt så stor, men de får inte alls tillräckligt med uppmärksamhet. Men det är därför nummer två oftast är lite uthålligare.
– Ja, det känns ju logiskt. När jag ser mina nya bristningar och tänker på alla förändringar som min kropp har gått igenom, så påminner det mig om att alla kvinnor är riktiga superhjältar. Jag påminns om att våra kroppar byggdes för att göra det här. Att kunna ge liv är så vackert, men jag insåg inte det förrän efteråt.
Ashley vill att alla kvinnor ska älska sina kroppar
Det är exakt vad jag tänker när jag kollar på min kropp. Jag tänker att varje bristning på min kropp, varje form som har förändrats sen jag fick barn, det är bara tecken på att jag är en superhjälte. Jag hoppas att alla kvinnor känner likadant.
– Jag med. Redan innan jag blev gravid önskade jag att alla kvinnor ska lära sig att fortsätta älska sina kroppar, genom alla förändringar. När jag väl blev gravid fick jag återuppfinna relationen till min kropp, med livet som växte inuti och tog över. Jag gick upp i vikt jättesnabbt, sen fick jag bristningar och tänkte ”gud, jag förstår inte att det här händer”. Först var det förkrossande, men när jag väl mötte Isaac för första gången sa jag ”nej, det här är precis vad alla kvinnor har pratat om så länge”. Det är inte bara en krigsskada. Det är något som har ändrat mitt liv för alltid och jag tänker hylla min nya kropp.
Jag med, jag skulle aldrig någonsin vilja förändra den. Men berätta mer om Isaac! Hur sover han om nätterna? Kör ni någon sovträning eller försöker ni bara få det att fungera ändå?
– Alla har en åsikt, eller hur? Men jag har bara gjort lite som jag känt för. Isaac har inte sovtränats, men han vaknar också max en–två gånger per natt. Jag känner mig hundra procent utvilad, så jag lever inte direkt i en daglig kamp med ett barn som aldrig sover. Annars närmar han sig sju månader (i skrivande stund, reds anm) och skriker för full hals, för han tycker att det är toppen att vara mer högljudd än mamma och pappa. Jag tror att vi har lyckats lista ut vilka blöjor vi gillar och har det nog bara riktigt kaosigt en gång i veckan. Och jag ammar fortfarande.
Som offentlig person är det min plikt att kämpa för förändring. Att ge svarta röster en plattform.
Det låter fantastiskt! Vi bondar ju inte genom hur vi är som föräldrar, utan för att vi är föräldrar. Om det ni kör på hemma funkar, då behöver du inte ändra något. Det låter som ett moderskap med självkänsla.
– Jag älskar det, det var fint uttryckt. Jag har några familjemedlemmar som är gravida nu och instinktivt vill jag säga ”gör det här, gör så här”. Men jag hejdar mig varje gång för jag vet hur jag mådde när alla försökte lära mig saker, ge mig råd och långa listor som jag inte hade bett om. Om det finns några frågetecken, fråga. Utöver det, ta ett steg tillbaka och låt mamman själv lista ut vad hon faktiskt behöver. Mammaskammandet i sociala medier är bortom all kontroll.
Ja, det måste få ett slut! Och att vara i karantän med en nyfödd lär ju innebära en hel del utmaningar ...
– Ja! Jag behövde verkligen lära mig att vara mer kreativ och framför allt att leva under samma tak som min mamma, hennes partner, min man och min son. Det har varit svårt att ta in det som pågår runtomkring oss, men jag tror på att vara positiv och vi har fokuserat mycket på affirmationer. En affirmation som vi ofta använder är ”frukta inte”. Det finns bibelverser på temat, det finns sånger ... Det har varit ett sätt för oss att hantera rädslan. Och vi ser till att stänga av tv:n.
"Jag vill att min son ska växa upp i en värld där rättvisa existerar för alla"
Utöver pandemin har du bekantat dig med mödraskapet under en tid då rasismen nått nya nivåer. Hur bearbetar du allt som har hänt?
– Vårt land lider verkligen. George Floyd, Breonna Taylor, Ahmaud Arbery och deras familjer förtjänade bättre. Alla i det svarta communityt, vars röster har ignorerats alltför länge, förtjänar bättre. Min son är bara några månader gammal, men de senaste veckorna har djupare samtal inom familjen väckts om den ojämlikhet som svarta dagligen upplever och vad det faktiskt innebär att vara svart i USA. Jag vill att min son ska växa upp i en värld där rättvisa existerar för alla och där ingen diskrimineras på grund av sin hudfärg.
Hur använder du din röst och din plattform?
– Som offentlig person är det min plikt att kämpa för förändring. Att ge svarta röster en plattform där de kan dela med sig av sina erfarenheter och perspektiv hjälper vårt land att lyssna, lära sig och göra bättre. Jag kände mig så ärad när jag fick frågan om att vara med i #ShareTheMic-kampanjen som strävar efter att lyfta svarta kvinnors röster, historier och uppmaningar om att agera, så att vi kan arbeta för förändring tillsammans. Opal Tometi, en känd människorättsaktivist och en av grundarna bakom Black Lives Matter-rörelsen, tog över min plattform för att dela med sig av sitt perspektiv. Där lyfte Opal det viktiga arbetet hon gör för att bekämpa systematisk rasism och jag är så inspirerad av henne. Hon diskuterade att ”alliera” är ett verb och att världen inte märker att du är allierad om du inte aktivt gör något. Hennes ord berörde mig och jag har lyssnat på både Opal och andra svarta ledare för att bättre förstå hur jag kan vara en aktiv allierad i deras kamp för en bättre morgondag och framtid. Jag läser och lyssnar på många aktivister och författare, som Luvvie Ajayi, Rachel Cargle och Brittney Cooper, för att fortsätta utbilda mig om de berättelser och problem som är viktiga.
Vad betyder det för dig att vara en god allierad och stötta det svarta communityt?
– För mig betyder det att göra skillnad. Utöver att visa sitt stöd för icke-vita företag är det också viktigt att involvera sig i företag som verkligen kämpar för för- ändring. Campaign Zero (en plattform som jobbar för att minska polisvåldet i USA, reds anm) inledde nyligen ett samarbete med Next Generation Action Network (amerikansk organisation som jobbar för ett jämlikt samhälle för alla, oavsett etnicitet, kön, religion och ålder, reds anm) för att träffa lokala statstjänstemän runt om i USA. De vill bland annat se över polisens budget och se om pengarna kan omfördelas till gräsrotsbaserade alternativ. Det är också viktigt för företag, stora som små, att prioritera mångfald och inkludering vid anställning för att se till att representationen bland deras anställda speglar världen vi lever i. Vi måste hålla företagen ansvariga så att de fortsätter att prioritera detta. Förändring och påverkan bör- jar också vid valurnorna – inte bara vid presidentvalet utan också vid mindre lokalval. Vi behöver göra våra röster hörda och rösta på personer som kommer att genomföra den förändring som vi och det svarta communityt behöver.
Vad ger dig hopp i dag och för framtiden?
– Att se människor med olika bakgrund mötas i solidaritet, som under den senaste tiden. Det här är ju bara början, vi har så mycket jobb kvar. Vi måste fortsätta belysa orättvisor så snart vi ser dem, kräva ändring av lagar som skadar vårt samhälle och aktivt bidra till demokratin genom att delta i lokala val, delstatsval och nationella val.
Ashley om vikten av träning för psykiskt välbefinnande
Med tanke på all stress, hur lyckas du hålla dig stabil i karantänen? Jag har ångest och depression som kommer och går, som jag hanterar med träning. En vän som drev ett crossfitgym har kört livesändningar varje dag, som heter ”Indoorphins”.
– Träning har alltid varit extremt viktigt för min psykiska hälsa. Min mamma har varit min träningspartner, vi tränar tillsammans tre–fyra gånger i veckan. Vi brukar köra Facetime-samtal med min tränare Kira som jag även älskar att göra livesändningar med på Instagram. Hälften av gångerna orkar jag knappt med och mesar ur innan vi är färdiga, men jag älskar känslan av att träna med tusentals andra. Kanske sitter de bara och kollar och kommenterar, eller så tränar de; oavsett känner jag mig inte ensam. Jag känner mig ansvarig när jag vet att andra förväntar sig det och ser fram emot det eftersom träningen hjälper dem också.
Jag prioriterade aldrig träning när jag var yngre. Det var något jag var tvungen att lära mig att gilla för min psykiska hälsas skull. Är du uppvuxen med träning?
– Båda mina föräldrar är riktiga atleter. De höll på med olika sporter på college, så de har fått oss att träna också. Vi fick aldrig riktigt välja om vi ville hålla på med sport eller inte. De kastade liksom bara in oss i det. Vi spelade basket, fotboll, volleyboll, och lite soft ball. Vi har alltid rört oss, svettats och varit aktiva. Men jag slutade träna när jag flyttade till New York som 17-åring för jag brydde mig inte. Som modell började jag höra att min kropp måste se ut på ett visst sätt. Men då motiverade det mig inte. Till slut började jag inse att träning fick mig att må bra. Nu brukar jag säga ”motion is lotion”. Om jag inte rör på kroppen blir den spänd och gör ont – och när jag rör på kroppen känns den mjuk och jag känner mig orädd, som om jag kan göra precis vad som helst. Jag tror verkligen att träna genom hela graviditeten hjälpte mig under förlossningen – den varade bara sex timmar! Jag är så glad att jag gjorde så mycket konditionsträning och squats under min tredje trimester.
Jag lät modeindustrin ha makten över min kropp under alltför många år. Så fort jag gjorde mig fri från det och sa ”jag tänker göra som jag vill” började jag se en förändring.
Ja, du ... Min förlossning varade i 26 timmar, så jag hade uppenbarligen behövt dina tips för att hålla mig i form även sent i graviditeten!
– Ja, men för att sammanfatta: Jag ställde in passet med min tränare i dag, för att jag helt enkelt inte ville lämna sängen. Så kan det också vara!
"Jag kan göra en riktig beat makeup"
Här är det ingen som strävar efter perfektion. Men du, för att tala om något lättsammare: Jag har märkt att du har haft en del plåtningar och bjudit på spännande looks inför dina Zoom-möten. Hjälper det dig att bryta den monotona vardagen?
– Helt klart. Jag har ett samarbete med Revlon, så de skickar ofta nytt smink som jag testar. Om man är hemma och ska ha ett möte är det lite som, ”Varför inte lära sig att lägga en snygg ögonmakeup eller den perfekta eyelinern?”. Zoom-möten kan vara lite mycket ibland, det är överväldigande att ha så mycket skärmtid. Så varför inte ta en paus och prova nytt smink? Det är kul! Och vad har jag annars för mig? Jag ammar, jag byter blöjor och jag satsar på en ny look för varje Zoom-möte.
Jag håller verkligen med. Precis efter att jag fick barn minns jag hur jag ville testa kläder som jag inte hade haft på mig på jättelänge eller gå och få håret fönat hos frisören, saker som jag knappt bryr mig om i vanliga fall. Det är kul att vara kreativ och använda kroppen som canvas. Har du någon ny favoritprodukt just nu?
– Ja, jag har en magisk Revlon-palett som heter Tropical vibes. Den har ögonskuggor, puder och highlighter och kommer i två olika varianter. Jag tycker om den för färgerna är lite unika och poppiga, men funkar samtidigt jättebra tillsammans. Jag kan göra en riktig beat makeup (en riktig pangsminkning, reds anm) med bara den paletten. Visst behöver jag fortfarande foundation, concealer och lite mascara men annars finns allt där.
Jag älskar att du säger beat. När vi jobbade tillsammans för några månader sedan och du sa beat hade jag aldrig hört det tidigare. Nu finns det i mitt ordförråd, jag älskar det.
– Ja det är ju som att du beat up your face med smink!
Jag sa faktiskt till mina döttrar att de behövde gå ut ur mitt badrum så att jag kunde göra en beat och de hade ingen aning om vad jag pratade om.
– Gillar dina döttrar smink?
De älskar smink. Förut försvann mina sminkborstar alltid, mina döttrar brukade sno dem ur min sminklåda och måla med dem utomhus. Jag hittade ofta borstarna utspridda på gården, dränkta i målarfärg. När jag förklarade att borstarna faktiskt är gjorda för smink blev de i stället sugna på att leka med mina paletter. Nu kan de kliva ut ur mitt badrum med en hemsk makeup och när jag frågar ”har du varit i mammas sminklåda?” får jag alltid ”nej” som svar. Jag säger alltid att det är okej för ja, vart ska den konversationen annars ta vägen..
– Vi måste skicka lite Revlonprodukter till dig och tjejerna så att ni slipper dela.
Något som jag verkligen strävar efter är att lära mina tjejer att se smink som ett kul sätt att uttrycka sig på. Jag brukar säga ”ni har papper att måla på, jag använder mitt ansikte. Jag sminkar mig inte för att jag känner att jag måste eller för att leva upp till något”. Vad är dina tankar kring makeup? Har du alltid älskat det för att det är så kreativt eller har du känt dig tvungen att älska det för att du har vuxit upp i modellbranschen?
– Jag har aldrig fått den frågan förut! Det får mig att tänka på min mammas badrum där vi gjorde oss i ordning tillsammans. Hon hade en liten sminkväska med sina favoriter: puder, foundation, mascara och concealer. Det var en del av hennes dagliga rutin, men hon gjorde det inte för att piffa upp sig. Sminkningen blev snarare en del av ”jag borstar tänderna, jag fixar håret, jag sminkar mig, jag tar lite deodorant, tar en skvätt parfym och går hemifrån”. Makeup blev en del av min dagliga rutin tack vare min mamma. En annan genial grej hon gjorde var att aldrig prata illa om sig själv. När mamma och jag stod framför spegeln och sminkade oss sa hon aldrig att hon behövde dölja rynkor, att hon var tjock, att hon behövde gå ner i vikt, att hon inte gillade någon kroppsdel ... Hon sa bara positiva affirmationer, vilket skapade en stark positivitet kring mig. Jag tänkte aldrig på mig själv eller min kropp på ett negativt sätt förrän jag började min modellkarriär och hörde folk säga ”det är dags för dig att gå ner i vikt” eller ”du fick inte det här jobbet för att...”
Ashleys beautyrutin i coronatider
Finns det några skönhetsrutiner som du har släppt i karantänen? Jag kan ju börja med att jag brukade vara blond. Det är jag inte längre.
– Jag tycker genuint synd om alla mina blonda vänner. Ni går verkligen igenom en tuff tid just nu. När till och med CBS Sunday Morning gör ett inslag om att färga håret, ja då vet du att saker inte riktigt är som de brukar.
Har du själv släppt på någon rutin?
– Jag har inte rakat benen, bikinilinjen eller mina armhålor sen tredje trimestern av graviditeten och jag bryr mig inte heller. Sen har vi mina tänder. Jag äter lunch och kan helt plötsligt komma på att jag inte har borstat tänderna. Justin, min man, brukar alltid fråga hur jag kan glömma det, ”känner du inte din andedräkt?”.
Vanligtvis rakar jag benen väldigt sällan, men ironiskt nog tror jag att jag har rakat benen mer i karantän än i hela mitt vuxna liv och det beror bara på att jag har tid. När jag kliver in i duschen behöver jag inte stressa, jag har faktiskt tid att raka mig. Det är nästan lite spännande och kul att pyssla med skönhetsfix hemma. Men har du klippt dig på sistone?
– Nej, det har jag inte. Min man klipper sitt eget hår och kunde det sedan tidigare, men nej. Jag sitter här med mina kluvna toppar. Jag ser verkligen fram emot att klippa mig.
Jag har inte rakat benen, bikinilinjen eller mina armhålor sen tredje trimestern av graviditeten och jag bryr mig inte heller.
Hur lyckas han klippa håret där bak?
– Dubbla speglar.
Åh gud. Du borde göra en livesändning där din man visar hur han klipper sitt hår, jag tror att folk skulle älska det, dina fans älskar ju alla dina lives! Det är så inspirerande att se hur du, trots karantänen, fortsätter att vara en förebild åt så många kvinnor, inte minst när det gäller kroppspositivitet. Hur har du lyckats förbli så jordnära i en industri som är känd för att döma och kommersialisera kvinnor?
– När det gäller filter och att ändra på kroppen, ta bort kroppsdelar, celluliter, lyfta och tighta till ... Jag struntar i allt det. Jag följer helt enkelt inte såna människor i sociala medier. Jag tror att du kan förändra din upplevelse av kroppen med hjälp av språket du använder. Dina ord har mer kraft än vad du tror. När du säger något om dig själv, bra eller dåligt, så bekräftar du det. Så antingen kan du sätta en stor vägspärr mot din framtid eller så öppnar du grindarna. Jag säger alltid till unga kvinnor att om du tänker något negativt ska du inte säga det högt, för då blir det verklighet. Då måste du gå baklänges och ta dig förbi vägspärren.
"Jag lät modeindustrin ha makten över min kropp under alltför många år"
Alla kan ju skriva sin egen historia och du skriver din just nu, eller hur?
– Ja, du bör ha kontrollen över din egen historia. Jag lät modeindustrin ha makten över min kropp under alltför många år. Så fort jag gjorde mig fri från det och sa ”jag tänker göra som jag vill” började jag se en förändring. Inte bara privat utan även på ett professionellt plan. Men det kräver verkligen hårt arbete. Jag har jobbat som modell i 20 år och gjort det här mentala arbetet i drygt 15. Det är ingen liten grej utan en livshotande kamp, inte minst för kvinnor med ätstörningar. Jag är mån om att unga ska förstå att de behöver förebilder, positiva affirmationer och att de själva ska reflektera, ”hur kan jag själv förbättra mig i det hänseendet?”.
Du är en riktig stöttepelare för unga kvinnor när du öppet talar om de här problemen utan en tramsig, lättsam ton. Du pratar om att ha kul med smink, men uppmärksammar också att det vackraste med dig är att det inte finns någon annan som du. Att ta allt det på allvar och inte låta någon bryta ner dig och ditt liv, det är inte lätt. Det kräver jobb.
– Men det låter ju som att du också gör ett himla bra jobb med dina döttrar. Det är grymt.
Vi lever i en tid då du måste använda din plattform när du faktiskt har en.
Jag försöker. Men jag lär höra av mig till dig framöver och fråga om mer tips, du vet mycket mer om det här än jag. Jag vill fråga en till grej, jag vet att du samarbetade med klädmärket Bella + Canvas och organisationen Until We Do It för att donera ansiktsmasker till extra utsatta områden. Kan du berätta lite mer om det?
– Bella + Canvas målsättning är att donera fem miljoner ansiktsmasker till organisationer och extra utsatta grupper. Vi lever i en tid då du måste använda din plattform när du faktiskt har en och jag kände mig ärad när de bad mig att vara med i det här projektet, det är otroligt svårt att hitta ansiktsmasker just nu.
Det låter fantastiskt, att göra ansiktsmasker mer tillgängliga kommer att få alla att känna sig tryggare.
– Precis! Det här har varit tufft för oss alla, men vi har sett så många goda initiativ, vilket ger mig hopp om att vi kommer att fortsätta ta hand om varandra.
Tror du att det är hemligheten bakom en lycklig karantän? Att vi behöver fokusera på att ta hand om varandra?
– Jag tror det. När vi väl slipper karantänen så är min största önskan att vi fortsätter bry oss om våra grannar och vara snällare mot varandra.
Vore inte det fint? Vi måste verkligen tänka på det. Men du, tack snälla för att du tog dig tid att prata med mig, det var så kul!
– Tack själv, en dag kommer vi kunna ge varandra en kram! En dag! Åh jösses, jag kommer att ge dig världens hårdaste kram ... Vi kommer jämföra bristningar och det kommer vara så fint och barnen kommer leka.
– Ja – älskar den tanken!
Ashley Graham
Ålder: Fyller 33 år den 30 oktober.
Yrke: Modell.
Bor: Just nu i sin mammas hus i Nebraska.
Familj: Maken Justin Ervin och sonen Isaac, 10 månader.
Av: Kristen Bell
Fotograf: Justin Ervin
Stylist: Alex White
LÄS MER:
Alla kändisar som blivit föräldrar 2020 – hela listan
Billie Eilish kaxiga markering efter nya kroppskritiken
Fina detaljen i nya bilden på Katie Holmes och 14-åriga dottern Suri Cruise