ELLE träffar: Högaktuella artisten Sibille Attar

Sibille Attar har synts till i många olika musiksammanhang under sina aktiva år, men det är först nu hon har tagit steget till att stå på egna ben. Med Stranded Rekords bakom sig släppte hon 2013 sin debutplatta Sleepyhead med hyllade singlar som Come Night och Alcoholics. ELLEs Johanna Andersson träffade en glädjeyr Sibille över en öl i det gröna en stund efter att hon avslutat sin spelning på Way Out West 2013.

text och porträtt JOHANNA ANDERSSON spelningsbilder OLLE KIRCHMEIER

Gud vad snyggt ditt stjärnhalsband är, vart har du köpt det?

– Tack! Det köpte jag i en sån där skitbutik där allt kostade 75 pence när jag bodde i Glasgow. Alltså det är skräp, och ibland kliar det jättemycket, haha, men jag har på mig det jämt.

Har du på dig alla dina smycken varje dag?

– Det är lite till och från. Om jag har haft på mig dem länge kan jag få lite panikkänslor, framför allt om jag har på mig dem under en turné. Jag sover med dem och har dem på mig hela tiden fram till att paniken kommer och jag måste skala av dem från kroppen.

I dag har du lite glitter i pannan också, vad är det?

– Det är fina stjärnor jag hittade i någon pyssellåda. Jag flyttade nyss och då hittade jag en massa gammalt pyssel.

Du bor i Stockholm nu, men är du från Stockholm?

– Jag är född i Örebro, växte upp där och flyttade därifrån när jag var 15. Nu känner jag mig varken hemma där eller i Stockholm, samtidigt som man skulle kunna säga att jag känner mig hemma lite var stans.

Är du lite av en nomad?

– Jag tror det, jag behöver röra på mig. Samtidigt som jag mer och mer behöver ha ett ställe att återkomma till. Fast reser jag inte mycket känns ju det där fasta stället inte så speciellt att återkomma till, ju mer man reser, ju mer gyllene blir hemmet.

Har du rest runt mycket i sommar?

– Både och, men ganska mycket ändå. Jag har rest så mycket jag har kunnat för att spela den här nya skivan, men jag har ju bara släppt i Sverige än så länge.

Någon spelning som var extra bra?

– Den här jag precis gjorde på Way out West var extra rolig. Men även det som blir dåligt kan vara roligt för att man får lite extra geist. Det låter som något ur en självhjälpsbok, men för mig är det så. Jag tror att det är för att jag har spelat så länge i så många olika konstellationer som kanske inte alltid har representerat mig till hundra procent. Nu när jag spelar med material som verkligen representerar mig känns det alltid bra.

Hur gick spelningen tycker du?

– Det gick asbra! Jag hade lite svåra förutsättningar enligt mig, fick ingen ordentlig line check och så där… Så jag var sjukt stressad. Det var lite rörigt, och bandet som skulle checka innan mig drog ut på det och var sådär jävligt sköna. De kanske inte var stenade, men man fick den känslan. Jag är nog en ganska lättstressad person.

Hur var steget från att spela i band till att köra solo?

– Det hade nog legat och puttrat där under ytan, länge. Så när valet väl gjordes var det lätt, för att det på något sätt redan hade gjorts. Det var som när man är i en dålig relation, när man väl har gjort slut vet man att det var i Maj det egentligen tog slut.

Tänker du mycket på din stil och vad du ska ha på dig på scen?

– Ja jag bryr mig jättemycket och ibland tar jag hjälp av en stylist, men jag tycker också att det är skönt att dyka upp i mina egna kläder. Nyckeln är väl att jag känner mig avslappnad och inte instängd, det får inte vara för tight och så gillar när plaggen rör sig i luften. Men jag har ändå inte riktigt hittat min stil, den har varit så olika i olika band. Jag vill ha kvar min gamla skruttstil men tycker att det finns en poäng i att klä upp sig.

Vad gör du när du inte är artist?

– Jag jobbar i en bokaffär. Jag skulle såklart hellre bara vara artist, men det här är grymt också. Jag har haft jättemånga jobb – som dagisfröken, rammakare, bartender, servitris och har till och med kaklat badrum vid ett tillfälle.

Du sa i ELLE att ett av målen för året var att kunna betala hyran, hur har det gått med det?

– Då menar jag ju som artist. Min livsstil har jag nog till hälften valt och till hälften blivit född in i. Det är klart att det kan vara segt att göra båda, men jag kan också tycka att det är skönt att ha ett vanligt jobb. Då behöver jag inte tänka på musiken under de sex timmar jag står i bokaffären.

Du säger att du har varit med i branschen länge, men hur länge är det?

– Jag har inte direkt varit delaktig i branschen, men jag har stått på scen och spelat musik i kanske 15 år. Nu har jag skrivit och producerat nästan hela den här skivan själv vilket är ett ganska hardcore move från att bara ha hängt med folk och sjungit deras låtar, så för mig känns det här helt sprillans.

Vart fann du inspirationen till skivan?

– Genom åren har jag jobbat och skrivit med många olika människor, men har även skrivit en del på egen hand. Den här skivan är en blandad kompott av olika inspirationer, några låtar är mycket äldre än andra. Ibland blir man inspirerad av att man kommer på en skitbra basgång eller ett trummbeat, andra gånger ligger texten som grund.

Hur skulle du beskriva din musik?

– Jag skulle nog säga att det är pop, och sen låta personen som frågade få lyssna själv. Jag är inte intresserad av att analysera mig själv och bryta ner mig själv i bitar, det kan någon annan göra.

Vad händer nu?

– Jag ska spela på Popaganda och Malmöfestivalen innan sommaren är slut. Just nu är allt lite uppe i luften, så vi får se vad som händer.

★

Sibille Attars setlist för spelningen på Way Out West 2013.

Sibille Attar – Way Out West Setlist 2013