Emma Frans i karriärintervju: ”Den som ljög mest vann ändå valet i USA”
av Josephine Blix
foto Emma Svensson
Forskaren och vetenskapsskribenten Emma Frans är Uppsaladottern som växte upp i ett psykologhem och gjorde revolt genom att vilja förklara hur människor fungerar – naturvetenskapligt. Samtidigt som rymd, flora och fauna inte kunde intressera henne mindre kan medicin och människan inte fascinera henne mer. I en tid där fake news vill äga vår världsbild navigerar hon oss skickligt mellan den akademiska världens dammiga korridorer, de hotade gammelmediernas tryckta bokstäver och sociala mediers flyktiga flöden. För sin briljanta förmåga att leverera vetenskaplig journalistik och klickbar vetenskap har hon belönats med Stora Journalistpriset såväl som utmärkelsen Årets folkbildare.
Vad gör en doktor i medicinsk epidemiologi?
– När jag går till jobbet på Karolinska institutet ägnar jag mig åt forskningsstudier och arbetar med registerdata. Vi har väldigt fina register i Sverige med data över hela vår befolkning. Inte som i USA där register och den data som går att få ut styrs av försäkringssystemet. Just nu tittar jag närmare på personer med adhd-diagnos, följer exempelvis upp de som hämtar ut sina mediciner och de som inte gör det och jämför deras långsiktiga hälsa.
Du ligger bakom Dr Emma Frans på Twitter. Din relation till sociala medier?
– Som ett tveeggat svärd. Jag har på många sätt kunnat använda dem till min fördel. Utan möjligheterna sociala medier ger hade knappast en ung, kvinnlig forskare från Uppsala fått agera expert på bästa sändningstid eller skriva krönikor i landets största dagstidning. Jag har varken den långa erfarenheten eller det sociala nätverk som i vanliga fall krävs för att erbjudas det utrymmet. Människor som på papperet står utan makt kan komma till tals på ett kraftfullt sätt i de här kanalerna. Den aspekten får inte förminskas.
Och på den andra eggen anar jag ett men?
– Ja, vi lever plötsligt hela våra liv här. Jag försöker att inte ätas upp, men får aktivt anstränga mig för att inte fastna. Sociala medier polariserar och väcker starka känslor. Desinformation sprids lätt och vårt irrationella tänkande matas ständigt. Sociala medier är den mentala motsvarigheten till fett och socker, tilltalande på kort sikt men i längden ohälsosamt för vår utveckling.
I kölvattnet av denna förändrade verklighet skrev du din debutbok Larmrapporten?
– I en tid då sociala medier utmanar gammelmedia, som försöker växla upp samtidigt som de skär ner på grund av sviktande siffror, kändes boken angelägen. Resurser saknas för att dubbelkolla allt i alla led och felaktigheter slinker in i nyhetsrapporteringen. Det sitter just nu ett Twittertroll i Vita huset som har tagit med sig vetenskapsförnekelsen in i finrummen. Vårt kritiska tänkande är viktigare än någonsin. Jag menar inte att min bok ska rädda världen … Jo, det gör jag förresten!
Hur då?
– Helt ärligt tror jag att vetenskapsförnekelsen är vår tids största hot mot mänskligheten. Donald Trump tror att vaccin är farligt och att klimathotet är en konspiration för att Kina ska kunna ta över som stormakt. Vad händer om mänskligheten börjar tro på dessa myter? Vaccin är bland det största vi någonsin skapat inom medicin, att undvika vaccin på grund av misstro är direkt livsfarligt.
Humor och vass penna är dina signum, när insåg du att roligt tränger genom bruset?
– Jag har alltid dragits till humor som uttrycksmedel. Har inte en historia som klassens clown eller så, men jag var väldigt förtjust i vissa komiker under min uppväxt. Älskade Dave Chappelle, Ali G och Seinfeld. Alltid hatat sitcoms dock. Förutom Seinfeld då. Men jag upplever det ganska svårt för kvinnor att äga ett rum med sina skämt på samma sätt som män kan göra. I skriven form är det lättare. Själv garvar jag högt åt andras Twitterhumor.
Måste man skämta på ett annat sätt som kvinna?
– Mannen är normen och kvinnan är … kvinna. Så länge det är så har man mest utrymme att skämta om kvinnorelaterade saker. Men förhoppningsvis förändras det. Man måste se saker i ett historiskt perspektiv. Förändring tar tid. Läser just nu boken Fördel kvinna om hur världen förändras nu när kvinnorna tar över universiteten och blir mer högutbildade än männen. Jag är positiv på den här fronten.
Du har fått Stora journalistpriset och priset som Årets folkbildare! Hur balanserar du vetenskaplig journalistik med klickbar vetenskap?
– Det är väl just det … jag pendlar mellan två väldigt olika uttrycksformer, kanske är det ett framgångsrecept? När man skriver akademiskt måste man vara saklig, snudd på torr och avskalad. Det journalistiska arbetet däremot handlar om att engagera och berätta historier. Nyhetsmedia har fokuserat på att vara klickvänligt och åsiktsdrivet för att locka läsare. Om vi vill att människor ska betala för journalistik kan vi inte lägga oss i sociala medier-facket. Vi måste erbjuda något som inte alla kan.
Är inte din personlighet också ett framgångsrecept?
– Haha, den kan nog ha bidragit, mycket på grund av att jag även rör mig utanför den akademiska världen. Jag befinner mig liksom i samma värld som alla andra, utan att för den sakens skull ta av mig mina vetenskapliga glasögon. Innan jag hade min plattform kunde jag bli provocerad av all spännande vetenskap som finns, men som aldrig lyfts fram. Jag upplever att många längtar efter vetenskapliga sanningar i den här absurda världen, men få aktörer erbjuder det på ett snyggt och bra paketerat vis.
Är forskare i regel för torra?
– Kanske, men de är också i regel för arroganta. De förstår inte vikten av att anstränga sig. Social kompetens och ett tilltal som når ut har aldrig belönats. I alla andra branscher är det jätteviktigt. Här lever man i stället på gamla meriter.
Hur ser du på den akademiska världen i ljuset av #metoo?
– Jag har själv varit väldigt förskonad, haft bra män runt mig, och även om jag har fått säga bryskt nej ibland har jag upplevt att det har varit acceptabelt. Men det finns en struktur där äldre män har mycket makt och unga kvinnor står i beroendeställning. Dessutom ges yngre män massor av fördelar inom akademin och kvinnor utesluts från vissa nätverk. Plötsligt har min manliga kollega varit hemma hos vår gemensamma manliga chef, myst och kommit fram till att de ä l s k a r samma musik. Jag skulle kanske kunna komma nära en kvinnlig professor på liknande sätt, dricka vin och prata om livet, men problemet är att fördelningen på de högre positionerna är väldigt ojämn. Den skillnaden upprätthåller strukturerna.
Hur får du ihop allt?
– Jag fick inte det i höstas. Det blev en ketchupeffekt efter att jag släppte min bok, och i december var jag borta på jobb varje helg. Jag är tacksam för allt som hänt, men jag har två små barn hemma som behöver mig. Jag har en man som ställer upp och jag har gått ner i tid, men jag skulle ljuga om jag sa att det var enkelt.
Något lifehack att dela med dig av på temat?
– Stäng av allt efter en stressig jobbperiod. Du måste inte gå på fest, eller lekland med barnen. Att vara hemma tillsammans är också mysigt. Låt latheten styra ibland, det gör jag. Det är en räddning. Mitt psyke och min kropp ska faktiskt hålla för att jobba i 30 år till, kanske 40.
Vad förväntar du dig av valrapporteringen?
– Jag bävar. Vi har sett hur det gick till i USA med falska påståenden och hård ton i rapporteringen. Det kommer att spridas ett myller av felaktigheter för att påverka oss. Det vetenskapliga förhållningssättet kan hjälpa oss att genomskåda politiker, men faktakollen räcker inte alltid för att påverka människor på djupet. Den som ljög mest vann ändå valet i USA.
