Så får ni vänskapen att hålla för alltid
Sjukdom, död, isolering, separation, arbetslöshet, depression och – stärkta vänskapsrelationer. Låter aningen paradoxalt, och det är det. Att pandemin inneburit misär, liksom detox på socialiserande, råder det föga tvekan om, men – med risk för att låta hurtfrisk – inget ont som inte för något gott med sig. För är det något som krisåret berett plats för är det tid för eftertanke och reflektion. Med pandemin har vi fått vår frihet inskränkt på ett sätt som vi knappast kunde föreställa oss för drygt ett år sedan. Och kanske är det just där, på vår kammare mer eller mindre isolerade, som vi förstått värdet av vänskap. Och vilka av våra vänskaper som verkligen betyder något.
– Pandemin har fått mig att inse att jag kan slappna av i de vänskaper jag har. Och ja, folk kommer att försvinna, men de som gillar mig för den jag är kommer att stanna kvar. När det gäller vänskap är det kvalitet och inte kvantitet som räknas.
Orden kommer från 34-åriga Carolina Gahn, PR-konsult som inte bara jobbar med relationsbyggande, utan som privat så länge hon kan minnas varit känd för att vara en ”supersocial person som känner och bondar med alla”. Att hon därtill kommer från en stor och sammansvetsad familj, med tre systrar varav en tvilling, i vilken hon sedan barnsben intagit rollen som den extroverta som socialiserar till höger och vänster, har stärkt en självbild som delvis varit skev. För Carolina innebar coronautbrottet en tvärnit för den aldrig stillastående tillvaron av möten, luncher, middagar och event som hon länge varit van vid. Som för många andra blev hemmet hennes vardag och där, under månader då hon inte umgicks med fler än ett par, tre vänner, kom tankarna.
"Det är okej att inte vara älskad av alla"
– Jag hade börjat upptäckta min mer introverta sida redan innan pandemin, men under isoleringen blev det tydligare att jag trivdes väldigt bra med att vara själv. Jag uppskattade att inte ha en massa ”måsten”, och pandemin tvingade ju bort i stort sett alla sociala måsten. Man kan väl säga att jag hittat ett lugn i mig själv som jag tidigare inte hade. Och i den processen har vissa relationer upphört. Men det är okej att inte vara älskad av alla … och att våga släppa kontrollen i det.
Att coronan påverkat våra vänskapsrelationer kan fler skriva under på. När möjligheten till stimmiga middagar eller bullriga söndagsbruncher satts på paus, tydliggörs vikten av våra vänner. Och ja, visst har vi längtat ihjäl oss efter kramigt kompishäng. Och visst önskar vi ”att allt ska återgå till det normala”. Men, med handen på hjärtat; rymmer den där längtan inte också ett uns av lättnad? För plötsligt är det helt okej att tacka nej till festen man innerst inne inte ville gå på – och att tacka nej till personen man innerst inne inte ville träffa. Nu är vänner bland det bästa som finns, men vänskap är inget statiskt. Psykologen Anna Bennich menar att vänskap, liksom alla relationer, behöver underhållas och ibland utvärderas. Ibland kan det vara dags att släppa taget. Hur cyniskt det än kan låta har pandemin faktiskt givit oss ett tillfälle att ”rensa i bekantskapskretsen”.
– Relationer är inget man bara har och att ”vara vänner” är inte ett tillstånd som är hugget i sten. Om vänskapen inte ger så mycket – mer än stress över att man borde ses fast man inte vill – och man heller inte tror att den kommer förändras, är det kanske dags att skiljas åt.
Svaret på frågan huruvida ”släppa-taget-processen” ska tydliggöras parterna emellan eller om den ska få ha sin gång, menar Anna Bennich beror på relationens karaktär.
– Att glida undan och ”fasa ut sig” är nog ganska vanligt. Ofta handlar det om att inte vilja göra någon ledsen genom att ge kritik och så kan det få vara. Men om man ”gör slut” med en vän och personen verkligen undrar över orsaken, tycker jag att man skall försöka besvara frågorna. Du kan ju även själv ha ett behov av att säga till din vän om du är arg eller ledsen över något.
Krisen har gett oss chansen att lära känna oss själva
En aspekt av krisens påverkan på våra vänskapsrelationer är självrannsakan. Pandemins oceaner av egentid har dels öppnat upp för tankar om vilka vänner som betyder något för dig, men också över hur du är som vän. Det här blev tydligt under tiden då Carolina Gahn satt i självvald karantän.
– Olika relationer har ju olika syften i perioder i livet. Förr, då jag själv älskade att stå i rampljuset, hade jag rätt många intensiva och ytliga vänskapsrelationer – vilket jag uppskattade då. Men på senare år, och ännu mer under pandemin, har jag klivit av den extroverta scenen och satt mig i publiken i stället. Jag uppskattar alla människor jag träffat genom åren, men med åldern har jag lärt mig att man inte kan forcera relationer. I perioder har jag lagt ner alldeles för mycket tid och energi på fel människor. Tid som jag kunde lagt ner på viktigare saker.
Just detta, att krisen givit oss möjlighet att lära känna oss själva bättre (i allt från hur extroverta eller introverta vi är till hur rädda, risktagande och försiktiga vi är) kan i sin tur även påverka våra vänskapsrelationer. Människors olika förhållningssätt till krisen, tror Anna Bennich, kan leda till splittring såväl som förening.
– Vänner som hanterar pandemin väldigt olika kan känna både irritation och besvikelse, vilket ökar risken för att glida isär. Samtidigt som man kanske kommer närmare de få vänner man faktiskt umgås med. Och det kan ju vara personer som tidigare inte varit särskilt tajta, men som tussats ihop av praktiska skäl. Exempelvis en grannfamilj som man valt att umgås med för att man har barn i samma ålder och har gångavstånd till.
En väsentlig fråga i sammanhanget är huruvida vänskap kan värderas? Ska vi exempelvis prioritera att ha många, mer ytliga vänner eller ett fåtal nära? Kanske är riktmärket ”kvalitet framför kvantitet”, som när det gäller så mycket annat, även applicerbart på vänner? Helt självklart är inte svaret på frågan.
– Att ha någon eller några få riktigt nära vänner är oerhört viktigt för vårt välbefinnande. I de flesta studier som försöker fånga vad lycka är, återfinns de nära, förtroliga relationerna som utmärkande viktiga. Men, studier visar också på värdet av socialt nätverk i ett vidare perspektiv – som kollegorna, bokklubben och vardagligt småsnack med bekanta som vi känner mer ytligt.
Att vara närvarande är viktigt
För alla som känner sig helt ensamma i pandemibubblan kan det därför vara viktigt att ta kontakt med vänner och bekanta via digitala hjälpmedel, när det inte går att ses IRL. Tänk på att många är med om precis samma sak.
Carolina Gahn upplever att pandemins effekter på hennes sociala liv även förändrat och utvecklat henne själv.
– Tidigare kunde jag ha svårt att vara närvarande i mötet med mina vänner. Vilket kanske inte var så konstigt, jag var ju slut på energi på grund av alla människor jag hela tiden träffade! Men att stjäla någons tid genom att vara frånvarande känns både otrevligt och självupptaget. Pandemin har tvingat mig att reflektera över vem jag är och fokusera på att bli mitt bästa jag. Och, ja, jag skulle säga att den gjort mig till en mer närvarande och kanske även bättre vän.
Text: Sofia Edgren
Anna Bennichs tips: så vårdar du dina vänskapsrelationer
- Precis som alla långvariga relationer behöver vänskap underhållas. Det görs bäst genom att vara närvarande och visa omtanke. Fråga dig när du senast visade en vän att hen är viktig för dig – genom ord eller handling.
- Vänskapsrelationen behöver vara ömsesidig. Självklart har vi olika behov av stöd och det måste inte vara alldeles rättvist. Men se till att uppmärksamhet, engagemang och omhändertagande inte kantrar alltför mycket åt ena hållet – i alla fall inte alltid, över lång tid. Då riskerar man att tappa sin vän med tiden.
- Lyckoforskning visar att vänskapsrelationer är oerhört viktiga för vårt välbefinnande. Glöm inte att lägga lite tid på de vänner som är viktiga även då livet förändras, till exempel genom flytt, giftermål eller familjebildning.
- Över tid bör vänskapsrelationen ge mer än den tar. Gör den inte det får man lämna den – precis som man lämnar kärleksrelationer när de inte känns bra längre.
