Gunilla Thorgren är feministikonen som var med och startade Grupp 8

Har du hört talas om Olympe de Gouges? Det är, dessvärre, inte så märkligt om svaret på den frågan är nej. För trots att Olympe de Gouges egentligen sedan länge kunnat tillskrivas epitetet Europas Första Stora Feminist har hon i över 200 år marginaliserats i historieskrivningen – fram till nu.

I boken Franska revolutionens rebell kartlägger Gunilla Thorgren fransyskans liv och påverkan på dåtidens Paris genom den tidigare okända kvinnans driv, idéer och tankar. Många av dem med slående aktualitet, än i dag.

– För mig är hon en förebild vi borde haft för längesedan, säger Gunilla Thorgren om sitt sällsynta fynd.

En dag i New York, i mitten av 90-talet, befinner sig Gunilla i en bokaffär. Medan hennes man letar efter sitt eget namn bland bokryggarna går hon själv omkring och botaniserar. Eftersom maken har för vana att göra just det här, helst i alla bokbutiker de går förbi, är hon själv en god flanör längs de höga hyllorna. Längst in i lokalen plockar hon, på måfå, upp en tjock pocketbok. Den visar sig innehålla texter av upplysningens huvudgestalter, såsom Voltaire och Rousseau. Längst bak i boken hittar Gunilla en titel som får världen att gunga, om än för en sekund. “Deklarationen om kvinnans och medborgarinnans rättigheter”, läser hon. Igen och igen.

– Jag … blev helt ställd! Vad var det här jag aldrig tidigare hört talas om?! Som aktiv i kvinnokampen i alla år, varit med och startat Grupp 8, suttit i studiecirklar där vi febrilt letat efter historiskt material om kvinnans roll – och ingenstans hade Olympe dykt upp. Hur var det möjligt?

För en väldigt kort sammanfattning av mycket stor historisk företeelse: Den franska revolutionen innebar att Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter togs an. Däremot, visade det sig senare i feministisk forskning, hade upplysningsmännen (som fick fart i revolutionen) inte någon värst kvinnosyn. Och deklarationen vi känner till gällde endast männen. Att Gunilla förbluffas över en för henne okänd kvinnas egen version av deklarationen, daterad 1791, är med andra ord inga konstigheter.

Gunillas egen feministiska resa tog däremot fart långt innan dess. På 60-talet har hon fött barn utan att vara gift, och barnet kallas oäkting. Det finns inga daghem, och något studielån för familjer kan hon inte få då de inte räknas som en komplett familj. Gunilla är, minst sagt, upprörd. Snart kommer hon i kontakt med en studiecirkel i Uppsala som diskuterar de här frågorna, och hon hakar på.

– Här sitter ni och snackar, ska vi inte göra något?! minns jag att jag sa.

Studiecirkeln blir startskottet för den feministiska organisationen Grupp 8 – och de gör, under kort tid, en hel del.

Har du alltid varit sådan? Stått stadigt för det du tror på?

– Ja, jag har nog det. Det har väl … vållat en del problem i livet, då och då.

Hon skrattar.

I dag kallas Gunilla en feministisk pionjär. I över 50 år har hon på olika sätt arbetat med kvinnans kamp för att förstå, inspirera, upptäcka och utveckla. Att ta sig an Franska revolutionens rebell blev ett överraskande, men självklart, nästa steg.

– Jag insåg snabbt att Olympe de Gouges engagemang under franska revolutionen var … enastående. Hon skrev pjäser, romaner, essäer och mängder av politiska pamfletter. Hon var pionjär som feminist, antirasist och antivåldsaktivist. Alla hennes verk hade en politisk udd. I artiklar gav hon råd till nationalförsamlingen, helt moderna förslag, som att utveckla ett samhälle där alla ska med.

Egentligen hade Olympe ingen utbildning, men kunde läsa och skriva, och gjorde pennan till sitt främsta vapen när hon på bakvägar fått kontakt med upplysningens innersta krets.

– Hon var mycket modigare än oss, för hon var ju ensam! Vi hade en grupp omkring oss som kunde påminna oss om att vi inte var galna. Hon var besatt av den frihet som revolutionen från början lovade, för hon hade själv känt sig så förtryckt. Hon var en frihetskämpe.

Många av Olympes idéer togs in av de som ledde landet, men någon ära fick hon aldrig. Istället får hennes liv ett abrupt slut vid giljotinen, som första kvinna efter Marie Antoinette, på Place de la Revolution i Paris 1793. Hennes inflytande har tillslut, enligt vissa kretsar, blivit för starkt. Exempelvis har de borgerliga kvinnorna tagit Olympe till förebild och proklamerar sin rätt till både utbildning och skilsmässa, likt det står om i den där texten Gunilla läste för första gången i New York.

Att stöta på bortglömd, undangömd kvinnlig historia – vad får det dig att känna?

– Gång på gång, när det händer, är det bara att inse att det är så historieskrivningen ser ut. Varje gång det sker förändringar i samhället kliver kvinnorna fram och försöker bidra. De är spjutspetsen i utvecklingen. Men så någonstans på vägen blir de stoppade, tillbakatryckta, och hamnar aldrig i maktens centrum.

Du har drivit kvinnofrågor i alla dessa år. Hur orkar du fortsätta ta fighten?

– Orka och orka … Det har inte funnits något annat alternativ, tror jag. Jag har feministiska glasögon när jag tittar på verkligheten, och orättvisor har jag aldrig kunnat blunda för.

“Min röst kommer att höras från botten av min grav”, ska Olympe yttrat innan giljotinen föll. Franska revolutionens rebell lär, minst sagt, bidra till hennes viljestarka eko.

FAKTA
Namn: Gunilla Thorgren.
Ålder: 80 år.
Yrke: Journalist och författare.
Aktuell: Med boken Franska revolutionens rebell.

Foto: Anna-Lena Ahlström