ELLE-krönika: Jul, jul, hajpade jul...
Av årets högtider är julen den mest traditionstyngda. Den som känns som om den måste vara på ett visst sätt för att vara lyckad. Eller? ELLEs Johanna Swanberg ser tillbaka på ett liv av julfirande.
JUL, JUL, HAJPADE JUL!
Med små avvikelser har nog du och jag och de vi känner rätt lika bilder av vad julafton är och bör vara. Traditioner, släktingar och förväntningar i ohelig allians. Men när man tänker efter – har vi väl lämnat barndomens strikta upplägg med julskinka–Kalle Anka–ischoklad–julklappar bakom oss har vi faktiskt att göra med en dag som är lika uppluckrad till sin utformning som alla andra.
Se bara på några av mina egna julaftnar:
JULAFTON SOM DAGEN EFTER. Minnen av gårdagens vodkashots med tomten, på Tranan bars årliga julfest. Minnen av utskvimpad öl på väg från baren till bordet, fantastiskt roliga skämt (men, så här i efterhand, vad handlade de om?), kvarvarande rökdoft i håret. Minnen av glaspyramider, hångel med en dj, vänners avslöjanden, halkande utanför i snöslasket på Odenplan. I dag är en lång dags färd mot sömn, uppbruten av ätande. Var är After eight-lådan?
JULAFTON SOM LANDSFLYKT. I Florida, bilar mot Key West. Pelikaner mot blå himmel, Starbucksmuggar i handen, en lång, rak väg där brevlådor i form av sjökor i betong, för säsongen dekorerade med tomtemössor, står parad. Presenterna köper vi åt oss själva i en ivrigt pyntad och högljutt julmusikspelande galleria (men det här med misslyckade julklappar verkar vara ofrånkomligt – väskan jag ger mig själv ligger fortfarande oanvänd i garderoben). Middagen hämtas på en pizzeria där övriga gäster består av ett motorcykelgäng, de ger oss blickar utan någon vidare julextas. Pizza och mint chocolate chip-glass under en palm vid hotellets pool, utsikt över hav och lyxyachter. Rassel, rassel. Vad är det där uppe bland palmbladen? Bom! Två meterlånga ödlor i full brottningsmatch rasar ner bredvid oss. Tio meters fall, båda överlever och springer i väg åt var sitt håll. Ett julmirakel!
JULAFTON SOM GENREP. Middag hemma hos mina föräldrar. De vet inte att vi ska gifta oss nästa vecka, och kommer inte heller att få veta det förrän efteråt. Försöker på ett otvunget sätt låna ett halsband, att bära under vigseln, av min mamma. Hon ser undrande ut, kanske mest över min tendens till lättrördhet. Äter rastlöst en låda After eight.
JULAFTON SOM FYRA. Julafton är dagen då vi åker hem från bb med andra dottern. Storasyster har bakat pepparkakor med mormor, men något extrasuperduperjulmys har inte hunnits med. Ljusgirlangerna sitter runt fönstren, men det gör de å andra sidan jämt. Det blir de vanliga makaronerna till middag, fokus ligger på att introducera syskonkärlek. Sent på kvällen, när vi ser på film (och trycker i oss After eight) hör vi 1,5-åringen tala i sömnen. ”Bäääbith. Bäääbith!” Att få syskon är uppenbarligen en starkare upplevelse än att träffa tomten.
JULAFTON SOM I SAGORNA. Snart är den här, julen som vissa personer i min familj pratat om och planerat sen i somras. Låter det överspänt? Tja, har du någonsin firat jul med ett verbalt dagisbarn, som haft Petter & Lotta firar jul som älsklingsbok sedan hon läste den första gången? En 3,5-åring som känner behov av julrevansch, efter att förra året ha klamrat sig fast som en spindel på mig och inte vågat titta när tomten knackade på? Låt mig förtydliga: Det kommer att krävas gran. Det kommer att krävas glitter. Det kommer att krävas tomteformade ljus, tomtepynt, lussekatter och snögubbar. Krans på dörren, stjärna i fönstret, änglar på hyllan. Ska försöka minnas vad mina tidigare jular borde ha lärt mig. Julperfektion kommer i ett oändligt antal skepnader.
Det enda som är konstant är mintchokladen.
av JOHANNA SWANBERG – som även bloggar på elle.se. Du hittar den här!
