Nya begreppet "singlism" – finns det en singeldiskriminering?
Det här är singlism – krönika om det nya begreppet
– Tjejerna här kan inte fatta att du inte har någon, du som är så het.
Det är modevecka och en pr-tjej babblar på om mitt civilstånd medan vi väntar på att en visning ska börja. Situationen är inte ny, jag har varit med om den många gånger tidigare. Som vanligt känner jag mig mer trött än förolämpad. Idén att man måste vara ihop med någon bara för att man är snygg eller smart är ungefär lika omodern som floskeln att de mest åtråvärda singlarna blir upptagna först. Det är 2018, människor lever ensamma av en rad olika anledningar. Ibland är det ofrivilligt, ibland självvalt. Oavsett så dras ordet singel fortfarande med den fördomsfulla uppfattningen att någonting måste vara fel.
Länge refererade min mamma till mitt civilstånd som ensam i stället för singel. När jag en gång tackade ja till att gå på en singelfest i Stockholm envisades mamma med att kalla tillställningen ”festen för de ensamma”. Jag gillar varken ihop-parnings-fester eller att dela upp människor efter civilstånd. Men festen ledde till något positivt: mamma slutade använda ordet ensam som synonym till singel. Den allra vanligaste formen av singeldiskriminering äger rum i sociala sammanhang och påminner mycket om mellanstadiets bästisfixering. Alla strävar efter att vara jämna par. Pernilla Jonsson som är doktor i konsumtionsvetenskap och singel med varannan vecka-upplägg märkte direkt att hon blev exkluderad från sociala tillställningar när hon skilde sig för två år sedan.
– Plötsligt var jag inte lika självklar längre. Det beror inte på människors illvilja, men man blir mer isolerad som singel.
Pernilla är väldigt lycklig som singel och har inga planer på att ge sig in i en ny relation. Trots det har omgivningen svårt att respektera hennes livsval. Vänner och bekanta envisas med att försöka hitta en partner åt henne. Hennes civilstånd är ett ständigt samtalsämne. Och hon råkar ut för att potentiella dejter bjuds in till samma middagar som hon. Många singlar lider av att ofrivilligt paras ihop med andra singlar och att andra vill lösa deras ”singelproblem”. Pernillas strategi för att slippa jobbiga situationer blev att tydligt berätta för sin omgivning att hon inte vill träffa någon.
– Folk kan bli väldigt stötta när man inte vill bli ihopparad och provocerade när man säger att man vill leva ensam. Det är rätt otroligt faktiskt. Sluta att tycka synd om oss och sluta att para ihop oss med andra.
Begreppet singeldiskriminering (singlism på engelska) myntades av forskaren och socialpsykologen Bella De Paulo 2005. De Paulo är verksam vid University of California och har skrivit åtskilliga böcker om hur singlar behandlas, däribland Singled out som översatts till en rad språk. För Bella, som tidigare var en etablerad forskare inom lögndetektion, började allt med att hon själv märkte hur hon blev diskriminerad på grund av sitt civilstånd. Chefen förväntade sig att hon skulle jobba över oftare och arbeta fler helgdagar än kollegor med familj. Hon ombads också att betala lika mycket för picknickmat som de som tog med sig hela sin familj – pris per familj, inte individ. Ungefär samtidigt som hon började bli uppmärksam på singeldiskrimineringen i sin närhet började hon som forskare också misstänka att något inte stod rätt till med statistiken kring civilstånd och lycka. Hon granskade tidigare forskning och upptäckte att siffror manipulerats.
– En av de största singelmyterna är att de skulle vara mer olyckliga än gifta. Det stämmer inte eftersom man i studien det alltid hänvisas till plockat bort alla gifta som senare skiljt sig.
Bella berättar att det i studien rör sig om hela 40 procent, vilket är en stor del av forskningsunderlaget. Kategorin med gifta som senare skiljer sig visade sig dessutom vara mindre lyckliga än singlar under sitt äktenskap. Människor som förblev gifta var bara aningen lyckligare i samband med sitt bröllop. Enligt Bella påverkar den manipulerade statistiken singlars välmående och gör att många singlar känner sig misslyckade.
– En av de största utmaningarna när man driver singelfrågan är att inte uppfattas som bitter. Man avfärdas lätt som gnällig för att man tar upp småsaker som att köpa presenter till par som gifter sig och får barn, men det är viktigt att synliggöra strukturer.
Bella håller i dag TED -talks, skriver debattartiklar och forskar om singlars välbefinnande. Hennes begrepp ”singlism” som kan jämföras med sexism och rasism har börjat användas i USA. Hon tror att vi snart kommer att se rättsfall där singlar kan bevisa att de blivit diskriminerade på arbetsplatser och i bostadssammanhang. Statistik visar nämligen att hyresvärdar föredrar par framför singlar.
I takt med att samhället förändras och fler lever ensamma – 40 procent i Sverige – växer nya typer av behov fram. Assisterad befruktning var länge ingen möjlighet för ensamstående kvinnor i Sverige. I april 2017 trädde en ny lag i kraft men fortfarande diskrimineras många ensamstående kvinnor av sjukvården. Landstingen ska erbjuda ensamstående kvinnor upp till sex inseminationer eller tre IVF- behandlingar med donerade spermier kostnadsfritt, men under förra året var det bara 14 av 21 landsting som erbjöd behandlingen till ensamstående. Spermiebrist och långa köer (i Västra Götaland rapporteras om tre–fyra år för ett första besök) har gjort behandling inom den svenska sjukvården till ett omöjligt alternativ för många singelkvinnor. Ytterligare en försvårande faktor är åldersgränsen – max 39 år. Många ensamstående kvinnor väljer att vänta, ibland i hopp om att kunna skaffa barn tillsammans med en partner. De tvingas sedan till dyr behandling utomlands.
Jenny Lantz är forskare på Handelshögskolan i Stockholm. Hon bestämde sig för att skaffa barn på egen hand när ensamtstående kvinnor fortfarande inte hade rätt till insemination i Sverige. Hon beskriver två och ett halvt år av kaos där hon åkte fram och tillbaka till fertilitetskliniker i Danmark och Spanien samtidigt som hon var utlämnad åt svenska läkares goda vilja när det kom till hormontester, ultraljud och utskrivning av medicin.
– På den danska kliniken berättade de att många kvinnor som försöker skaffa barn på egen hand blir egenföretagare för att det inte funkar annars.
Jenny menar att vi i dag lever med en global fertilitetsindustri och att den snävt satta åldersgränsen samt de långa köerna gör att många singelkvinnor tvingas stötta en kommersiell bransch utomlands.
– Det borde finnas en mottagning för ensamstående i Sverige där man kan göra ultraljud och få oberoende vägledning om vilka behandlingar som är bäst.
Jenny efterlyser också mödravård specialiserad på kvinnor som gått igenom fertilitetsbehandlingar på egen hand.
– Jag hade behövt hjälp att bearbeta allt jag gick igenom under de här två och ett halvt åren, men det fanns ingen hjälp att få.
Runt om i världen lever allt fler ensamma. Vi lever i en singelepok, men i Sverige stärks kärnfamiljsidealet. Den traditionella familjen får allt högre status vilket gör det svårare för singlar att hitta sin plats i samhället. Singeldiskriminering handlar om allt från övertid på jobbet till rätten till fertilitetsbehandlingar. Men också om sociala sammanhang. Hänger mellanstadiets tvåsamhetsfixering med in i vuxenlivet? Ta tillfället i akt, stå upp för ditt 12-åriga jag och fråga varför du inte är bjuden. Att ifrågasätta parmiddagen är lika obekvämt som att förklara för den babblande pr-tjejen att du är nöjd som singel. Små steg, men absolut nödvändiga för att du och andra singlar ska komma vidare. Och för att samhället ska sluta diskriminera alla som inte råkar vara ena halvan av ett par.
Av Sofia Hedström
