Hélène Barnekow: ”Alla vet att jag står för jämlikhet”

Hélène Barnekow tvekade inte en sekund när hon som barn såg sin två år äldre och världens snällaste storebror bli retad på lekplatsen. Lillasyster Hélène gick emellan de stora killarna och satte stopp. Ensam. Tjej. Och betydligt yngre.

– Jag har alltid haft en kompass för rätt och fel. Och jag har aldrig varit rädd för att säga ifrån när någonting har varit fel, säger hon.

Sedan dess har Hélène Barnekow hunnit med olika ledarroller i mansdominerade branscher i över 20 år. Senast som vd för Telia Sverige med ansvar för 6 000 anställda. Hon slutade i mitten av året och fokuserar för närvarande på styrelseuppdrag. Hélènes brinnande engagemang för jämlikhet, förändring och ledarskap har varit hennes ledstjärna genom karriären.

Var kommer din drivkraft ifrån?

– Mina föräldrar sa alltid att jag kunde bli vad jag ville. Ville jag bli astronaut kunde jag bli astronaut. I arbetslivet insåg jag att det inte stämde. Jag kunde inte bli vad jag ville på alla företag. Det fanns maktstrukturer som stod i vägen. Den insikten tog jag på allvar. Eftersom jag har haft arbetsroller med möjlighet att förändra, har jag använt det. Så fort jag har gått in i en ny roll eller ledningsgrupp har jag startat med de här frågorna. Sett till att det blivit jämlikt. Om man är fokuserad på det lyckas man. Inte första dagen, men efter ett år ungefär.

Hur har du gjort?

– Om man är en förebild själv sprider det sig i organisationen. Alla vet att jag står för jämlikhet. Då känner kvinnor att de kan komma fram. De ser andra kvinnor som chefer och i ledningsgruppen. Det lockar också män som är intresserade av den här frågan. Hela klimatet blir bättre. När jag var ny på Telia gjorde jag drastiska saker. Jag tror på att göra – inte sitta och skriva policys i dokument. Om det inte fanns både kvinnor och män på listor över potentiella kandidater till en ny tjänst skrev jag inte på. Jag skickade tillbaka. Jag backade aldrig, även om det blev knöligt. Det fick effekt. Nästa gång gjorde de rätt från början. Jag har nog alltid valt jobb där jag har känt att jag kan göra en förändring. Då kommer modet och envisheten automatiskt.

Berätta om din barndom i skånska Kävlinge.

– Min barndom var väldigt traditionell. Vi var en typisk familj för den tiden, pappa jobbade jättemycket och mamma var hemma. Vi bodde i ett nybyggt villaområde, jag hade en två år äldre storebror och en tio år yngre lillebror. Alla spelade fotboll, jag med, vi var jämt på fotbollsplanen.

Minns du dina drömmar då?

– Min första dröm var att bli journalist. Jag älskade att skriva! Eftersom jag var så sportintresserad ville jag bli sportjournalist. Jag skrev lokalnyheter, om fotbollscuper och sådant, för Skånska Dagbladet, Nordvästra Skånes Tidning och Sydsvenskan.

Vem inspirerade dig?

– Farfars mor var från Schweiz, så farfar pratade franska. Jag var fascinerad av vår släkt där och farfar inspirerade mig och målade upp utlandsdrömmen för mig. Han hade en stark personlighet, var väldigt karismatisk, och berättade massor av historier från sina resor över Europa. Det födde en längtan hos mig. Jag tjatade alltid på mina föräldrar om att vi skulle resa eller bara flytta, vart som helst!

Sedan började du plugga?

– Ja, internationell ekonomi och franska i Lund. Jag såg framför mig hur det skulle ta mig ut i världen.

Vad hade din farfar sagt om han såg dig nu?

– Han hade säkert varit jättestolt, full av beundran. Det var han vad vi än gjorde … En otroligt kärleksfull person. Han hade nog förvånats över att man kan ha så ansvarsfulla jobb som jag har haft genom åren, med ansvar för så många anställda.

Du har arbetat i London, Genève, Boston och Latinamerika. Fördelarna med att jobba i Sverige?

– Största skillnaden är att man kan göra ett jobb som betyder mycket för vårt land. Det finns massor av företag där man verkligen kan göra skillnad för Sverige. Så är det inte när man jobbar internationellt, och man kan knappast få de positionerna heller. Här kan man påverka, det är motiverande. En annan fördel är att arbetslivet är så icke-hierarkiskt. Vi har inte den där respekten, att några kolleger står högre i rang. Vi ifrågasätter och är inte uppbundna av traditioner. Det är befriande. Det är enkelt att vara tydlig. Jag uppmuntrar alltid mina medarbetare att inte tänka på hierarkier utan alltid prata direkt med dem man behöver prata med.

Hur har du hittat ditt sätt att leda?

– Mitt sätt att leda har färgats av att jag har spelat så mycket lagsporter. Jag gick ledarutbildningar och coachade tjejlag, man lär sig massor av det. En spännande sak med lagsport är att lära sig att se vem som är bäst på vad. Man har ju ingen glädje av elva fantastiska målvakter. Det krävs känsla för lagdynamik, hur man funkar tillsammans. Det är strategiskt både att spela i lag och sätta ihop lag. Sedan blir det så roligt att jobba när man är ett bra team!

Du har inte alltid älskat ditt jobb?

– Nej, mitt första jobb på bank i Genève blev en kulturkrock. Allt handlade om snabba pengar. Ingen pratade om förändring som jag brinner för.

Vad gjorde du då?

– Jag stannade ändå i två år för Genève var Europas nav, satt man på middag med elva personer så var det tio olika nationaliteter, det älskade jag. Jag provade att jobba på FN. Där blev jag desillusionerad. På FN i Genève hade de för bra livskvalitet och löner för att vilja rädda världen. Jag flyttade till Malta och blev marknadschef på Microsoft. Det var så roligt att få jobba med innovation och förklara komplicerade produkter för konsument och företag. Då var tech-branschen liten. Efter två år blev jag anställd på Ericssons mobiltelefonenhet i Lund. Jag var enda tjejen och den enda som inte var ingenjör, men tog beslut om allt. Vi definierade det som skulle lägga grunden för mobiltelefonin i Sverige. Då visste jag att jag ska jobba i innovationsbranscher.

Som ledare har du haft okonventionella idéer, svarat i kundtjänst och twittrat ditt mobilnummer.

– Förr kunde man som ledare sitta i ett litet glaskontor högst upp och en gång i månaden skicka ut ett litet meddelande till sina anställda. Det funkar inte längre. Man måste vara transparent, man måste våga, man måste bemöta negativ feedback.

Hur jobbar du med din personliga utveckling?

– Jag har ett bollplank som jag pratar med. Jag läser mycket nyheter, Twitter, managementböcker. Jag tror på kontinuitet och självledarskap snarare än en chefskurs vartannat år.

Hur stor del av din identitet är ditt jobb?

– Jag är typen som flyttar in i ett jobb. Det uppslukar mig och tar tid, lust, fokus. Jag är tillgänglig 24 timmar om dygnet. Sådan är jag också privat.

Hur klarar du familjebalansen?

– Det är inte alltid lätt. När jag är mentor åt unga kvinnor understryker jag det. Alla har 24 timmar på sitt dygn. Man måste göra prioriteringar som man mår bra av och inte ångrar. Som småbarnsförälder gick det år när jag inte tränade alls, eller knappt umgicks med någon. Tiden räckte till jobb och barn. Hade jag velat göra naglarna, träna, vara social och ha städat hemma hade jag inte kunnat ha det jobbet, så enkelt är det. När barnen var små höll jag stenhårt på att alltid äta middag med dem. Det har alltid respekterats. Annars hade jag jobbat någon annanstans. Barnen minns att jag var engagerad när jag väl var hemma.

Föräldraegenskaper du kan använda i jobbet?

– Flexibilitet. Som förälder måste man hela tiden ta saker på volley. Tänka om. Även närvaro har jag lärt mig av mina barn. Medarbetare känner också direkt om man inte lyssnar eller är oengagerad.

Har du gått igenom några livskriser?

– Aldrig ålderskris eller åldersnoja. Men något av det svåraste jag har gjort var när jag separerade och vi sedan skilde oss. Det var ett jobbigt beslut att fatta. Då bodde jag själv med barnen i Boston med en au pair. Jag blev starkare när jag såg att jag klarade det. Klarar man en sådan sak klarar man det mesta.

Som vd har du tidigare haft ansvar för tusentals anställda, hur känns det?

– Jag känner en enorm ödmjukhet inför det. Det handlar om många människors liv – deras jobb, försörjning, familjer. Det är ett otroligt stort ansvar. Jag tror att ödmjukhet är en superviktig ledaregenskap jämsides med mod och driv. Men jag har tyvärr aldrig hört talas om att man efterfrågar ödmjukhet när man rekryterar ledare. Det vill jag förändra!

Namn: Hélène Barnekow.
Ålder: 54 år.
Familj: 18-årig dotter och 15-årig son.
Bor: På Östermalm i Stockholm.
Aktuell: Sitter i styrelsen för Kindred Group och GN Store Nord.
Följ: @helenebarnekow.

Foto Beata Holmgren/Studio Emma Svensson