Helgläsning: Frida Gustavsson

Som liten ville hon bli pilot. I dag har Frida Gustavsson flugit många varv runt jorden. ELLE träffar en 19-årig supermodell, miljonär och dataspelsnörd.

av MARI JANSON  foto JIMMY BACKIUS

♡♡♡

Det bästa med Frida … Emil tänker efter. Fast inte särskilt länge.

– Att hon inte är en diva. Hon har en klok världsbild. Och hon vill ändå gå på Prisextra och köpa två tandkrämstuber om hon kan tjäna fyra kronor.

Sveriges just nu – och de senaste årens – mest eftertraktade modell är i fotostudion tillsammans med sin pojkvän Emil Myrbäck, 23. Han är assistent på ett företag som sysslar med film på nätet, och har premiärnerver eftersom han ska vara med på bild. Men Frida är på mammas gata. Hon har hållit på med det här sedan hon var 15, på internationellt hög nivå sedan hon var 16. Nu har hon precis fyllt 19, bara, men i modellvärlden är man veteran efter sju säsongers fashion week-succé och skrytuppdrag. Dessutom är plåtningar hennes vardag. Frida kommer direkt från Londonflyget (i baggy upprullade jeans, färgglad t-shirt från Tokyo och Pradapumps med ankelsockor), trött efter två timmars sömn. Till sent på natten gjordes huvudstoryn till Interviews septembernummer. Upp tidigt. Innan det gick hon Pradas herrvisning (ja, herr) i Milano och plåtade ett annat lyxmärkes cruisekampanj i Savannah, Georgia. I morgon haute couturen i Paris. Frida reser mest hela tiden. Eller som hon säger själv:

– De flesta åker bil eller buss eller tunnelbana till sina jobb. Jag har bara lite längre resväg till mitt.

Nu är hennes jobb inte vilket som helst, med vilken som helst liten lön. I vintras gjorde tidningen Dagens industri stor sak av att Frida tjänar mer än de flesta vd:ar och att hon tackat nej till ett uppdrag som skulle ge mer än en miljon. Frida suckar lite, medveten om att det låter galet. Nej, det var inget jobbigt eller pinsamt, ett vanligt internationellt märke.

– Min agentur bestämde att det skulle löna sig i längden. Nu är jag så etablerad att jag kan göra mer pengajobb, kataloger och så.

Hon vill inte prata om sin lön annars.

– Aftonbladet publicerade en sådan där lista med hur mycket folk tjänar när jag var skriven hos pappa. Plötsligt hörde gamla klasskompisar av sig … visst, du mobbade mig i skolan, nu ska vi vara vänner?

– Inte ens mina föräldrar eller Emil vet exakt vad jag tjänar, fortsätter hon.

Skatteplanerare och aktieplacerare har hon, plus full koll själv på sitt aktiebolag.

– Det ska deklareras i fem länder och det är svårt när man är ung. Jag gick inte företagsekonomi på gymnasiet, men det behövdes inte – jag lär mig allt nu.

Frida tog studenten från S:t Martins modegymnasium i Sundbyberg för ett år sedan med bra betyg, trots 92 procents frånvaro. Lärarna lät henne mejla in uppgifter. Men det är också sådan Frida verkar vara: ordning, reda och huvudet på skaft. Hon började skolan som femåring – hon satt ändå helst hemma och läste – och fick gå i samma klass som sin ett år äldre bror Erik ända till sexan.

– Han var den populära sportkillen och jag den lite töntiga tjejen. Men det var så självklart att det var han och jag under hela uppväxten. Vi ville bo i ett litet hus så att vi fick dela rum.

Det var också storebror som fick in Frida på hennes stora intresse: dataspel. När de var små satt de inne hela sommarloven med sina Gameboys, kom tillbaka till skolan bleka med Nintendotummar. Sedan började hon spela Diablo och World of warcraft till långt in på nätterna, ända till föräldrarna helt enkelt förbjöd det. Men det är fortfarande ett stort intresse – och hon har fått Emil att bli ett fan också.

Frida och Emil sitter tillsammans vid lunchbordet i studion, med varsin gräddig pasta och Cola. De har varit tillsammans drygt ett år och är så uppenbart förälskade. Frida pussar honom på halsen och stryker honom över håret.

– Vi hade gemensamma vänner och började umgås när vi bodde tre kvarter ifrån varandra, när Emils hyreskontrakt sedan gick ut var det lika bra att han flyttade in hos mig, säger Frida och Emil fyller i:

– Det började med att vi gick ut och käkade middag på kvällarna och sedan gick vi och drack vin. Egentligen var det ju som dejter, men det fattade vi inte då.

När Frida blir plåtad frågar jag hur det känns att se sin tjej så fort man öppnar ett magasin. I tidningshyllan. Eller på stortavlor – när det här görs är tunnelbanan i Stockholm tapetserad med bilder av Frida från Tigers höstkampanj.

– För några dagar sedan åkte jag tunnelbana med några bekanta och de frågade vad min flickvän gör. Hon är i modebranschen, sa jag. Vadå, fotograf eller? Nä, modell. Jaha, kan hon leva på det, undrade de. Mmm, där är hon, sa jag och pekade.

Emil ser både stolt och lite generad ut.

Frida ”upptäcktes” av en modellscout första gången när hon var 12, då var det mest läskigt. Sedan hände det igen två år senare, och när hon fyllt 15 åkte hon till Tokyo över sommaren. Där träffade hon sin bästis, polska Monika ”Jac” Jagaciak (rankad 11 på Models.com, Frida är nummer 17), som just fyllt 14. Året efter träffades de i New York och delade lägenhet – det gör de fortfarande. Den säsongen kom också genombrottet: Frida fick öppna Valen-tinos visning på haute couturen och gjorde 60 visningar under modeveckorna i september. 75 nästa säsong.

– Man hade ju ingen aning … jag hade precis fyllt 16, sov två timmar varje natt, åt bara små mackor mellan visningarna … Det är många som inte tänker på att modeller är så unga, bara barn. En del är 14 år, skickas ensamma till andra sidan jorden, pratar inte språket och förväntas inspirera 30 år äldre fotografer och stylister. Tack och lov har det gått ganska bra, jag har sluppit bo i modellägenheter med våningsängar och kackerlackor, men många vänner har gråtit sig till sömns.

Frida pratar mycket om ensamheten som jobbets baksida. Men det är också därför hon älskar att komma hem till Stockholm, träffa familjen och Emil, vännerna, och inreda lägenheten. Vid en ålder när de flesta precis har gått ut gymnasiet och börjar fundera över framtiden har Frida redan jobbat i alla världsdelar, köpt (kontant!) en etta i Vasastan och övningskör för att kolla på sommarställen.

– Från första sekunden när jag började modella har jag varit medveten om att det är ett tillfälligt jobb. Och det finns ingenting jag kan göra åt saken. När jag var liten ville jag bli pilot eller arkitekt, nu funderar jag på något i modevärlden.

– Så risken är stor att ni aldrig blir av med mig!

 ♡♡♡

FRIDA OM:

• Garderoben: Jag har två, en här och en i New York. Men det är precis som med inredning, en in – en ut. En hel del sålde jag nyligen på en stor gatuloppis i Vasastan.

• Nattliv: Jag har varit ute en gång i New York. Det var på stylisten Elin Svahns födelsedag, men jag gick hem tidigt för jag skulle jobba dagen efter.

• Att se sig själv på bild: Fortfarande konstigt. Det är ju inte jag, det är en roll. Men kul att visa sina barn när de tycker att man är en töntig tant.

• Modellyrket: Ett jobb och en språngbräda. Folk har fördomar om att vi har sågspån i hjärnan, jag brukar säga att jag är student när jag reser.

• Uppmärksamhet: En del unga modeintresserade tjejer kommer fram. I Tokyo blev Jac och jag förföljda av en japansk bloggare som smygplåtade oss ända in på hotellet. Inte så kul.

• Konst: Jag samlar på Christosskisser och jobbar extra med Carsten Höller, assisterar och researchar. Det är fantastiskt kul – och skönt att göra något som skiljer sig helt från mitt vanliga jobb.