Helle Schunnesson om singles day: är jag ensam om att känna mig ensam?
Om du av en händelse skulle ha råkat missa att det är Singles Day i dag blir du snabbt påmind av dagens inbox. Jag har en hel drös mailutskick som väntar på mig och skanderar: IDAG ÄR DET SINGLARNAS DAG. Och bästa sättet att fira verkar vara att shoppa – med minst 25 procent rabatt (jag klagar inte).
Men det går inte att förneka att denna singlarnas dag som aldrig stört mig tidigare, eller ens noterats om vi ska vara ärliga, i dag sticker till lite extra. Jag tänker på Amy Poehlers karaktär Leslie Knope i Parks & recreation som firar Galentine’s Day. Dagen innan Alla hjärtans dag träffas hon och alla hennes tjejkompisar och äter våfflor, skålar i mimosas och firar sin vänskap. Med ett styng av längtan skickar jag ett mail till mina vänner och föreslår en AW på Zoom snart. Det är inte samma sak.
Att vara singel runt 30 kan redan från början innebära en kavalkad av utfrågningar från ytliga bekanta om varför man inte är ihop med någon, fulla tjejkompisar som vill swipa i min Tinder-app för “det verkar sååå kul” (det är det inte), och att gå på dejt efter dejt med ständiga besvikelser som “inte tror på monogami” eller “tycker det är lite för mycket kvinnor som undervisar just nu”. Sedan pandemins framfart har det blivit värre. I våras frågade en kollega mig medan vi stod och väntade på att micron skulle plinga så vi skulle få slippa det stela matlåde-minglet:
Hur är det egentligen att vara singel under corona?!
Jo tack, det är jävligt tråkigt, och inte minst är det outhärdligt att helt plötsligt vara ett samhällsfenomen som alla vill fråga ut. SINGEL UNDER CORONA?! Ja, vi finns.
För svaret är såklart, nej, jag träffar inga potentiella partners på dansgolv längre, nej, jag går inte på pirriga första dejter på trånga barer och nej, jag kan inte tänka mig något värre än att ge videosamtalsdejting en chans. Med samma oförskämda transparens som bekanta i relationer frågar mig om min dejting och mitt sexliv ska jag börja fråga dem: När låg du och sambon senast egentligen?!
När vi rekommenderas att inte umgås med någon utanför vårt hushåll, innebär det att jag inte ska träffa någon … alls?
För trots att jag aldrig haft problem med att leva ensam, blir det när stora delar av det sociala livet försvinner extra tomt. AW:s med kollegor, shoppingrundor och spelningar med väninnor, dancehall-klassen med min syster och storslagna fester lyser med sin frånvaro. När vi rekommenderas att inte umgås med någon utanför vårt hushåll, innebär det att jag inte ska träffa någon … alls? Om vi inte ska socialisera med någon utanför den närmsta bubblan, vilken bubbla tillhör jag?
Jag har aldrig varit intresserad av att vara i en relation med någon för att slippa vara ensam, och jag har aldrig känt mig träffad när någon ömkligt förkunnar att “Du kommer säkert träffa någon snart!” men sanningen är att det börjar komma åt mig. Kommer jag träffa någon snart? Inte det här året i alla fall, kanske nästa? Kommer jag kunna fira Galentine’s Day med mina kompisar? Är jag den enda som börjar känna mig riktigt, riktigt ensam? Som i alla kriser tar jag till min trognaste medhjälpare Google, och hittar snart en Reddit-tråd full av självständiga, kompetenta personer, som vanligtvis lever lyckliga som singlar som förkunnar: “Jag känner mig SÅ ensam”, “Jag längtar efter att bara krama någon” och “Jag saknar mitt shitty dejtingliv”.
Är det något jag finner tröst i är det att vi som känner oss ensamma, inte är ensamma i den känslan. Och när jag scrollar förbi mina bekanta som lever i parförhållanden på Instagram, som inte verkar har gjort något annat än att sopsortera och lägga pussel i mjukisbyxor det senaste halvåret, inser jag att de inte verkar ha det särskilt mycket roligare än jag.
Så kanske är gräset inte grönare på andra sidan. Som singel slipper jag i alla fall någon störig sambo som går mig på nerverna, och behöver varken bråka om disken eller ha någon som dömer mig för hur mycket jag nätshoppar. Tack, jag tar nog gärna den där rabattkoden, knappar in IMSINGLE i kassan, köper en sexig klänning som jag inte har NÅGON användning för just nu, och drömmer om bättre tider.
LÄS MER:
