ELLE kikar in hemma hos Filippa Knutsson
Möt Filippa Knutsson
Född: 1965, fyller 47 år i år.
Yrke: Grundare av Filippa K.
Familj: Nina, 18, Tom, 14, och Dylan, 11. Thomas Fourtané, fransk arkitekt, och hans två barn.
Bor: I en 350 kvm stor etagelägenhet i centrala Stockholm som ritats och renoverats av arkitekterna Björn och Marianne Aaro, i en mindre lägenhet i Paris och i ett hus på Korsika.
Soffan Extrasoft, Living divani. Skinnstolar, Cassina. Lampor Atollo av Vico Magistretti. Golv i solid ek, Dinesen.
Antik berbermatta, JP Willborg.
Filippa Knutsson lämnade sin kreativa roll på Filippa K för ett år sedan, när hennes ”företagsbaby” Filippa K fyllde 18 år. I ungefär samma veva hittade hon sin drömlägenhet ett stenkast från Drottninggatan och kunde vända blad både yrkesmässigt och privat.
– Jag hade länge känt att jag ville förändra mitt liv. Inte alls för att jag var trött på Filippa K, utan för att jag ville ge mig själv nya möjligheter. Jag kände intuitivt att det var dags och när jag slipade på mitt avskedstal insåg jag att mitt företag verkligen har varit som min baby, någon som jag ”ammat” men som med tiden börjat skolan, träffat andra människor och utvecklats på egen hand. Vi har till och med haft en tonårsfas med identitetskris!
Filippa berättar entusiastiskt om hur hon besökte Filippa K-butiken i Stockholm för ett par veckor sedan för att se den senaste kollektionen, som hon själv inte varit särskilt inblandad i.
– Jag bär ju nästan bara Filippa K själv, men jag tänkte att det kanske skulle kännas annorlunda när jag själv inte varit med och skapat. Men jag köpte massor av grejer!
Vänta … köpte? Får du inte allt gratis?
– Nej, jag har samma personalrabatt som alla andra anställda. Jag är inte tvungen att köpa Filippa K, men nu när jag får uppleva det utifrån märker jag att jag är ett fan av märket! Däremot gillar jag att komplettera med skor, smycken och accessoarer från annat håll, jag har väskor från Yves Saint Laurent och Bottega veneta. Märken med fin stil och en klassisk ådra utan att bli blingblingigt. Saker som skulle kunna vara Filippa K alltså …
Filippa bjuder på te och kanelbullar i det ljusa köket, vid marmorbordet som arkitekten Björn Aaro ritat. Hon jämför det med couture för hemmet – att få möbler specialgjorda för rummen de ska stå i, med material hon själv fått välja, ger samma känsla som att få kläder uppsydda efter ens egen kropp. Köket är designat för att bryta av mot hennes förra som var vitt med mörka golv – det nya har svarta luckor och golvet blev rutigt med samma betongkakel som finns i badrummet. Här tillbringar Filippa mycket tid, gärna utsträckt på den platsbyggda bänken med favorittidningen International herald tribune.
– När jag går i gång på något så blir jag superfokuserad och har hur mycket energi som helst. Men jag kan vara jättelat också, jag har inga problem med att bara hänga hemma en hel helg. Sovrummet är väldigt viktigt för mig, soffan också. Jag gillar att ligga ner!
Sedan hon klev av det dagliga arbetet som creative director för Filippa K (hon är kvar i styrelsen i egenskap av delägare och grundare) har Filippa varvat en lätt panik med lättnad och nyfikenhet på framtiden.
– Det var jobbigt i början. Inte för att jag ångrade mig, tvärtom kändes det rätt att lämna just då. Däremot är jag så van att prestera att det var konstigt att inte veta vad jag ska göra på dagarna. Nu har jag vant mig och känner att jag måste få ha den här perioden av lugn, att vara helt utan mål och slippa vara lösningsorienterad. Jag är privilegierad som kan ta mig den här tiden och jag vet att det förr eller senare kommer att stå klart för mig vad jag ska göra härnäst.
Filippas pojkvän (”Vad ska jag kalla honom? Jag känner mig för gammal för att ha ’pojkvän’”!) sedan åtta år, franske arkitekten Thomas, pendlar mellan Paris och Korsika där hans företag är baserat. Filippa i sin tur pendlar mellan barnen i Stockholm, huset på Korsika som är under renovering och en nyköpt lägenhet i Paris. När paret köpte hus på Korsika valde de att byta lägenheten i Paris mot en mindre i mysiga Marais som nu ska blåsas ur helt och förvandlas enligt Thomas visioner.
Ovan: Det mönstrade golvet i köket är betongkakel i fyra nyanser. Stolar, Thonet. Platsbyggd kökssoffa med grovt linnetyg.
Ovan: Hela köket inklusive marmorbordet är ritat av Björn Aaro. Förutom de två öppna hyllorna över arbetsbänken i Carraramarmor är all förvaring och diskmaskinen dolda. Köksvägg med handgjort buckligt kakel från belgiska Emery & Cie.
Det är bara ett år sedan lägenheten i Stockholm stod klar – blir du inte trött på allt renoveringskaos?
– Nej, det är bara roligt, jag gillar ju att inreda och fixa i ordning. Och när jag hittade den här lägenheten var den så full av pryttlar att mäklarfirman bad om ursäkt när jag kom för att titta, de hade medvetet bara lagt ut ett par bilder för att inte skrämma bort spekulanter! För mig var det tvärtom bara bra, alla andra lägenheter i den här storleken låg på Östermalm och var helrenoverade med infällda spottar och dyra kök. Då föredrar jag att börja om från början och välja stil själv.
Lägenheten som är i två plan med en vacker stentrappa emellan är ljus, men inte bländvit. Filippa säger att hon tröttnat lite på det ständigt vita i inredningssammanhang, så även om väggarna är vita har hon valt neutrala, lite dova färger i kakel, skåpluckor och inte minst det handslagna tegelgolvet på ovanvåningen, för att ge inredningen lite mer värme.
– Precis som med Filippa K har jag alltid haft som mål att hitta det enkla och det rena som håller över tid, det får aldrig bli kantigt och osensuellt. Jag kommer från en bakgrund med två sidor, å ena sidan gick jag i engelsk flickskola med skoluniform och barnflicka, å andra sidan var mina föräldrar trendiga modeskapare. Mina värderingar är svenska, jag gillar rak och tydlig kommunikation och kan bli helt utmattad av den franska dramatiken. Å andra sidan älskar jag fransmännens passion. De strider för sin sak, pratar politik och håller inte med – det gillar jag. Och så Korsika, som är något helt annat, med sina starka hederskoder. Allt tar mycket längre tid där för man sköter inte affärer över telefon utan man ska träffas öga mot öga och ta i hand.
Filippa brinner för arkitektur och design och beskriver sin egen inredningsstil som modern men med hantverksmässiga och etniska inslag och alltid med rejäla, naturliga material. Enkel design kräver god kvalitet – ett tänk som Filippa applicerat på både sina klädkollektioner och sina hem.
– Jag gillar också när det känns lite sydländskt. Min mamma bor i Costa Rica nu och bodde dessförinnan i Toscana, så jag har nog fått lite av hennes mentalitet. Under vintern har jag gärna citronträd hemma så att jag kan låtsas att det är varmt. Visst, jag tar fram lite fårskinn till sofforna och eldar gärna i den öppna spisen, men jag vill helst inte att det ska kännas vintrigt.
Filippa Knutsson älskar inte bara att resa, hon är på alla sätt en internationell medborgare. Hon växte upp i London och längtade ofta till Kalifornien, men hamnade till slut i Stockholm.
– Jag åkte hem för att jobba med pappa på Gul & blå, men jag trodde aldrig att jag skulle bli kvar. Det var 1980-tal och allt handlade om ”the states”. Men allt eftersom jag blev mer involverad i familjeföretaget och lärde känna människor i Stockholm började jag gilla det.
Filippa i arbets-rummet med platsbyggda hyllor och skrivbord. Stol, Vitra.
I hallen hänger en enorm venetiansk spegel från 1890. ”Jag var osäker på om jag verkligen kunde ha en sån med tanke på vilken stil jag har i övrigt, men jag tycker att den passar perfekt!” Det handgjorda kaklet på väggarna kommer från Marocko. Puff, B&B Italia.
Har du USA-drömmen kvar?
– Nej, det kan jag inte påstå. Jag gillar Kalifornien jättemycket, både klimatet och mentaliteten. Och ibland tänker jag ”vi tar familjen och flyttar till San Francisco! Eller till Rio!”. Men barnen har två olika pappor och även om vi vuxna har bra relationer med varandra skulle det inte vara hållbart, så suget går alltid över. Jag trivs dessutom väldigt bra med att kombinera flera olika platser.
Distansen då, att inte alltid ha familjen nära?
– Att komma hit till Stockholm och träffa barnen är alltid fantastiskt, häromdagen kom jag hem och Nina lagade mat åt mig och Tom och det var så häftigt att bara sitta och prata med dem. Det låter konstigt, men det finns en lyx i att kunna vara ifrån varandra, man förstår bättre vad man har när man får längta. Jag börjar dessutom grubbla om jag blir kvar länge på samma plats, så jag mår bra av att ruska om mig.
Den lilla rastlösa genen gjorde sig också påmind när Filippa bestämde sig för att sälja sin gamla lägenhet vid Mariatorget.
– Jag behövde ett projekt! Jag hade bott där i tio år och jag är en person som behöver utrymme, både fysiskt och mentalt. Barnen spelade dataspel när jag ville lyssna på musik och då kände jag att gud, vad härligt det vore med lite mer yta. Samtidigt är jag väldigt medveten om att ju mer man har, desto mer måste man ta hand om. Jag har två sidor, jag gillar att omge mig med fina saker, men jag kan lika gärna vara utan. Jag är dessutom helt osentimental, jag släpper och går vidare.
Det buckliga kaklet återkommer i badrummet.
Filippas sovrum är vitt och alla kläder och skor göms bakom dörrar. ”Jag måste ha en lugn miljö när jag ska sova, jag kan inte ha kläder framme.”
Så om jag frågar dig vad du skulle rädda om det började brinna?
– Jag vet faktiskt inte. Förr hade jag sagt min dator med alla bilder, men den kraschade för något år sen och jag tänkte mest ”jaha” – jag kunde ju ändå inte göra något åt det. Däremot köpte jag nyligen en tavla på Bukowskis, en Le Corbusier, och den älskar jag verkligen. Så förmodligen skulle jag rädda konst, allt annat går faktiskt att ersätta.
Filippas hem känns oerhört genomtänkt i minsta detalj och hon erkänner att hon kan lägga en hel del pengar på konsumtion, men att hon alltid har en plan med sina köp och när saker inte längre används ger hon helst bort dem.
– Min dotter brukar säga att jag alltid ska ha var sak på sin plats, haha. Thomas och jag har samma smak, men han har mer grejer. Han älskar konst och gamla möbler och skulle behöva en lada att ställa allt i. Jag undrar alltid var han ska ställa sakerna han köper, då suckar han lite franskt över att jag är så rationell. Jag måste veta var något ska stå och hur det ska användas, även om det låter tråkigt. Jag kan shoppa loss, men det finns alltid något slags tanke bakom. Jag tänker undermedvetet att jag behöver något, och när jag sen ser rätt grej i en butik så slår jag till direkt.
Filippa köper det mesta på sina resor, framför allt textilier. Hon har mattor från både Egypten och Iran och hyllar marknaderna i Marocko. Linnelakan köper hon i Paris eftersom hon inte har svenska mått på sina kuddar, och där strosar hon gärna runt i butikerna Merci och Caravane för att hämta inspiration. Inredning är ett stort intresse.
– Jag tänker ibland att jag skulle vilja ha en egen affär så jag kan få gå loss ordentligt, för jag kan inte ha allt i mitt eget hem.
Det kanske är det du ska göra i framtiden?
– Haha, kanske det! Jag har också lekt med tanken på att driva hotell på Korsika, men sen blir jag lite rädd när jag tänker på hur mycket ansvar det skulle vara. Min yngsta son Dylan är elva år så jag har flera år kvar i Sverige. Jag vet inte vad nästa steg blir, jag vet bara att det kommer att bli bra!
På terrassen står stolar och bord, Magis.
Den råa vindskänslan på övervåningen där barnen har sina rum.
Filippas 3 inredningstips
❤ Satsa på smart förvaring. Jag har mycket grejer, men de är undanstoppade i alla skåp vi byggt. Jag har inte bara tvättkorgar för smutstvätt, utan också för ren tvätt som jag inte hunnit vika så jag slipper se den.
❤ Låt det ta tid. Grunden måste man bestämma, men sedan måste hemmet få tid att mogna fram. Köp inte allt på en gång.
❤ Lita på vad du gillar, det finns inga rätt och fel. Det är ju det man uppskattar i andras hem – även om man inte har samma smak själv så syns det när det är personligt.
Av:Maria Soxbo Foto: Åke E:son Lindman
