Vad händer om världens mäktigaste person är en kvinna?

Av Martin Gelin Foto IBL

Mer än 20 000 personer trängs i en stor sportarena i Philadelphia. På en filmduk får vi se bilder från Hillary Clintons långa politiska karriär. Det avslutas med ett bildspel som inte behöver några ord: 43 ansikten på de män som varit presidenter i USA. Och så till sist, en bild på en kvinna: Hillary Clinton.

Arenan fylls plötsligt av den historiska sprängkraften i Clintons kampanj. Äldre kvinnor i publiken fäller en tår när

Clinton till slut kommer ut på scenen. För en politiker som så ofta beskrivs som oinspirerande och avskydd är det slående hur älskad hon är av sina mest hängivna anhängare.

Den 28 juli skrev Clinton historia när hon blev den första kvinnan någonsin i USA att utses till presidentkandidat för ett stort politiskt parti. Den 8 november kommer det amerikanska folket att avgöra om hon tar sig hela vägen till Vita huset.

LÄS OCKSÅ: MICHELLE OBAMAS TAL OM TRUMPS SEXISTISKA UTTALANDEN ÄR ANMÄKNINGSVÄRT BRA

Så vem är egentligen Hillary Clinton? Trots att hon stått i rampljuset i tre decennier förblir hon en av världens mest missförstådda politiker. Hennes motståndare i den amerikanska högern ser henne som ett monster. Donald Trump brukar uppmana sin publik att skrika att hon borde sättas i fängelse. Andra avfärdar henne som en cynisk och korrupt karriärpolitiker. Men om man faktiskt studerar hennes långa, händelserika politiska karriär är det slående hur konsekvent hon arbetat för samma frågor i nästan ett halvt sekel. Ända sedan hon gick på college i slutet av 1960-talet har hon kämpat för kvinnors rättigheter och mot diskriminering av etniska minoriteter. Efter college tog hon ett lågavlönat arbete för att arbeta för svartas rättigheter i den amerikanska södern, och under 1970- och 80-talet blev hon en av landets mest inflytelserika jurister i frågor som rörde kvinnors och barns rättigheter.

Men det är först i höstens presidentval som Hillary Clinton helhjärtat tycks ha omfamnat sina grundläggande ideologiska övertygelser. Det har bidragit till att alternativen sällan varit tydligare än i årets presidentval. På ena sidan Donald Trump, som vill deportera miljontals invandrare, bygga en mur mot Mexiko, förbjuda muslimer från att över huvud taget komma in i landet och bestraffa kvinnor som gör abort. På den andra sidan en politiker som omfamnat en ny aktivism och rättighetsrörelse, med nya krav på kvinnors och hbtq-personers rättigheter, jämställdhet och jämlikhetspolitik. På konventet i Philadelphia kallar Barack Obama henne ”den mest erfarna och kompetenta presidentkandidaten någonsin”. Men hon är också en av de minst omtyckta. Trots den kontroversiella motståndaren har det varit jämnt i opinionsmätningarna, och en majoritet väljare säger fortfarande att de inte litar på Clinton.

Utanför USA märks en påtaglig entusiasm för Hillary Clintons kampanj. Dels är många djupt oroliga för att Donald Trump ska bli president, dels vill många också se en kvinna ta över världens viktigaste politiska ämbete. Bara hennes kandidatur inspirerar kvinnor över hela världen.

LÄS OCKSÅ: ALLT OM HILLARY CLINTON PÅ ELLE.SE

– Jag tror att Hillarys berättelse visar hur hårt många kvinnor måste kämpa för att komma framåt. Det är aldrig enkelt för kvinnor att nå maktpositioner. Hon har tvingats utstå så mycket, sa Nadine Gasman i Brasilien när BBC intervjuade kvinnor i länder som redan har kvinnliga statschefer.

Som president har Hillary Clinton bland annat lovat att tillsätta ett kabinett där minst 50 procent av ministrarna är kvinnor, en klar ökning. Valerie Hudson, som skrivit boken Hillary Doctrine, är en av många som hoppas att Hillary Clinton blir en global ledare för kvinnors rättigheter. Enligt Hudson formulerade Clinton en ny och banbrytande utrikes-politisk doktrin som utrikesminister.

– När Clinton var utrikesminister upphöjdes jämställdhetsfrågor till en central utrikespolitisk fråga. Det fanns misslyckanden såväl som framgångar där, men Clinton har rätt när hon säger att förtrycket mot kvinnor utgör ett hot mot hela världens säkerhet, skrev Hudson i somras.

Det finns gott om exempel där Hillary Clinton tycks ha övergivit sina principer för att göra det som gynnar henne som politiker. Många av hennes viktigaste politiska beslut, inte minst hennes röst för Irak-kriget 2002, tycks vara grundade i taktiska avväganden och politisk bekvämlighet snarare än rena övertygelser. Därför ser många henne som en cynisk opportunist och karriärpolitiker som gör vad som helst för att vinna makt, medan hennes vänner och kolleger försvarar henne som en livslång kämpe för jämlikhet och jämställdhet. Båda dessa karikatyrer innehåller en del av sanningen. Som ledare har hon alltid präglats av en till synes motsägelsefull kombination av idealistiska övertygelser och ganska krass pragmatism. Hon har alltid speglat snarare än format samtidens värderingar i USA. Men att Clinton 2016 kampanjar som stolt feminist betyder inte att hon själv plötsligt har insett att det är hög tid att slå vakt om sina ideologiska övertygelser. Kampen för kvinnors rättigheter är det mest konsekventa budskapet i hela hennes politiska karriär. Förra gången hon ställde upp i ett presidentval, 2008, tonade hon ner allt som osade feminism. Hennes dåvarande kampanjstab bad henne att undvika frågan, av rädsla för att skrämma bort väljare i en tid som präglades av debatter om terrorism och utrikespolitiska hot. Först nu, åtta år senare, tillåter det politiska klimatet i USA en kampanj där hon helhjärtat kan omfamna feminismens retorik.

Vid ett av Hillary Clintons kampanjmöten under primärvalet blev hon avbruten av en grupp svarta aktivister från rättighetsrörelsen Black Lives Matter. Efteråt ordnade de ett möte där de konfronterar henne med vad de ser som otillräckligt stöd. Hillary Clinton lyssnade tålmodigt på aktivisterna, men förklarade till slut att hon inte alls skiljer sig från dem ideologiskt. Det handlar snarare om att de har olika syn på vilken taktik som är mest effektiv för att åstadkomma verkliga politiska förändringar: ”Jag tror inte att man förändrar hjärtan. Man förändrar lagar och fördelningen av resurser. Man förändrar sättet på vilket systemet fungerar.”

Det är svårt att hitta en tydligare programförklaring: Man förändrar inte hjärtan, utan lagar. Hon tror inte på att övertyga folk med svävande retorik och inspirerande tal, utan på långvarigt, slitsamt, ihärdigt arbete för att förändra inifrån systemet. Man kan också se det som en subtil markering mot de drömmande idealister som alltid har utmanat henne. I striden om presidentkandidaturen har hon genom åren tampats med två politiska drömmare: Först Barack Obama, vars slogan var ”Change we can believe in” och sedan Bernie Sanders, som i princip kopierade Obamas slagord: ”A future to believe in”. Även i höstens presidentval står hon inför en utmanare som föredrar luddiga löften och kontroversiella slagord framför konkreta, sakpolitiska debatter. Men att hålla på att ”tro” på förändring är inget som Clinton ödslar tid på. Hon vill genomföra den i praktiken, och en genuin vilja att skapa bättre lagar verkar vara hennes djupaste passion i livet.

På sätt och vis handlar Hillarys programför- klaring om att konfrontera sina egna brister som politiker. Hon talar till våra hjärnor, inte våra hjärtan. Kanske har detta också blivit kvinnors lott i den amerikanska politiken. Kvinnliga politiker har inte lyxen att nöja sig med att vara ”inspirerande”. De måste alltid vara dubbelt så pålästa, tre gånger så välformulerade, fyra gånger så genomtänkta som sina manliga rivaler – om de vill bli tagna på allvar. Inför slutspurten i höstens presidentkampanj står Clinton även inför en historisk ström av sexistiska attacker. Det är ett problem som följt med henne hela karriären.

– Det har definitivt funnits attacker hon får utstå enbart för att hon är kvinna. Hon har alltid fått kritik för att hon är ”för ambitiös” till exempel. För en man är det en självklar tillgång att vara ambitiös, men för henne har det ofta utmålats som att hon är makt-girig, säger Melanne Verveer, nära vän och medarbetare.

Den här sommaren har hon fått utstå en ständig ström gro-va påhopp från Donald Trump och hans anhängare. Trumps publik har roat sig med att vråla ”Lås in henne!” så fort hennes namn nämnts under Trumps kampanjtal, och på republikanernas partikonvent tidigare i somras sa den vanligaste tröjan som syntes i publiken: ”Hillary till fängelse”. I början av augusti orsakade Trump en kritikstorm när han sa att det enda som kan stoppa Clinton från att utöva sin makt om hon blir president är beväpnade amerikaner. Al Baldasaro, en Trump-rådgivare, har även sagt att Clinton ”borde skjutas för landsförräderi”. Hillary Clinton har lärt sig härda ut.

– Gång på gång får hon utstå de här attackerna, men hon bara reser sig upp och fortsätter framåt. Det finns nog ingen tuffare politiker i USA i dag, säger Rebecca Traister, en journalist som länge bevakat Clinton.

* * *

Hillarys girl squad.
Hillary-kampanjens slogan är ”I’m with her”, och bland de som öppet gått ut och proklamerat sitt stöd finns ett helt gäng kända kvinnor. Katy Perry, Lena Dunham, America Ferrera, Kim Kardashian, Anna Wintour, Meryl Streep och Hillarys dotter Chelsea Clinton är några av de som försöker heja fram henne till Vita huset. Michelle Obama stödjer också öppet Hillary, som hon kallar för sin vän. Vid konventet i Philadephia i somras sa hon: ”Tack vare Hillary Clinton kan mina döttrar, och alla våra döttrar och söner, ta för givet att en kvinna kan bli president i USA.”