Way out west – förväntningarna vs. verkligheten

Någon gång i februari, när vargavintern har tagit ut sin rätt och den första solen smälter dina ovana ögon, börjar du drömma som mest. Då är Way out west hägringen som får dig att fortsätta kampen över den livlösa stäppen. Du ser framför dig hur du kommer möta upp alla dina vänner – för alla ska ju dit – och ni kommer sitta i solen med sushilådor och kylväskor, se på alla band som du helt plötsligt börjat älska och du kommer gå på gränslösa efterfester i något magasin där Håkan Hellström rensade fisk för 20 år sedan.

Men vi människor har ju en tendens att leva i drömvärldar och underskatta vikten av ansträngning. Så för att vi alla ska behålla förväntningarna på rimliga nivåer ska vi nu berätta för dig vad du tror kommer ske i Göteborg den 10-12 augusti – och vad som faktiskt kommer hända.

Du velar för länge och får bo i Kungsbacka

Inför: Du skulle bo med alla dina vänner i en stor lägenhet, ett cavaskott från Slottsskogen, där ni skulle förfesta varje dag och med lätta steg studsa ner till området i tid till era favoritspelningar.

Annons

Väl där: Varken du eller någon av dina vänner tog tag i bokningen och nu ser vi fram emot en tvåa i Kungsbacka för 3 500 kronor natten.

Du älskar konceptet – men inte på riktigt

Inför: Det är så jäkla bra att Way out west tar ansvar för miljön och inte säljer mjölk eller kött!

Väl där: Varför har jag inte en kladdig hamburgare i handen?! 😭

Alla band du tänkte se…

Inför: Du planerar minutiöst hur du ska studsa mellan scenerna för att se alla toppbokningar. Så. Mycket. Att. Se!

Väl där: Eftersom du bor i Kungsbacka är stegen till festivalområdet inte lika fjäderlätta som du tänkt dig, vilket medför att vissa punkter på din ”måste se”-lista dessvärre får strykas. Och det tar ju på krafterna att bli misshandlad av regnet i 72 timmar.

Förfesten i parken som blev sju snabba järn i lägenheten

Inför: Du och alla dina vänner kommer mötas i en park och förfesta innan ni muntert dansar in på festivalen, perfekt berusade och med studs i stegen.

Annons

Väl där: Där ute är alla blötare än Miss Li efter en spelning på Skellefteälven. Du stannar inne med den du bor med – och alla dina vänner gör samma sak – och ni halsar några klunkar Fireball under timmen som ni väntar på er taxi till festivalen – som du redan ser fram emot att lämna för att få komma hem till värmen igen.

Du och 30 000 andra på efterfest

Inför: Lugn, när spelningarna är över återstår det verkliga festandet! Vi rycker en taxi och sladdar in på Yaki-Da eller någon av alla feta spelningar på Bananpiren.

Väl där: Du och tusentals andra svajar som sjögräs utmed vägen utanför festivalområdet för att få tag på en taxi. Det lyckas du naturligtvis inte med.

Det fanns visst inte obegränsat med plats på tågen

Inför: Det är så smidigt att åka tåg! Det tar ett par timmar och bokar man i tid så kostar det inte särskilt mycket heller. Och skönast av allt är att du slipper köra!

Annons

Väl där: Du bokade inte i tid. Nu kostar tåget lika mycket som en vecka i Palma och i stället tvingas du på söndagen ut på E20 där du med glödande bakisångest får sicksacka mellan polska långtradare för att komma hem.

Även om det inte alltid blir som man tänkt sig kan det så klart bli fantastiskt ändå, det gäller bara att omfamna. En sak kan vi dock lova, och det är att du alltid kommer ligga tre steg efter på Way out west.