”Engagemanget från medmänniskor gör mig starkare och ger mig hopp”
En efter en loggar in till zoom-mötet från olika delar av jordklotet. Sverige, Danmark, Frankrike, Polen, Australien, Mexiko, Ukraina. Alla är vi kvinnor, i ungefär samma ålder, med ungefär samma jobb. Kanske liknande drömmar, och framtidsplaner. Men en av oss står mitt i ett brinnande krig.
Sonya Zabouga, chefredaktör för ELLE Ukraina, deltar i mötet från sin lägenhet i Kiev. Hon arbetar från hemmets säkraste plats, en korridor så långt från fönstren som möjligt. Hon vill berätta för oss vad som händer, just nu, i Ukraina. För att ELLEs internationella nätverk är stort och når miljoner världen över. Och för att vi tillsammans är starka.
– Det är krig. Det måste hela världen veta.
Under den timme hon pratar är vi alla hon. Vi lyssnar. Vi torkar bort tårar som rinner. Vi känner ångest. Hon är så nära på skärmen, men också i verkligheten. Bara två flygtimmar bort. Vi kunde vara hon.
– Jag lever i en mardröm. De öronbedövande flyglarmen är oräkneliga och så fort de ljuder måste vi ta skydd i källare eller skyddsrum. Jag har förberett mig så att jag när som helst om det behövs kan fly.
Större delen av hennes team har lämnat huvudstaden, tre av kollegerna är kvar på plats.
– Ingen vet vilken del av Ukraina som är säkrast. Det är köer längs gränserna, familjer försöker evakuera sina äldre släktingar, människor sover i sina bilar.
Sonya Zabouga direkt från Kiev
Sonya Zabouga beskriver den absurda känslan av att plötsligt behöva använda ord som hon aldrig hade trott skulle vara en del av hennes vardag.
– Plötsligt har ord som jag minns från skolans historieböcker om andra världskriget blivit en del av min vokabulär. Missilattacker, artilleri, bomber, skyddsrum. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva använda de orden själv.
Hon har lyckats gå till affären och handla ett par gånger, senast var det kaos, långa köer och hon fick försöka att rycka åt sig det hon behövde.
– Varje morgon börjar jag med att skriva till mina närmaste och mina kolleger: Var är ni alla, hur mår ni? Frågan betyder egentligen: lever ni?
Hon fortsätter envetet att jobba, för att försöka ge ELLE Ukrainas läsare och den ukrainska befolkningen den information de behöver i stunden. Hon har börjat skriva på engelska på sitt Instagramkonto @sonickelle för att nå ut till fler.
– Känslomässigt är det tungt. Men jag hittar styrka i engagemanget jag får från medmänniskor runt omkring, meddelanden från vänner och på mina sociala medier, allt det gör mig starkare och ger mig hopp. Det är svårt, vi hade aldrig förväntat oss detta. Jag hoppas att vi vaknar ur den här mardrömmen snart. Att allt blir som vanligt igen.
