Intervju: Elsa och Helene Billgren – rosa bandets designers i år

Lika kreativa, lika vintagekära, lika viktiga för varandra. Men mor och dotter är samtidigt varandras älskade motsatser. I år har de designat Rosa bandet som den 12 september började säljas på (bl a) ICA, Apoteket och Lindex. Vi träffade designerduon Billgren tidigare i höstas, hela intervjun kan du läsa i ELLE nr 10 (i butik den 17 september och en månad framåt).

av ANNA BJÖRKMAN foto IDA BORG

ELSA & HELENE BILLGREN

ÅLDRAR: 27 år och 61 år.

GÖR: Elsa är vintageexpert, personal shopper och hyr ut brudklänningar. Bloggar på ELLE.se, medverkar i Äntligen hemma (TV4) . Helene är konstnär och scenograf.

FAMILJ: Elsa är gift med Pontus de Wolfe, 32. Helene skilde sig förra året från Elsas far.

BOR: Elsa, Södermalm, Helene, Östermalm i Stockholm.

AKTUELLA: Designar Cancerfondens rosa band 2013, med mönster av sina tumavtryck.

★ ★ ★

Det är någon som har sagt så här”, säger konstnären Helene Billgren till dottern, programledaren Elsa, ”att du är som jag, fast gånger tio.”

Ändå är de varandras motsatser och många gånger framstår Elsa Billgren i stället som mamman.

– Ja, jag VET, skrattar Helene.

– Jag har alltid varit lillgammal, säger Elsa. Och du och pappa (konstnären Ernst Billgren) har suckat och sagt: ”Kan du inte bara vara ett barn lite längre?” Jag ville bli vuxen när jag var elva. Men samtidigt är jag otroligt barnslig på jättemånga plan. Jag hatar att diska, städa, borsta tänderna, det är så tråkigt. Jag vill inte skaffa gymkort, hatar rutiner – men jag har alltid velat sköta mig själv, ha ett kontor, tjäna pengar, ta ansvar och ta för mig.

Att de har sina ateljéer fyra meter ifrån varandra i Konstakademiens praktfulla lokaler i Stockholm är således både det naturliga och perfekta scenariot för en mor-dotter-intervju. Efter viss förvirring och klackarna (mammas coolast) i trägolvet fram och tillbaka sitter vi nu i Helenes studio. Inne hos Elsa flödar ljuset, hon har ett enormt fönster upp till taket och som en händelse har förra hyresgästen lämnat kvar ett rosa papper på rutan som är omöjligt att få ner om inte, typ, brandkåren rycker ut med storstegen. Elsa älskar rosa och en del av de gammaldags galaklänningarna som pryder väggarna motsäger inte det ett dugg.

Helenes favoritfärg är berömt brun och inne hos henne råder mer rörig, nopprig, tvärsäker bohemaccent. Senaste utställningen The end, på Borås konstmuseum i vintras, var en succé och Helenes signum, den hyperkänsligt tolkade flickan, ­kvinnan, syntes med en mer pastoral inramning. (”Jag har ­blivit landskapsmålare”, förklarade Helene med vinn­ande sarkasm, även den ett trade­mark.) Själv ser hon, trots 61 år fyllda, ut just som en tjej. Stenhård träning (gym tre–fyra gånger i veckan) och häls­odiet bygger denna ­seniga kropp. Vänster­armens geniala tatuering, som en hastigt nedkrafsad inköps­lista, 2 l mjölk, smör, bröd, ägg, toapapper, fil, har numera ett kryss över sig. ­Silhuetten är rak i dova ­färger och vassa mönster, medan dottern smickrar sin yppighet i ljusblåblommig vintageklänning.

★ ★ ★

Ni som följer Elsas blogg på ELLE.se vet att hon lever som hon lär. Förutom inredare i TV4:s Äntligen hemma erbjuder Elsa Billgren personal shopping och hyr ut ålderstigna brud- och festklänningar som förvandlar ateljén till en enda välsydd, drömmig maräng­bakelse. Att detta är sprunget ur den lagom rufsiga morsan bredvid är möjligen svårt att få ihop, men Elsas vintagepassion kom med bröstmjölken. Hennes nyligen utgivna bok, Elsa Billgrens vintage, är också tillägnad Helene. Efter dagis satte hon Elsa på pakethållaren och cyklade raka vägen till second hand-affären.

– Vi har alltid gått på loppisar, säger Elsa. Även om jag inte hade pengar att köpa för, så kunde jag också tycka till om något var fint. Titta och leta och lära mig. Man får dela en upplevelse, en känsla, och exakt den känslan som jag hade när jag var fyra år och vi gick till Röda korset har jag i dag. En härlig ”vi är lite smartare än alla andra”-känsla. Vi tar upp en grej och tittar på varandra, förstår ALLT.

– Vi tycker att vi är jätteduktiga … Vi nickar ”kolla vad fint” och så vet vi att det kanske inte är fint, säger Helene, som också föredrar det som är ”lite fult”, tvärt­emot Elsas karamellsköna filmstjärneestetik.

Men även om uttrycket är ett annat, tar Elsa vid där Helene alltid tecknat och målat för en kvinnas röst.

– Det där kan man nog mest se utifrån, säger Elsa, som även konstaterar att det är komplicerat.

– Men jag kan känna mig jättejättemycket som pappa också, personlighetsmässigt har jag mer av honom i mig. Jag kan känna mig otroligt manlig. Bara för att jag sysslar med klänningar känner jag inte att det är någonting kvinnligt. Alltså, jag kör. Jag kör fluff. Jag kör puffärm. Jag tar plats, syns, pratar, och där är vi lite olika kanske, men det är väl två sidor av samma mynt.

I kraft av sin gemensamma kärna förenas nu Helene och Elsa i ännu ett professionellt samarbete. Förra året inredde de en visningslägenhet på boutställningen i Stockholmsförorten Annedal och 2013 designar mamma och dotter Billgren Cancerfondens Rosa bandet som säljs i kampen mot bröstcancer.

– Det var så himla självklart och kul, säger Elsa. Vi pratade mycket om klippor, att det skulle vara natur och kokade ner och kokade ner och kom till vår egen kropp. Och då hamnade vi på fingrarna och händerna och huden …

– … innan huden hamnade vi faktiskt på årsringar på träd, fyller Helene i.

– Så det gick från stora berg till träd och årsringar till fingeravtryck, fastställer Elsa, och båda förlorar sig i anekdoter om hur en polis lät dem hänga på stationen och stämpla sina egna tummar (”vårt mönster är inte från en brottsling om ni tror det”, försäkrar Helene) i en gammaldags bläckdyna.

Däremot kom inte Helene så långt med den där andra idén som av dottern beskrivs som ”den sämsta någonsin”.

– Hon målade en fågel som bajsade. Alltså, där fick jag sätta ner foten, säger Elsa med högljutt spelad bryskhet.

– Jo, då tänkte jag så här va, jag älskar färgen brunt …

– Men mamma, fågelbajs är inte brunt, det är vitt. Mamma, jag orkar inte, du målade tre kluttar som faller …

– Att träffas av fågelbajs betyder tur!

Damerna tillskriver humorn ”att vi är gamla göteborgare (de flyttade till Stockholm när Elsa började mellanstadiet) som gillar ordvitsar och sådana saker”.

– Vi försöker ha med lite roligt i allt vi gör, säger Elsa.

– Trots att ämnet är tungt, förutom sekunden man kanske vet att man är frisk.

De vet precis vad det handlar om. År 1999 fick Helene Billgren själv bröstcancer, något hon helst inte talar om.

– Alltså, jag kan gärna nämna att jag har haft bröstcancer, säger hon, men jag vill inte gå in så mycket på det. Hur det är. Det är inte roligt för någon, naturligtvis, så det är ingen som kan säga att det är toppen. Men det är inte i mitt huvud nu. Och jag är väldigt glad för att det inte är i mitt huvud. Just nu.

– Långt ifrån all bröstcancer är ärftlig, utbrister Elsa Billgren med emfas. Jag är aldrig nojig över något. Jag är 27 och oroar mig inte för framtiden, utan bara längtar efter att växa upp ännu mer. Jag är jätteglad att mamma är frisk och att vi kan göra sådana här saker tillsammans. Men det här hade känts lika rätt om mamma inte hade haft bröstcancer. Det vi kan bidra med är ett mönster till Rosa bandet som vi tycker har en fin koppling till vilka vi är och pepp och hjälp – om man har någon drabbad i sin omgivning. Som att hålla tummarna, suga på tummen eller göra tummen upp.