Emma Stone: "Jag vore en sociopat om jag inte tvivlade på mig själv"
Långläsning för en lugn midsommardag kommer här! Hon har något speciellt, den där Emma Stone. ELLE träffade Spiderman-stjärnan i filmstudion och fick tipset om bakning som ångestterapi.
av VICTOR JOHANSSON foto MATTHIAS VRIENS-MCGRATH
Emma Stone tar kurvan så hårt att golfbilen svänger upp på två hjul. Filmkulisser föreställande New Yorks 30-tal svischar förbi, hangaren där Alien spelades in stryks med en aggressiv högersväng, Borneos djungler passerar i periferin.
Världshistorien snabbspolas när hon susar fram genom den enorma filmstudion i Los Angeles. Unga studioassistenter kastar sig desperat åt sidan. Filmproducenter i stukad keps och cargobyxor spiller kaffet ur sina termosar när de trycker sig mot fasaderna.
Emma Stone tutar och skrattar när hon gasar fram med Andrew Garfield i passagerarsätet. Med en tvärnit utanför filmstudions gigantiska salong hoppar hon av, lämnar nycklarna i bilen, motorn på tomgång, rusar in och slår sig andfådd ner i en fåtölj med händerna i kors på bordet.
– What’s up?
Hon är här för att prata om The amazing Spider-man 2 – Hollywoodfilmen där hon spelar mot pojkvännen Andrew Garfield. Tillsammans har de tagit en film som hittills tillhört unga män med skinnrock och hemmaterrarium och gjort den till något större. Lika mycket en specialeffektsdriven superhjälteaction som ett känslotrassligt relationsdrama.
– Jag var inget fan av Spindelmannen. Jag hade aldrig läst serietidningen innan jag fick jobbet. Det var först när jag skulle göra audition som jag läste den första gången. Nu har jag insett vilken fantastisk historia det är.
Har du lärt dig något av din karaktär Gwen Stacy?
– Att livet är kort. Om man är säker på att man älskar någon och vet att man vill vara med den personen ska man inte slösa tid uppe i huvudet. Det är dumt att ignorera vad som händer här nere, säger Emma Stone och lägger handen på hjärtat.
– Jag har själv gjort det misstaget med killar. Jag tänker att ”det finns så mycket tid, jag gör det senare”.
En asiatisk man med axelremsväska, drakmönstrad hoodie och örhängen passerar vårt bord. Han är målgruppen Spider-man riktat sig till sedan första seriestrippen på 60-talet. Emma Stone kan inte hålla sig. Hon hugger tag i hans arm och stirrar på högerörat som glittrar av ett tiotal små guldringar.
– Wow! Titta på på ditt öra. Du har så många örhängen.
Den unge mannen rodnar. Mållös.
– Cooolt. Förlåt, jag var bara tvungen att säga det, säger hon och dammsuger botten av sin iste med ett sugrör.
Skakig går han vidare. Kanske direkt hem för att slita ner planschen på Lara Croft och nåla upp en på Gwen Stacy.
Du verkar vara självsäker. Finns det något självtvivel i dig?
– Pffft! säger Emma Stone och frustar som en trött häst. Jag är en enda röra. På alla sätt. Jag lyckades ta mig samman för intervjun i dag. Men för det mesta är jag ett kaos. Det är självklart att jag är fylld av självtvivel. Jag vore inte mänsklig om jag inte tvivlade på mig själv. Jag vore en sociopat. Men jag har lärt mig att gräva djupare och försöka förstå mig på mina rädslor i stället för att fly från dem. När jag var yngre brukade jag trycka undan dem, gömma dem eller skämta om dem. Nu försöker jag göra någonting åt dem i stället.
Vaniljtoppar, hallongrottor, kanelbullar. Varje öppen yta i köket är belamrad med en rykande bakplåt. Diskbänk, köksbord och fönsterbräde. Överallt står det nygräddade bakverk. Emma Stone själv rusar runt med gigantiska grillvantar på händerna och mjöl i ansiktet. Hon befinner sig mitt i inspelningen av Spider-man och kämpar med att hålla ångestattackerna i styr. Genom ett maniskt bakande.
– Jag kände mig osäker på allt så jag bakade hela tiden. Där hade jag kontroll och visste hur resultatet skulle bli. Men till slut blev det för mycket bakverk. Jag var tvungen att slänga en massa kakor eftersom ingen hann eller orkade äta det. Det blev bara slöseri, haha.
Hur började ångesten?
– Jag har lidit av panikångest ända sedan jag var barn. Ingen förstod sig på det. Det började när jag var åtta år och jag var helt paralyserad av ångest. Jag ville inte hälsa på hemma hos mina kompisar och jag hängde aldrig med någon utanför skolan. Jag oroade mig för saker som att huset skulle brinna ner och jag satt och gned mina händer hela tiden. Så mina föräldrar tog mig till slut till en psykolog.
Skådespeleriet blev en räddning. På scenen kunde hon vara fri.
– Att få improvisera och tillåtas ha alla känslor – glad eller ledsen, allt är okej – hjälpte mig. Än i dag är det den känslan som gör att jag älskar skådespeleri. Att vara på scenen gav mig ett syfte i livet. Jag ville få folk att skratta. Komedi var min gren. Där är misslyckanden värt lika mycket som framgång, säger hon och brister ut i sitt karaktäristiska, rökiga skratt.
Den hesa rösten, följden av kikhosta som barn, har blivit ett komplement till den närvaro och tajming som gjort henne till en av världens mest eftertraktade skådespelare. Talangen tog 25-åringen från hemstaden i Arizona, ut i världen och landade henne genombrottsfilmen Easy A 2010. En film som följdes av Crazy, stupid, love och Gangster squad. Hollywoodsuccéer.
Har ansvaret med stora huvudroller stulit något av ungdomens sorglöshet?
– Jag tror inte att jag någonsin varit sorglös eller bekymmersfri. Jag har alltid varit neurotisk kring döden. Jag började tänka på den när jag var sex sju år. Vi har så begränsat med tid i livet och jag vill göra det mesta av tiden.
Var kom de tankarna ifrån?
– Jag var antagligen bara ett läskigt barn, haha. Jag gillade alltid spöken, skräckhistorier, döden och kyrkogårdar. De intresserar mig och inte på ett negativt sätt. De får mig att leva fullt ut.
Emma Stone och Andrew Garfield står med händerna i varandras jeansbakfickor när surret av en flygplansmotor närmar sig över Manhattan. Paparazzofotograferna har hållits på avstånd från Union Square. Reportrar har motats bort. Det är dagens sista scen. En sminkös lägger på ett extra lager läppglans, ljudteknikern justerar mikrofonen och regissören Marc Webb höjer handen i en dämpande gest samtidigt som det oroväckande ljudet växer sig starkare.
En assistent ropar ”Tagning!”, Emma Stone och Andrew Garfield tar varandras händer, för läpparna mot varandra och ska just förenas i en kyss.
Pang! En drönare kraschar rakt in i en jätteballong och faller ner på filmteamet som chockat stirrar på varandra. Intresset kring Emma Stone har varit hysteriskt de senaste veckorna. Men ingen hade räknat med att någon skulle skicka in samma obemannade flygrobot som USA använder i sin krigföring.
– Folk var så nyfikna att någon skickat en drönare med kamera. Den åkte in i en av våra värmeballonger och kraschade. Vi såg det som ett tecken på att det fanns ett intresse kring filmen, säger Andrew Garfield som tillsammans med regissören Marc Webb anslutit sig till intervjun i filmstudion.
Andrew Garfield och Emma Stone träffades när de spelade in The amazing Spider-man 1. Då var de främlingar som förts samman för att porträttera en superhjälteromans. I dag är de ett av Hollywoods mest jagade par.
– Det var grymt att jobba med sin flickvän, säger Andrew Garfield. Hon är en fantastisk skådespelare med en närvaro som påverkar hela casten. Hon är mystisk och begåvad på samma gång. Jag njöt av varje sekund!
Regissören Marc Webb – med produktioner som The office och 500 days of Summer på cv:t – förklarar.
– Det var fantastiskt att se Emma och Andrew under inspelningen. Det är en stor skillnad jämfört med två främlingar som ska spela ett kärlekspar. De har en kemi som liknar alla de klassiska filmparens. De är de nya Katharine Hepburn och Spencer Tracy. De är roliga tillsammans, avslutar varandras meningar, driver med varandra, skämtar … Det smittar av sig på oss andra.
Starbucksmuggen med iste är urdrucken. De crèmefärgade Louboutinklackarna börjar stampa otåligt. Emma Stone rättar till klänningen från Thakoon. Det börjar bli dags att gå. Jag passar på att fråga vem som är hennes favoritdesigner.
– Band of outsiders och Isabel Marant. Jag älskar hennes skor.
Vilket är ditt favoritplagg?
– Eftersom jag numera bor i New York fungerar min vinterjacka som min handväska. Jag lägger allt i fickorna. Jag har en Canada goose-jacka som jag fick från Spider-man-filmens kostymförråd. Den har ordentliga fickor. Väldigt ocool, väldigt skön.
Avslutningsvis, vilka extravaganser har du lagt dig till med?
– Jag kan bo i New York City och behöver inte oroa mig för de höga hyrorna och jag flyger första klass. Det är underbart. Sedan får jag bo i lyxvillor när jag spelar in filmer. Det är en av fördelarna med jobbet. Sedan sitter man där i ett tomt, stort hus alldeles ensam och tänker ”Jaha, var det här allt? Jag önskar att min familj var här …”
Kort om Emma Stone
Född: Som Emily Stone i november 1988 i Scottsdale, Arizona.
Svenskättling: På sin pappas sida, farfarsfar hette Sten i efternamn.
Slog igenom: Första filmrollen i Judd Apatows Supersugen, genombrottet kom med high school-filmen Easy A.
Familj: Föräldrar och lillebror, pojkvännen Andrew Garfield, skådespelare.
Aktuell: Den kvinnliga huvudrollen i The amazing Spider-man 2.
