Julläsning: Camilla Läckberg

Deckardrottningen Camilla Läckberg har tjänat över hundra miljoner kronor på sina böcker. Här berättar hon hur pengarna förändrat hennes liv och hur hon till sist fick mannen som hon trånat efter i tio år.

av MARIE-LOUISE MARC foto CARL BENGTSSON stylist JENNY FREDRIKSSON

♡♡♡

Camilla Läckberg

Ålder: 38 år.

Yrke: Författare. Skrivit åtta deckare i Fjällbackaserien, kokboken Fest, mat & kärlek, barnboken Super-Charlie.

Familj: Maken Martin Melin, Wille, 10, Meja, 8, Charlie, 3, samt Martins barn Fanny, 9, och Felix, 8.

Bor: Villa i Gamla Enskede.

Hobby: Mode och tv-serier, allt från CSI till Ensam mamma söker.

Vänkrets: Tjejgäng med 14 författare, bl a Denise Rudberg, Martina Haag och Mats Strandberg som fått snoppdispens.

Nya järn i elden: Gör musik med Pelle Nylén som skrivit låtar till Westlife. Delägare i smycke­företaget Sahara silver.

♡♡♡

På en persisk matta ligger Camilla Läckberg uthälld i en förförisk pose draperad i Ralph Lauren. Det långa håret böljar utefter ryggen och ingen kan ana de små limpluttarna till hennes extensions som får håret att se så fylligt ut. Hon ser ut som den drottning hon är, en deckardrottning med tio miljoner sålda böcker och världen för sina fötter.

– Det här är en dröm för mig. Det har länge stått på min önskelista att få göra ett sådant här stort och proffsigt modereportage för ELLE, säger hon.

Omgiven av klassisk musik och ett team på nio personer ålar hon i och ur exklusiva designerkläder. Allt sitter som en smäck på hennes nätta figur. En fullständigt ljuvlig fotsid sammetsskapelse med djupt skuren rygg och släp är så välsittande att den inte går att få av. ELLEs stylist Jenny och modeassistenten Linn hjälps åt att dra från var sitt håll, Camilla fastnar med huvudet inne i självaste Ralph Lauren och armarna rätt upp, insnärjda i någon sorts stilfull bondagepose.

– Kvävs du? undrar jag.

– Det är lugnt, hörs det svagt inifrån tygsjoket.

Plopp! Där kommer hon ut. Ruskar på hårsvallet och sätter sig oblygt i behå framför sminkspegeln. Camilla lider uppenbarligen varken av klaustrofobi eller nakenskräck. När makeupartisten duttat på extra highlighter på kindbenen och lite rött på läpparna väntar Alexander McQueen i form av ett figurnära rödblommigt fodral.

– Åh, jag kan bli precis som förälskad i vissa kläder och den här klänningen måste jag bara ha! Ska man våga sig på att lägga in en beställning på nätet? Vad kan den kosta?

Hon biter sig lite i läppen. Bestämmer sig snabbt.

– Mode är min hobby, min golf, min njutning.

Och Camilla har råd. Numera. Som Sveriges bäst säljande författare har hon dragit in 102 miljoner kronor(!) sedan debutboken Isprinsessan för nio år sedan. Därefter har hon kommit med nästan en bok om året och lilla charmiga Fjällbacka på västkusten har aldrig råkat ut för så mycket ond bråd död som sedan Camilla Läckberg satte kniven i samhället. Hon har sålt fyra och en halv miljon böcker bara i Sverige, rättigheterna är sålda till 50 länder och böckerna har hittills getts ut i 37 länder. Hennes framgångar är monumentala. Och här står hon och undrar om hon har råd med en Alexander McQueen.

– Jag är en fyndshoppare av rang, förklarar hon. Jag älskar sjuttis på Schutis – jag har aldrig köpt något på fullpris på Nathalie Schuterman. Jag har saker i garderoben som kostat 13 000, men jag handlar alltid på 70-procentsrea. Det har ingen betydelse vad jag har råd med, det handlar om pengars värde. Jag kan inte köpa en klänning för 12 000.

Pengar är för många ett tabubelagt ämne. Men inte för Camilla. Hon tjänar storkovan och står för det.

– Jag kan känna en sjuk stolthet över att jag jobbat ihop mina pengar själv. Jag ser det som en värdemätare på vad jag åstadkommit mer än pengarna i sig. Jag kan tänka: ”Shit, jag har jobbat ihop det här själv!” Jag har suttit på min kammare och hittat på, slitit häcken av mig i tio år och jobbat ihop en förmögenhet.

Känner du att du förtjänar alla dessa pengar?

Camilla tittar mig rakt i ögonen.

– Ja, faktiskt. Jag har jobbat hårt och målmedvetet, jag är bra på det jag gör, att skriva lättsam deckarunderhållning. Jag ligger inte vaken och undrar om Nobelpriskommittén ska ringa – och det är heller inte min målsättning eller min dröm. Jag är skitnöjd med den genre jag skriver inom, säger hon med emfas.

Dags för Burberry. En skräddad kavaj med litet skört som för tankarna till engelsk sekelskiftesromantik och Ascot. Som en Jane Austen-karaktär i high fashion.

Camilla har haft en rätt konfliktfylld relation till mode.

– Mitt modeintresse har kommit de senaste åren, säger hon. Det är först nu jag tycker det är roligt att klä mig. Tidigare har utseendet inte varit min starka sida. Som tonåring var jag en plugghäst med colabottnar till glas-ögon och tandställning, lite awkward. Alltid bäst i klassen, men aldrig klassens lucia. I vuxen ålder har jag pendlat mycket i vikt. Jag vägde tjugo kilo mer för sju år sedan.

Hon sträcker sig efter mobilen och knappar fram en bild på sig själv tagen för sjutton kilo sedan.

– Titta här, säger hon och håller fram som bevismaterial; en leende rundhyllt kvinna i löst sittande trikåklänning.

– Jag har varit rund i omgångar, både före och efter barnen. Jag provade allt! Viktväktarna, rikshospital­dieten … Jag hade nog någonstans gett upp tills jag läste om LCHF. Det lät så vettigt så jag testade, och det bara small till på vågen.

Borta är den kroniska tröttheten. Matnojorna. Kroppsmissnöjet. Nu har den goda nyttiga maten blivit en del av hennes vardag och hon har aldrig mått bättre.

– Jag har hittat min stil, min form, mitt sätt att leva och mitt utseende som jag trivs med. Det tog mig nästan till 40, men bättre sent än aldrig.

Camilla ser utseendet som en del av sitt varumärke och hon spar inte på krutet när hon ska sälja in sig själv och sina böcker.

– Kommer jag på en utlandslansering ska jag se ut som million dollars. Jag tror på att komma med ett självförtroende, en framgångslook. Jag powerklär mig. Mycket Furstenbergklänningar, höga klackar och fixat hår. Det är all in.

Hon klickar fram en ny bild i mobilen och visar sin walk-in-closet, ett rum hemma i Enskedevillan ombyggt till klädkammare med skohyllor uppefter väggarna och kläder i långa rader.

– Det här är min alldeles egen lilla oas, säger hon och pekar med akryltippen på pekfingernageln, ivrig att visa.

Jag undrar hur många par skor hon har.

– Inga ohemula mängder. Jag har kanske 40 par skor – det är ju inga Imelda Marcos-dimensioner. Men jag gör mig inte gärna av med saker utan sparar allt och jag kan bli rent lycklig när jag får syn på något av mina gamla fynd. Som ett par Marc Jacobs-skor som Martina Haag hade på bokmässan. De kostade 5 500. Jag ville ha likadana, men tyckte de var för dyra. Lyckan var total när jag hittade dem i Lisa Larssons secondhand för 700 kronor. Yes!

Martin då, har han en egen klädkammare?

Hon tittar upp, lite häpet.

– Neej. Han har inte så mycket kläder, de får plats i en garderob eller två.

Martin Melin, 44, en gång Robinson-Martin med hela svenska folket och nu aktuell som programledare i Polisskolan i Kanal 5, är Camillas andra man och hon hans andra fru. Tillsammans bor de med Camillas två barn Wille, 10, och Freja, 8, och Martins två barn Fanny, 9, och Felix, 8, och den gemensamma sonen Charlie, 3, i Camillas tredje hus i gamla Enskede. Rörigt? Det tycker Camilla med emellanåt.

Hur får du ihop vardagen?

– Jag får inte ihop det, säger hon. Men det går förvånansvärt bra ändå. Vi har mina stora varannan vecka, Martins stora kommer varannan helg. Det är ett dagligt pusslande och saker faller saker mellan stolarna. Jag är den där mamman som glömmer gympapåsen och matsäck till utflykten, men barnen verkar inte få några större men. De ser på mig milt överseende och tycker att jag är hopplös, men jag är trevlig att ha att göra med ändå.

Skriver gör hon oftast när barnen är i skolan och på dagis. En bok tar åtta månader att slutföra, resterande del av året använder hon till marknadsföring, pr-resor utomlands – närmast Tyskland, Danmark och Italien, nästa år Japan och Australien – och att underhålla sitt redan starka varumärke.

– Mitt liv består av 10 procent glamour och 90 procent fiskpinnevardag, men ibland kan jag få små ögonblick när jag tänker ”Oj, vad har hänt?”.

Som i somras när hon skulle signera böcker på Madrids bokmässa i en park. Tre timmar var avsatta för Camilla och Änglamakerskan.

– I år slog det alla rekord. Folk hade köat i fem timmar i den där hettan! Som till en rockkonsert. När jag skulle gå stod de kvar, vägrade ge sig, skulle ha bilder, kramar, autografer … De fick hämta en polisbil som körde mig därifrån. Det var så overkligt. Helt bisarrt. Och samtidigt skithäftigt, tänk att få blanda det med vardagen som småbarnsmamma med bajsblöjor och fotbollsträningar. Det är få förunnat att få vara lite rockstjärna ibland.

I takt med att Camilla erövrar världen blir man alltmer nyfiken på hemmalivet. Hur det är att vara gift med ett varumärke.

Finns det utrymme för vuxen kvalitetstid med Martin?

– Jadå, på resor. Vi var i Paris fyra dagar i juni och gjorde så lite som möjligt. Det var jätteskönt. Sedan gillar vi båda att hänga i soffan hemma. Charlie lägger sig vid åtta, de stora vid nio. Då har vi en stund när vi gärna sitter med var sin dator framför tv:n, småpratar lite och tycker att det är ett rätt okej umgänge. Det behöver inte vara så avancerat jämt.

Du tjänar mycket mer än Martin, känner han sin manlighet hotad?

– Haha, min man har ett grundmurat självförtroende, ibland lite för bra för sitt eget bästa. Jag tror inte ens han reflekterar över vår ekonomi. Snarare är han den snålare av oss. Han kan vägra att handla sin pasta Alfredo på Ica om den är fem kronor billigare på Konsum. Precis som att han vägrar ta något ur minibaren på hotell. ”Man betalar inte 50 spänn för en colaburk! Jag skiter i hur mycket pengar du har, jag går till 7 Eleven och köper en läsk.” Det kan jag leva med. Det hade varit svårare om han stuckit i väg och köpt en Ferrari.

Camilla påpekar att Martin tjänar rätt bra själv som polis, och dessutom hade inte hennes böcker på långt när nått de nuvarande försäljningssiffrorna när de träffades. Det var på nätet det började. Camilla följde Martins blogg, han följde Martina Haags. Camilla såg sin chans och erbjöd honom ett signerat exemplar av Martinas nya bok – och fick i gengäld tips i polisfrågor till Olycksfågeln.

– I två års tid hade vi en intensiv mejlkontakt om vilka vapen man har i vilka situationer och hur man tar sig in i en lägenhet. Det måste ha varit den mest oromantiska konversationen någonsin.

Så det var morden som förde er samman?

– Ja, det kan man säga. Sedan skilde jag mig. Och Martin med. Vi bestämde oss för att ses på en lunch och det sa bara pang, hösten 2007. Två år senare föddes Charlie och 2010 gifte vi oss. Det är mitt liv i stora drag och jag är nöjd. Fler barn blir det inte. Butiken är stängd. Det får inte plats med fler i bilen. Och Charlie, han är verkligen hela familjens gullegris, han blir sjukt bortskämd.

I sanningens namn bör tilläggas att Camilla hade spanat in Martin redan när han kravlade runt – svettigt lättklädd – i premiäromgången av Robinson 1997.

– Oh ja! Jag hade en major crush på honom. Det var för hans skull jag bänkade mig framför tv:n varje vecka. Det tog mig drygt tio år att få honom, men till slut så!

Hon skrattar. Han vann Robinson, men hon ser ut som om hon vunnit högsta vinsten.

Är Martin lika het i dina ögon nu som när ni blev kära?

– Ja, nästan hetare. Han har ju gått ner tio kilo nu och blivit riktigt fit. Jag vet inte om det var min medverkan i Let’s dance som fick fart på honom, men han är i sitt livs form och han blir bara snyggare med åren. Nu börjar han få lite gråa stänk i skägget också, så fint! Han är skitsnygg!

Numera är det två skrivar­egon som ska samsas hemma i villan. Martin fick efter föräldraboken Coola pappor blodad tand och skriver sin första spänningsroman.

– Jag blir tokig om han kommer med nya infallsvinklar när jag är mitt inne i processen. Han kan komma och bolla lite tankar ibland, men jag försöker att inte lägga mig i. Jag har bara tryckt på vissa basic-grejer när det gäller att gestalta karaktärerna.

Camillas draperas i en makalös sidenblåsa av Michael Kors och glider ner på en divan framför kameran. Hon ser rätt vällustig ut. Just lust visar sig vara ett signifikativt karaktärsdrag hos henne.

– Kommer jag på något kul börjar jag direkt fundera på hur jag ska genomföra det. Ofta blir det lite många tåtar att hålla reda på. Och ibland bryter jag ihop.

Vad händer när du bryter ihop?

– Jag kan få en gråtdag när jag är skör och gråter för minsta lilla. Då bäddar jag ner mig med en filt och tittar på sorgliga filmer. Jag stänger av mejl och telefoner. Bara andas. Sedan är jag good to go.

Så du håller dig till endagarskriser?

– Kan bli tvådagarskriser. Men inte så mycket mer. Jag gillar ju att ha fullt upp.

Hon avbryter sig plötsligt. Måste sms:a Martin, få ordning på dagens hämtning. Ber om ursäkt eftersom hon tycker det är otrevligt. Hon berättar om sin egen uppväxt i Fjällbacka som skilde sig mycket från hennes barns. Båda Camillas föräldrar var sjukpensionärer, mamman efter en rygg­olycka innan Camilla föddes, pappan efter två bypassoperationer. Tempot var lugnt, Camilla fick mycket tid att läsa.

– Det är från pappa jag har fått bokkärleken. Han hade alltid två tre böcker på gång. Jag började läsa tidigt, var en riktig bokmal och satt hellre hemma och läste och skrev än lekte med kompisar.

Skrivarglädjen till trots blev det Handels för Camilla som hade toppbetyg och kunde komma in var hon ville.

– Att bli författare var som att drömma om att bli popstjärna. Jag tänkte att jag behövde ett riktigt jobb och att jag kunde jobba med affärer och marknadsföring. Jag kan inte påstå att jag brann för det, men jag hade aldrig varit där jag är i dag utan min utbildning. I dag räcker det inte med att skriva en bra bok. Man konkurrerar med så mycket, inte minst om folks tid.

Men hon sitter inte och tänker marknadsföring och vad som ska sälja när hon skriver.

– När jag skriver, skriver jag för en enda läsare – mig själv. Jag skriver precis en sådan bok som jag själv skulle vilja läsa. Sedan verkar många ha samma smak som jag.

Det finns även de som inte har samma smak och som gärna dryftar det; Leif GW Persson till exempel mumlade att Camilla Läckberg skriver som Nicke Lilltroll.

Hon blir allvarlig när antagonisterna kommer på tal.

– I början kunde jag tycka att det var jobbigt, men nu känner jag mer … och? Mina böcker har ändå sålt tio miljoner ex och jag har dragit in en avsevärd massa pengar. Då kan man ta finkulturens magsura kommentarer.

Gör pengar en lyckligare?

– Jag tror man måste ha grundförutsättningar för att bli lycklig oavsett pengar. Jag har goda vänner, familj, nära och bra relationer. Men pengar kan göra livet lättare och trevligare. Eftersom jag är en trygghetsknarkare är det fantastiskt att slippa oroa mig för nästa månads

räkningar, om jag har råd med semesterresor eller att betala maten när jag kommer fram till kassan. Jag kan sätta guldkant på livet, resa och unna mig … Men jag är en Spara i grunden och lägger pengar på sådant som huset och sommarhuset.

Vad är det dyraste du unnat dig?

– En Mulberry Bayswater som jag hade gått och suktat efter i två år. När jag hade sålt 100 000 böcker slog jag till. Den kostade 8 800 och jag hade sådan ångest. Men samtidigt var det en milstolpe.

Fotograferingen är klar och Camilla hoppar i sin mysdress. Vi går och fikar. Ute i Hammarby sjöstads-solen halar hon upp ett par solglasögon.

– Jag gjorde en laseroperation för några år sedan så jag är lite extra ljuskänslig. Jag hade minus sex, såg ingenting! Det första jag gjorde på morgonen var att famla efter glasögonen så jag kunde ta mig till badrummet och sätta in linserna. Det var en skön känsla att kasta glasögonen på vägen hem.

Inga andra kosmetiska operationer på cv:t?

Hon tittar till och låter för första gången skarp på rösten.

– Det hör till privatlivet.

Vi pratar skrivardrömmar i stället. Hur hågade hobbyförfattare ute i landet ser henne som en förebild och en inspirationskälla. Hur man gör om man vill få ut en bok.

– Man måste ha en vision av vad man vill berätta och skriva färdigt det, säger

Camilla. Att tro på sin idé och fullfölja den är a och o. Det handlar om att varje dag sätta sig och nöta stolen. Ibland går det bättre, ibland sämre. Vissa dagar får jag ihop två sidor, nästa tio. Men inget är bortkastat. Det är bara att klistra rumpan på stolen tills det är dags att hämta på dagis.

Jag undrar om hon aldrig sviktat i tron på sig själv. Det har hon. Ofta.

– Jo, inför varje ny bok. Jag tänker varje gång: Nej, det här kommer inte att gå. Det kommer att bli en broschyr, möjligen en novell.

Är det inte härligt att få ta folk av daga nu och då?

– Jo, jättehärligt, säger Camilla med ett snett leende. Det händer att jag hämnas på någon som jag tycker förtjänar det, men jag kamouflerar det noga.

Camilla skulle kunna pensionera sig i morgon dag, vid 38 års ålder, och leva gott resten av livet.

– Hur tråkigt vore inte det? Jag har världens roligaste jobb. Det gäller att hela tiden hitta nya småmål att sträva efter. Jag är en tävlingsmänniska och vill se hur långt jag kan ta det här. Att hamna på New York Times bestseller list, det är svårt. Men jag ska i alla fall försöka. Och, grädden på moset, min barnbok Super-Charlie, tänk om jag kan göra en barnboksfigur som blir en del av barns uppväxt.

Och hittills har hon lyckats med det mesta hon företagit sig. Ett lyckligt äktenskap därtill. Borde hon inte i god luthersk anda ha någon sorts tacksamhetsritual?

– Jag vet att jag är privilegierad, men jag är inte bra på att stanna upp och känna mig tacksam. Har jag tid över tittar jag hellre på CSI.

 ♡♡♡

Camillas bästa fynd-shopping

H&M och Zara – Jag behöver inte ha designer­märken, jag gillar att blanda, gärna med vintage.

Outnet, Net-a-porters outletsajt – den kollar jag varje dag.

Woodbury common och Century 21 – mina favoritoutlets i New York. Där gör jag de flesta av mina fynd.

Nathalie Schuterman – 70-procents­rean.