Kakan Hermansson: "Ingen såg ut som jag i modemagasinen och i förorten"
När jag var tolv år gick jag min första smink- och hudvårdskurs. Jag tjatade på mina föräldrar att de skulle betala hälften – 180 kronor var beyond min veckopeng och hudvård en livsnödvändighet. Vi satt, tre snart tonåringar, två kvällar i rad och lärde oss om rengöring och återfuktning, om den perfekta ögonskuggan och att alltid smörja in dekolle- taget. Trots att det är 22 år sedan minns jag det tydligt, jag sög i mig all kunskap som en torr vinterhy. Det dröjde inte länge förrän jag utsåg mig själv till moderedaktör på skoltidningen. Mitt första reportage handlade om parfymer och tidningen var av den lyxiga varianten, den där jag lyckats lista ut hur jag skulle kopiera på båda sidor av ett A4 och sedan häfta och vika ihop.
Det var mina första steg in i modevärlden. En värld jag älskade och alltid var nyfiken på, med namn jag knappt kunde uttala och kläder, smycken, skor och väskor jag aldrig skulle ha råd med. Jag gick på högstadiet och var tjock, ingen såg ut som jag i modemagasinen och i förorten jag bodde myllrade det inte direkt av Dolce & Gabbana-korsetter. Det här var nog inget för mig, tänkte jag.
Men nu står jag här, med måttband runt midja, armar och stuss. Nej, det är ingen galning som ska få mig att banta, det är Ida Klamborn som ska sy upp en klänning till mig. Plötsligt står jag i modets finrum, Idas och min lundensiska är nästan identisk och inget känns väl bättre än när en feminist klär en? Jag ska leda ELLE-galan och detta utan att kompromissa.
När jag träffade ELLEs chefredaktör Cia i somras på Polarpriset, och hon viskade att hon ville fråga mig något om ELLE-galan, blev jag livrädd. Mina tankar for till 2015 års gala där jag delade ut pris till Årets make- upartist. Som jag mindes det togs jag emot med applåder och skratt och det hela var mycket lyckat, men tänk om jag hade gjort bort mig helt? Varför ville Cia ta ett snack? När jag tvingade henne att spill the beans skrek jag JA! direkt – klart att jag vill leda Sveriges största modegala! Att JAG ska representera ELLE gör mig riktigt stolt. Jag är en profilerad feminist, tjock och lesbisk. Ja, helt enkelt inte normen för hur en kvinna ska vara. Jag går oftare i ett par Adidastofflor än höga klackar och kan inte skillnaden på prefall och resort, och vem åker ens på cruise?
Men ELLE har mycket av mig också, och jag av ELLE. Feminismen och intresset för kvinnors liv, don’t get me started om hudvård och beauty, och sa jag att jag är besatt av skor? Vi är båda mångfacetterade.Galan är planerad i minsta detalj. Superstylisten Christopher Insulander får göra vad han vill med mig. Han rycker och drar och försöker stoppa ner min stora byst i någon liten behå. Det väller över och då är det tydligen perfekt. Jag tittar på en klänningsskiss och suckar, nej det här ser ju ut som min bal -97 och han skrattar. Jag överlåter det mesta till honom för det kan aldrig bli balen -97 igen med honom. Det blir aldrig tråkigt eller dåligt eller förutsägbart heller. Fråga Icona Pop.
ELLE-galan är inget skämt, den är extremt rolig. Möten avlöser varandra, varje detalj kollas av och små färgprover cirkulerar och jämförs: matchar Kakans skor med blomtemat? Majoriteten är kvinnor – varma, proffsiga och roliga, alla vill att det här ska bli bäst. Var är den modescen jag räddes som barn, varför känner jag mig mer välkommen nu? Ja, självklart för att jag gjort mig själv ett namn, men också för att scenen förändrats. Vi vill ju fira kreativiteten och glädjen, den perfekta eyelinern och världens snyggaste skor. Det kan tyckas ytligt, men bakom allt det där finns människor som känner sin starkaste kärlek någonsin för just det där. Som jag känner för hudvård. Om ni visste hur mycket det pirrar till i magen av en kemisk peeling.
Minna Palmqvist visar mig klänningen som hon har sytt till mig. Det är ingen traditionell galastass, visserligen prydd med swarovskikristaller, men något helt annat. Under brösten, i armhålorna och ljumskarna droppar pärlor som glänser. Det mest förbjudna, en kvinnas äckliga svettningar, omvandlas till en galaklänning. Det glittrar av kristallerna. Publiken kommer att få se något annat denna gala, det blir roligare, djärvare och – det vågar jag säga – mer spännande. Det är inte bara svetten som rinner längs ryggslutet som gör det extraordinärt, det är gästerna, prisutdelarna och vinnarna. Och goodiebagen, glöm inte den smaskigaste goodiebagen i kvinnominne!
Jag tänker inte spela cool och låtsas att det är småpotatis att leda ELLE-galan. Jag känner mig som J.Lo. Men jag är bara Kakan Hermansson, som självklart undrar om jag kommer att snubbla på scen, kommer jag att få blackout och när ska jag göra min exfoliering så att sminket sitter perfekt? Nej. Allt kommer att gå perfekt.
Jag har inte längtat så här mycket efter något sen min första hudvårdskurs 1993.
Läs också: Brita Zackari: ”Mänsklighetens framtid ligger på mig”
