Kakan Hermansson: "Om att vilja följa normen och krossa den"

En dag är jag på en konsthögskola där jag har en tjänst som adjunkt, jag undervisar i konsthantverk som den lilla keramiker jag är. Denna månad glider jag runt bland studenterna för att följa deras arbete och peppa och stötta inför fredagens utställning. Min handledning känns ibland avgörande och ibland helt överflödig, som vilken lärare som helst antar jag. Hos en student sitter jag länge, vi pratar inte sicksacksömmar eller glasyrtester, inte heller utställningsformatet. Nä, vi pratar hudvård. Föga förvånande eftersom jag är besatt tänker ni, men det är studenten som tar upp det med mig. Det är faktiskt hennes handledning och hon får prata om vad hon vill (so sue me högskoleverket!), och hon börjar trevande med att hon läst min blogg.

Vi hamnar snabbt i ett intimt samtal om hur det var att växa upp som tonåring med ett ansikte, bröst och rygg fullt med acne, om skammen för sin egen kropp och den eviga kampen mot att känna sig okvinnlig. Vi båda är vuxna och feminister i dag, och har en relation till hudvård som inte är helt okomplicerad. Jo tro mig, min rutin är okomplicerad, mitt bloggande likaså. Min längtan efter att gå hem från nästan vilken fest som helst för att lägga en något stickande mask, den är också okomplicerad. Men det komplicerade är att vara född och uppfostrad som kvinna, vilja följa normen och samtidigt krossa den. Damned you if you do, damned you if you don’t.

Det går alldeles utmärkt att vara mångfasetterad. Jag är en tjock, lesbisk skönhetsbloggare som både varit crustpunkare och älskat rap hela mitt liv. Mina sista slantar skänker jag alltid bort, men om jag vill ska jag också få lägga dom på ett nytt YSL-läppstift.

Vi har ett samhälle som säger till oss: ”Var ditt snyggaste, och gör allt för att nå dit”, men också ett samhälle som nedvärderar alla intressen som har med femininitet att göra. Vi lär oss snabbt att identifiera oss med rosa som småflickor, och får nästan lika snabbt veta att den färgens estetiska värde är bra mycket lägre än det pojkarna bär. Det är en ekvation som aldrig kommer att gå att lösa utan att vi skuldbelägger oss själva. Och varför är en aha-mask mindre intressant än en Fender Stratocaster?

Min ”dåliga” hy som tonåring fick mig att känna mig just dålig. Jag gjorde allt som stod i min makt för att bli av med plitor och orenheter, men ändå såg jag ju ut som jag gjorde. Det spelade ingen roll om en liten punkares omvärldanalys hade satt ner foten och konstaterat att vi lever i en värld med orimliga krav, och att du är vacker trots finnar. Alla vet att det inte funkar så, speciellt inte när du är 12, eller 13, eller varför inte 34. Intellekt och känslor går inte alltid hand i hand.

Min student och jag pratar vidare, viskar lite som om vi delade världshistoriens största hemlighet. Jag har bloggat i åtta år, på olika portaler, nästan uteslutande om feminism. Men det är nu, när jag skriver om hudvård och feminism, som kommentarsfälten exploderar. Plötsligt är min blogg en frizon för beautyintresserade kvinnor, det ramlar in fler frågor än jag hinner svara på. Det väller upp så starka känslor att jag undrar vad som begravt dem tidigare. Kvinnor som tackar mig för att jag inte uppmuntrar dieter, kvinnor som alltid älskat hudvård men inte vågat erkänna det, kvinnor som nu ”äntligen fattat vad hudvård är” och mår så mycket bättre sen ansiktet kom i balans.

Jag glömmer nästan mig själv nu. Hallå, jag vill berätta att jag älskar smink, jag älskar hudvård. Jag mår så bra av att gå in i mitt badrum och titta på alla välsorterade lådor. En för mask, en för ögon, en för kind och åtta för läppar. Hela översta hyllan är avsatt för test och utvärdering.

Jag mår också riktigt bra av att gå in på beautybloggar världen över och hitta hem i ett riktigt nördigt intresse som förenar så många kvinnor. Vi har helt egna rum, där vår fascination inte bara stimuleras och växer utan där vi tas på allvar, slipper bli hånade och kan blomma ut. Många höjer också på ögonbrynen när jag berättar att några av de främsta beautynördarna är feminister. Läs ett stycke av Caroline Hirons och du förstår! För mig är det självklart att dessa kvinnoseparatistiska utrymmen är begåvade med feminism och systerskap. Hur kul skulle det annars vara med highlighter, primer och bha-syra, om vi inte älskade att dela det med varandra?

Det är nya tider alla hens, tjejer och killar, älska era intressen även om det skaver i normens öga. Oavsett om det är smink, gitarrer, kläder eller skogshuggeri. Älska, förkovra er och var stolta!

Läs också: Kakan Hermansson: ”Jag vill se plus size-kroppar dagligen – det är vackert”