Kakan Hermansson: ”Smink är dödskul”
På internationella kvinnodagen den åttonde mars sminkar Peter Jihde av programledaren Tilde de Paula i morgonsoffan på TV4. Han tar i för hårt, gnider en servett i Tildes ansikte tills sminket åker av. Med hashtaggen #nymoosminkad ska morgonsoffan visa oss tittare ”den osminkade sanningen” eftersom världen har blivit så utseendefixerad. Det är ingen nyhet. Heller ingen hemlighet.
Jag förstår att detta sker i all välmening, just den åttonde mars vill Nyhetsmorgon angripa ett mycket stort problem som drabbar kvinnor runt om i världen. Men om du stannar upp en sekund och tar in världen måste det väl ändå gå att lägga ihop två och två och inte dubbelbestraffa kvinnor, speciellt inte på självaste åttonde mars. Jag är så trött på den där dubbel-bestraffningen: På kvinnodagen läggs ansvaret för kvinnors utseendefixering i kvinnornas knä. Du ska klara av att tvätta bort ditt smink, och helst att gå utan smink. ”Våga visa dig osminkad!” uppmanar TV4. Detta är ingen ny idé, det finns en allmän bild av att kvinnor som vågar säga nej till smink är starka. Du anses stark, både för att du vågar visa ditt riktiga jag (du vågar vara lite mindre fin) och för att du säger nej till något som är så typiskt kvinnligt.
På självaste åttonde mars har jag helt andra tankar gällande mitt och andra kvinnors välbefinnande. På kvinnodagen för två år sen i Malmö blev tre feminister knivhuggna av nazister. Detta har gjort mig ännu räddare för att gå ut. Målet var tydligt: människor som aktivt jobbar mot extremhögern blev utsatta. På åttonde mars vill jag hellre prata om kvinnors och ickebinäras kamp för överlevnad – inte fokusera på att sminka av oss.
Och om sminket får många kvinnor att känna sig trygga, sexiga och vackra, kan vi inte dra nytta av det? Kanske är kvinnors självförtroende livsfarligt. Tro mig, jag har känt mig lika snygg och smart när jag var crustpunkare med dreads ner till rumpan, som nu när jag identifierar mig med min feta eyeliner. Varför ber vi kvinnor avstå från smink? Varför är ”vacker utan spackel” ett så viktigt budskap? Jag ansluter mig gärna till analysen att kapitalismen vinner, och att sminkföretag tjänar miljarder på kvinnors utseenden. Men jag talar också gärna om hur mycket pengar porrindustrin genererar och vad den gör med kvinnor. Om hur domstolen ser på våldtäkter. Att kvinnojourerna i Sverige får mindre och mindre pengar varje år, trots att de går på knäna. Det vill jag prata om varje dag om året, och kanske mest den åttonde mars.
Jag kan bara undra om det helt enkelt är ett riktigt billigt trick, att fortsätta prata om att kvinnor ”måste våga säga nej till smink”, för att blunda för andra frågor?
Det går liksom inte att vara kvinna och ha kravet på sig att se fulländad ut, för att i nästa sekund få en uppläxning där du ska säga nej till smink, att det är då du är stark. Vad säger det till oss som älskar smink, som har det som största intresse, eller er som jobbar med det?
Tro mig, jag blev feminist när jag var 12 år ung. Jag har gått igenom de flesta stadier med tillhörande åsikter. Men jag har faktiskt aldrig varit av åsikten att det är dåligt med smink (bara om du inte tvättar av det innan du går och lägger dig!). Jag ser världen och vilka krav den ställer på oss kvinnor, och hur vi ska separera oss från männen för att skapa en attraktiv heteronorm, köpa smink och i förlängningen ändra på oss för att passa in.
Men primer, concealer, läppstift och ögonbrynspenna är inte dödligt.
Jag vet vad som är dödligt för kvinnor, varför pratar vi inte om det i stället? 2013 visade Europaparlamentets forskningsavdelning att kostnaden för våld mot kvinnor i EU uppgår till 226 miljarder euro per år. Känns det löjligt att sätta dessa ämnen mot varandra? Jag tänker att vi inte har tid att be kvinnor sminka av sig när vi försöker överleva. Vi måste se den stora bilden och vill vi göra det med eller utan läppglans och mascara funkar det hur bra som helst.
Jag är trött på att folk försöker lura oss kvinnor, och låtsas som att vi står ansvariga för kvinnoförtrycket genom våra intressen och identifieringar. Jag har gjort slut med den sortens skuldbeläggning och eftersöker andra diskussioner. Nej, det är inte vår foundation eller vårt läppglans som ställer till det för oss. Det är ni som värderar kvinnor mindre för att vi är kvinnor. Och våra intressen därtill
