Kim Kardashian i stor intervju med ELLE: "Mitt liv är kaotiskt"
Av Molly Young Foto Boo George stylist Anna Trevelyan
Där hon står i sitt luftiga kök hemma i Calabasas utanför Los Angeles ser Kim Kardashian West ut som om hon lika gärna kunde vara Kim Kardashian Wests unga barnflicka eller assistent. Utan sedvanlig bronzer, highlighter, contouring och supertajt Yeezy-fodral smälter den 37-åriga megakändisen nästan in bland oss andra i rummet – till och med för någon som absorberat gissningsvis 300 GB av hennes selfies. I långärmad skjorta, träningsbyxor och med håret i cornrows (mer om det senare) framstår hon som mjukare och mer förfinad så här i tre dimensioner än i två. Men det är klart, en sak är säker när det gäller Kim: hon har en enastående talang för optiska illusioner.
– Tack för att du tog dig hela vägen ut hit, säger hon artigt. Jag hoppas att det inte var för mycket lördagstrafik.
Hon visar vägen in i vardagsrummet där det finns en filmduk och en gräddvit linnesoffa som lätt skulle rymma tio personer. För att vara ett hem med tre barn är soffan imponerande fläckfri, men än mer förvånande är hur tyst det är överallt.
– Det säger alla! utbrister hon och sparkar av sig de svarta Balenciagatofflorna innan hon kryper upp i ett av soffhörnen.
– Mina barn är helt enkelt inte så högljudda. Min dotter har en kompis på besök, de är i lekrummet. Men annars är de ute mycket. Till och med min hund är tyst, helt galet.
Hon syftar givetvis på Sushi, pomeraniantiken vars gläfsande blev en följetong i den senaste säsongen av Familjen Kardashian och som botades efter en session med hundtränaren Cesar Millan – slutet gott, allting gott.
Mitt liv är kaotiskt och därför är hemmet avskalat. Allt måste vara i ordning, ingen röra.
En anställd kommer in och serverar mig en kopp svart te sötat med kokosmjölk. Det har exakt samma nyans som Kims hud, vilket givetvis är ett rent sammanträffande, men jag slås ändå av den minutiösa kontroll hon har över sin omgivning. Personalen är klädd i svart från topp till tå, helt utan synliga logotyper eller mönster. Det verkar faktiskt inte finnas några synliga varumärken alls i hemmet. Till och med vattenflaskan Kim erbjuder mig saknar etikett, den är varsamt bortskrapad.
– Det här är ett logofritt hus, säger hon och sveper med handen ut mot rummet som är inrett i olika nyanser av beige och grått.
Den mest uppenbara förklaringen till avsaknaden av kommersiellt brus är att hemmet också är en inspelningsplats, och precis som för film och manusbaserade tv-serier är det varumärkesfritt som gäller även för realityserier, för att undvika varumärkesintrång. Är man en Kardashian så är dessutom en synlig logotyp i ens hem (eller hand) lika mycket värd som en annons. Och annonser kostar pengar.
Fast Kim hävdar att hon helt enkelt är superpedantisk.
– Mitt liv är kaotiskt och därför är hemmet avskalat. Allt måste vara i ordning, ingen röra.
Vilket är ett rättesnöre som gäller även i hennes digitala liv.
– Jag kan inte ha en full telefon. Varje kväll raderar jag allt som inte är aktuellt. Jag sparar bara viktig information, allt annat raderas. Jag står inte ut med rörighet.
Det här visuella lugnet är en av Kims och Kanyes estetiska beröringspunkter.
– Om Kanye skulle ha ett drömprojekt så skulle det vara att göra en produktlinje för Yeezy, berättar Kim. Som deodoranter, alla produkter du kan tänka dig. Han skulle göra om allihop, han avskyr nästan all produktdesign.
Jag kan se det framför mig: Yeezy på Apoteket, enbart stilrena och monokroma produkter till badrumsskåpet. Ordning och reda verkar helt enkelt ligga Kim väldigt varmt om hjärtat.
– Om saker inte är i ordning flippar jag ur totalt. Mina barns kläder har namnlappar och jag vet var allt ligger. Jag. Tappar. Aldrig. Bort. Något, försäkrar hon.
Det finns dock ett undantag för ordningsmanin: i barnens lekrum råder fullt kaos, med färger och leksaker och en påtaglig avsaknad av tokdyra möbler. Där inne får North (Northy-Lou), Saint (Sainty-Boo) och Chicago (Chi, som i skrivande stund bara är 12 dagar gammal) härja fritt. Chicago är parets biologiska barn, men på grund av fastsittande moderkaka efter de två tidigare förlossningarna blev de rekommenderade att använda sig av en surrogatmamma.
– Efter förlossningen ska moderkakan komma ut, men min satt fast, berättar Kim. Det är den vanligaste orsaken till att kvinnor dör i barnsäng, de förblöder helt enkelt. För att få loss moderkakan, det här är så hemskt, var läkaren tvungen att köra in hela armen och skrapa loss den. Det gjorde så ont.
Kims mamma, Kris Jenner, var med i rummet den första gången.
– Hon gråter fortfarande så fort hon blir påmind om det. Det var traumatiskt.
Eftersom en tredje förlossning var utesluten valde paret surrogatalternativet, fast Kim påpekar att det egentligen inte är den rätta termen.
– Jag refererar till henne som surrogatmamma, men det är fullt ut mina och Kanyes gener så tekniskt sett heter det värdmödraskap. Surrogat är när man använder mannens spermier och surrogatmammans ägg.
Kim och Kanye samarbetade med olika agenturer för att hitta kandidater som de sedan intervjuade och Kim märkte direkt när de träffade den rätta.
– Det var en känsla, förklarar hon. Man vet när man kan lita på någon.
Nästa steg var att välja ut ett embryo.
– Det är en ganska knepig grej, fortsätter Kim. De frågade vilket kön vi ville ha och jag sa bara: ”Vilket är friskast? Välj det friskaste.” Och det var en tjej.
När processen väl var igång hade hon bara några få krav.
Jag avskydde att vara gravid. Men jag önskar ändå att jag hade kunnat göra det själv.
– Att barnet skulle födas i Los Angeles, där de andra två är födda, och att hon skulle använda min läkare. Hon hade inga som helst problem med det.
Kim ville också att värdmodern helst skulle äta ekologisk mat i så hög utsträckning som möjligt.
– Men det gjorde hon redan, så vi hade gjort ett väldigt bra val. Fast jag var ingen tyrann, direkt. Jag berättade att jag själv hade ätit munkar varje dag, så jag sa att ”om du vill äta munkar och glass, gör det. Gör vad du känner för. Jag tänker inte vara så himla superpetig, det är bara löjligt”.
De hade nära kontakt under hela graviditeten och gick på läkarbesök tillsammans.
– Jag avskydde att vara gravid, avslöjar Kim. Men jag önskar ändå att jag hade kunnat göra det själv. Kontrollbehovet var svårt i början. Men när jag väl kunde släppa taget var det en underbar erfarenhet. Jag kan verkligen rekommendera surrogatalternativet.
Innebär det att ni tänker göra det igen?
– Vet inte, suckar Kim. Det känns som att det är ganska fullt både i hemmet och i hjärtat, på ett bra sätt. Men fyra barn skulle vara max, jag kan nog inte hantera fler. Jag är väldigt fullbokad och jag tror att alla par mår bra av att partnern får lika mycket uppmärksamhet som barnen.
Och tydligen lever hon som hon lär, för allteftersom familjen Kardashian-West växer gör kärleken detsamma.
– Han har lärt mig att tycka till lite mer, berättar Kim. Och jag har lärt honom att varva ner och bli lite mer varsam. Vi kompletterar varandra.
Kim pratar eftertänksamt och pillar på pärlorna i sitt flätade hår. Och på tal om flätorna ska vi nu snabbspola lite till kvällen därpå, när Kim lägger ut en video på Snapchat och premiärvisar den nya frisyren för hela världen. ”Hej allihopa, jag har gjort Bo Derek-flätor och jag gillar det”, sa hon. (Egentligen var det andra gången hon gjorde ”Bo Derek-flätor”, första gången var 2010.) Det här var samma kväll som Grammygalan gick av stapeln och det faktum att Kim och Kanye inte närvarade gav upphov till spekulationer om att stölden av strålkastarljuset var strategisk. Det twittrades om kulturell appropriering varpå Kim gick ut ännu hårdare och la ut flera bilder på Instagram, en med texten ”Bo West” och en annan med ”Hi, can I get zero fucks please, thanks”. Tilltaget blev inte särskilt väl mottaget och hon fick veta att det minsann inte var Bo Derek som var upphovskvinnan bakom frisyren, utan svarta kvinnor för tusentals år sedan. Kim anklagades för att ha lånat alltför friskt från den svarta kulturen utan att visa någon medvetenhet om att den sortens stöld hör ihop med ett arv av exploatering, eller att det kanske kunde få konsekvenser även bortom kommentarerna på Instagram. Tidigare exempel på samma beteende togs upp: Kim i afroflätor 2010, Kim som klär ut sig till Aaliyah på Halloween 2017 och möter kritiken med att hon ”inte ser hudfärg”.
Men den här soliga lördagen trivs Kim helt enkelt i sin nya frisyr och bekymrar sig inte över hur den eventuellt tas emot.
– Jag är inte orolig, jag älskar Bo Derek, säger hon. Det är en referens. Om man verkligen älskar något så är det vad man ska göra. Det är uppskattning.
Ja, det får stå för Kim. Och kanske skulle man kunna hävda att Kim faktiskt refererar till någon annans kulturella appropriering och därmed underminerar felsteget. Eller så kan man hävda att hon förstärker det. Som hon ser det gör hon bara vad som känns rätt för henne.
– Det är en sak när folk driver med något och är negativa. Jag är uppenbarligen inte negativ. Bilder betyder mycket för mig, jag ägnar mycket tid åt dem.
Vilket för oss in på själva grejen med Kim Kardashian West. Att skriva om henne är som att skriva om Internet, eller sex, eller tv. Ämnet är så vidsträckt och mångfasetterat att det närmar sig abstraktion – och jag använder inte ordet ”det” av en slump eller med ens en gnutta sarkasm. För förutom att hon är kvinna är Kim också ett ”det”: ett debattämne, ett mediebrus, ett marknadsinflytande, ett konsumentindex, ett varumärke, ett chiffer. Andy Warhol skulle ha varit besatt av henne om han verkat i dag. Och precis som med Warhol förblir meningen med Kim Kardashian West svårbegriplig, samtidigt som hennes inflytande ökar i en allt snabbare takt. Trots hennes påstående ”Jag gillar egentligen inte allt det där materiella längre”, består Kims tillvaro av diamanter, privata jetplan och rosenbuketter som är större än en enrummare. Hennes tillvaro är en multiplattform, en finkalibrerad optisk stridsvagn med extremt högt underhållskrav. Hennes att göra-lista består av videoredigering, licensiering, inspelningar, uppdatering av den egna spelappen och innehållsarbete. Nu i vår lanserar hon en concealer linje som en del av sitt skönhetsmärke KKW Beauty.
– Produkten har egentligen varit färdig ett tag, avslöjar hon. Men jag avvaktade med lanseringen i ett halvår för att få till den perfekta paketeringen.
Kim arbetar hemifrån så mycket som möjligt ”medan barnen vilar”, men särskilt tillbakalutat har hon aldrig levt.
– Jag är inte någon av de där som fått allt serverat av föräldrarna, försäkrar hon.
Snarare förkroppsligar hon begreppet ”vassa arm bågar” på ett sätt som kombinerar både hårt arbete och räkmacka. Det kan låta motsägelsefullt, men är egentligen väldigt amerikanskt.
– Till och med när jag arbetade på min pappas kontor gjorde jag Ebay-jobb på lunchrasten. Jag hade det väldigt bra när jag växte upp, men vi fick lära oss att om vi ville fortsätta att ha det bra så måste vi arbeta. Om jag var tvungen att välja mellan business och berömmelse så skulle jag välja business.
Eftersom Kims business är att vara Kim innebär det att hon som person – detta svårdefinierade koncept – måste upprätthålla ett sorts värde som attraherar miljontals människor. Så vad består då detta värde i? Hon är ingen underhållare, hon får oss inte att skratta (som en komiker) eller känna sympati (som en skådespelare) eller sjunga (som en musiker) eller tänka (som en konstnär). Hennes multipla medienärvaro är genuint icke-krävande för publiken: Det hon vill är att vi ska beundra henne, vilket är både lätt och trevligt. Allt vi behöver göra är att beskåda henne, uppskatta henne och kanske undra hur hon får sina ögonfransar så fjäderlika.
I början brydde jag mig om andras åsikter. Nu är jag nöjd med livet och bryr mig inte alls.
Kim har aldrig hymlat med vad som faktiskt krävs för att upprätthålla den sortens image och jag frågar hur mycket tid hon lägger på att hålla sig i trim. Hon redovisar: En timmes workout klockan 06.00 (tortyr). Hår och makeup en timme om dagen (roligt). Manikyr och pedikyr var tionde dag. Ögonbryn med Anastasia (Beverly Hills, reds anm) var tredje vecka. Tandblekning, spraytan, hårborttagning med laser, diverse laserbehandlingar av lår och mage (fast dem har hon dragit ner på), dagliga vitaminbehandlingar av hud och hår plus enstaka maratonsittningar i frisörstolen (flätorna tog sex timmar och höll henne vaken till två på natten). Just ja, ögonfransarna? De är naturliga. Hon har aldrig använt extensions, det behövs inte – ett arv från den armeniska sidan av familjen. Och det råder ju inga tvivel om att de här slitsamma skönhets rutinerna fungerar. Kims åldrande fungerar som hundår fast tvärtom: På sju år åldras hon ett. Ändå fokuserar hon allt mindre på utseendet nuförtiden och ännu mindre på vad folk tycker och tänker om henne.
– I början brydde jag mig om andras åsikter. Nu är jag nöjd med livet och bryr mig inte alls. Det som gör mig lycklig nu är helt andra saker. Men jag lovar och svär, man måste vara född till det här. Det passar verkligen inte alla, men jag vet att jag kan hantera det.
Att ha ett stabilt och ständigt växande nätverk underlättar givetvis – varje morgon går hon in på familjechatten i telefonen och där finns alla hennes syskon, Kris Jenner och ibland även Kris mamma, MJ (hon brukar kommentera barnbarnets selfies med eld-emojin). Kims egenskaper som entreprenör har gett henne världsomspännande berömmelse och ofattbara rikedomar, men sann lycka – visar det sig – är att chatta med sin mormor.
Stylist: Anna Trevelyan
Hårstylist: Chris Appleton/Wall Group & Andrew Fitzsimons/BA-Reps
Makeupartist: Ariel Tejada Manikyr: Tom Bachik
Set design: Gille Mills Produktion: Westy Productions LA
