Se Miriam Bryants kärleksförklaring till Håkan Hellström i sitt sommarprat
Miriam Bryant har snabbt blivit en av Sveriges mest älskade artister. När hon var med i Så mycket bättre, 2015, var hon den enda folk pratade om, och när hon gästspelade med Håkan Hellström på Ullevi, sommaren 2016, rev hon ned hejdlösa jubel från de 70 000 i publikhavet när hon äntrade scenen.
Men hur stort det än var för människorna i publiken så är det svårt att tänka sig att någon kände starkare för den stunden är Miriam själv. Hon har visserligen pratat tidigare om hur mycket hon älskar Håkan Hellström, men efter hennes sommarprat i P1 förstår vi så mycket bättre vad han har betytt för henne.
I sitt sommarprat berättar hon mycket om sin jobbiga barndom, om ensamhet och den hemska perioden hon kallar för lugnet efter stormen. Men genom allt detta fanns ändå en tröst – i Håkan Hellström. När hon var 12 år gammal skrev hon ett brev till honom, efter att han bland annat hedrats i Göteborg med att få en spårvagn uppkallad efter sig.
”Hej Håkan, hur mår du? Efter att du blev spårvagn så har jag funderat lite om drömmar. Du drömde om att få bli nån, och om att få en flickvän och sånt där. Du blev nån. Du fick en flickvän, tror jag. I alla fall så har nog en del av dina drömmar gått i uppfyllelse. Jag är 12 år, sitter på spårvagnen och lyssnar på din musik. Önskar att jag ska bli någon, få ett liv. Men då tänkte jag, men Miriam, Miriam, Miriam. Jag måste börja leva, ta ställning, hjälpa mina drömmar på traven lite. Några drömmar som redan gått i uppfyllelse är att jag har fått krama dig och prata med dig”, läser hon.
Hon berättar om när hon besökte Håkan Hellström i Vasastan i Göteborg, och hur hennes kompis fick henne att våga prata med honom.
”Det här är din chans Miriam, viskade han, så jag vågade. Jag tänkte: ‘tänk om Håkan blir arg eller om han tycker att det är obehagligt’. Det vet jag inte om du tyckte, men jag vågade i alla fall. Nästan, för jag gömde mig bakom dörren halva tiden, om du kommer ihåg det. Jag hade en röd- och svartrutig tröja på mig och en gul väska. En dag önskar jag att det står 12-13 åriga flickor bakom min dörr och tycker att det är det häftigaste de varit med om.”
Brevet – som aldrig skickades – avslutas:
”Kram på dig Håkan! Hoppas vi ses nån gång, på nån spårvagn nånstans.”
Därefter berättar hon om de där kvällarna, 13 år senare, som hon sjöng tillsammans med Håkan Hellström, på en av Sveriges största scener.
”Den där 12-åriga Miriam var faktiskt närvarande då. Hon som klottrade Håkan-citat på tegelstenarna i skolkorridorerna och hon som inte haft någon annan med sig lika mycket som hon har haft Håkan. Han har liksom alltid funnits genom hela mitt liv. Oftare än vänner och egentligen genom allt.”
Om du stod i publiken där på Ullevi och rös till Miriams och Håkans sång, så är detta förklaringen till varför det var så oerhört starkt.
”Det var som att jag var skapt för just den här konserten /…/ Det var som att det förutom alla musiker och tekniker stod tre personer där framme på scenen. Det var jag och det var Håkan – och det var hon med den gula väskan som hade stått och gömt sig bakom Håkans dörr 14 år tidigare. Det var för hennes skull, på nåt sätt, som alltid hände. Som ett stort jävla plåster på såren för alla gånger hon i sin dagbok skrev ”PS: Jag hatar mitt liv”.
Sommarpratet gav oss rysningar – precis som det där framträdandet med Håkan Hellström på Ullevi.
Här kan du se framträdandet Miriam pratar om, när hon sjunger ”Det är så jag säger det” tillsammans med Håkan Hellström.
Hör hela Miriam Bryants sommarprat här.
Foto: IBL
