Möt Alexander Skarsgård: "Bisarrt att vara tonåring!"
Efter sju år i True blood tar han av sig vampyrtänderna och virar ett skynke runt höfterna för rollen som Tarzan. Vi fick en pratstund med Alexander Skarsgård om tonåren, längtan bort, sex på film – och den där heta romansen med Alexa Chung.
Av Piers Manning Foto Getty Images
Alexander Skarsgård fullkomligt spyr galla över internet. Inte på grund av några falska rykten eller närgångna bilder av honom och senaste kärleken, Alexa Chung. Nej, han är upprörd över ett nytt inlägg om hans påstådda roll i American horror story.
– Det stämmer inte, fräser han i telefonen. Var fasen kommer det ifrån?
Spelar han bara? Är det i själva verket så att inlägget stämmer?
– Verkligen inte, bedyrar han.
Och det skulle ju vara lite märkligt om han hoppade på en ny tv-serie så snart efter sju år i True blood, som vampyren Eric Northman. Den blodiga tv-serien har gjort Skarsgård till en eftertraktad sexsymbol, men att serien nu är slut har gett honom möjlighet att till fullo utnyttja sitt A-kändisskap.
Samtidigt som Alexander Skarsgård spelade in True blood gjorde han huvudrollen i filmen Straw dogs och minnesvärda insatser i Lars von Triers Melancholia och filmer som Battleship och What Maisie knew. Nu, utan några bindande kontrakt, lägger Skarsgård in en högre växel – han är aktuell i titelrollen i storproduktionen Tarzan, som har premiär nästa år, och i komedin The war on -everyone.
Men han har också tagit sig an en något udda roll – som den vilsne Monroe, i Mari Hellers The diary of a teenage girl. Monroe inleder en relation med flickvännens 15-åriga dotter, spelad av den lysande nykomlingen Bel Powley. En annan skådis skulle göra rollfiguren cynisk och tvivel-aktig – och det är han definitivt – men Skarsgård gör honom även till en rörande, romantisk man som inte kan styra över sina egna handlingar. Här får han visa prov på sin styrka som skådespelare.
På papperet är din rollfigur vidrig, hur gjorde du för att inte framställa honom som världens hemskaste?
– Precis det var också det som lockade mig. Jag tyckte att det var så intressant. Det var en unik story och perfekt att berätta ur en tjejs perspektiv. Jag har ju aldrig själv haft förmånen att vara tonårstjej, men jag är ganska säker på att det är en grupp som inte har porträtterats tillräckligt. Det har gjorts många filmer och tv-serier om tonårskillar och deras sexualitet och uppväxt. När det gäller tjejer handlar det ofta om att de sitter och väntar på att drömprinsen ska dyka upp och rädda dem. De fantiserar om barn och hund, men det speglar sällan deras riktiga tonår.
Tjejer är ju lika nyfikna på sex som killar, och det framställs utan omsvep och utan att försöka chockera. Jag upplevde filmen som väldigt sann och handlingen som väldigt vacker.
– När det gäller Monroe så var det en spännande utmaning att göra honom mänsklig, en man som utan tvekan är ansvarig för deras relation och allt som händer, men utan att göra honom till ett rovdjur. Jag tänkte att det skulle bli en intressant film. Jag ville hitta hans svaghet. På många sätt liknar han också en tonåring som försöker komma underfund med vem han är, fast i en 35-årings kropp.
Men han är ju trots allt en vuxen man och hon bara en tonåring.
– Alltså, jag fick inte manuset på det gamla vanliga sättet, från min agent. Jag fick det av en vän, en komiker från 30 Rock, Jack McBrayer. Han är en av mina allra bästa vänner. Jag bor inte i Los Angeles längre, men vi var grannar förut. Jack känner Mari och sa typ: ”Min kompis har skrivit ett manus, hon ville att jag skulle ge det till dig, har du lust att läsa det?” Så jag läste det och det var så himla bra. Jag träffade Mari och älskade hennes energi. Hon hade ruvat på det här projektet i tio år, och jag funderade aldrig över om det skulle vara dåligt för min karriär eller om filmen skulle göra folk upprörda. Det låg ingen taktik bakom, jag visste bara att jag ville göra rollen och jag visste att jag ville arbeta med Mari. Jag skulle filma Tarzan direkt efteråt, så jag såg fram emot att göra något helt annat innan.
Hur var dina egna tonår? Var du sexuellt utlevande eller mer oskuldsfull?
– Jag kan definitivt relatera till förvirringen. Det är fan helt bisarrt att vara tonåring, både fysiskt och mentalt, med allt det som händer i kroppen och vägen från barn till vuxen. Det är ensamt att ha alla de där funderingarna, man tror att man är en galning. Det var rätt skönt när jag insåg att andra gick igenom samma sak. Det fanns en massa galningar överallt.
Det här är ett kortare utdrag från intervjun som finns i sin helhet i ELLEs fullmatade oktobernummer som finns ute i butik nu. Du köper den i närmsta butik som säljer tidningar.
