Nina Campioni öppnar om tabuämnet: "Får man gråta på jobbet?"
Vi har alla (i alla fall nästan alla) varit där. Du sitter på ett möte, du får inte din röst hörd, du kanske har sovit dåligt, du känner dig nedvärderad, du har inte kommit i mål med det du hoppats, du har slitit hårt, du är stressad. Du hamnar i diskussion med en kollega eller en chef. Du känner att du blir upprörd, du känner att tårarna är på väg. Du försöker pressa dem tillbaka men finner att du snart försöker få fram din poäng samtidigt som tårarna faller nerför kinderna och rösten spricker.
Dina kollegor blir genast beskyddande och försöker trösta och du känner dig bortgjord.
Det finns otaliga anledningar till att brista ut i gråt. Så även på arbetsplatsen. Men är det verkligen något vi ska skämmas över? Är det verkligen ett tecken på svaghet? Dumheter säger de experter vi gillar bäst.
– Jag gråter på jobbet. Jag tror inte att man kan vara en person måndag till fredag och sen en helt annan på fritiden. Kvinnor är emotionella varelser och det är en styrka både på och utanför arbetsplatsen. Det är viktigt att man kan prata om skillnader mellan könen och dra fördel av att vi är olika varelser, säger Cheryl Sandberg, operativ chef på Facebook och författare av boken Lean In.
Studier visar att kvinnor är mer benägna att gråta på jobbet eftersom män blir tränade som små att det inte är okej att gråta, framför allt inte öppet. Tyvärr har gråt på jobbet fått en stämpel av svaghet över sig.
– Vissa människor är bättre på att hantera sina känslor på jobbet än andra och det stämmer att en del skulle döma ut dig som oprofessionell om du gråter på jobbet, medan andra kan se bortom dina tårar och se din kompetens fast du är tillfälligt ledsen, säger Nina Jansdotter, karriärexpert på tidningen Metro.
Som i så många andra fall så ser man olika på saker beroende på vilket kön det berör. När kvinnor gråter på jobbet är man martyrer, känsliga, svaga, i avsaknad av kontroll och barnsliga men om en man skulle gråta på jobbet skulle det tolkas som en styrka över det faktum att han vågar visa känslor.
– Tyvärr har det här bivit en kvinnofråga, men om vi backar bandet till 1600-talet då grät män öppet, även på jobbet. Det finns noteringar från möten i engelska parlamentet från den här tiden där politikerna framförde sina åsikter med tårar porlande nerför kinderna, berättar Sandra Newman, författare.
Kanske var det bättre förr. Kanske behöver vi vara mer ärliga med våra känslor, män som kvinnor.
foto AMC
