Nu kan du se filmen om Alexander McQueen på bio

Den 11 februari 2010 hittas modeskaparen Alexander McQueen död i sitt hem i London. Han blir bara 40 år gammal.

Nu har McQueen premiär på vita duken, en dokumentär om hur en ung brittisk kille blev modevärldens kanske mest kontroversiella stjärna. Om hans vågade uttalanden, de dramatiska klänningarna och visningarna som fick besökarna att kippa efter andan.

– Vi ville inte göra en modefilm. Vi gjorde en film om en extraordinär man som råkade jobba med mode, säger regissören Ian Bonhôte i en intervju med tidningen Vogue.

En modell står i en vindtunnel med en lång cape fladdrande bakom sig. — Höstkollektionen Scanners (2003) presenterades i en vindtunnel.

Historien om designern tar sin början i East End, London. Året är 1970 och Lee (som han egentligen heter) är yngst av sex barn till föräldrarna Ronald och Joyce, en taxichaufför och en NO-lärare. Men han är inte en särskilt duktig elev under skolåldern.

Annons

– Jag satt bara och ritade kläder på lektionerna, berättar han i dokumentären.

Vid 16 års ålder hoppar McQueen av plugget. Han börjar arbeta på det välrenommerade herrskrädderiet Gieves & Hawkes – och det är här som han broderar en kostym till Prins Charles med budskapet ”I am a C*nt” dolt i en av sömmarna.

1991 släpper han sin första kollektion som en del av examensarbetet på designskolan Saint Martin. Den köps direkt upp i sin helhet av societetslejonet och tidningsredaktören Isabella Blow. Hon blir snart en av hans allra närmaste vänner.

– Han är en vild fågel som får kläder att flyga, sa Blow då om modeskaparen.

Blow, som för övrigt var den som övertalade McQueen att börja använda sitt mellannamn Alexander, träffade mitt i prick med sin referens. Faktum är att designern redan under högstadieåren var medlem i en ornitologklubb, en fascination som följde honom livet ut. I kollektionen La Dame Bleue (2008), där den berömda Birds of Paradise-klänningen ingick, installerade han en enorm ljusinstallation på catwalken i form av en flaxande fågel.

Överdådigt och ofta lite obehagligt – McQueen sprängde snabbt modevärldens ramar för vad man egentligen kunde göra på en catwalk.

Annons

– Om du inte känner något så har jag inte gjort mitt jobb. Det här är ingen söndagslunch. Bli äcklad, bli upprymd, bara du känner något, konstaterar han i McQueen.

Att presentera mode på ett okonventionellt sätt skulle komma att bli hans signum. På okonventionella modeller, dessutom.

1999 bokas Aimee Mullins till McQueens höstvisning, en dubbelamputerad modell som designern klätt i specialdesignade träproteser. Efter visningen blev modehuset nerringt av besökare som ville lägga vantarna på stövlarna, utan att ha förstått att Aimee bar proteser.

Samma år skapade en annan kollektion stora rubriker, då den avslutades med att modellen Shalom Harlow attackerades av färgsprutande robotar på catwalken.

McQueens sista visning blev också en av hans mest hyllade. I Plato’s Altantis, som också var den första modevisningen att streamas live på nätet, inspirerades designern av en framtidsdystopi där mänskligheten sökt sin tillflykt i haven. De överdimensionerade Armadillo-bootsen, med sina 30 centimeter höga klackar, blev en snackis i veckor framöver.

Annons

”Alla på front row tappade hakan eftersom de aldrig sett något liknande”, skrev Lady Gaga om kollektionen.

Men McQueens framgångssaga fick ett abrupt slut. Några år efter vännen Blows självmord och bara en vecka efter att hans älskade mamma gått bort valde Alexander McQueen själv att avsluta sitt eget liv.

Desigern och före detta sångerskan Victoria Beckham var en av många som djupt sörjde 40-åringen när dödsfallet blev officiellt:

– Modeindustrin har förlorat en av de största ikonerna genom tiderna. Vi kommer att sakna honom, uppgav hon senare för Hollywood Life.