Rosalía i exklusiv intervju i ELLE
Jag träffar Rosalía några dagar innan världen stannar upp, precis när saker och ting börjar bli konstiga. När jag kommer till hennes hotellrum på West Hollywood Edition sitter hon och multitaskar: hon jobbar med en ny ballad, hennes första låt i det formatet, medan hon får håret stylat. Hennes instruktioner till ljudteknikern är lika säkra och exakta som hennes feedback till hårstylisten, som sätter fast en rad regnbågsfärgade fjärilsspännen på en rad bakåtstrukna hårslingor. En paus i låten behöver vara ett beat längre och hårslingorna borde vara tjockare, eftersom varje detalj spelar roll när du håller på att ta över världen.
Rosalía ska flyga tillbaka till Spanien, där covid-19-krisen snabbt eskalerar, några dagar senare, men nedstängningarna tvingar henne att ändra planerna. Hon postar en bild på Instagram och Twitter där hon ler på hotellrummet, omringad av inspelningsutrustning, ovanför en text som lyder: ”Jag kan sätta upp min studio var som helst!” Sedan kommer en tweet med en ledsen emoji, sedan händer som ber.
Balladen som hon sätter perfekt, Dolerme (”gör ont”), handlar om ett misslyckat förhållande, men när den släpps i slutet av mars är det tillsammans med en illustration i blå toner av en tjej som ser ut som Rosalía, som ligger i en säng med en telefon, en kniv och en arg chihuahua, och en kasserad kirurgisk mask på golvet.
”Musik har en enorm kraft, vad som än händer i världen”
I ett meddelande till sin fans skriver hon ”Många av oss är i karantän och många tar risker för att hjälpa andra utanför hemmet. Jag är i karantän och jag har förlorat tidsuppfattningen lite grann, för jag bestämde mig för att jag inte skulle tänka på det för mycket, och att jag i stället skulle lägga min energi och min passion på att göra något för andra, på mitt eget sätt. Jag vet att det jag gör som artist kan verka oviktigt – för vissa kommer det att vara det – men för mig handlar det, att kunna göra musik, om psykisk hälsa … Jag hoppas att musiken får människor att må lite bättre, som den fick mig att göra när jag skapade den.”
Rosalías manager, Rebeca Léon, berättar för mig kort efteråt att planen egentligen var att släppa en annan låt. Men med tanke på situationen bestämde Rosalía sig för att ändra riktning.
– Hon visade mig den här låten förra veckan och jag började gråta när jag hörde den. Den är väldigt känslosam och reaktionerna vi får är så mäktiga, säger Rebeca Léon. Musik är helande. Musik har en enorm kraft, vad som än händer i världen.
Det känns märkligt att skriva om en popstjärna just nu, men det faktum att det är Rosalía gör att det tycks okej på något sätt. För hon känns, nu ännu mer än förut, som en symbol för vår tid. Kanske är det sättet hon tycks ha kommit från ingenstans, redo att bli en stigande, internationell popstjärna. Eller sättet som hennes musik och stil mixar kulturer, traditioner och referenser till en mängd olika konstformer, samtidigt som den speglar våra sammankopplade liv. Eller kanske är det hennes allvar och disciplin, hennes bildning, hennes brinnande passion. Rosalía är bara 27 år och ser yngre ut, men hon utstrålar en sådan kraft att det får en att inse hur lättvindigt det ordet kastas omkring.
Uppträdde på Grammisgalan i januari
När jag träffar henne i början av mars kan vi fortfarande promenera fritt och göra saker som vanligt, trots att tecknen på att allt snart kommer att förändras blir allt tydligare. I baksätet på en SUV, på väg till en studio i Hollywood med hennes team, får jag chansen att beundra Rosalías berömda naglar på nära håll: De är långa och vassa, med chip från en gammal kamera intryckta i gelen, som fossil från framtiden som bevarats i bärnsten. Hon tycker att de får henne att se grym ut och det gör de.
När vi kommer fram till studion försvinner hon in i ett avsides rum för att göra sin imponerande operalika röstuppvärmning. Efter ett tag kommer hon tillbaka i en oversize grafisk t-shirt och enorma lårhöga platåstövlar och sätter sig på en pall för att göra ett slags musikassociationsspel som filmas av tidningen. Hon tar det på lika stort allvar som allt annat, vilket betyder väldigt stort.
Hon ifrågasätter om ett av orden är rätt. Hon vill göra flera tagningar på sin egen sång, även om det låter perfekt varenda gång. Hon kollar monitorn och tycker att ljuset på hennes ansikte är för hårt. Hon kommer med ett förslag, ljuset justeras, och hon ser bättre ut. Om det här får henne att låta som en diva är det inte meningen. Hon är uppriktigt trevlig mot alla – hennes team, chaufförer, servitörer, fans som avbryter. Det är bara det att hon har en vision och hennes vision innefattar allt.
I januari uppträdde Rosalía med två låtar på amerikanska Grammisgalan. Alicia Keys presenterade henne som ”den spanska sensationen som väcker världen”, och det är sant – det är något med hennes musik som skakar om en och fångar ens uppmärksamhet. Klädd i en fransklädd vit byxdress och klumpiga platåsneakers vrålade hon fram en elektrisk version av Juro que framför spegelpaneler, ackompanjerad av en flamencogitarrist. Ljuset på scenen blinkade från ljust till mörkt och fick henne att se ut som ett blixtnedslag. När hon sjöng Malamente fick hon sällskap av en grupp dansare i röda jumpsuits. Tidigare på kvällen vann hon en grammis för ”Best latin rock, urban or alternative album”. Hon var också nominerad som Bästa nykomling, vilket var första gången för en artist som bara sjunger på spanska. (Billie Eilish vann.)
– Grammisupplevelsen var verkligen wow, berättar hon senare, över sushi, efter att älskvärt ha gått med på att ta bilder med två kvinnor som hade kollat in – och i hemlighet filmat – vårt bord.
– Det var en stor grej för mig. I hela mitt liv har jag sett de artister som jag beundrar mest uppträda på den scenen, du vet? Och när jag plötsligt stod där själv och sjöng flamenco och dansade lite seguidilla (en spansk dans i tretakt) kände jag mig så tacksam. Jag lovar, jag kände mig så omfamnad. Jag grät i bilen på väg till varje rep. Jag kunde inte tro att det hände på riktigt.
Uppvuxen i Barcelona
Rosalía, vars hela namn är Rosalía Vila Tobella, växte upp i Sant Esteve Sesrovires, en liten stad i nordöstra Spanien, i Katalonien, knappt fyra mil utanför Barcelona. Hennes mamma jobbade på ett familjeföretag som tillverkade metallplattor och hennes pappa var byggarbetare. Rosalía och hennes äldre syster, Pilar, uppmuntrades alltid att vara kreativa. De sprang runt i en grupp om nio kusiner, klädde ut sig i skogen, sjöng och arrangerade shower och gick på musikfestivaler.
Hennes föräldrar fick henne att älska musik och uppmuntrade henne att sjunga från att hon var liten. Det finns en numera välkänd historia om när hennes pappa bad henne sjunga på en familjefest när hon var sju och när hon öppnade ögonen efter uppträdandet grät några av de vuxna. Hon lärde sig spela gitarr och började med solfège – en metod för att lära sig att känna igen och sjunga noter – när hon var nio. När hon var tio visste hon att hon ville bli sångerska.
– Jag ville studera och lära mig, säger hon.
Flamenco, genren som Rosalía oftast förknippas med, kombinerar olika folkmusiktraditioner från Andalusien i södra Spanien, och är nära sammankopplad med den romska kulturen. I fabrikerna utanför Rosalías stad jobbade många från Andalusien, och deras barn – Rosalías klasskamrater och vänner – introducerade henne för flamenco.
– Jag hade aldrig hört flamenco i hela mitt liv, innan jag var 13 år, säger hon.
Musiken hade alltid haft en andlig funktion för henne – den gav henne ett sammanhang, lugnade henne och fick henne att röra sig – men flamenco triggade hennes fantasi som inget annat hade gjort tidigare.
– Det är en av de ärligaste formerna av musik som finns, säger hon. Den mest uppriktiga, mest passionerade, mest intuitiva.
Hon började studera både flamencosång och piano, instrumentet hon nu komponerar sin musik på.
”Jag hade aldrig bråttom att göra mitt första album”
När hon var 19 år kom hon in på skolan Escola Superior de Música de Catalunya för att studera under José Miguel Vizcaya, känd som Chiqui de la Línea, en legendarisk flamencolärare som bara tar in en student per år. Utan kontakter i branschen började hon uppträda på barer och bröllop för att visa sina färdigheter.
Hur man än ser på det kom hennes framgångar tidigt, men hon tycker själv att hon tog god tid på sig.
– Jag hade aldrig bråttom att göra mitt första album, säger hon. Jag visste att jag inte skulle göra det förrän jag var säker på hur jag ville att det skulle bli.
När hon var 17 träffade hon en manager som representerade en stor artist i Spanien, som erbjöd henne ett projekt som lät väldigt poppigt.
– Jag kände bara nej, det där är inte mitt debutalbum, säger Rosalía.
Hon tackade nej. Sedan väntade hon tills hon var 22 innan hon gjorde sin första skiva och eftersom hon gjorde den själv fick hon tid att studera och absorbera. Hon tog in många musikformer och mixade sedan ihop dem på ett unikt sätt.
– Jag vill att varje album ska låta olika, för att få känna mig levande, säger hon.
Enligt henne är det som verkligen gör skillnad för en artists arbete drivet. Sedan hon började sin formella utbildning, och sedan hon opererade stämbanden när hon var 16 år, har hon varit hängiven musiken.
– Folk kanske tänker att det är ett tra-la-la-liv, men det är tvärtom. Jag är i studion hela tiden och jobbar.
Det handlar om disciplin, säger hon.
– Hur mycket bryr du dig om din vision och att hålla dig till den?
Rosalías första album släpptes i februari 2017
Rosalía studerade fortfarande i februari 2017 när hon släppte sitt första album, Los Ángeles, utan skivbolag. Den sommaren uppträdde hon på en flamencoscen i Madrid för en publik på 50 personer, bland dem den colombianske sångaren och musikern Juanes, som hennes nuvarande manager, Rebeca Léon, jobbade med.
– Han är ingen dramatisk person, han överdriver inte, säger Léon om Juanes. Men när han hörde Rosalía sjunga sa han: ”Jag grät. Det här är förmodligen den viktigaste artisten vi kommer att se på femtio år”, minns Léon. ”Hon är helt unik. Du anar inte. Den här tjejen kommer att förändra musikvärlden”
Några månader senare, i december, bjöd Juanes in Rosalía att sjunga en duett med honom under en spelning på arenan WiZink Center i Madrid. Léon säger att hon blev förvånad när Rosalía föreslog att de skulle sjunga en tangolåt.
– Jag tänkte, ”hon har ett djup. Det är inte vem som helst som skulle föreslå en tango”.
Rosalía imponerade ännu mer på henne när hon kom till soundchecken och var ”en sån boss på scenen”.
– Sättet hon talade om för teknikern hur hon ville ha mikrofonen i örat, hur hon flyttade scenen. Kraften hos den här kvinnan var otrolig. Det var helt galet. Hon knockade mig fullständigt.
Léon signade henne månaden därpå.
Rosalías andra album, El mal querer, släpptes i november 2018 och började som ett examensarbete. Hennes tanke var att göra ett konceptuellt album om en giftig relation:
– Det där förhållandet som du vet kommer att sluta illa, men trots att du vet det kör du på i alla fall. Jag ville undersöka känslan av ägande och svartsjuka och göra det från ett [mörkt] kärleksperspektiv.
Hon producerade albumet med Pablo Díaz-Reixa, mest känd som El Guincho, under en tvåårsperiod, i hans lilla lägenhet på femte våningen i Born-distriktet i Barcelona.
– Vi gjorde det med ett ljudkort, en mikrofon och två datorer, och en midi-keyboard, säger hon. Bara Pablo och jag.
Hennes vision innefattar även hennes musikvideor, som är starka, komplexa och fulla av referenser. I videon till Malamente spelar en motorcykel, som hon åker på, rollen av tjur i en fight med hennes tjurfäktande kärlek. Videon för singeln Aute cuture utspelar sig i en nagelsalong. Rosalía spelar ledaren i ett beautygäng som kontrollerar staden med hjälp av nagelkonst.
– I åratal har jag varit passionerat intresserad av nagelkonst och att ständigt göra min naglar, med olika nagelkonstnärer från hela världen. Varje gång jag reser vill jag se hur folk gör på andra ställen. Det är en sådan kortlivad konstform, men det är konst – små konstverk i miniatyr.
Kontroverserna kring Rosalía
En sak som gör Rosalía speciell är det faktum att hon har blivit en internationell popstjärna – två av hennes singlar, Malamente och Pienso en tu mirá är världshitar och bland hennes fans finns Frank Ocean, Dua Lipa, Billie Eilish och Kardashian-familjen – men hon fortsätter att vara sann mot sina rötter.
I spanska tidningen El País skrev journalisten Guillermo Alonso förra året att Rosalía sticker ut bland spanska popstjärnor som har blivit internationellt kända eftersom hon nådde framgång ”genom att använda Spanien som sitt trademark”. Med andra ord, ”hon sjunger inte på engelska, hon använder inte svenska producenter, hon har inte sjungit med brittiska eller amerikanska stjärnor och hon har inte flyttat till Miami”, skrev han.
Det har inte hindrat kontroverser att uppstå kring hennes artistskap. Hon har bland annat anklagats för att appropriera flamenco och andalusisk kultur och bildspråk.
”Varför använder Rosalía – som pratar som en pija [en preppy övre medelklass-tjej] – romska ord och uttalar dem som en andalusier?” skrev romska aktivisten Noelia Cortés på Twitter. ”Om hon inte trodde att hon stal något skulle hon ha uttalat orden med sin naturliga accent – hon skulle inte förställa sig med något som inte är i närheten av hennes normala sätt att prata.”
Rosalía blev förvånad. Flamenco var en väsentlig del av det kulturella utbudet när hon växte upp.
– Andalusisk kultur är närvarande i Katalonien eftersom det alltid har funnits immigranter från den regionen, säger hon. Så är det. Det är ett faktum. Flamenco finns i Katalonien.
Flamenco är en mix av kulturer (romsk, sefardisk, morisk, spansk) och det finns spår av den i all sorts populärmusik. Och många av Rosalías tidiga inspirationskällor – Frank Sinatra, Bob Marley, Bob Dylan, David Bowie – kom från andra länder än Spanien.
– Det är så vackert och så intressant att, i den här globaliserade världen, är vi involverade i så många olika kulturer, inte bara den kultur som finns precis runt oss själva.
Hon har plågats av annan kritik också. När hennes reggaeton-inspirerade singel Con altura, gjord i samarbete med colombianske sångaren J Balvin, vann priset för ”Best latin music video” på MTV Video Music Awards 2019, undrade en del om hon, som spanjor, verkligen kunde tilldelas priset. När hon släppte låten Milionària, hennes första låt på katalanska, kritiserades hon för att förstöra språket genom att spanskifiera det.
Léon säger att kontroverserna är ett tecken på att hon gör något rätt.
– Hon kommer att göra människor obekväma eftersom hon förändrar saker och ting. I dag har varenda unge i varenda rum överallt i världen tillgång till vilken musik som helst. Du kan sitta på ditt rum i Indien och lyssna på Justin Timberlake, så det är rimligt att det inspirerar dig eftersom det är vad du lyssnade på när du växte upp. Det behöver inte tillhöra din egen kultur för att du ska inspireras av det.
”Jag studerade den här sortens musik för att jag älskar den”
Rosalía tycker att det viktigaste är att göra musik som kommer från hjärtat.
– Jag studerade den här sortens musik för att jag älskar den och jag försöker göra min musik med respekt för de traditioner som jag älskar så mycket.
Hon låter inte kritiken hindra henne. När hon tänker på var hon befinner sig nu är det enda ord hon kan komma på för att beskriva det: Ofattbart.
Det har gått mindre än ett år sedan Rosalía för första gången såg paparazzi som väntade utanför hennes inspelningsstudio. Och när hon tänker på vilka hon kan räkna som sina fans kan hon knappt tro det.
– Det är liksom, jag vet inte! Folk som är en del av en global popkultur! David Byrne kom till min konsert i New York. Och Caetano Veloso. Och Frank Ocean. Jag fick en hjärtattack!
Hon minns hur hon, fyra år före den konserten, la upp en video på Youtube.
– I den första videon någonsin på min Youtubekanal – den finns fortfarande kvar – sjunger jag den enda cover jag någonsin har gjort. Det var Frank Oceans Thinking about you. Herregud!
Hon är fortfarande förbluffad. Av alltihop. Den elektroniska r’n’b-musikern James Blake tror att hennes arbetsmoral är nyckeln till hennes framgång. Han berättar om när han och Rosalía gjorde låten Barefoot in the park ihop: ”Jag gav henne förutsättningarna för låten och hon gjorde sin grej. Hon var så snabb och helt och hållet professionell … Hon var superfokuserad, men samtidigt väldigt kreativ och otroligt musikalisk.”
Léon säger att det är för att hon hela tiden har jobbat mot det här ögonblicket.
– Hon har arbetat med detta på ett väldigt disciplinerat sätt i flera år. Jag använder alltid metaforen med Batman och grottan, säger hon och refererar till platsen där Batman hittar sin själ i Batman begins.
– När han går in med guruerna och kommer ut som Batman. Så var det för henne. Hon åkte och studerade flamenco med gurun, Chiqui, i åtta år. Hon gick aldrig ut. Hon festade inte. Hon hade inga pojkvänner. Det enda hon gjorde var att studera flamenco och jobba hårt. Det är därför hon är så förberedd nu. Hon lär sig inte under arbetets gång. Hon är redo. Mer än någon annan artist jag har sett.
Rosalía vet att hon inte kan kontrollera hur hennes musik tas emot.
– Med musik vet du aldrig vad som ska hända, säger hon. Det är inte upp till dig. Men om du gör det från hjärtat och utifrån din sanning kommer folk att märka det.
Av: Carina Chocano
Stylist: Natasha Royt
Fotograf: Zoey Grossman
Makeupartist: Romy Soleimani/Wall Group
Hårstylist: Panos Papandrianos/Wall Group
Nagelstylist: Yvett Garcia
Rekvisitastyling: Ali Gallagher/Jones Mgmt
Producent: Michelle Hynek/Crawford & Co Productions
LÄS MER:
