Siri Hjorton Wagner i exklusiv intervju i ELLE
Vi sitter på fotograferingen och väntar på hår och make. Siri är i telefon med Svenska filminstitutet och medan Gizem plåtas av fotografen Angelina Bergenwall går hon fram och tillbaka en bit bort i den gigantiska industrilokalen med rynkad panna. Coronapandemin ställer till det för alla, inte minst filmarbetare. Att filmen som Siri producerar just nu dessutom utspelar sig i flera olika europeiska länder gör det ännu svårare.
– Jag råkade bli producent, säger Siri när jag frågar henne varför hon inte fortsatte med skådespeleriet som hon bottnar i.
Från skådespelare till producent
Siri spelade i Lovisa Siréns kortfilm Pussy have the power och jobbade parallellt med Ester Martin Bergsmark, som regiassistent och inspelningsledare. När Lovisa skulle göra sin nya film blev Siri producent och filmen fick finansiering.
– Hade det inte varit så enkelt hade jag nog inte fortsatt att jobba som producent. Jag träffade Bahar Pars, Nanna Blondell och Peter Modestij och vi ville berätta samma slags historier, vi ville jobba på samma sätt, säger hon.
Siri understryker att det inte handlar om vilken historia man berättar, utan hur man berättar den.
– Vilka jobbar jag med, vem är regissör och vem gestaltar, vem skriver manus? Mitt jobb är att vara ett bollplank, en stöttepelare och en hand i mörket. För mig är det inspirerande att vara med och berätta en historia med någon eller några, säger hon.
”Jag kan inte vara konstnär och jobba ensam”
Drivet att producera film är helt klart samarbeten. Siri har jobbat med scenkonst kollektivt, ägt kafé kollektivt och bott kollektivt.
– Jag kan inte vara konstnär och jobba ensam, jag är som mest lustfylld och lycklig när jag jobbar med andra. Hur man jobbar har alltid varit mitt driv, men när jag började göra film föddes ett intresse där jag fann ett annat driv, och jag undrade hur jag kunde förändra min bransch. Jag insåg problemen i strukturer, det är extremt vitt och ojämställt. Dessutom genomsyras branschen av tydliga hierarkier på inspelningar, på gott och ont.
Men hur ändrar man hierarkierna?
– Jag tror att branschen blivit mjukare och snällare, men det behöver komma uppifrån: Att alla i produktionen är viktiga och behövs. Utöver det behöver vi få en mångfald i teamen. Framför kameran absolut, skådisarna är självklart viktiga, men om man har ett team med olika erfarenheter skapar det en ödmjukhet och en snäll inspelning och arbetsplats. Det blir en bättre film.
Siri menar att det är uppenbart att team som består av flera kvinnor är mer ödmjuka inför varandras expertis, produktionen fylls av mer respekt. Mask och kostym är traditionella kvinnliga yrken, alltid först och sist på plats. Lägg till det som kallas emotional labour – det här är kvinnoyrken som tar hand om skådisarnas välmående och får höra allt om allas ångest och liv. Den lönen går inte att jämföra med en elektrikers, men på en bra produktion har man en förståelse för att alla är lika viktiga. Och när alla på de positionerna dessutom är kvinnor skapas en annan stämning.
– Med den grunden kan vi skapa otroliga produktioner! Jag vill göra film eller tv-serier som verkligen kan ge en förståelse för samhället, eller ännu hellre förståelse för en själv.
Fakta: Siri Hjorton Wagner:
Namn: Siri Hjorton Wagner.
Ålder: 35 år.
Familj: Flickvännen Adina Fohlin och dottern Teddy.
Bor: Stockholm.
Utbildning: Stockholms Elementära Teaterskola, fristående kurs i filmregi på Stockholms Dramatiska Högskola. Aktuell: Driver det egna produktionsbolaget [sic] Film som producerar sin första långfilm just nu.
Av: Kakan Hermansson
Fotograf: Angelina Bergenwall/Bad Land
Stylist: Marcus Söder/Link Details
Makeupartist: Jeanette Törnqvist/LundLund
Hårstylist: Linda Shalabi/Link Details
Fotografassistent: Rasmus Ståhl, Jacob Thörnäs
Stylistassistent: Jacob Landahl
Hår- och makeupassistent: Jasmine Lundmark
Produktion: Sofia Quintero/Bad Land
Retusch: Tale Tellers
LÄS MER:
