Supermodellen som arbetar mot mödradödlighet
Supermodellen Liya Kebede är också skådis och designer. Men mest brinner hon för sitt hemland Etiopien och för att minska mödradödligheten. Bara man uttalar Liya Kebedes namn börjar superlativen hagla. Och trots det slog hennes sköna sätt oss med häpnad.
av STEPHANIE CHAYET foto ALL OVER PRESS
Kort om Liya:
Född: 1 mars 1978 i Addis Abeba, Etiopien.
Familj: Kassy Kebede, 56, finansman, dottern Raee, 8, och sonen Suhul, 12.
Modellkarriär: Omslag för prestige-titlar som ELLE, V, Vogue, I-D. Kampanjer för Gap, Yves Saint Laurent, Victoria’s secret, Revlon, Dolce & Gabbana, Escada, Louis Vuitton m fl. 2003 blev hon den första svarta modellen med reklamkontrakt för Estée Lauder.
Filmroller i urval: Lord of war, En blomma i Afrikas öken, Den innersta kretsen.
36-åringen är en av världens mest eftertraktade toppmodeller, en ikon i branschen som upptäcktes på franska gymnasiet i Addis Abeba av en filmproducent. Han arrangerade ett möte med en parisisk agentur, men Liya som då var 18 år fick sån hemlängtan att hon snart åkte hem igen. År 2000 slog hon så igenom när hon gick Tom Fords visning och hela franska Vogues majnummer tillägnades henne 2002. Modellsuccé.
Sedan dess har hon använt sitt namn och sin stjärnstatus i hemlandet Etiopiens tjänst. Hennes hjärtefrågor? Dödligheten bland mödrar, nyfödda och spädbarn i Afrika, som hon kämpar mot via både en stiftelse som bär hennes namn och Världshälsoorganisationen, WHO. För att bevara urgamla hantverkstekniker har hon också lanserat ett klädmärke, Lemlem (”blomning” på amharinja), som handvävs i Etiopien.
Även i sitt nya hemland USA är hon känd som aktivist – i november 2012 kampanjade Estée Lauders första svarta modell för Barack Obamas omval.
– Att inte engagera sig, det är att gå vid sidan om livet, säger hon.
Vi möter Liya på Manhattan, där hon bor med sin man Kassy och deras två barn, Raee och Suhul.
Vad fick dig att engagera dig i mödradödlighet?
– När jag var liten var det normalt att höra talas om mammor som dog vid förlossningen. När jag födde mina egna barn i New York förstod jag att det inte var ödesbestämt, det räcker att ge tillgång till mycket enkel vård för att minska dödligheten påtagligt. I Etiopien tas många barn omhand av sina mormödrar som förlorat sina döttrar: det är hemskt att tänka på att de kunde ha räddats. Jag bestämde mig för att kämpa för att inte fler små etiopier skulle behöva växa upp utan sina mammor.
Vilka är problemen i Etiopien?
– Det finns inte tillräckligt många sjukhus. De som finns ligger långt bort. Etiopien är ett stort land där de flesta av de 80 miljoner invånarna bor i avlägsna byar. Man har inte bil. Kvinnorna föder hemma. Minsta komplikation leder till katastrof.
Vilka var dina första åtaganden?
– Jag samlade in pengar för att utrusta ett sjukhus. Vid invigningen var jag där tillsammans med hälso-ministern och hela byn, men byggnaden var tom! Sjukhuset var tänkt för en region med 800 000 invånare, men det fanns ingen utrustning. Senare skickade vi material och utbildade personal för en BB-avdelning i söder.
Finns det tillräckligt med läkare?
– Nej, alla våra läkare lämnar landet. Alla med högre utbildning lämnar landet.
Hur fick du idén att starta ditt klädmärke?
– För att hjälpa Addis Abebas vävare. Den traditionella dräkten bärs fortfarande i byarna, men i städerna tar man bara på den vid högtidliga tillfällen. Så vävarna har inte längre arbete. Jag lanserade den lite bohemchica, färgglada linjen, inspirerad av etiopisk folklore.
Omtolkad folklore?
– Mycket omtolkad! Vi ändrar motiven, i början hade de svårt att jobba på centimeternivå. Varje gång jag besöker dem säger de: ”Åh, hon kommer och stressar oss.” Men de är så nöjda med att New York-borna har på sig det som de tillverkat!
Tunika från Lemlem /Net-a-porter.com.
Klänning från Lemlem /Net-a-porter.com.
Varför kampanjade du för Barack Obama?
– För mina barns skull. Jag växte inte upp med rasism, i Etiopien finns bara etiopier – alla är lika. I USA lever mina barn i en annan verklighet. De tillhör en minoritet. Jag ville att de skulle se en svart president på tv – att det skulle vara normalt. Nu vet de att det är möjligt. Det har hänt. Det har dessutom hänt två gånger!
Vad vill du förmedla?
– Att ingenting är omöjligt. Jag ville bli modell redan som liten i Addis, men det fanns inga agenturer. Ingen visste hur man skulle göra, ingen hade gjort det före mig. Re-klamaffischerna fick mig att drömma, men allt hände så långt bort. Det var en löjlig idé, omöjlig! Men jag lyckades. Om det var möjligt är allting möjligt.
Liya på omslaget av tyska Elle.
Liya på omslaget av franska Elle.
Liya på omslaget av titalienska Elle.
