Vad har författarskap med mode och stil att göra?

Av Linda Fritiofsson

Om jag säger Oscar Wilde är sannolikheten stor att ni i stället för romanen Dorian Grays porträtt tänker på hans dekadenta dandylook, en stil som ständigt återkommer i modebilden trots att det har gått mer än hundra år sedan hans död. Den franska författaren Colette hade sandalen som sitt signaturplagg och Suzanne Brøgger är känd för sina hattar och sotade ögon. Donna Tartt bar en herrinspirerad stil långt innan det androgyna blev hetast i modevärlden och när Zadie Smith, vars hyllade roman Swing time släpps på svenska nu i oktober, prydde Gentlewomans omslag i vintras iklädd sin karaktäristiska turban, grön kappa och målade läppar var det svårt att inte förföras lika mycket av hennes stil som av hennes ord. Listan på författare som förutom att prisas för sina böcker även lyfts fram som stilikoner inom modevärlden kan göras lång. Men vad har egentligen författarskap med mode och stil att göra? Har de ens något gemensamt? Enligt Torbjörn Forslid, professor i litteraturvetenskap vid Lunds universitet och författare till boken Författaren som kändis, är svaret ja.

– En författares offentliga person och framträdanden i media spelar en stor roll för synen på hans eller hennes författarskap. Författarens gestalt har över huvud taget en tendens att ”invadera” vår läsning, säger han.

Klädsel och frisyr – utseende över huvud taget – är självklara aspekter av författarens offentliga persona. Hur författaren agerar i offentligheten har enligt Torbjörn Forslid troligen större betydelse än hens klädval och frisyr – men han tycker inte att man ska undervärdera genomslaget. Via sin framtoning och stil under-stryker författaren olika drag i sin personlighet, och Torbjörn Forslid menar att det vid marknadsföring är en fördel om författarens yttre look i någon mån harmonierar med den allmänna synen på och föreställningarna om författarskapet.

– Gör tankeexperimentet att Leif GW Persson eller Ebba Witt-Brattström ska prata om en ny bok i Babel i SVT och då dyker upp i en lila mohikanfrisyr, säger han.

LÄS OCKSÅ: Tre kvinnliga författare om sin relation till kläder – och hur de använt mode i sina romaner

Mode, stil och kläder kan förstås också användas i själva litteraturen för att ringa in eller ge liv åt en karaktär. Sara Danius, Svenska Akademiens ständiga sekreterare och professor i litteraturvetenskap, menar att det finns många författare som är skickliga på att skildra klädsel. Hennes egna favoriter är de franska 1800-talsförfattarna Stendhal och Honoré de Balzac. De bröt ny litterär mark och gestaltar ett samhälle med en ny social rörlighet efter den franska revolutionen. Borgarklassen slår sig fram och plaggen blir mer än bara utstyrslar – de är nycklar till social framgång.

– Mode är ingen struntsak, inte i 1800-talsromanen. Det är ett sätt för Stendhal, Balzac och andra att peka ut var i samhället en individ befinner sig.

Sara Danius berättar att Balzac själv var fixerad vid kläder och att han lär ha klätt sig snyggt, ofta exklusivt, med avsevärda skräddarnotor som följd. Det sägs att han hade ädelstenar i toppen på sin käpp.

Men när det gäller författare i dag har deras utseende eller look blivit allt viktigare.

– Författarens stil och utseende spelar nog större roll i dag. Men det viktigaste tror jag är hur bra personen i fråga är på att hantera medierna och hur pass bra han eller hon är på att finna sig till rätta i intervjuer, studiosamtal och annat.

Karolina Ramqvists essä Det är natten: författaren och den som skriver inleds med bland annat ett citat av Bodil Malmsten:

”Det är inte som författare jag skriver det här – medan jag skriver, skriver jag. Författare kommer efteråt. Under skrivandet är jag den som skriver, var och en som skriver är det – var och en för sig.”

På det sättet är författaryrket märkligt. Den skrivande personen som sitter hemma på kammaren eller fyller mobiltelefonen med anteckningar i sängen är en nästintill asocial person i vår tid – en person som ingen ser. Om författaren burit pyjamas eller rött läppstift när boken skrevs är inget som vi läsare får veta i vårt möte med texten. Den författare vi ser och känner igen är ju den som kommer sedan, den offentliga personen, författaren med stort F, som oavsett om hen vill eller inte tvingas kliva fram vid lanseringen för att prata om sin bok. Och i en personfixerad värld är det kanske främst den senare, den uppburna offentliga personen, som tycks intressera människor.

En självklar stilikon på författarhimlen är förstås Joan Didion som vid 80 års ålder blev Célines ansikte utåt 2015. Svartklädd med stora solglasögon och silverfärgad page var hon coolheten själv i det franska modehusets kampanj. Ett på många sätt briljant val, men varför ville ett modehus förknippas med en författare? Tobias Rasmusson, konsumtionsanalytiker som föreläser om reklam på Lunds universitet, tror att det finns flera anledningar.

– Genom att använda en oväntad person kan kampanjen få större genomslag. Det handlar också om att stoppa in Didions värden i sitt varumärke.

Joan Didion

En annan orsak är författaryrkets status; det är något eftersträvansvärt som många drömmer om i dag.

Att författare kan använda mode och stil för att ge en bild av sitt författarskap står klart – och vi är nog många som känner igen oss i att författarens person ibland har en tendens att ”invadera” vår läsning. Kläder kan användas i böckerna för att ge liv åt karaktärer och att inte få veta vad en romankaraktär har på sig kan vara ett grepp i sig – som gör det möjligt för läsaren att själv måla upp en outfit i huvudet. Och nog sker det största mötet med författaren just där, i texten – och inte i en monter på bokmässan.

Årets bokmässa i Göteborg går av stapeln 28 september–1 oktober 2018.

SJU SKRIVANDE STILIKONER

Oscar Wilde (1854–1900)

Den brittiske författaren Oscar Wilde var en välkänd dekadent dandy som gjorde konst av sig själv iklädd plagg som kravatt, päls, knäbyxor och sammetskavaj. Han ska bland annat ha sagt: ”Modernt är sådant man själv bär. Omodernt är vad andra bär.”

Colette (1873–1954)

Colette, eller Sidonie Gabrielle Colette, var en fransk författare och stilikon. En modern kvinna med krusigt rött hår som bland annat hade sandalen som signaturplagg. Det var förresten Colette som upptäckte Audrey Hepburn!

Ernest Hemingway (1899–1961)

Förutom böcker som Den gamle och havet och Farväl till vapnen förknippas Hemingway, som sägs ha skapat både myt och mode med en machostil. Tänk: safarilook, skägg och khaki!

Suzanne Brøgger (Född 1944)

Dansk kultförfattare, akademiledamot och modeikon. Karaktäristisk stil med håruppsättningar, hatt eller turban och sotade ögon.

Patti Smith (Född 1946)

Poet, rockmusiker, sångerska, konstnär och förstås: stilikon. Punkigt och maskulint med ikoniska plagg som den vita skjortan, oversizade kavajer, långa halsband och boots (helst av favoritdesigner Ann Demeulemeester).

Donna Tartt (Född 1963)

Författaren Donna Tartt har skrivit böcker som Den hemliga historien och Steglitsan och bar en herrinspirerad stil långt innan det androgyna blev höstens hetaste look. Hon är känd för sin mörka page och fotograferas ofta i krispigt vit skjorta och svart skarp kostym. Har hamnat på Vanity Fairs bäst klädda-lista.

Zadie Smith (Född 1975)

Nya romanen Swing time släpps i oktober, men sedan hon debuterade med succén Vita tänder år 2000 har hon fått nästan lika mycket uppmärksamhet för sin stil som för sina böcker – oavsett om hon klär sig i karaktäristisk turban eller tjockbågade glasögon, lekfulla prints eller sobert svart. Själv är Zadie Smith trött på att få frågor om sina klädval.

Foto Dominique Nabokov