Därför drömmer vi – och så kan du styra dina drömmar
Vi kan ha helt underbara drömmar, samtidigt som hemska saker också letar sig in i våra huvuden under natten. Att försöka tyda sina drömmar är någonting människan varit intresserad av så länge vi existerat. Ett av de första nedskrivna försöken till drömtydning finns i Gilgamesheposet, som anses vara världens äldsta litterära verk. Det hittades i det gamla Mesopotamien, skrivet i kilskrift på brända lertavlor och beräknas vara skrivet omkring 1200 f.Kr. Så väldigt länge sedan, alltså!
Det har ända sedan dess funnits olika skolor inom drömtydning; vissa är mer vetenskapligt lagda, medan andra är… mindre vetenskapliga. Flummiga, enligt vissa. Modern vetenskap har egentligen ingen bra förklaring till varför vi drömmer som vi gör, utan drömtydning har blivit något som främst psykodynamisk terapi och vissa medium sysslar med.
Enligt Katja Valli, lektor i kognitiv neurovetenskap på Skövde universitet, har människan alltid haft behov av att tyda sina drömmar. Något hon tror grundar sig i det allmänna mänskliga behovet att alltid förstå allt som händer oss.
– Vi ser orsakssamband överallt, även där de inte finns. Våra hjärnor verkar vara konstruerade så att vi ständigt söker efter en förklaring. Drömmar är någonting väldigt personligt, särskilt med tanke på att de skapas av vår egen hjärna. Vi vill verkligen förstå den underliggande meningen till varför vi drömmer som vi gör, menar Katja.
Så vad är den mest troliga teorin till varför vi drömmer som vi gör?
– Det är en knepig fråga. Det finns flera teorier som försöker förklara drömmar, och det är svårt att välja ut en som står på den mest stabila empiriska grunden. Vissa teorier menar att drömmar bara är en biprodukt av den nattliga hjärnaktiviteten. Vi kan inte stänga av vår hjärna när vi sover, och därför försöker hjärnan få fason på interna aktiveringsmönster genom att bygga drömmar.
Katja Valli menar att när vi är vakna stimuleras hjärnan av sådant vi uppfattar med hjälp av våra sinnen. När vi sover behöver hjärnan bygga en uppfattning utan intryck från våra sinnen, vilket då skapar drömmar. Valli berättar om en del teorier som finns kring drömmar, vissa med större vetenskapligt belägg än andra.
Klardrömmar
– Man har kunnat bevisa klardrömmar rent vetenskapligt, så det är ett verkligt fenomen. Vissa har en naturlig fallenhet för det och kan kontrollera sina drömmar relativt enkelt, medan andra behöver meditera och träna på det. Så vi kan manipulera våra drömmar, även om det inte är enkelt för majoriteten av drömmare där ute, berättar Katja.
Drömmar inom psykologin
– En populär teori är att drömmar agerar som vår privata psykoterapeut, som hjälper oss att bibehålla vår mentala hälsa och anpassa oss till stressfyllda situationer i vardagen. Man menar till och med att drömmar kan hjälpa till att återhämta oss från traumatiska upplevelser. Det ska sägas att det finns mycket litet empiriskt stöd för detta, och baseras på de mönster som man kunnat kartlägga i drömmar som uppstår efter stress och trauma, förklarar Katja.
Drömmar som virtuell verklighet
De senaste teorierna menar att drömmar fungerar lite som en virtuell verklighet, där vi kan utföra färdigheter som var nödvändiga för våra förfäder att besitta. Det har kallats för the threat simulation theory, och fokuserar på att förklara varför våra drömmar ibland är fyllda med negativa händelser, och ibland hot. Om man i drömmen kan lokalisera, definiera och konfrontera hotet borde det även ge en fördelar i det verkliga, vakna tillståndet. Det skulle i sin tur ha gjort människan snabbare och mer effektiv när det kom till att hantera dessa hot i vaket tillstånd.
Drömmar och det sociala samspelet
– Det finns också en teori som kallas the social simulation theory, och fokuserar snarare på att förklara varför våra drömmar är fyllda med andra människor. I våra drömmar tränar vi på att interagera med andra individer, eftersom de som är skickligast i det sociala rummet har fler vänner, allierade, mer resurser och kanske även fler möjligheter till parning, säger Katja.
Dessa teorier menar kort och gott att vi kan få ett övertag gällande våra sociala färdigheter, genom att träna på dessa när vi drömmer. Trots att bägge teorierna, och särskilt the social simulation theory, fått empiriskt stöd finns det fortfarande så pass många frågetecken att vi helt enkelt inte kan definiera drömmars funktion.
Drömmar är ju på ett sätt det sista, outforskade territoriet i det mänskliga beteendet – borde vi försöka ta reda på varför vi drömmer?
– Om vi nu skulle få reda på vad anledningen till att vi drömmer är, skulle de bli mindre intressanta för det? Jag tror att hitta förklaringen gör inte fenomenet mindre meningsfullt eller intressant – ibland kan det snarare vara tvärtom. För att ta ett exempel: nu när vi vet att alla levande varelser härstammar från en enda förfader, LUCA (Last Universal Common Ancestor), som levde för nästan fyra miljarder år sedan, och evolutionen har format arten ända sedan dess och nuvarande livsformer är på det sättet de är på grund av massor av tillfälligheter och det naturliga urvalet, gör det de olika livsformerna mindre intressanta? Jag tycker tvärtom – förklaringen är så fantastisk att det gör livet generellt sett mer förbryllande.
