Nikita och Frida från Young Royals om tonåren och den perfekta fasaden
Kungligheter har i alla tider fascinerat folket – men varit en värld man bara fått ta del av vid väl valda tillfällen, eller i pressen. Men med succéserien The Crown öppnades en ny dörr till dramaturgiska speglingar av kungahuset. I höst kommer den svenska versionen, producerad av TV4 och CMore. Men redan nu i sommar kan vi alltså få följa det kungliga livet, ur ett tonårigt perspektiv.
Det här handlar Young Royals på Netflix om
Huvudrollen som den unge prins Wilhelm, spelas av Edvin Ryding (från bland annat Gåsmamman och Älska mig). Efter en festskandal skickas han till internatskolan Hillerska, där bland annat hans släkting, August, som spelas av Malte Gårdinger (Skitsamma, Jordskott) går. Wilhelm är inte alls särskilt hemma i rollen som kunglighet och kämpar med att tackla samhällets press. När han redan de första dagarna i skolan träffar Simon, som spelas av Omar Rudberg (från bland annat bandet FO&O) blir det både härligt och problematiskt – för han vet att det skulle skapa stor uppmärksamhet om romansen kom ut.
I deras närhet finns även Simons syster Sara (Frida Argento) och Wilhelms barndomsvän Felice (Nikita Uggla), som båda brottas med sina egna bekymmer.
Både Nikita och Frida är relativt okända namn sedan innan, men blev kontaktade och ombedda att provfilma. Att plötsligt få en stor roll på en så stor plattform som Netflix tycker båda fortfarande är svårt att ta in. De två tjejerna har snabbt blivit nära vänner och menar båda att det har underlättat att de känner igen mycket av handlingen från den här perioden i sina egna liv.
Stor igenkänning för unga i alla samhällsklasser
Den på pappret svårrelaterbara miljön ”kungligheter på internat” visar sig nämligen vara högst relaterbar och viktigt – för både tonåringar och vuxna. Invävt i seriens överklasskulisser finns en tydlig agenda: jämlikhet och acceptans mot både sig själv och andra, oavsett sexualitet, etnicitet eller klass. Men serien har också ett fint handlag med många andra viktiga frågor för unga människor.
– Om man tar bort hela den ytliga fasaden om miljonärer, hästar och flotta bilar så är det ju exakt samma sak som hos alla ungdomar – en osäker tonåring som håller på att utvecklas och går igenom en massa skit: kärlek, sexualitet och bråk. Serien tar upp problemen som finns utan att romantisera dem, menar Frida.
Har själv Asperger
Vilka är de största likheterna mellan er och era karaktärer?
– När jag gick i högstadiet var jag som Sara, säger Frida och berättar att hon faktiskt själv har Asperger, precis som sin rollfigur.
Men, till skillnad från många andra speglingar av autismspektrat läggs här inte något fokus på att det skulle vara ett problem. Sara är istället helt öppen och ber inte om ursäkt för sina diagnoser.
– För mig var det jätteviktigt att spela Aspergern bra, att det blev en rättvis tolkning. Jag fick själv diagnosen väldigt sent, och när jag växte upp hade jag ingen aning om vad det var, mer än att det var något man ofta gjorde narr av på den tiden. Men det behöver inte vara en big deal, att hon har Asperger är inte hennes karaktär, hon bara har det, säger Frida.
Även Nikita känner igen sig i den pressade Felice som brottas med självkänslan och att våga stå upp för sig själv och vad hon egentligen vill.
– Vi har väldigt många likheter, främst från när jag var yngre. Det har varit så mycket inom en, att man inte tyckt om sig själv. Jag kände också väldigt stor press från sociala medier att allt skulle vara så perfekt. Jag har alltid plattat mitt hår, det var jobbigt att inte se ut som alla andra, och det har varit en stor grej för Felice också. Högstadiet och gymnasiet är ju en väldigt skör period i livet, man är så himla sårbar.
”Men jag vill inte ens passa in med de här människorna”
Pressen av att ha en perfekt fasad, vara populär och göra allt för att passa in är onekligen något som många kan relatera till.
– Jag höll på så i jättemånga år, innan jag insåg att ”Men jag vill inte ens passa in med de här människorna. Jag vill inte hänga med dem, jag vill inte vara som dem. Jag har inte samma klädstil eller intresse som dem.” säger Frida.
Tjejerna tycker att vuxna pratar för lite om att tonåren är en svår tid, trots att de är så medvetna om det. De hoppas att serien kan väcka samtal och tankar hos alla åldrar.
– Det är så bra med vår serie, det finns något för alla. Vuxna kan få en lite större inblick i tonåringars liv och förstå känslorna lite bättre. Unga vuxna kan se den och relatera och känna ”Gud vad skönt att någon tar upp det här. Det är ok att känna så som jag kände. Det är inte onormalt.” säger Nikita.
– Och ungdomar som är på väg in i det stadiet kan känna ”Ok, jag ska bara hitta mig själv. Jag ska försöka må så bra som möjligt. Det kommer vara pissigt ett tag, men det är ok.” lägger Frida till.
”Man behöver inte ta allt på så himla stort allvar”
Om ni själva stod i er rollfigurs situation – vad skulle ni önska från vuxenvärlden?
– Att vuxna inte sätter så stor press på unga. Allt måste inte vara perfekt, stressa inte. Det är inte värt att gå in väggen, säger Nikita.
– Jag minns när jag någon gång under mitten av gymnasiet insåg att det som händer just nu är inte resten av livet. Man behöver inte ta allt på så himla stort allvar. Allt var på sådant himla allvar när man gick i skolan, redan från lågstadiet egentligen. Men saker ska vara kul också, säger Frida och fortsätter:
– Det är ok att må dåligt. Det är viktigt att må dåligt. Att må dåligt innebär att man växer som människa. Det är nog det absolut viktigaste jag hade behövt höra från vuxenvärlden. Och att det är viktigt att prata om det, att normalisera att man går och pratar med någon om sådant som är jobbigt.
Foto: Netflix
