Sofia Wood om sin nya bok + 3 favoritrecept
Utan att vara alltför präktig eller lik ett självutplånande husmorsideal från flydda tider lyckas Sofia Wood alltid förmedla hur vi kan sätta guldkant på tillvaron, vare sig det är i en pandemipräglad ensamhet eller tillsammans med nära och kära. Att visa sin kärlek genom att brodera initialer på linneservetter är för henne lika självklart som att smycka hemgjord pasta med pressade örter och tända ljus vid varje måltid.
Omtanke är ett ledord som genomsyrar såväl hennes relationer till familj och vänner som till hem och miljö. I den nya boken Vinter hos Wood har Sofia omsorgsfullt samlat alla sina bästa tips, tankar och recept som gör vinterhalvåret mer njutbart.
– För varje år känner jag att mörkret kommer åt mig mer och mer. Det är lätt att hamna i ett läge någonstans mellan trötthet och orkeslöshet och gå in i en mentalitet som går ut på att stånga sig igenom den mörka årstiden men det blir ju onekligen tråkigt eftersom det är en stor del av året för oss, säger Sofia vars nya kokbok är tänkt som en guidande hand genom mörkret där mat och måltider, dekorationer och dukningar, tar oss till ljuspunkterna. Självklart uppmärksammas högtider som glimrande advent, den varma, mysiga julen och förväntningarnas nyår men sin vana trogen vill ju Sofia Wood framför allt sätta guldkant på vardagen.
– Speciellt i dessa tider, då pandemin påverkat oss alla och vi tillbringar mer tid än någonsin hemma, känns det ännu mer relevant att hitta sätt att njuta av det lilla, och i stunden.
Recept på flatbread med svartkål och cheddar hittar du här.
För Sofia är mat alltid det självklara sättet att göra vardagen härligare och bättre. Ett omsorgsfullt dukat bord, levande ljus, mat som utgår från de vegetariska råvaror säsongen har att erbjuda, enkelt men estetiskt sammanförda på äldre tiders porslin, så ser hennes måltider ut. Genvägar är tillåtna, som kikärter på burk, konserverade tomater, färdig smördeg eller gnocchi, bara resultatet ändå har en guldkant. Att man äter även med ögat är sedan gammalt men i det woodska köket regerar det tankesättet fullt ut. Och här är det också helt okej att servera pasta till nyår, visserligen med hummer till, men som Sofia skriver i boken ”symboliserar pasta på nyårsafton exakt den enkla och avslappnade lyx jag är så attraherad av”.
Tanken med bokens nyårsmeny är nämligen att ingen ska behöva stressa livet ur sig och plötsligt försöka vara en proffskock. Maten ska vara görbar och skapa det lugn som ger utrymme för att nyårsafton ska bli till den glädjens dag som den bör vara. Precis på samma sätt som att middagen alltid bör vara en höjdpunkt då man pustar ut, samlar ihop sig och får en njutstund. Det är så klart inte alltid möjligt, inte ens i Sofias familj där barnens middag är dagens stressigaste stund. Ofta roddar Sofia ihop deras middag på egen hand eftersom barnens pappa Andreas kommer hem lite senare.
Recept på risotto med ärtor och mascarpone hittar du här.
– Vardagen måste gå ihop och jag serverar gärna barnen ”stödköttbullar” för att vara på den säkra sidan. Det får inte bli tjat och tvång och ibland är det svårt då de äter torsk ena veckan och gråter av förfäran nästa. Senare på kvällen äter jag och Andreas en mysig middag när barnen sover, det fungerar bäst just nu.
Pasta är så klart en vardagsräddare hos många och den har onekligen en speciell plats i Sofias hjärta. När pandemin gjorde sitt intåg i allas vår vardag och gjorde timmarna inom hemmets fyra väggar långa, tog hon tillfället i akt att fördjupa sig i pastans magiska värld.
– Hyllorna i matbutikerna gapade tomma och jag insåg det fantastiska i att ta tre ingredienser och göra egen pasta. Mjöl, vatten och olivolja är så tillgängligt och så fruktansvärt gott! Dessutom är det skönt att arbeta med händerna och sedan kommer tillfredsställelsen i att äta något man gjort från grunden. Med lite träning behövs inte ens ett recept för att göra egen pasta.
– Det viktiga är att knåda med händerna, då känner man precis när degen blir färdig och glutentrådarna långa och spänstiga. Det är en tydlig förvandling från stum degklump till len och studsig babyrumpa, skrattar Sofia som växte upp med en lillebror och en ensamstående mamma i Norrköping. Hon och lillebror hjälpte till i hemmet där mamman med liten budget stod för mysig stämning och god mat. Det är inte för intet Sofia har dedikerat sin mamma den nya boken.
– Jag är tacksam över att min mamma tidigt involverade mig i matlagningen och för att jag fått tvinga i henne och min lillebror så många torra blåbärsmuffins genom åren!
Alla sammanlagda timmars arbete i köket har gjort Sofia till en allt mer självsäker författare, receptmakare och hemmakock. De gör också att hon helt lugnt kan sätta ihop ett spontant söndagsrecept – konceptet som blivit ett stående och populärt inslag på bloggen. De kan komma till då hon nyss hemkommen efter en lång bilresa med tre barn i baksätet, stiger in i den gemensamma grannträdgården i Enskede och komponerar en måltid utifrån vad hon hittar där, i matbutiken på hörnet och hemma i skafferiet. Utan stress över de tusentals följare som väntar på att serveras något läckert i bloggosfären kör hon på känsla och plockar ihop ingredienserna.
Recept på pot de crème med inlagda björnbär hittar du här.
– Det är det härligaste sättet att laga mat och det ger mig sådan energi. Jag börjar med något litet, ofta något som tilltalar mig visuellt och sedan kommer inspirationen. Det värsta som kan hända är att det blir äckligt och vi får gå och köpa pizza till middag!
Av Sophia Genitz Recept Sofia Wood Foto Frida Edlund
Läs mer:
Sofia Woods blogg hos ELLE hittar du här.
