Det blåser på toppen!
Av Susanna Strömquist
Hela havet stormar som aldrig förr i lyxmodebranschen. Inte sedan slutet av 1990-talet har vi sett ett så stort skifte av toppkreatörer på de ledande modehusen som den här säsongen. Och det går numera snabbt, ibland väldigt snabbt, mellan utnämningarna av nya kreativa chefer. Här i dag, borta i morgon har blivit mer regel än undantag.
Modemoguler som LVMHs Bernard Arnault och Kerings François-Henri Pinault styr över spelplanen med allt kvickare händer och karriärsugna modeskapare hoppar, än så länge, glatt mellan prestigevakanserna.
Men med dagens upptrappade tempo har det också blivit allt större risk att spela bort sig. Få designer får en andra chans. Uteblir buzzen efter första säsongen är det ”ut med dig och in med nästa” som gäller. Samtidigt slåss lyxkonglomeraten med näbbar och klor om de hetaste designernamnen för att blidka otåliga aktieägare och investerare.
På den senaste catwalkveckan i Paris presenterade huset Dior stolt Valentinos före detta designer Maria Grazia Chiuri som ny kreativ chef. Hon greppar stafettpinnen efter Raf Simons, som går vidare till Calvin Klein i New York. På Saint Laurent tog före detta Versus-designern Anthony Vaccarello över efter guldkalven Hedi Slimane. På Lanvin var det debut för oprövade franska designern Bouchra Jarrar, som ersatte utkastade favoriten Alber Elbaz. Medan Vetements kultdesigner Demna Gvasalia gjorde ett andra hyllat försök att tolka Balenciagas huskoder, efter amerikanske Alexander Wangs lika bleka som korta inhopp efter stjärndesignern Nicolas Ghesquière, som numera skapar Louis Vuitton, efter Marc Jacobs…
Årets allra mest överraskande rekrytering fick dock, även i sammanhanget, ett osedvanligt hastigt slut. Klassiska italienska herrkostymmärket Brioni anställde så sent som i våras steet style-ikonen och framgångsrike inköparen Justin O’Shea som creative director för att gjuta ny energi i varumärket. Ett oväntat och högst okonventionellt val. När jag intervjuade Justin O’Shea för novembernumret av ELLE hade han presenterat sin första visning under haute coutureveckan i Paris och lyckats sätta Brioni på modekartan med en skräll som bland annat omfattade en omtalad kampanj med Metallica. Justin O’Shea tog sig an uppgiften att damma av Brionis kostymer med en till synes totalt orädd attityd – vilket möjligen också kan ha varit det som fick honom på fall, på rekordkort tid. För ett par veckor sedan meddelade Brioni att det omdiskuterade samarbetet redan var avslutat. Efter knappt sex månader. För mycket nytt för snabbt?
Kort senare meddelade även italienska modehuset Cavalli att de dumpat norske stjärndesignern Peter Dundas, efter knappt ett par år. Dessa två kreativa chefer är troligen heller inte de sista som ryker, den här säsongen. Det rör på sig, snabbt. Fasligt snabbt. Frågan är om lyxmodehusen verkligen tjänar på alla dessa snabba designerbyten i längden? Vad hände med erfarenhet och systematisk, kreativ utveckling? Med designern som visionär och förnyare? En tanke som uppenbart hamnat rejält i skymundan för varumärkesstrategier, vinstkrav och jakten på marknadsandelar.
Nu ser vi hur som helst fram emot att se var och när ELLE-favoriterna Peter Dundas och Justin O’Shea dyker upp härnäst. Och vem som kan tänkas bli Brionis nya stjärna. En gissning är att det blir mindre av en högriskrekrytering den här gången. Kanske Karl Lagerfeld kan ta sig an ännu ett varumärke? Snart den enda konstanten i en allt mer ombytlig lyxmodeindustri. Lagerfeld antog 1983 utmaningen att damma av det då avsomnade modehuset Chanel. Drygt trettio år som kreativ chef på ett och samma modehus! Hisnande tanke i dag när trettio månader börjar kännas som en bedrift.
