ELLE möter Naomi Campbell – supermodellernas supermodell
Naomi Campbell, en av modevärldens modigaste barriärbrytare, befinner sig i en stekhet fotostudio i norra London för att fotograferas till ELLEs omslag. Hon kan under inga omständigheter stanna längre än till klockan tre, prick. Omslagsfotograferingar drar ofta ut på tiden, det är segdragna tillställningar som varar från tidig morgon till sen kväll.
– Jag är ledsen, men jag måste hinna i tid till min dotters skola, förklarar hon.
Hennes röst är mjuk och fortfarande lite hes efter en envis vinterförkylning. En fläkt får den vita bomullsskjortan hon bär till matchande hotpants att fladdra, medan stjärnskottet Quil Lemons fotograferar ordlöst och fokuserat. Från en högtalare i bakgrunden hörs Wizkid och Naomi poserar avspänt.
Som fenomen är Naomi Campbell i det närmaste ogripbar, men framför kameran dominerar hennes närvaro och lugn. Inget tjattrande entourage följer i supermodellens hasor, snarare ett litet, välsmort team som arbetar på effektivt. Klick, klick, klick. Första vändan avklarad. Hon glider i ett par tofflor och en vit morgonrock medan stylisten och ELLEs redaktör Georgia Medley plockar fram nästa outfit. Det är något nästan poetiskt över den cirkel som håller på att slutas.
– Jag var 15 när jag hade min första stora plåtning för brittiska ELLE, en månad innan jag fyllde 16, berättar Naomi när vi talas vid några veckor senare, då hon befinner sig på semester någonstans i Mellanöstern.
– Jag glömmer det aldrig, eller de som var med. Oavsett om vi har kontakt eller inte, så vet de hur tacksam jag är. Jag glömmer inte var jag kommer ifrån.
Upptäckt för snart 40 år sedan
Det är snart 40 år sedan modellscouten fick syn på Campbell i Covent garden, där hon iklädd skoluniform shoppade med sina vänner. Tre månader senare var samma skolflicka på väg till New Orleans och sin första plåtning för ELLE, trots mamma Valerie Morris-Campbells invändningar.
– Min mamma gav med sig till slut och jag for i väg, fortsätter Naomi. Jag minns det så väl. I början brukade jag alltid hoppa och springa och le. De visste att jag kunde dansa, så det var oftast den sortens bilder de ville ha. Grejen är att jag verkligen inte hade en aning om hur man poserade.
– Fortsättningen känner vi till – livet, berömmelsen och nu moderskapet. Naomi har synts på inte mindre än 25 ELLE-omslag världen över och under min uppväxt i Virginia var jag en av alla de som slukade magasinen. I mina ögon personifierade hon den glamourösa modevärlden, spännande brittiska subkulturer och en helt ny typ av livsbejakande kändisskap. Få glömmer bilderna på hur horder av fans skrek efter supermodeller – på ett sätt som annars bara brukar föräras pojkband. Eller musikvideon där Naomi, Cindy, Lindy och Christy mimade till George Michaels Freedom! ’90. Eller när Naomi står arm i arm med Nelson Mandela i Sydafrika.
För mig blev hon sinnebilden av en stark, självständig och okuvlig svart kvinna, något som var sällsynt inom den tidens lyxmode. Jag kunde göra vad som helst för att ha råd med de tidningar som hade henne på omslaget. Hon stod för så mycket. Det gör hon fortfarande.
Naomi och dottern
Nu är hon tvåbarnsmamma, med en alltjämt överjordisk karriär. 2021 meddelade Naomi, då 51, att hon skulle få en dotter (vars namn fortfarande inte är offentligt) och förra året, vid 53, fick hon en son. Med den nya kollektionen för BOSS har hon dessutom inlett en bana som designer och i juni tillägnas hon en enorm retrospektiv på V&A i London. Utställningen Naomi skildrar hennes nästan 40-åriga karriär och är den första i sitt slag. Professionellt ser 2024 ut att bli Naomis mest avgörande år på länge.
Ändå får jag känslan av att rollen som mamma är det som engagerar henne mest. Bakom ikonstatusen och megakändisskapet finns en kvinna som anstränger sig till max för att kunna hämta sin dotter i tid. Efter att vi gång på gång lyckats ringa om varandra under hennes semesterresa från Kenya till Dubai, får jag ett sms: ”Vi är framme. Ska natta mina små och ringer dig sen.”
Modebranschen, med sena middagar och visningar som avlöser varandra på evigt återkommande modeveckor, är notoriskt utmanande för alla som har barn. Många menar att det är mer av en livsstil än ett arbete, i synnerhet för branschens tungviktare. Men Naomi är van vid att ta strid för sin sak (vare sig det gäller att få samma lön och bemötande som de vita kollegorna eller att propagera för mer mångfald i branschen över lag) och har inga problem med att stå på sig när det gäller rätten att prioritera sin familj.
– Läget förändras när man blir mamma, där skiljer jag mig inte från någon annan förälder, säger hon. Jag har fått göra vissa val. Sedan min dotter började skolan har jag fått erbjudanden som jag gärna hade accepterat. Men jag ville inte missa hennes första skoldag. Sådant är oerhört viktigt. Jag vill kunna hämta henne när skoldagen är slut, mina barn kommer först. Fast min dotter är cool, hon fattar att mamma jobbar. Men det är ändå viktigt för mig att finnas där, speciellt när jag har sagt det. Om jag säger något är det så. Det gäller även vänskap. Har jag sagt att jag finns där, då finns jag där.
Hoppet från ett till två barn är ofta omskakande och under småbarnsåren, när förkylningarna avlöser varandra och åtta timmars sömn är ett minne blott, kan tillvaron te sig som kaosartad. Naomi medger dock utan omsvep att hon är privilegierad som inte behöver dra ner på takten särskilt mycket.
– Jag får ju hjälp, säger hon. Och så har jag min mamma. Men jag har lyckats jonglera en hel del och barnen följer med när jag reser.
Designar kollektion för BOSS
Resandet och kärleken till det kringflackande livet inspirerade Naomi till hennes BOSS-kollektion.
Hur känns det att designa efter alla år som modell?
– Jag älskade det och skulle gärna göra det igen. Det är verkligen något jag gillar.
Hennes kollektion lanseras i en tid när det pratas mycket om att de kvinnliga kreatörerna på de stora modehusen blir allt färre, en debatt som tog fart när Sarah Burton slutade på Alexander McQueen. Campbell var själv en av modellerna på designerns sista visning i Paris förra året.
– Det var känslosamt, minns hon. Sarah är inte bara en nära vän, hon är en stor talang. Alltså, vi har ju inte så många kvinnliga designer … Det behövs en förändring där också. Det måste bli jämlikt. Jag kommer alltid att backa Sarah och alla kvinnliga kreatörer som jag har arbetat med, som Donatella.
Vad gäller den egna kollektionen säger hon att där finns något för alla.
– Jag ville göra bekväma och bärbara kläder som bejakar kroppen, säger Naomi om sin kapselkollektion.
Bland de 40 plaggen finns bland annat avslappnade set i lyxig kashmir och jersey, som gjorda för att uthärda en långflygning, och stilrena dräkter att glida i direkt efter landning.
– Det är chict och enkelt. Elegant. En okomplicerad kollektion i enormt fin kvalitet.
Hennes egen reseuniform består av ”kroppsnära, kompressionsliknande grejer” för att förebygga svullnad. Och ja, hon är fortfarande noga med hygienen – fem år efter att ett filmklipp med hennes flygplansrutiner (plasthandskar, ansiktsmask och mängder av antibakteriella våtservetter) blev viral.
– Jag kallades för allt möjligt, säger hon om klippet som först publicerades på hennes egen YouTube-kanal, ett år innan Coronapandemin bröt ut. Jag har använt mask i över tjugo år och har gjort rent vid mitt säte så länge jag kan minnas.
Året därpå fotograferades hon klädd i heltäckande skyddsoverall på ett plan från Los Angeles till New York.
– Covid är inte att leka med, många människor dog, hela världen lamslogs. Så det var inte för skojs skull, det var inte det minsta roligt. Mina åtgärder är psykologiska, för att jag ska känna mig bekväm. Det kan verka extremt, men inte för mig. Jag måste dessutom vara pragmatisk, fortsätter Naomi. När jag reser måste jag vara redo att ta mig till set så fort vi är framme. Jag kan inte riskera att bli sjuk. Alla försiktighetsåtgärder är till för att skydda min fysik, så jag kan kliva av det där planet och börja jobba. Jag försöker också att äta bra och jag har boxats i många år, från och till, för att hålla igång. Jag är långt ifrån perfekt, men jag gör det jag kan.
Dessutom tror hon på bönens välgörande effekt.
Nykter alkoholist
– Det betyder mycket för mig. Som du vet är jag nykter alkoholist och jag tar det på stort allvar. Och nej, jag saknar inte alkoholen. Jag mår bättre utan den. Det går att hitta utrymme för andlighet överallt, det kan vara på ett flygplan … jag ber när jag behöver det, var jag än befinner mig.
Campbell föddes i södra London men växte delvis upp i Italien med sin mamma Valerie som var professionell dansare. Senare flyttade hon till släktingar hemma i London medan modern turnerade i Europa. Det råder ingen tvekan om att mammans erfarenheter av att vara en resande artist har bidragit till dotterns syn på sina möjligheter som vidsträckta.
– Jag vill att mina barn ska se världen, och få inblick i olika kulturer, sådant som min mamma visade mig.
Förutom mamman är de kvinnor som Campbell sett upp till allra mest under sin uppväxt rena giganterna.
– Josephine Baker, Iman, Tina Turner, Bethann Hardison och Diana Ross. Kvinnor som bottnade i sin styrka och kraftfullhet, satte sitt artisteri på spel och inte kompromissade. Jag respekterar människor som har integritet och är uppriktiga, oavsett vad mottagaren tycker.
Hardison, före detta modell och agent, lärde känna Campbell efter att Boldt bett henne hålla ett öga på tonåringen. Hon intygar att modellen aldrig varit rädd för att stå upp för sig själv, en viktig egenskap hos kvinnor i en bransch som genomsyrades av sexism och rasism.
– Jag brukade kalla henne för min Buffalo soldier, berättar Hardison. Hon var en fighter, tog ingen som helst skit, visste alltid sitt värde. Jag tror det är medfött.
Hardison har hyllats för sitt mångåriga engagemang i kampen för en mer mångfacetterad modeindustri, en drivkraft som väcktes redan långt innan de tankegångarna blev gängse. Hennes liv och arbete skildras i dokumentäreren Invisible beauty, där Naomi Campbell står som exekutiv producent.
– Jag har aldrig betraktat mig som Naomis vän, fortsätter hon. Jag ser mig som en modersfigur. Jag vägledde henne, hjälpte henne igenom saker. Om hon blev upprörd över något eller inte var nöjd med sitt arvode kom hon till mig. Jag blev som hennes amerikanska mamma. Hon backar inte. Rätt eller fel. Hon har alltid stått på sig.
När Hardison grundade The Black girls coalition 1988, för att uppmärksamma alla de svarta modeller som faktiskt lyckades slå sig fram i en förlegat homogen bransch och för att utmana annonsörer att diversifiera sina kampanjer, engagerade hon Naomi och flera av hennes modellvänner. Det finns en känd bild där de alla samlats inför en presskonferens: Naomi, Roshumba, Tyra Banks, Veronica Webb, Gail O’Neill med flera, runt sina mentorer Hardison och ikonmodellen Iman.
– Det var så fint att se dem lyckas i en så konkurrensutsatt bransch och att belysa det de hade gemensamt … att de skulle tillvarata sina möjligheter, säger Hardison från sitt hem i Mexiko. Jag upplyste dem och visade hur de möjligheterna såg ut.
Naomi menar att det var Hardison som väckte hennes starka vilja att jobba för förändring.
– Bethann gav mig grunden, förklarar hon. Hon fick mig alltid att känna mig delaktig i hennes kamp för utveckling. Sammanhållningen mellan oss på den där bilden från 1988, det hjälpte mig också, att få höra andras berättelser och att vi gjorde något gemensamt. Att jag som 18-åring fick veta att jag inte var ensam, att jag hade Iman och Gail och Karen och Veronica.
– Alla som var med då hade gått igenom liknande saker och vi delade gemensamma erfarenheter. Samhörigheten och förståelsen fick mig att känna, ”Okej, jag är inte ensam”. Även om det kändes ensamt i vissa jobbsituationer, så var jag inte ensam. Jag hade en plats jag kunde gå till för att dela med mig.
Välgörenhetsprojekt i Afrika och mellanöstern
Samma sorts värderingar, det vill säga vikten av kvinnlig frigörelse, självförverkligande och sanningssägande, genomsyrar fortfarande Naomis engagemang. Hon har initierat välgörenhetsprojektet Emerge, som stöttar unga designtalanger från Afrika och Mellanöstern med praktikplatser och fortbildning på olika nivåer. Inför ELLEs fotografering involverades flera talanger som Campbell har stöttat, från herrdesignern Bianca Saunders till det unga stjärnskottet Torishéju, vars debutvisning Campbell medverkade i förra året.
Torishéju menar att Naomis delaktighet varit avgörande.
– Det hade enorm inverkan på både märket och mig, säger designern. Mottagandet var överväldigande, dörrar öppnades som jag aldrig trodde att jag skulle komma igenom.
– Det är precis det allt handlar om, konstaterar Naomi. Om vi har möjligheter måste vi också ge möjligheter. Så enkelt är det. De största lyxmärkena kommer alltid finnas där, det vet vi. Vi behöver de nya influenserna.
Det verkar som att Naomi äntligen styr över den egna berättelsen och navigerar bort från decennier av tabloidrubriker, med den kommande utställningen.
– Folk ser mig på bilder, de ser mig på catwalken. Men det finns saker de inte vet om mig. Jag vill att de som ser utställningen ska lära sig något nytt om mig. Det ska kännas intimt och så personligt som möjligt.
Utställningen kommer att täcka hennes nästan 40 år långa karriär – från kläderna hon burit, klädskapare och fotografer hon arbetat med och den nära relationen med Azzedine Alaïa (en designer som hon betraktat som sin adoptivpappa) till kreationerna hon synts i. Campbell har samarbetat intensivt med museets team.
– Det har varit en känslomässig process, berättar Naomi. Speciellt att se alla kläder jag inte sett sedan Gud vet när, alla minnen som dyker upp. Att se hantverket och inse att det håller så väl över tid. Exposén över kläderna har påmint mig om alla fantastiska konstnärer jag haft ynnesten att arbeta med.
Utställningen belyser inte minst det faktum att Campbell är lika relevant nu som någonsin.
Jag undrar varför hon fortfarande är så aktiv, vid det här laget har hon inget att bevisa.
– Jag älskar, älskar, älskar mode, säger hon med värme och betonar varje ”älskar” rent crescendoartat. Jag älskar att jag fortfarande får möjlighet att arbeta. Jag älskar kreativitet. Jag älskar att möta människor som är passionerade och bryr sig om det de gör. Jag vill jobba med stora talanger, och nya talanger. Och jag älskar att lära mig. Vi blir aldrig färdiga!
FAKTA
Namn: Naomi Campbell.
Ålder: 53 år.
Yrke: Supermodell.
Aktuell: Med en kollektion för varumärket BOSS samt en utställning på V& A i London i juni.
Följ: @naomi
Foto: Quil Lemons
Stylist: Georgia Medley
