Filippa Knutsson: ”Du kan göra vad du vill! Det går!”

– Jag har alltid varit intresserad av stil. Hur folk klär sig, vilka de är och hur de uttrycker det. 15 år gammal visste jag att jag ville jobba med mode. Men min allra första jobbdröm var att bli journalist, säger Filippa Knutsson.

Hon sitter mitt emot mig i köket bakom Filippa K:s butik på Grev Turegatan. Det är modevecka i Stockholm och senare i kväll ska hon presentera märkets vårkollektion här för den samlade modepressen. Men det är inte bara ännu en vår/sommar i mängden. Det är en milstolpe med 25-årsjubileum och ELLE får som första tidning se jeanskollektionen backstage. Vi ska återkomma till den. Nu zoomar vi tillbaka till Filippas tonårstid, då när hon kunde uppslukas helt av att bläddra i modemagasin.

– Jag älskade modetidningar! ELLE var ett varumärke och universum, tidningen stod för en stil jag verkligen gillade. På den tiden fanns bara franska ELLE. Sportiga, starka kvinnor, glädje och cool energi. ELLE skapade en värld som var större än själva produkten, det gjorde mig nyfiken. Jag hade talang för att skriva. Och ville jobba i en sån värld.

Hur var tonårs-Filippa?

– Jag var lite avtrubbad, typiskt tuff tjej. Grät nästan aldrig. Sluten för omvärlden. ”Jag behöver ingen, jag ska göra min grej.” Jag har lärt mig nu att sårbarhet inte är en svaghet. Sedan dess har jag medvetet jobbat med mig själv.

Vem är din förebild?

– Jag och min ett år äldre bror Lukas växte upp i London. Vår mamma Martina var designer och konstnär och hade eget företag. Hon har inspirerat mig otroligt mycket! Hennes mod, att sticka ensam till London på 60-talet med två barn och starta eget. Mamma har varit en stor förebild för mig som kvinna – du kan göra vad du vill! Det går! Om du tror på dig själv och är målinriktad.

Mamma Martinas mod finns i Filippas blod. För sex år sedan gjorde hon en liknande resa, flyttade ensam med sina söner Tom och Dylan (nu 19 och 16) till Paris i tre år, samtidigt som dottern Nina gick på konstskola. Sedan vidare till London. Filippa K fick stå på egna ben.

Var du helt ledig i sex år?

– Ja. Jag hade insyn eftersom jag satt kvar i styrelsen. Men själen var bortkopplad. Jag behövde tid för mig och min familj. Flytten var ett sätt för mig att hitta tillbaka till mig själv. Vem är jag? Vad vill jag? Det var min egen resa. Livet är så mycket större än bara det man jobbar med.

I början var Filippa rastlös. Hon renoverade en stor lägenhet och sålde den.

– Det var något jag behövde göra. När jag flyttade till Paris efter det fick jag ge mig ut på ett äventyr som var spännande men också läskigt. Men allt som har varit tufft har fått mig att växa. Jag känner mig mycket tryggare idag.

Vilket bemötande fick du när du jobbpausade?

– Förståelse, vilket jag är tacksam för. Jag har insett genom åren att jag har ett stort behov av att agera självständigt. Har jag väl bestämt något är det för att jag behöver det. Det är enklare för att jag är delägare, men jag tycker att vi som företag är förstående kring hur man mår. Det är viktigt, vi lever i en värld som bara handlar om jobb. Det är inte allt! Den yngre generationen, som mina barn, ifrågasätter det. De har sett hur vi föräldrar har slitit, hur jag har tröttat ut mig. Vad är vitsen med det? Man måste ifrågasätta sina livsval, och sin konsumtion. Man är inte med sina barn för att man måste jobba för att ha råd med mer. Det är galet. När man reser runt i världen är det slående hur människor som inte har det lika gott ställt verkar ha större livsglädje.

Hur var det när du började jobba?

– Jag började på Gul & Blå för att det var pappas företag och en möjlighet att ta första steget in i modeindustrin. Det var en dynamisk värld, energi, musik, kreativitet och människor. Pappa Lars Knutsson kunde sälja 1 000 jeans på en dag i butiken i Birger Jarlspassagen på 70-talet. Jag jobbade sex år med pappa för att lära mig och gjorde … inte mycket, haha! I början var jag mest fascinerad över att jag jobbade på kontor, hade rikskuponger och åt lunch på restaurang. Det tog mig tid att verkligen förstå att jag själv kunde påverka. Men jag lärde mig förstå inköpsprocessen, produktion – och kom närmare pappa som jag inte hade växt upp med. Han hjälpte mig att komma in i det där rummet där vi kunde prata med varandra om känslor. Sedan vaknade min egen inspiration. Det var då jag fick idén att göra enkla plagg, saker som jag själv ville bära.

Filippas pappa fick cancer under den här tiden och sålde Gul & Blå. Filippa hade föreställt sig att hon skulle driva företaget vidare. I stället började hon och hennes dåvarande man Patrik Kihlborg drömma om att starta något nytt, eget.

– Vi började från noll. Snart hade vi kontor. Vi kompletterade varandra. Vi fick barn, Nina kröp omkring på golvet i ateljén. Vi ägde våra liv. Därför är entreprenörskap så positivt för mig. Man äger sin tid och sitt engagemang. Sedan fanns baksidan såklart. Jag var aldrig ledig. Jag kände ett enormt ansvar, dygnet runt.

Hade du mycket att bevisa?

– Ja. Men nu har jag bevisat det. Nu kan jag slappna av i det.

Har 25 år gått fort?

– Ja! 25 år låter moget. Det känns symboliskt för nu känner jag mig stolt över varumärket igen. Min relation till Filippa K är väldigt personlig.

Är det det som gjort märket framgångsrikt?

– Jag tror det. Jag satte mitt eget namn på det och förmedlade min ideologi. Nu står varumärket för sig självt. För mig handlar mitt jobb om att hjälpa andra. Jag vill skapa kläder som fyller ett syfte. Våra tidiga tankar om den begränsade garderoben med några få plagg hade ett miljötänk redan då. Jag har aldrig gjort det här för glamouren. När någon säger att de känner sig trygga och självsäkra i mina kläder – det är anledningen till att jag jobbar med det här. Jag och Patrik ville bygga en dynamisk företagskultur. Kulturen blev stark, mycket kärlek och förtroende, nästan som en kult, haha … Men det var genuint, vi hade höga mål och var inte bara drivna av pengar.

Har framgången haft något pris för dig?

– Jag har säkert offrat saker jag inte är medveten om än. Det kanske är sådant som kommer upp när barnen är vuxna och börjar analysera hur de mår. Jag kan ibland se att det finns en oro hos dem att jag ska trötta ut mig och kanske finns det en djupare frustration över att Filippa K har tagit så mycket plats. Ja, det har varit separationer, det har varit stress, jag har varit upptagen. Jag har varit fysiskt närvarande, inte alltid mentalt. Men jag känner inte skuld. Jag gjorde mitt bästa med mina förutsättningar.

När har det krisat?

– Det var smärtsamt när jag skilde mig från Patrik, vi hade barn. Det är ett tufft yrke och det är lätt för mig att bli dränerad – mitt sätt att jobba gör att jag först är superfokuserad, sedan tom. Men jag har lärt mig mycket av pappa och hans kursgård Baravara, det har hjälpt mig att hela och deala med en massa saker inom mig. Ibland är kriser bra. Man ser verkligheten på ett nytt sätt. Man blir tacksam och ödmjuk inför vissa saker. Jag ser det som att livet skapar situationer för att jag ska lära mig. Jag förlorade min bror, i en fallskärmsolycka. Det enda jag kan finna tröst i är att han dog när han gjorde det han älskade. Men jag saknar honom jättemycket nu när jag bor i London. Det är en sorg att inte mina barn känner honom. Att jag inte får dela allt med honom. Men min bror lärde mig att jag inte får vara rädd. Han hjälpte mig med det. Det värsta som kunde hända har hänt, min bror dog. Varför är jag då rädd för den här lilla grejen. Det kan ge mig motivation.

Roligaste minnet från dina år med Filippa K?

– Teamenergin och vår gemensamma resa mot målet. Den känslan har varit nästan som en religion, fast mer lekfull och rolig. En form av meningsfullhet.

Tillbaka till nya jeanskollektionen. Stretchjeans satte Filippa K på modekartan en gång. Nu ville grundaren ta ett nytt grepp.

– Jeans är ett eget universum. Jag kan tillföra det kvinnliga. Jeansvärlden är så manlig, styrs mest av män. Jag ville göra jeans med samma grundidé som när vi startade – moderna, tidlösa plagg som kan användas om igen, och bidra till en ökad medvetenhet kring konsumtion. Vi lanserar fyra byxmodeller, från en basig tight till en lite rakare och en med hög midja. Plus en jacka och en kjol, allt i två tvättar. Alla våra jeans har stretch! Hårda osköna jeans är inte vår grej.

Hur får du mest inspiration?

– Genom att vara lugn och reflektera. Jag måste älska det jag gör. Känna passion. Då kommer skaparglädjen naturligt, av lust.

Vad har du lärt dig av livet som du vill dela?

– Vi lever så mycket i våra huvuden. Men man kan lära sig att känna rätt med magen. Viktiga beslut behöver ta tid. En terapeut lärde mig också att öppna hjärtat när jag känner mig irriterad. Att inte känna mig hotad utan öppen. Då hittar man ofta en lösning tillsammans. Du har rätt – den andra har rätt. Den inställningen har hjälpt mig mycket.

Hur förändrades livet när du flyttade?

– Det var ett stort steg för mig att flytta, det var att kliva helt utanför min komfortzon, med barn och allt. Men jag visste att jag behövde göra det, jag längtade till stimulansen en världsmetropol kan ge. Energi, mång- fald, intryck och jag ville att barnen skulle uppleva det också. Nyfikenheten och längtan till utveckling var större än rädslan även om det varit tufft emellanåt.

Hon sitter tyst och funderar en stund.

– I dag känner jag att jag har vuxit enormt på det. Jag har töjt på min inre kapacitet, vågar mer och känner mig tryggare i mig själv. Livet kändes ännu mer meningsfullt när vi som familj kom varandra så nära som man gör på en sådan här resa tillsammans.

Namn: Filippa Knutsson.
Ålder: 53 år.
Familj: Barnen Nina, Tom och Dylan, och pojkvännen Thomas Fourtané.
Bor: London.
Aktuell: Filippa K:s 25-årsjubileum och en ny jeanskollektion.

Läs också:

Catwalk: Alla looks från Filippa K SS19

Fashion week Sthlm: Alla looks från Filippa K AW18

Så vill Filippa K hjälpa kvinnor att klä sig smart för alla tillfällen

Foto: Fredrik Skogkvist