Mø – den nya musikstjärnan att hålla koll på!
av GUSTAV BROSTRÖM foto HANNA STEFANSSON
Du är väldigt ung, född 1988 och har redan jämfört med artister som Grimes, hur känns det nå den statusen i så ung ålder?
– Det är en stor ära eftersom jag är ett stort fan av Grimes. När folk säger det kan jag bara spela blyg, ”äsch då…” och blir väldigt smickrad. Jag vet inte om det är sant eller ej men blir i alla fall väldigt glad!
Du är ett stort fan av Spice girls och har gjort en cover på ”Say you’ll be there” som spelats 4,5 miljoner gånger på Spotify. Var i ligger fascinationen för superbandet?
– Jag brukade vara det, jag lyssnar inte på dom längre men är tacksam för det dom och deras musik gjorde mot mig (i barndomen) då, det är dom som fått mig att bli musiker och är orsaken till att jag sitter här idag.
Inspirerar dom dig ännu?
– Nja.. eller jag menar, självklart är jag ett stort fan av hela Girl power-grejen, deras oskuldsfullhet och 90-talet och musikstilen då. Häromdan satt jag hemma och skrev på en ny låt och när min pappa hörde den sa han ”–Det låter som Spice Girls!”. Så jag tror att de är nog alltid inuti mig på ett eller annat sätt.
Det visuella är ju alltid viktigt för artister, hur ser du på ditt scenuttryck och hur jobbar du med det?
– För mig är det oerhört viktigt att vara bekväm men även att omfamna min personliga stil. Jag vill se ut som ”mig själv”, jag vill vara JAG på scen, det låter väldigt lökigt men det är viktigt för mig. Jag skulle aldrig kunna klä mig i något som inte är JAG eller som jag inte kan röra mig i eftersom jag rör mig väldigt mycket på scen. Jag föredrar vida shorts!
Den danska modescenen växer hela tiden, vilka designers är dina favoriter?
– Jag gillar verkligen dansk design, Stine Goya är en personlig favorit. Hon är som sin design, snäll och söt och hon gör det bra. Det är väldigt feminint så jag gillar att blanda upp det med mer maskulina saker, jag är ju lite av en tomboy. Jag gillar att blanda feminint och kvinnligt sexigt med plagg som är hårda, maskulina och lite råa. Jag gillar också Asger Juel Larsen, Rihanna bar hans kläder för inte länge sen, och WoodWood och Freya Dalsjø, hon gör coutureliknande saker.
Vad skulle du säga är ditt signaturplagg på scen?
– Svårt att säga. Jag har ju alltid håret i en lång fläta så att jag inte får håret i ansiktet när jag börjar svettas! Det är så irriterande att ha utsläppt. Dessutom bär jag nästan alltid crop top med shorts eller kjol och alltid, alltid sneakers eftersom jag måste kunna röra mig och hoppa runt överallt.
Och utanför scenen?
– Nästan exakt likadant men då med plåtaskor och ofta keps. Jag kan inte ha keps på scen, den ramlar bara av så fort jag kommer ut på scenen.
Förutom danskt mode och 90-talet, vad inspireras du av till din musik och klädstil?
– Det går ju hand i hand och när jag får den svarar jag alltid ”alla saker jag haft en stor kärlek för under mitt liv”. Alla dom där sakerna som bara fastnar i huvudet och jag älskar punk-estetiken och såklart 90-talet. Hiphopkulturen kommer också alltid vara en stor inspirationskälla klädmässigt med kepsar och sportiga kläder. Allt det där bara är där, mina största kärlekar, inom mig på samma sätt som att man aldrig riktigt släpper sin första pojkvän. Självklart så kommer det ut genom sättet jag klär mig för det är inte riktigt något jag tänker på utan det är mer ”jag KÄNNER för att ha på mig det här idag, jag KÄNNER för att skriva den här låten”.
Kärleken till musik verkar vara medfödd, har du alltid velat göra det här eller vad var det som fick dig att börja?
– Främst var det nog dom som fick mig att sätta mig vid mina föräldrars piano vid 7 års ålder och började skriva låtar. Eller nej, vänta, jag visste ju inte då att jag ville jobba med musik, det vet ingen vid den åldern men jag tänkte att om det är det här jag vill göra så får det vara så. Jag ville ju vara som dom så jag började skriva låtar och insåg att det var ett sätt för mig att skaffa mig bättra självförtroende och uttrycka mig. På så sätt blev det på ett annat sätt än att bara vilja vara lika känd som Spice Girls. Musiken blev som ett personligt utrymme där jag kunde vara mig själv, det är nog därför jag började, och är kvar i musiken.
Foto huvudbild Stella pictures
