Nästa generations couture görs på beställning
Zamina Scillasdotter står i sin ateljé med ett måttband i handen, som hon drar runt midjan på sin nya kund. Måtten är exakta och ska förvandlas till en kavaj, som sitter perfekt. Inga extra centimetrar vid axlarna, inget tyg som spänner över bröstet när den är knäppt.
– Det går inte att jämföra en konfektionssydd kavaj med en skräddarsydd. Det är som att ta på sig ett helt annat plagg, förklarar designern och skräddaren Zamina Scillasdotter.
För henne handlade valet att satsa på couture och skräddarsydda plagg en hel del om kontroll, om en perfektionist som ville styra hantverket från första skiss till sista knapp och om möjligheten att skapa fritt. Innan hon blev designer arbetade hon länge i en tygbutik och intresset för unika material, sömmar, stickningar och detaljer är stort.
– Jag inser att jag låter nördig, haha! Men jag tycker inte bara om mode och design. För mig är det en hel palett, en tavla med en massa redskap som jag plockar in i det. Hantverket, att känna att jag arbetar med det själv … Allt är en process och det är först när sista stygnet sitter som plagget är färdigt.
Kläder på beställning
Men att välja att sy upp plagg på beställning, måttsy efter kund, eller helt enkelt sy upp ready-to-wear-plagg först när kunden har gjort beställningen (made-to-order), är något som allt fler nya designer satsar på. Att inte behöva administrera ett lager av plagg, som sedan måste reas ut eller i värsta fall slängas – är ett hållbarare sätt att arbeta, med bättre kontroll över produktionen och mindre spill.
– Det är en trend som har vuxit fram successivt de senaste femton åren och det finns ett ökat intresse nu för specialbeställda plagg, säger Susanna Strömquist som är modejournalist och har curerat utställningen Nordens Paris, på Nordiska museet, med fokus på den svenska coutureateljén NK:s franska damskrädderi, som drevs på NK under första hälften av 1900-talet. Till utställningen bad de även studenter på Beckmans i Stockholm att göra egna tolkningar av morgondagens couture, med utställningens originalkreationer från NK:s franska som inspiration.
– Det kändes intressant att erbjuda studenterna den möjligheten, att titta på haute couturens historia och se vad som känns relevant i dag. Det blev lika många tolkningar som det var studenter. Många fokuserade på hållbarheten förstås. Det finns en tydlig hållbarhetsaspekt i det specialbeställda. Sedan finns det också en större kreativ frihet, både för designern och den som beställer plagget.
Svenska Diemonde, med designern Angelo da Silveira i spetsen, har sin produktion i Örebro i Sverige och en stor del av affärsidén är att jobba med digitalisering för att erbjuda lokal produktion on-demand. När kunden gör en beställning i webbshoppen skickas en order till fabriken som syr upp plagget direkt. De hjälper även andra modeföretag att arbeta på samma sätt, genom att sy upp prover som fotas och läggs upp i en webbshop, och sedan inte sys i fler exemplar förrän kunden köper ett plagg.
– Den nya generationen som vi skapar för vill investera i något som ger mervärde. De vill köpa saker som bidrar till något bra. De är rebelliska och går sin egen väg – och de kommer hålla företagen ansvariga för hur de sköter sitt varumärke, sin produktion och sin personal. Det är en köpstark målgrupp som snart är majoriteten av alla konsumenter. Om ett varumärke inte inser att de måste förstå och kommunicera med den målgruppen kommer det försvinna från marknaden för att det inte är relevant. Det handlar inte längre bara om vad vi gör, utan om hur vi gör det, säger Angelo da Silveira.
Omskrivna nya designern Jade Cropper jobbar också med made-to-order. Alla plagg sys av henne själv på beställning. En av den senaste tidens mest hyllade designer, Selam Fessahaye, måttsyr sina kläder till allt från kungligheter till världsartister. I Göteborg arbetar Helena Lundström med att måttsy plagg av second hand-tyger, till stilsäkra stjärnor som Bianca Kronlöf, Petra Marklund och Linnea Henriksson. Hon syr även upp färdiga plagg, som hon säljer i sin ateljé eller på Instagram, i väldigt begränsad upplaga. Varumärket Kerber har arbetat med made-to-order sedan starten, för nästan tio år sedan. Louise Xin Couture satsar på couture, men säljer inte de måttsydda plaggen utan hyr ut dem i stället.
– Jag har alltid varit kreativ och velat jobba med mode, men det var aldrig aktuellt för mig att skapa ännu ett varumärke som jobbar med massproduktion. Jag tycker även att det är viktigt med mänskliga rättigheter och vill motverka forced labour, modernt slaveri. Det har stor påverkan på miljön och människors liv. När jag upptäckte couture var det kärlek vid första ögonkastet, berättar Louise Xin.
Framtidens plagg blir mer personliga
Susanna Strömquist tror att många designers i dag tänker på mängden kläder som tillverkas och hur de ska göra sitt varumärke relevant.
– Specialuppsydda plagg är unika och det känns som ett friare och mer kreativt sätt att skapa kläder. De får också direktkontakt med kunden eller beställaren, vilket känns givande, till skillnad från att tillverka en kollektion i fabrik som sedan säljs i butik, utan feedback. Det blir mer personligt, säger Susanna Strömquist och adderar:
– Det är också så att kunderna i dag behöver unika plagg för att synas, när allt dokumenteras och visas upp. Vad som helst kan vara ett ”röda mattan-tillfälle” nu för tiden.
För Zamina Scillasdotter handlar det också om att skapa plagg som betyder mer för kunden, vilket många av de nya designerna nämner som drivkraft. Varför tillverka kläder över huvud taget, om de inte bidrar med något mer än bara ännu ett tygstycke som blir hängande i garderoben?
– För mig känns det självklart att gå den här vägen, säger Zamina Scillasdotter, och jag är glad och stolt över det, så som industrin ser ut nu. Jag kan få ångest, ”varför ska jag göra den här tröjan eller byxan, vem behöver den när det finns tusen andra tröjor och byxor i världen?” Men nu gör jag det från grunden, det blir minimalt med spill, jag har all kontroll själv och har även valt att plocka in politiska budskap i mitt skapande. Jag vill ge plaggen ett mervärde.
Satsa på färre plagg med perfekt passform
För den nya generationens modeskapare har det heller aldrig funnits något val. De har vetat från början att gamla affärsmodeller inte håller längre, och i stället för att ställa om ett stort företag som arbetat på samma sätt i evigheter har de fördelen att kunna tänka hållbart från start.
– Det finns många tydliga tecken på att det unika och couturen ligger i tiden, säger Susanna Strömquist och nämner att Balenciagas Demna Gvasalia återlanserade haute couture i höstas – för första gången sedan modehuset lade ner den delen av verksamheten på 1960-talet.
– Jag tror också att vi kommer att få se fler hybridvarianter i framtiden, olika mellanting mellan couture och ready-to-wear. En av utmaningarna handlar om att vi som konsumenter behöver komma över tröskeln och lära oss att beställa plagg igen.
Vi kanske också behöver lära oss att priset på ett plagg inte kan vara så lågt som i dag. Jag tror att vi kommer satsa på färre plagg, som vi väljer med större noggrannhet. Vi behöver också vänja oss vid att kläderna kanske inte kan levereras samma dag, utan några veckor efter beställning – eftersom de inte hänger i långa rader i ett lager, redo för leverans. Men i den andra vågskålen ligger perfekt passform, unika modekreationer och möjlighet att korrigera plaggen om de inte passar hela livet.
– Jag arbetar med att ta fram en ready-to-wear-kollektion också, berättar Zamina Scillasdotter, eftersom jag vill att min design ska finnas för alla. Men även då vill jag att det ska gå att ändra plaggen, få rätt midjemått, och att de ska gå att justera om det behövs. Det ska vara plagg som du kan bära länge. Dit är jag på väg, men det är viktigt att fortfarande hålla det hållbart och i mindre skala.
Av: Helena Skoog
Foto: Emma Grann (Louise Xin Couture), Isak de Jong (Hilda Landström Ferm), Kristian Krän & Marco Grizelj/AORTA studios (Helena Lundström), Frida Marklund (Kerber), Isak Berglund Mattson Mårn (Jade Cropper)
