Sara danius mode lever vidare – se de fantastiska bilderna
Knytblusen kommer för alltid att vara förknippad med Sara Danius minne. Författaren, essäisten, professorn i litteraturvetenskap och den första kvinnan som blev Svenska Akademiens ständige sekreterare var känd för sin oklanderliga och ofta uppseendeväckande stil. En kombination av mod och mode, som kommer att leva vidare långt efter hennes bortgång.
För att hedra Sara Danius minne och lyfta kvinnliga akademiker har Tradera tillsammans med Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm skapat utställningen Modet lever vidare. ELLE kan exklusivt publicera ett utdrag ur utställning med huvudpersonerna, akademikerna som bär kläderna, som berättar om sina egna upplevelser av att vara kvinna i den akademiska världen.
Utställningen Modet lever vidare planeras att öppnas på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm i mars. Sara Danius kläder bärs av sju framstående akademiker, stylade av Ursula Wångander och fotade av Angelina Bergenwall, och auktioneras samtidigt ut på Tradera, till förmån för Sara Danius minnesfond för kvinnliga efterföljare inom essäistik och kritik.
Nina Åkestam Wikner
Doktor i ekonomi, reklamforskare, skribent och feministisk debattör.
– Den ensamhet som många av mina äldre kollegor beskriver hade börjat avta när jag kom in. Min närmaste arbetsplats var ganska jämställd i antal, även om professorerna så klart var män. Men det var fortfarande tydligt att få förväntade sig att en forskare skulle se ut som jag. Det var en strid ström av mikroaggressioner: att bli tagen för student, att få kommentarer om sitt utseende, att bli utsatt för härskartekniker. Och med obefintlig anställningstrygghet kan man ju glömma sånt som föräldraledighet och vab. Jag och min man fick jobba dubbelt i månader för att spara pengar så jag skulle kunna vara hemma några månader när vår son föddes. Det var utmattande, men samtidigt inspirerande, för jag blev hela tiden påmind om det samhällssystem jag ville förändra. Och jag inser nu att jag ofta söker mig till konservativa, mansdominerade miljöer. Det ger ett särskilt bränsle till förändringsviljan.
– Samtidigt har jag sällan stött på så starkt systerskap som inom akademin. Det fanns många seniora kvinnor, bland annat mina handledare Sara Rosengren och Lin Lerpold, som var enormt generösa både med sina kompetenser och sina personer och sopade banan för mig och de andra. Utan dem hade de patriarkala strukturerna nog inte blivit mitt bränsle, utan mitt fall.
Varför ville du vara en del av detta initiativ?
– För att visa att tänkandet sitter i hjärnan, inte i kroppen eller kläderna. Jag älskar akademin och vill att så många olika sorters människor som möjligt ska våga söka sig dit. Det skulle på allvar kunna förändra världen om fler människor med fler perspektiv ger sig på att samla data, analysera, dra slutsatser, undervisa … Så kanske kan någon se den här bilden på mig och tänka att ”kan hon, så kan jag”?
Danica Kragic Jensfelt
Professor i datologi vid KTH och internationellt prisad robotforskare.
– Jag har alltid försökt att se fördelar med att vara kvinna och navigerat utifrån situationer, möjligheter och vad jag velat uppnå. Ibland gick det, ibland fick man hitta en annan väg. Men nu står jag här, är professor och har ett antal fantastiska uppdrag. Det gäller att utmana sig själv, acceptera att man ibland måste göra lite mer än andra och tacka nej till saker man absolut inte vill göra.
Varför ville du vara en del av detta initiativ?
– För mig stod Sara för förändring. Och den behövs.
Ebba Witt-Brattström
Professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet och författare.
– Från dag ett inser du att det bara finns två alternativ: antingen spela pappas snälla flicka vilket begränsar dig som forskare, eller, med risk att misslyckas, manövrera strategiskt och som ”svart häst” kämpa för att utöva ditt yrke på högsta nivån. I Sverige kom jag länge på andra plats till professurer. Så jag sökte mig utomlands och blev professor i Berlin och sen i Helsingfors, vilket gav mig mer rent akademiskt.
Varför ville du vara en del av detta initiativ?
– För att motverka att Sara Danius raderas ut, alternativt avhånas som ”den sämsta ständiga sekreteraren sedan 1786”, i historieskrivningen. Och för att stödja initiativet med en fond för kvinnliga skribenter. Det behövs!
Manush Mirzakhanian
Lektor i mode vid Beckmans Designhögskola och designer.
– Mode- och textil-världen har traditionellt varit kvinnodominerad och är fortfarande det i stort i den akademiska världen (beroende på instans) inom de praktiska ämnena. I den akademiska värld som jag verkat i har jag aldrig stött på något utmärkande beroende på min ställning som kvinna. Det kanske också är så att jag är en person som aldrig tänker att andra ser mig eller behandlar mig annorlunda på grund av mitt kön eller härkomst. Däremot på senare år i mitt yrkesområde har det märkts en strävan efter att jämna ut balansen mellan kvinnor och män.
Varför ville du vara en del av detta initiativ?
– Det är viktigt att belysa Sara Danius arbete och starka röst mot patriarkala strukturer som finns i vårt samhälle. Det är ett intressant initiativ som lyfter fram kvinnor inom olika områden av den akademiska världen. Förutom det goda syftet med kampanjen, som kan stödja arbetet långsiktigt, känner jag en samhörighet med Sara Danius då jag alltid haft den ena foten i modevärlden och den andra i den akademiska. Men även hennes anknytning till Beckmans Designhögskola, som jag arbetar på nu. Hon var i nära samarbete med Beckmans under 2018, senast i det årliga Nobelprojektet. Sara Danius stora modeintresse och stora samling av designerkläder är nog de flesta välbekanta med.
Agneta Stark
Företagsekonom, författare, samhällsdebattör och tidigare rektor för Högskolan Dalarna.
– Från den allra första föreläsningen i juridik år 1966 och genom hela mitt arbetsliv i akademin var jag annorlunda och i liten minoritet. Det har varit tungt och utsatt, men något bättre med tiden. Jag har alltid älskat studenterna och forskningen. Men den svenska universitetsvärlden är inte nytänkande eller generös mot den som vill skapa nytt. Kvinnor har tvingats arbeta hårdare och har fått betydligt mindre stöd i karriären än män med motsvarande meriter. När jag blev rektor för Högskolan Dalarna 2004 fanns det fler rektorer för högskolor och universitet som hette Leif än det fanns kvinnor. Så är det lyckligtvis inte längre. Varför ville du vara en del av detta initiativ?
– Jag lärde känna Sara i början av 1990-talet. Över middagsbord under många år gnistrade samtalen om litteratur, om samtiden, samhället, om mat, om tyger och sömmar, om barnböcker och om vad man lär av att vara storasyster. Sara både skrev och läste vad andra skrivit generöst, skarpt och ofta roligt. Det är viktigt för mig att stödja hennes stipendiefond. Hon hade gillat den.
Hanna Wittrock
Socialantropolog och lektor i modevetenskap och textilt management. Programansvarig för det internationella masterprogrammet Fashion Marketing & Management vid Textilhögskolan i Borås.
– Som kvinna i universitetsvärlden har jag självklart kommit i kontakt med gränslösa och makthungriga män – och kvinnor. När jag gjorde intervjuer och observationer på olika teatrar kring 2006 framkom att gränslöshet, plumpa skämt och ibland tafsningar var ett återkommande inslag i teatervärlden. I alla de fall som jag då bevittnade och fick omtalade så rörde det sig om män. Av någon anledning har jag dock kommit i kontakt med minst lika många kvinnor som varit problematiska och gränslösa (eller försvarat en manlig gränslös maktperson)i universitetsvärlden, även om det inte handlat om om ”oönskad intimitet”. Jag vet inte om det är svårare att vara kvinna i universitetsvärlden jämfört med andra yrkesområden, som vården, teatern eller militären. Däremot tror jag att det kan finnas en bristande förståelse på vissa arbetsplatser för föräldrar med små barn. Jag har till exempel varit med om att en tidigare (manlig) chef ilsket klampat upp på mitt kontor för att meddela mig att det var han som bestämde över ”vabberiet” och nu var det slut på det. Jag är osäker på om han gjort detta om han var kvinna.
Varför ville du vara en del av detta initiativ?
– Därför att det är hedrande. Därför att det är ett exempel på en cirkulär praktik, i annan form, som trots allt är ett steg i rätt riktning mot en hållbar konsumtion. Därför att jag ibland tappar tron på mode och endast ser det som ett massproducerande monster av överflöd. Då är det lätt att fastna i föreställningar om modets död. Men mode rymmer något mer. Magi, skimmer, konstfärdighet, hantverk, kreativitet och mod. Jag tycker Sara Danius fångade detta och därför tror jag att modet, i ordets dubbla mening, lever vidare. Det tillfälle jag själv fångades av storheten i den akademiska världen var när jag var på Nobelfesten 2018. Liksom andra slogs jag av Sara Danius. Och klänningen. Klänningen var en gäst i egen person på den tillställningen. Jag slogs av värdigheten och strålglansen hos Danius. Att våga ta plats. Sara Danius inspirerar kvinnor som mig att våga göra detta på sina egna villkor. Det är var vad klänningen och dess bärare sa mig den kvällen. Den uppfattningen om Sara Danius betydelse har kommit att stärkas ännu mer sedan dess.
Hannah Akuffo
Affilierad professor Karolinska Institutet och senior forskningsrådgivare vid Sida. Forskar bland annat om infektionssjukdomar som oproportionerligt drabbar fattiga.
– Jag har i stort sett fått det att fungera genom att sätta ner huvudet och arbeta hårt. Men på de flesta akademiska arbetsplatser har min närvaro ifrågasatts och antaganden och rykten om varför jag fick jobbet har flödat. Mitt sätt att hantera det har varit att ta upp det direkt med de som sprider ryktena eller i förekommande fall behandla sådant beteende med det förakt det förtjänar.
– Som svart kvinna är det ibland svårt att veta vad orättvis behandling beror på, om det är för att jag är kvinna eller på grund av att jag är svart! Mitt mantra är: ”Hanna behåll ditt fokus! Varför är du här? Vad vill du uppnå genom att vara här?”. Det får mig att fokusera på att göra mitt yttersta. Det har fungerat varje gång! När sådana erfarenheter leder till att människor med mindre akademiska meriter än jag har blivit valda till ett jobb blir jag besviken, men jag gråter inte bara, utan reagerar och försöker få svar. Även om svaren ofta är otydliga anser jag att det är viktigt att det är tydligt att ”jag ser vad de gör”! Jag gör det inte bara för min egen skull, utan för de underbara kvinnliga studenterna som jag har haft förmånen att handleda.
Varför ville du vara en del av detta initiativ?
– Jag älskar vetenskap och jag tycker att det är roligt. Det finns många saker inom de vetenskapliga akademierna och institutionerna som behöver förändras. Jag vill att människor som ser utställningen ska imponeras och kanske skapa sig en annan uppfattning om forskare och akademiker, att de inte behöver vara så högdragna. Idén om vetenskap och estetik är en sådan uppfriskande tanke, riktigt härlig. Själva projektet med flera kvinnliga professorer är en fantastisk idé.
LÄS MER: Sara Danius: "Jag är alltid på jakt efter en snygg knytblus"
