Sofia Lynggaard Normann släpper sin första smyckeskollektion
På andra sidan jordklotet verkar vattnet te sig annorlunda. Ett öga för havet har hon alltid haft, med den danska uppväxten nära vattenbrynet kom fäblessen näst intill på köpet, men med blicken fäst på det stora böljande blå och fötterna inkilade i den australiensiska sanden vill hon plötsligt bli ett med vågorna. När kroppen skär genom ytan är hon fortfarande omedveten om att både hennes kreativa process och syn på tillvaron är på väg att förändras. För det som Sofia Lynggaard Normann möter under ytan, det kan inget riktigt mäta sig med.
När arvingen i april i år debuterar med sin första smyckesdesign för Ole Lynggaard Copenhagen, det världskända juvelföretaget som hennes morfar etablerade på 60-talet och som hennes mamma Charlotte Lynggaard designat för så länge Sofia kan minnas, gör hon det med två kollektioner: Under the sea och Young fish. Att påstå att havet stått som inspiration är en underdrift – Sofia talar i stället om det som sin egna, kreativa värld.
– Att möta havet öga mot öga, i djupet, var en världsomvälvande upplevelse för mig. Det slog mig hur oemotståndligt och kraftfullt det är med sina evigt föränderliga former och mängder av varelser och färger, men gav mig också känslan av att vara … fullt närvarande. Det blev mitt wake up call.
Havet har format hennes teckningar, målande och skapande sedan dess. Den nyfunna närvaron har Sofia också burit med sig och värnat om, den är en av grundbultarna i hennes design.
– Det är så vanligt i dag att sakna tålamod, att vara tio steg före, vilket gör att konversationer går snabbt i stället för djupt och att uppskattningen för nuet mattas av. Ringen Young fish pepprade jag med så många detaljer jag kunde – den kräver betraktaren på tid och uppmärksamhet. Att be om någon annans tid kanske är mycket att begära, men det handlar om en generell medvetenhet. Något jag själv mår bra av, och vill dela med mig av.
Från sitt vitmålade kontor i Hellerup norr om Köpenhamn, iklädd beige kashmirpolo och sina egna smycken, berättar Sofia att kollektionerna tagit fem år att utveckla. Under tiden har hon gått från 22-åring till nyss fyllda 27, ett viktigt årsspann för många, där identiteter mejslas ut och utvecklas.
– Att hitta mitt universum har gjort mig starkare. Det har varit en lång men vacker process.
Att låta saker ta sin tid, och att verkligen göra sitt bästa, är något Sofia får lära sig i grundskolan, när hon efter de kreativa extratimmarna på Bernadotteskolan i Hellerup rusar upp till högsta våningen i huset bredvid. Där har hennes morfar Ole sitt kontor. Redan då har Sofia teckning som största hobby och att höra vad hennes morfar tycker, även om han har för vana att vara hundra procent ärlig, har stor betydelse.
– Om jag gjorde något för snabbt kunde han säga ‘Du behöver arbeta mer på det där’. Han har alltid varit bra på att fråga om det man gjort verkligen är genomarbetat, om man använt sin fantasi. Så när han väl säger att resultatet är bra, när man får hans godkännande, betyder det extra mycket. Nu som då.
Ole har alltid varit Sofias stora inspiration.
– Jag och mina kusiner har alltid beundrat den tid morfar lägger ner på sitt skapande. Det finns en särskild kraft och ett starkt berättande i hans design. Att höra honom berätta om sin passion är väldigt inspirerande. Jag lyssnar alltid med stora öron. När han såg mina smyckekollektioner för första gången lade han sin hand på min axel och sa “Det här, det är en tolva”.
Det låter som ett avgörande moment?
– Det var och är den största bekräftelsen. Jag blir rörd av bara tanken.
Det är efter gymnasiet Sofia reser till Australien i ett år och upptäcker havet på nytt. När hon kommer tillbaka hem vill hon sätta igång resan mot att äntra familjeföretaget, och påbörjar Next, Köpenhamns smyckeskola, för att bli guldsmed. Snabbt inser hon dock att det inte är för henne – hennes kreativitet sinar av att arbeta med det hårda, oföljsamma materialet och stora visioner byts ut mot matematik och praktik.
– Det var superjobbigt att berätta för mamma och morfar att jag inte kunde fortsätta utbildningen. Likaså för mig själv – man vill ju ha det där diplomet! Visa att man arbetat hårt! Men i backspegeln var det ett otroligt viktigt beslut. Jag har lärt mig tio gånger mer av att gå min egen väg än att stanna kvar på en plats där kreativiteten höll på att dö ut, och där passionen för smyckesdesign skulle försvinna.
För att rensa skallen packar Sofia väskorna och reser till London. Hon studerar grafisk design, kickar igång kreativiteten på nytt, och börjar teckna igen. Något år senare känns Köpenhamn som en nystart, hon vill skapa smycken igen, och testar att ta fram sina idéer i vax. Processen blir mer lekfull, och hon formar ringen Young fish första gången.
– Att kombinera min kreativitet och metod med det starka hantverk som redan finns i huset hos våra guldsmeder – det har varit något alldeles extra. De är passionerade, jag är passionerad, och processen i sig blev vacker.
Sedan Sofia gick in i familjeföretaget är de nu tre generationer under samma tak. Sedan hon var liten har hon älskat att se sin mamma arbeta. Hon omnämner sig själv som “sin mammas dotter” och att växa upp med Lynggaardnamnet beskriver Sofia med orden “ren glädje”. De är en stor, sammansvetsad familj.
Med ett av Danmarks kändaste namn kommer blickar utifrån, stundtals dömande.
– Personer jag känt i alla år känner mig för mig, inte för mitt namn. Jag tyr mig till våra familjevänner, det är de jag står närmast. En del jag stött på genom åren har ställt många frågor, och jag kan förstå det, jag ser det privilegium jag bär på. För mig har det aldrig varit några konstigheter. Men jag har blivit bra på att öppna mig för rätt personer.
Just nu bor Sofia med sin pojkvän i Frederiksberg, i Vesterbro. När hon inte är på jobbet köper hon ost, chark, vin eller buketter från lokala småföretag (”ett enkelt sätt att möta människor med passion, vilket jag älskar”).
– Efter rundturen bjuder vi över vänner för att laga mat tillsammans. Stora middagar är något jag prioriterar högt.
Vill du stanna i Köpenhamn?
– Definitivt. Familjen betyder mycket för mig, och det är också här jag vill bygga en egen. Jag kanske tar två år någon annanstans, Australien är jag inte riktigt klar med, men Köpenhamn kommer alltid vara mitt hem.
Efter fem år är det äntligen dags. Sofia är trygg inför lanseringen i april. Nervositet har bytts ut mot självförtroende och pirr. Totalt är det 15 detaljrika smycken, med inspiration från havet.
– Att jag snart kommer kunna se någon bära dem känns … helt galet! Kollektionerna skapades utifrån mitt gamla skissblock när jag inte hade en tanke på att de faktiskt skulle leda till smycken. Den bästa kreativiteten finns i lekfullheten, helt utan press eller deadlines. Kreativitet behöver tid, precis som morfar lärt mig.
Hur tänker du fira?
– Jag vill njuta av stunden. Uppskatta allt arbete jag lagt ner. Och stanna kvar under vattenytan.
FAKTA
Namn: Sofia Lynggaard Normann.
Ålder: 27 år.
Yrke: Fine jewellery-designer hos Ole Lynggaard Copenhagen.
Bor: Köpenhamn.
Följ: @sofialynggaardn
Fem kreatörer att inspireras av
- Kai Schiemenz, konstnär.
- Maison Sonia Delaunay, klädmärke.
- Lauren Brincat, konstnär.
- Barbara Hepworth, skulptör.
- Instagramkontot @worldtoafrica
3 tips för att växa i sin kreativitet
1. Blicka utåt
Gör små utflykter för sinnesro och skapa rum för reflektion.
2. Forma
Att arbeta i ett formbart material, exempelvis lera. Med lera kan du skapa form och struktur och därifrån snabbt se idéer och resultat.
3. Var i nuet
Lägg undan elektronik och var närvarande. Blicka uppåt!
Foto: Iversen Thomas
