Seinabo Sey om att vara modeintresserad i en småstad

Av Annah Björk Foto Emma Svensson Stylist Maria Barsoum

Londontaxin har stannat till och plötsligt märker Seinabo Sey hur hon glömmer att andas. Hennes pladdriga, yviga jag blir alldeles lugnt – och lyckligt. I Englands största radiokanal för musik spelas hennes egen låt. Och den som inte har knockats av Seinabo Sey har inte hört henne sjunga än. Den 23-åriga artisten har seglat upp som ett av Sveriges största internationella framtidshopp. Det är inte minst den första singeln Younger ett exempel på. Låten blev genast en av världens mest ombloggade låtar förra hösten, trots att sångerskan då var helt okänd.

***

När vi träffas har Seinabo Sey just kommit hem från den omtumlande taxiresan och en turné med utsålda klubbar i Storbritannien. Dagen efter ska hon tonsätta Ida Klamborns hyllade visning på Stockholms modevecka. Men nu sitter hon framför speglarna i en studio i en Stockholmsförort och förbereds inför plåtningen för ELLE. Naglarna målas i en försiktig beige som Seinabo själv valt. Lösögonfransarna fladdrar över de runda, mörka ögonen.

–Mina låtar är uppmanande och predikande, men ofta talar jag till mig själv. Som i raden ”You aint getting any younger …”, jag var stressad över att jag inte fick någonting gjort. Mina låtar säger det jag önskar att en kompis skulle ha sagt till mig, säger Seinabo och kikar över axeln på sin hårstylist Sainabou.

De har samma namn (fast med olika stavning) och är bästa vänner. Sainabou har gjort Seinabos hår sedan de var tonåringar. Frisyren har varit kort och blond, röd och lång. Alltid kaxig.

– Jag har upptäckt att vi människor ofta lider av samma problem här i världen. Och det är kärnan i min musik och mitt artisteri: att om man belyser problem så känner sig folk mindre ensamma. Då känner de sig behövda och sedda och hamnar på en plats som betyder någonting, säger hon medan Sainabou fäster lockigt löshår i rufset.

En som tidigt förstod Seinabos förmåga att trollbinda med sin musik var Oskar Linnros. Under hans senaste turné fanns Seinabo på plats på scenen. Först som körsångerska i bakgunden. Men väldigt snabbt blev hennes position framflyttad, hon fick plats bredvid själva huvudrollsinnehavaren längst fram på scenen. Och när Oskar Linnros gjorde sin avskedsspelning på Berns i Stockholm liksom puttade han fram Seinabo. Lämnade över stafettpinnen och tog själv ett kliv tillbaka.

– Oskar har med en låt på min skiva och tycker till om det mesta. Han är sträng, men också ett komiskt geni, det är inte så många som vet det!

Seinabo föddes i Stockholm, med en svensk mamma och gambisk pappa. De flyttade till Gambia, där Seinabo levde sina första år. Där lärde hon sig att man kan leva utan någonting och ändå inte behöva saker. När det var dags att börja skolan gjorde familjen helt om. De flyttade till Halmstad och levde svenssonliv i småstaden. Eller ja, svenssonliv med modifikation: Seinabos pappa var en hyllad musiker i Gambia, och hemma var allt musik.

– Jag kan inte skilja på vad som är livet och vad som är musik. Det går inte att svara på när jag hittade musiken eller förstod att jag ville sjunga. Musiken är som en kroppsdel av mig, förklarar Seinabo.

***

Spellistan i fotostudion spelar en låt av annat svenskt soulstjärnskott, Sabina Ddumbas Scarred for life. Seinabo lyser upp och låter sin lena röst sjunga med medan ögonbrynen genomgår en lätt toning.

– Det är så roligt att det är kvinnor som står för de internationella genombrotten i Sverige. Lykke Li, First Aid Kit, Robyn, Icona Pop … Men det är fortfarande män som skriver de flesta låtarna i och för sig.

En av de männen är Magnus Lidehäll, Seinabos parhäst som tillsammans med henne uppfunnit den fantasifulla soulpopen. Hon kom i kontakt med Magnus genom Afasi i Maskinen, som Seinabo turnerade med under ett par år.

– Jag trodde inte att han skulle bry sig om mig för han satt och jobbade med en Britney Spears-låt, liksom. Men jag var inte imponerad av mitt eget låtskrivande. Och när vi två träffades så förstod vi varandra perfekt. Vi har samma längtan efter att utveckla våra hiphophjärtan till någonting nyskapande, säger Seinabo och sätter fingret på hur hennes musik låter.

Ett beat av ett bultande hiphophjärta, med melodier som bygger på andra popkulturella uttryck. Inte bara musik. För Seinabo Sey har också ett djupt rotat modeintresse. Sedan hon var barn har hon hamstrat modefotografier. Flickrummet var tapetserat på ett så maniskt sätt att det gjorde hennes pappa nästan orolig.

Samlandet var förstås kopplat till hur Seinabo älskar att inspireras av mode och skönhet. Men det var också ett sätt förstå sig själv och att leta efter en större gemenskap och bredare sammanhang. Det var ensamt att växa upp i Halmstad och bläddra genom tidningar där inga skönhetsråd passade hennes mörka hudtyp och där alla modereportage visade tunna blondiner. Hon hittade tidningen Vibe vixen som hade svarta omslagsmodeller och klippte ut bilder på idolerna i Destiny’s Child.

– Jag kände mig som ett ufo i Halmstad, men samtidigt förstod jag att jag inte behövde känna mig så. Jag ville egentligen läsa ett pluggprogram i gymnasiet, men om jag valde en linje som inte fanns i Halmstad kunde jag flytta med mig skolpengen, berättar hon.

***

Seinabo Say började på soullinjen på Fryshuset, där andra artister som Linda Pira också har gått.

– Jag tog ett steg närmare världen. Men nu känner jag faktiskt att även Stockholm börjar ta död på mig. Jag kan inte skapa låtar som inte redan finns om inte jag blir genuint kulturellt inspirerad. Stockholm ger mig inte det längre.

Precis som sin musik är Seinabo Sey full av energi och har en ständigt närvarande och charmig glimt i ögat. Hon är rastlös och på väg, hon vill ut i världen. På spelschemat finns redan Tyskland, Irland, Norge och USA – det är en bra början bortåt.

Och fast hennes första album inte är färdigt än vet hon vad som är nästa mål.

– Min dröm är att bli världens bästa rappare. Jag ska inte göra det alls på den här skivan. Men sedan. Världens bästa.