Toppmodellen Ursula Wångander i intervju i ELLE
Hon är en av Sveriges mest etablerade modestylister, som de senaste två åren gjort mer jobb framför kameran än hon någonsin kunnat drömma om. Från visningar och kampanjer till showroom, e-com och lookbook – hon befinner sig i toppen av branschen. Dessutom har hon blivit skyltdocka i Balenciagas Milano-butik, något som Ursula Wångander själv beskriver som en surrealistisk upplevelse.
Blev castad till Balenciaga 2018
Karriärsskiftet från stylist till modell vid 50 plus kom som en skänk från ovan efter att casting directorn Dora Diamant fått upp ögonen för hennes coola attityd, långa mörka hår och slanka figur i samband med att Balenciaga castade modeller till sin vår- och sommarvisning 2019. Och hösten 2018 tog hon klivet ut på den hypade och prestigefulla catwalken.
Fler visningar har följt därefter, men Balenciaga var inte det första modelluppdraget för Ursula Wångander. Redan på 1980-talet blev hon uppraggad av olika modellscouter, men det blev bara ett kort stopp i Italien och Japan innan hon valde kärleken framför modellkarriären som 20-åring. Väl hemma i Stockholm fick hon jobb som modeassistent på ELLE i stället och så började hennes karriär som stylist. Sedan tre år tillbaka är hon modechef för herrtidningen Scandinavian Man.
Kunde du ana vilken uppmärksamhet det skulle ge att gå Balenciagas visning?
– Absolut inte! Jag kunde inte ha gissat att jag skulle få göra det här igen. Jag var på semester i Italien när Mathias Fältmarsch på Nisch Management skrev: ”Balenciaga vill boka dig till sin nästa visning.” Min första reaktion var: ”Ja, eller hur!” Jag sa det inte till någon mer än min kille. För jag kände att säger jag det och det inte blir av, så kommer det att kännas. Jag vågade inte hoppas på att det skulle bli av. Jag har jobbat med det här länge och vet att det kan ändras ända in på mållinjen. Så jag höll det för mig själv. Men det är nog typiskt mig. Jag kan inte ha förväntningar på något som jag inte vet. Bättre att bara låta det komma.
Finns det något kvar, som kan toppa din modellkarriär nu?
– Nej, jag kan dö nu. Inte fysiskt, men … Sent samma natt som visningen skulle jag även plåtas för franska Purple Magazine i Paris med Juergen Teller och då tänkte jag: ”Vad kan toppa en visning? Jo, att bli plåtad av Juergen Teller.” Det är fan helt sjukt. Jag älskar hans bilder. Efter det tänkte jag att nu har allt hänt som jag inte ens kunnat drömma om, men det dyker upp sjukare och sjukare saker hela tiden. Det är väldigt kul att få vara med om det som vuxen, men ingenting förändrar mig. Det kanske man tror när man är 20 år – att det kommer att förändra hela livet, men det gör det inte. Ingenting förändras. Jag är bara jag, precis samma som tidigare. Skillnaden är att jag har fått massor med uppmärksamhet. Frågan är vad jag kan göra med all den uppmärksamheten? Det har jag inte kommit på än.
”Kläder är extremt personligt för mig”
Berätta om din stil!
– Den hittade jag tidigt. När jag var 14 år började jag gå i second hand-kläder, herrbyxor och herrskjortor. Jag älskade gamla 60-talsherrskjortor i nylon, som jag hittade för inga pengar alls. Jag gillar herrkläder. Kläder som inte sitter åt. Men jag har också en sida som älskar riktigt feminina klänningar i stil med ”Dolce & Gabbana-Sicilien-tant”. En svart klänning med trekvartsärm, tajt, som slutar nedanför knäna. Den looken är jag extremt svag för. Jag är även lite svag för viktorianskt höghalsat. Det kanske inte är den sexiga typen. Om jag ska gå på operan och se en dansföreställning vill jag vara feminin. Men annars klär jag oftare ner mig, kanske en del tycker. Jag hade en period när jag gick i tajta jeans, men det var obehagligt på något vis. Det kändes som att jag blev betraktad på ett annat sätt, som om jag gick naken. Jag har för mycket integritet, det hänger ihop!
Vad betyder kläder för dig?
– Kläder är som en rustning. För mig är det så, jag kan inte bestämma dagen innan vad jag ska ha på mig, för jag vet inte hur jag vaknar. Frågan är: ”Vad behöver jag i dag?” Det finns dagar då man inte mår bra och då behöver man ha trygghetskläder. Jag har några trygghetsbyxor som alltid får mig att känna att jag har någon som håller om mig. Kläder är extremt personligt för mig, jag sätter inte på mig vad som helst.
Vad händer framöver?
– Jag håller alla dörrar och mig själv öppen. Det är väl hela tricket med hur man tar sig fram i den här världen.
LÄS MER:
