Caroline Ringskog Ferrada-Noli om nya romanen Rich Boy
Caroline Ringskog Ferrada-Noli har en biologisk deadline. När vi talas vid, i början av mars, ska hon föda sitt andra barn om två veckor. Det betyder inte bara en förlossning, ett nytt liv. Det betyder också att hennes bok, boken hon arbetat med i sju år, måste vara klar innan dess.
Nu, två månader och en bebis senare, släpps Rich Boy. En bok som handlar om en mor, Marianne, och en dotter, Annika. Enligt förlaget kretsar Rich Boy kring ”två kvinnoliv sammanvävda av tid, kärlek, ensamhet och en delad utsatthet”.
Caroline Ringskog Ferrada-Nolis andra roman
Om man inte, till skillnad från undertecknad, följt Caroline Ringskog Ferrada Noli likt ett litet fan sedan communityt Skunk levde och hade hälsan krävs kanske ett litet cv i miniformat. Rich Boy är Carolines andra roman. 2009 kom Naturen ut. Sedan dess har hon pluggat på Dramatiska Institutet, poddat (och skrivit frågebok) med Liv Strömquist, producerat tv (med Filip och Fredrik bland andra) och gjort egna dramaserien Juicebaren.
Intervjun görs på telefon och att prata med Caroline just så är ganska lik upplevelsen att höra henne resonera kring saker i podcasten En varg söker sin pod, inklusive det halvraspiga ljudet (ni som lyssnar på podden vet). Det är mys helt enkelt. Mys och smartness och humor. Men mest är det skönt att höra en annan kvinna sätta fingret på saker man länge känt på sig, i sig, touchat med tanken, men kanske varit lite för oskarp för att konkretisera och formulera.
Personligen ser jag så OTROLIGT mycket fram emot den här boken, det känns som en bok jag har längtat efter sedan jag läste Maken (av Gun-Britt Sundström, som utkom 1976). Hur känns det att folk säger sådant?
– Det känns härligt. Det kanske låter konstigt men jag kan förstå det för jag längtar också efter den, det är därför jag har skrivit den. Jag tror att det finns ett sug att bara berätta hur kvinnor har det och att fråga sig vad det är som är en kvinna? Den frågan är inte alls besvarad lika ofta som frågan om vad som är en man? Jag har inget svar men jag har i alla fall vistats i frågan. Boken handlar inte bara om kvinnan som en god och omvårdande figur. Den här boken berör också kvinnans mörker. Det finns liksom inga starka kvinnor i den här boken.
Vad glad jag blir när du säger så. För det är ju just de ”starka kvinnorna” som varit i fokus så länge nu… Jag känner mig sällan stark. Jag känner mig oftast svag och sur.
– Ja, det är de kvinnorna som får finnas i populärkulturen. Men det här är dåliga kvinnor, dåliga kvinnor som får ta plats ändå.
Är boken självbiografisk, på något sätt?
– Alltså, faktiskt inte. Hur ska jag säga utan att låta pretentiös… Den är väldigt mycket ett konstnärligt projekt. Såklart använder jag mig mycket av mina egna erfarenheter, i alla kvinnors historier, men boken är fiktion.
Rich Boy har tagit sju år att skriva…
– Ja, men jag har inte skrivit hela tiden. Jag har gått på DI i tre år, jag har jobbat med tv i tre år, jag har gjort Juicebaren, fått barn… Men för ett och ett halvt år sedan tog jag ett beslut, då jobbade jag med Filip och Fredrik och producerade Breaking News och ja, jag kunde fortsätta med det men jag bestämde mig för göra klart boken istället. Jag kände verkligen att det var min skyldighet, annars skulle jag aldrig ha gjort det. Det var väldigt läskigt, det var det. Jag sa nej till andra jobb också, och därmed också ganska mycket pengar. Man får liksom inte en spänn när man skriver, mitt förskott från förlaget var slut redan 2010. Men det var väldigt viktigt för mig att våga säga nej till något fungerande för att kunna skriva den här boken, även om det innebar en rädsla också.
Titeln på boken, Rich Boy, vad betyder den?
– Det är den värld som alla mina rollfigurer befinner sig i. Han som bestämmer över mina karaktärer. Det är väldigt få män i boken men alla förhåller sig ändå till män, hela tiden. Vad tänkte du, när du hörde vad boken heter?
Jag lyssnar ju på din podcast och har följt dig en del. Jag har fått för mig att du har varit ihop med en del rich boys, alltså bokstavligt. Killar från överklassen som har typ inneskor.
– Ja absolut, det stämmer. Jag har erfarenhet av att vara ihop med lite rikare killar. Jag har varit lite som en korrespondent från en annan klass kan man säga. Men ett sådant förhållande är lite som en mikroversion av hela vår värld, av hela patriarkatet. Who run the world, liksom. Jag tror ju inte att det är Beyoncé som gör det. Tyvärr.
Omslaget på Rich Boy (skapat av My Zachrisson) är fantastiskt fint!
– Ja det är helt underbart. Jag ville att det skulle vara ett textilkonstverk, för att spegla boken. En stor del av handlingen utspelar sig ju under en tid, 1960- och 1970-talet, då textilkonst var väldigt stort. Annars har ju textilkonst, och hantverk med tyg överlag, generellt haft väldigt låg status, det har setts som tjejigt, även färgerna i omslaget är ju väldigt ”tjejiga”. Det är medvetet.
Du skriver, du poddar och du har gjort tv både för andra och dig själv. Nu ska du göra en ny serie snart. Du känns verkligen som en idéspruta, även om det är ett lite lamt uttryck. Varifrån får du inspiration, kraft och driv.
– Jag tror att jag får en hel del driv från det faktum att jag har svårt att känna värde om jag inte är bäst. Jag är ganska ångestdriven och känner mig värdelös om jag inte producerar grejer hela tiden. Haha, det låter deppigt kanske men jag har svårt för att liksom bara vara, bara vegetera… Sedan är det ju så att det här är det enda jag kan. Jag är dålig på nästan allting, förutom på det här, på det jag gör.
Berätta om din nya dramaserie, Amningsrummet.
– Den handlar om mina erfarenheter, om saker jag sett, om livet och det komiska i livet. Livet i sig är väldigt roligt, det är perfekt att göra dramaserie av! Det är humor om förlossningdepression, handlingen kretsar kring fyra kvinnor varav två har en förlossningsdepression. Vad ska man säga… de försöker liksom leva sitt liv och de är inte särskilt sympatiska. Men jag upplever att det här med kvinnosjukdomar och kvinnopsyke och utbrändhet är så dåligt skildrat, om det är skildrat är det så objektifierande utifrån någon typ av statistik. Det här är mer en subjektiv inifrån- och ut-berättelse, om vilka det är som drabbas, typ overachivers från medelklassen. Serien handlar mycket om den deppiga kvinnliga blicken.
Jag har fattat det som att du ser mycket serier, på tv och Netflix och så. Kan du rekommendera någon?
– Nej alltså jag har ett jättetråkigt liv just nu. Jag är gravid och småbarnsförälder och får inte dricka och har jättemycket foglossning så jag ser typ på det som finns på SVT Play. Vi har det riktigt tråkigt jag och min kille. Jag tänker att det går över. Men jag vill inte rekommendera mitt liv eller vad jag gör till någon. Förlåt men…
Du gör ju väldigt många olika saker, yrkesmässigt. Vad gillar du bäst?
– Jag tycker att det är helt, alltså HELT, fruktansvärt att skriva den här boken. Det är hemskt. Jag hatar det och kommer nog aldrig mer att skriva en bok. Det jag tycker mest om är att vara i produktion och jobba med andra människor. Att typ ha en fikarast och prata om kläder. Det är jobbigt och smärtsamt att skriva bok. Men det är väldigt kul att göra tv.
Vad ser du fram emot mest i år?
– Att boken kommer ut. Det kommer bli spännande att se om världen är redo.
Foto Josefin Bäckström
