Daniela Rathana: ”Jag är 50 procent ångest och 50 procent liv”
SE VIDEON:
Hon är tidig och väntar på mig med benen i kors. Jag ser Daniela Rathanas kortklippta frisyr och lägger märke till outfiten direkt: Den lilla svarta, lårhöga stövlar och en väst. Om jag inte visste vem hon var hade jag tänkt att hon var känd. Hon sitter vid ett runt bord på Taverna Brillo vid Östermalmstorg medan pizzorna flyger in i ugnen bakom henne. Vi måste byta plats och sitta utomhus, konstaterar vi snabbt.
Det är en av de varmaste junidagarna och solen strålar ikapp med studenterna vars firanden ekar längs gatorna. För precis en vecka sedan satt Daniela Rathana på exakt samma uteservering. Då gick hennes kille, Mats Sandahl, ner på knä och friade till henne.
Daniela Rathana visar upp förlovningsringen
Jag frågar om jag får se ringen och hon sträcker stolt fram vänsterhanden innan hon tar av sig ringen och lägger den i min hand. Det känns högtidligt. Den är tyngre än vad jag trodde, specialdesignad från All Blues. Rubinen i mitten ser ut att sväva samtidigt som den fångats av ringen i precis rätt sekund.
Jag ger tillbaka den försiktigt. Daniela konstaterar med ett skratt att jag ger henne ”Carrie-vibes” och förklarar att det är en fet komplimang.
Normalt sett brukar jag spara frågor om kärlek till slutet av mina intervjuer. Det brukar kännas mest naturligt. Den här gången känns det tvärtom. Vi kan inte inte börja prata om det som hände exakt här, nu på klockslaget, för sju dagar sedan.
– Vi satt där borta, säger Daniela och pekar mot andra sidan uteserveringen.
Det var dagen efter Grammisgalan där Daniela var dubbelt nominerad – Årets nykomling och Årets musikvideo. Även om hon inte vann festade hon som en vinnare.
– Jag var en galenpanna. Jag festade så aggressivt att jag inte hade någon saliv kvar i munnen.
Så friade Mats Sandahl till Daniela Rathana
Morgonen efter säger Mats att han bokat bord på en restaurang. Daniela vill inte gå dit.
– Jag hade dygnat. Så jag säger ”nej, jag pallar inte”. Jag måste få sova och äta donken. Men jag tar en nap. När jag vaknar sätter jag på mig mjukisbyxor. Då säger Mats att jag kanske vill sminka mig lite. Då blir jag arg och frågar om han tycker jag är äcklig, säger hon och skrattar.
Hon byter om. Taxin stannar vid Brillo. En fördrink ska hinnas med. De slår sig ner. Vid bordet bakom sitter Alex Schulman, som väl vid det här laget i princip kan räknas till inredningen på Brillo.
Daniela gör plötsligt en tydlig paus i historien. Det märks att hon måste förklara något.
– Det som ingen vet är att Alex Schulman är min största idol. Alltså jag vill suga hans k*k, jag vill att han ska vara min pappa, min lillebror, min bästa vän. Han är allt för mig och den enda personen jag blir starstruck av på nivån att jag får panik. Jag vet inte vad jag ska göra av min kropp. Mats tycker det här är så jävla kul. Jag är inte så verbal med det här. Det är min lilla grej.
Att förlova sig och att gifta sig är så vanligt. Det är en del av livet. Jag är fett tacksam för att jag känner mig så vanlig och så speciell på samma gång.
Jag skrattar rakt ut åt detouren som förlovningberättelsen tagit och säger att ”nu kommer detta outas, det kan jag säga”. Daniela svarar med ett ännu högre gapskratt och vi återgår till förra fredagen.
– Mats pratar, men jag kan inte fokusera. Jag ser bara att den stora guden sitter nära oss. Jag vet ju att han kan höra oss och att vad jag än säger nu kan hamna i podden så jag sitter och bläddrar i huvudet efter ämnen.
Du gör ju audition!
– Ja, hundra procent! Och plötsligt reser sig Alex, går fram till vårt bord, lägger en hand på Mats axel och säger till honom att ”vi behöver snacka om en grej”.
Det är en märklig och fantastisk sak att få göra en resa tillbaka i tiden med någon. Jag ser scenen utspela sig framför mig. Daniela pratar i presens, som man gör när man är så exalterad över något att man i tanken är där. Jag har ett front row seat.
– Från ingenstans tar Alex upp en ask och ger till Mats. Och Mats går ner på knä. Jag får psykos. Jag tänker att det här händer inuti mitt huvud. Så jag lämnar bordet men gör en U-sväng när de ropar på mig. Det var ju ett rungande ja såklart.
På väg från Brillo försöker Daniela ringa alla sina vänner. Ingen svarar. Bilen stannar vid en takterass. När hon öppnar dörren står vänner och familj där för att fira natten lång.
Du är förlovad. Känns det helt sick när jag säger det?
– Nu är det som att jag börjat smälta det. Det gör att jag känner mig som en riktig person. Det låter helt sjukt, men det var samma sak när jag fick corona. Jag är en del av samhället. Att förlova sig och att gifta sig är så vanligt. Det är en del av livet. Jag är fett tacksam för att jag känner mig så vanlig och så speciell på samma gång.
Daniela och Mats har känt varandra sedan de var tonåringar. Han dök upp i den klassiska JC-reklamen som tolkade Hellacopters I’m in the band på 00-talet. Den med bra minne känner igenom honom som killen med gitarr och randig halsduk. Hon föll såklart pladask. Första dagen på Adolf Fredriks Musikklasser stod han plötsligt på skolgården och spelade. Han gick två år över henne. De blev vänner och gick även i samma gymnasium. Nära vänner blev de under de fyra turnéerna ihop med Oskar Linnros, då hon körade och Mats spelade gitarr.
– Sen blev vi tillsammans. Nu har vi varit det i två år och det är otroligt. Det är noll procent drama. Vi bråkar aldrig. Vi är bästa vänner och ger varandra friheten att göra vad fuck vi vill.
Jag vet att jag vill vara tillsammans med honom tills vi dör. Och han vet att jag vet. Och jag vet att han vet.
Hon lyfter blicken hastigt, tittar förbi mig och ger ifrån sig ett litet skratt. Vinkar åt någon och utbrister: ”Hej, hej!” Det visar sig vara en kvinna som kör tre hundar i barnvagn. De känner inte varandra.
Om uttrycket ”main character energy” var en person skulle det vara Daniela. Steget att förra året gå från körsångerska till den vars namn står stort på affischerna är enligt Daniela en slump. Men en efterlängtad sådan.
– Jag har alltid tänkt att jag ska bli artist. Men jag har älskat att köra. Samtidigt har jag gått runt och sagt till mig själv och andra att jag kommer ta steget när jag har rätt team. Och det hände!
Debutalbumet Rathana club – en hyllning till alter egot Nikita
Rathana club är inte bara titeln på Danielas kommande debutalbum utan även namnet hon gav gänget hon gjorde albumet med under pandemiåret 2020. Studion blev en egen liten oas, inredd med blinkande lampor och rökelser. En klubb för få utvalda kreatörer: Oskar Linnros, Charlie Bernardo och Mapei.
Den som lyssnat på Danielas EP Halva vägen fri kommer höra att debutalbumet är gladare. EP:n skrevs under 2019, som i bion från skivbolaget beskrivs som Danielas jobbigaste år. Hon gick bland annat igenom ett tufft breakup och fick flytta fem gånger. Men träffade samma år sitt livs kärlek och hittade tillbaka till sin mamma.
– Första halvåret var Mordor och det andra Nirvana, säger hon och fortsätter:
– Jag mådde piss och behövde bara kanalisera det jag kände, skriva om tankarna jag hade. När man mår dåligt tänker man bara på sig själv och när man mår bra kan man ta in världen. Efter att min EP släpptes blev jag störtförälskad i Mats och kände stabilitet och trygghet. Jag började gå i terapi och träna. Jag fick skriva glada låtar och har försökt beskriva en tid snarare än ett händelseförlopp. Det har varit roligt.
Albumet är också en hyllning till Danielas alter ego, Nikita.
– Hon bor i Havanna, är miljardär i sitt huvud och har många älskare. Hon är en ratchet ass queen. Hon är otrolig och har alltid en blomma bakom örat. Vi har haft så kul men hon har också förstört för mig. Mitt album är en hyllning till henne. Jag ska gå vidare från henne och försöka styra upp mig.
Danielas mormor har lärt henne allt om sex
”Sätt dig på hans ansikte, om han dör kommer han att dö mätt.” Texten hör till låten Ansikte, som redan är släppt. Daniela skriver ofta om sex, men förklarar att just denna låt är ett skämt och att hon inte tänker ha med den på albumet.
– Jag har tänkt att folk kommer att fatta att jag driver. Men det känns som att vissa personer inte gör det. Jag vill släppa albumet så att de ska förstå det. Det är så många som säger till mig ”att du vågar säga så där” eller ”att du vågar uttrycka det där”.
Exempelmeningarna sägs på ny dialekt, för att exemplifiera de som inte fattar.
Jag är personligen ganska trött på att det ska bli en grej varje gång någon är öppen om sex och skriver låtar om det, som om det skulle vara konstigt, udda eller modigt. Håller du med?
– Ja, men vi är ovana att höra det på svenska. Det låter grövre. Men det här görs ju redan i USA så förhoppningsvis är det bara början på att fler börjar skriva som man pratar.
Jag vet att din mormor lärt dig allt om sex. What’s up med det?
– Min mormor är kungens kung! Hon är den coolaste i Frälsningsarmén. En mycket speciell karaktär. Extremt transparent. Hon har heller inget barnfilter. Jag kunde fråga typ: ”Hur har bögar sex?” Och fick svaret: ”Ja, det har man i analen.” Hon kör bara. Det kanske också är därför jag inte har svårt att prata om sex.
När jag såg titeln till låten 6 till 9 trodde jag att det var någon slags Dolly Parton-inspirerad klockslagslåt. Sen lyssnade jag i 25 sekunder och insåg att den handlar om 69:an, eller hur?
– Haha, efter att jag släppt min EP var det jättemånga kvinnor som skrev till mig på Instagram och sa ”du är mitt frikort” och ”haha, min kille vill inte att jag ska lyssna på dig för att jag är så kär i dig”. De basically raggade på mig genom att säga typ ”vad sjukt det är att jag vill ligga med dig”.
Thirsty kvinnor i dm:s
Daniela gör ofta sig själv till motparten i sina berättelser och pratar ofta till mig som om jag vore henne. Det blir effektfullt, slår det mig. Nu är det plötsligt jag som får DM:s från thirsty kvinnor. Sedan byter vi roller igen. Jag blir det thirsty fanet som ska få svar.
– Det enda jag ville svara dessa kvinnor var: ”Vet du vad? Det är 2021, du får komma ut. Det är lugnt. Man får vara bisexuell. Man får vara attraherad av tjejer.” Mina svar har liksom inte blivit ”haha, fan vad cute, sis”, jag har typ sagt ”fan, du är ju homosexuell, vad najs”. Den här låten är tillägnad de kvinnorna. Om jag blir singel, ragga på mig i stället för att skriva såna meddelanden.
Undra hur det går för dem?
– De är med mig i mitt hjärta!
Men nu kommer DM:sen börja igen!
– Ja, hahaha.
”Stod vid Medis, lördag natt. Plusmeny och milkshake tack.” Första meningen i låten Kyss, min personliga favorit. Tonerna är filmiska och Danielas gospelbakgrund lyser igenom tydligt på i:na i raden ”hon hette Sandra, var inte som de andra, hon var helt w-i-i-i-ld”. Det ironiska är att romantiken – och tragiken – sker på den kanske topp tre svinigaste McDonaldsrestaurangen i Sverige. Och jag älskar det.
Vem är Sandra på Donken?
– Sandra är en tjej som jag dejtade under ganska många år. Hon är en väldigt mystisk varelse. Hon var störtförälskad i mig från första gången vi sågs. Hon sa saker som ”jag kommer alltid finnas här för dig”. Det fuckade med mitt huvud. Jag kunde ha relationer på ett år, och så hade jag två månaders sökande. Då gick jag tillbaka till henne och hon stod där med öppna armar. Jag har gjort slut kanske 30 gånger. Dramatiska breakups, i regnet. Sagt att hon ska radera mitt nummer. Men när jag behövde kärlek så fanns hon där. Hon var en curse och en blessing.
Vilken är din personliga favorit på albumet?
– Full av mig själv. Det är en romantisk låt där jag hyllar min självupptagenhet. Jag tycker att den är fett smart och att texten är brilliant, om jag får säga det själv.
Jag har gått i terapi en gång i veckan i två år. Jag känner att jag fortfarande är 50 procent ångest och 50 procent liv. Men jag drunknar inte.
Vi sitter vid ett hörnbord. En kvinna kommer förbi och frågar om hon kan få en cigg. Daniella öppnar sitt paket som hon lagt ovanpå sin snusdosa och bjuder på en cigarett. Hon har redan skämtat om att jag staplat två telefoner på varandra: ”Är det din becknarlur?” Jag kontrar med att konstatera att hon staplar dubbelt nikotin.
Skulle du säga att du är självupptagen?
– Ja men snälla, jag är ju artist! Jag kanske inte är den värsta. Men är 100 procent självupptagen. Det är väl därför man ska skaffa barn, eller ett djur!
På din Instagram driver du ofta med dig själv och andra. Du känns inte alls ängslig?
– Det är jag inte. Jag har inte så utvecklat konsekvenstänk och har mycket självdistans. Jag tror att jag har bra självkänsla.
Var tror du den kommer ifrån?
– Terapi.
Varför gick du i terapi?
– Jag har alltid vetat vad jag vill bli för typ av person och vad jag vill tänka för typ av tankar om mig själv och världen. Men jag kände att jag inte kunde hjälpa mig själv att riktigt komma dit. Därför sökte jag terapi. Jag går i psykoanalys och har även gått en kurs i det för att förstå grunderna i psykosyntesen.
Den här personen du ville bli, hur är hon?
– Hon är ganska lik den jag är nu. Jag har gått i terapi en gång i veckan i två år. Jag känner att jag ju fortfarande är 50 procent ångest och 50 procent liv. Men jag drunknar inte. Jag är bra på att ta vara på min ångest.
Vårt samtal har hittills aldrig tystnat. Snarare tvärtom. Vi har i princip pratat i mun på varandra 45 minuter i sträck, varvat med gapskratt och ironiska kommentarer. Jag har fått påminna mig själv om att jag kommer behöva få till en röd tråd och kanske borde slänga ett öga på mina förberedda frågor då och då. När jag frågar Daniela vad som gör henne ångestfylld blir hon plötsligt tyst och sörplar i sig det sista av sin Aperol spritz så att isbitarna klirrar i glaset. Jag hinner undra om hon blev irriterad, men hon ser glad ut.
– Jag älskar de här frågorna! Jag vill ge dig ett bra svar. Jag blir ångestfylld när mitt ego tar över mig och gör mig orimlig.
Att egot tar över?
– Snarare känslan att jag borde vara bättre.
Att du måste leva upp till något alltså? Vad händer med dig om du inte gör det?
– Jag krökar eller knarkar.
Känns det bra eller dåligt?
– Haha … Det är ingen långsiktig lösning. Jag flyr väl, antar jag. Det är inte hållbart i längden. Men i den här åldern har man inte så mycket att ta ansvar över. Man skadar mest sig själv.
Hon som du ville bli, som du är mer lik nu, hur är hon?
– Hon är bättre på att sätta gränser för sig själv och för andra. Hon lyssnar mycket på sitt psyke och sin kropp. Hon är också mer närvarande. Det är väl motsatsen till att fly.
Därför bytte Daniela Rathana efternamn
På höger underarm har hon en tatuering. Bokstäverna är thailändska. Det står Rathana. Mamma och lillebror har likadana.
– Min mamma är född i Ubon i Thailand under Vietnamkriget. Det kom amerikanska soldater till Thailand. Hon blev hittad på en trappa av en nunna som tog henne till ett barnhem. Där blev hon tilldelad namnet Rathana. När hon kom till Sverige och blev adopterad bytte hon namn till Maria. Men jag har alltid dött för namnet Rathana. Så jag har bytt till det och tänker att jag får fylla namnet med fina saker.
Att inte kunna söka sina egna rötter har gjort att Daniela kämpat med sin identitet och familjerelation.
– Min mamma är svart, har afrohår och vet att hon kommer från Thailand. Men det finns inga papper så hon kan inte söka sina rötter. Hon växte upp i en helvit kristen familj. När jag då, i min uppväxt, skulle söka min identitet och såg folk bli utsatta för rasism hade jag ingen kulturell anknytning till mina rötter. Jag har inte kunnat få svar på saker jag känt. Min mamma och jag har haft en jättestormig relation.
Det ändrades genom en låt.
– EP:n hette Halva vägen fri, för jag ville vara hela vägen fri och känna mig komplett. Jag skrev en låt till henne med allt det jag önskar att att jag kunde få säga. Att vi börjar om nu, att jag ska claima det här namnet och göra så att vi blir hela.
Jag antar att hon mottog låten bra eftersom jag vet att ni hittade tillbaka till varandra?
– Ja, hon ringde mig och grät.
Ordspråket att ha många järn i elden känns väldigt gammeldags. Men det låter i alla fall roligare än att säga att någon har mycket på gång. Fler tatueringar ska göras.
– Jag har inte behövt fler eftersom jag har hållit på så mycket med mitt hår och gjort stora förändringar. Men nu har jag öppnat pärleporten. Du ska inte känna igen mig, säger hon och pekar mot ansiktet.
Mike Tyson?
– Hahaha, ja! 100 procent. Morrhår och glasögon.
Det känns som att du har en ny stil varje gång jag ser dig på TV?
– Så vill jag försöka hålla det! Jag har haft den här frisyren i två månader. Det är det längsta jag har haft samma frisyr! Jag byter frisyr lika ofta som jag byter livsåskådning och tankar. Identitet, typ. Jag tror bara att jag är en sån som behöver stora förändringar ofta, för att göra livet intressant.
Hur skulle du definiera din stil?
– Oförutsägbar skulle jag bara säga. De dagarna jag känner att jag inte orkar klä upp mig chockar jag mig själv med hur ful jag kan vara. Jag skulle inte säga att jag har en stil. Jag tycker om att experimentera.
Du har ju blivit skådis nu också. Hur kommer det sig att du har en roll i Therese Lindgrens kommande tv-serie Dumpad?
– Från ingenstans fick jag ett manus till min mejl som handlade om att testa att casta inför en roll. Jag gav allt, körde en Brangelina-Depp typ. Jag fick inte den rollen. Men sedan fick jag ett nytt manus, gjorde samma sak och fick den rollen. Regissören Sophie Vuckovic har varit så briljant och stöttande under inspelningen. Jag har ingen erfarenhet och ingen aning om vad jag gör, men jag ger allt.
Hur blir man sån?
– Haha, alltså man måste ha svåra psykiska problem. Man skulle ju kunna tänka sig att man är lite low key första gången man gör något och ställer ett par frågor. Men nej, jag gör om manuset …
Alltså … Kan du fatta att du ska gifta dig med JC-killen?
– Det är sjukt. Det är det största av allt. Jag vet att jag vill vara tillsammans med honom tills vi dör. Jag vet det i min spine. Och han vet att jag vet. Och jag vet att han vet.
Jag vet att dina vänner tjatat om bröllopet och nu gör jag det också… Men när vill du gifta dig?
– Om inte allt för långt tid. Jag vill också ha flera bröllop. Men kanske om fem år. Då är jag 30. Jag vill ha mycket pengar på banken tills dess. Och en fet lägenhet. Det är ju så att om man vet att vi är typ luffare nu och man kommer till värsta flashiga bröllopet, typ får flyga dit med privatplan, så är det lite ångest att sitta där och veta att vi ska äta nudlar resten av året. Jag vill att Tilde de Paula ska viga oss. Och det kommer röra sig jättemycket kring musik. Det ska vara jazzband och gospelkör. En jävla fest.
Meningen ”en jävla fest” är typ humöret jag är på efter vår timme tillsammans. Danielas kompis har slagit sig ner vid bordet, de ska diskutera en videoinspelning där nio looks ska plåtas på två dagar. Hon verkar noll stressad. Jag är övertygad om att det löser sig.
