ELLE möter den ständigt aktuella artisten Laleh
Å ena sidan är Laleh Pourkarim introvert och hennes starka integritet välkänd. ”Jag är så trött på intervjuer, trött på att bara prata om mig själv”. Å andra sidan ringer hon och bokar en spelning på Ullevi och pratar i nästa andetag som ett porlande, bubblande vatten om musiken, konsten, tänkandet.
– Det är mitt jobb på något sätt, att tänka. Om jag inte hade jobbat med det här hade jag kanske bara levt och inte tänkt på det så mycket, säger hon. Jag skriver hela tiden om vad det innebär att leva.
Om jag inte hade jobbat med det här hade jag kanske bara levt och inte tänkt på det så mycket.
Många av hennes låtar tonsätter också de största stunderna i livet. En stund på jorden spelas på begravningar, Goliat på skolavslutningar. Och liknelsen med vatten ovan är ingen slump, Vatten är namnet och temat på det senaste albumet som kom ut 25 mars och bland annat innehåller Minnet av ett hav, till filmen Utvandrarna. Själv reste hon över samma hav för sju år sedan för att arbeta som producent och låtskrivare i Los Angeles.
– Det har varit kul, men utmanande eftersom jag är i en värld där de flesta som jag jobbar med är snubbar. Och jag säger ”snubbar”, för det är en viss kategori. Det är en tuff bransch, säger hon och berättar att arbetet i USA handlar mycket mer om politik än det gör när hon är i Sverige.
Hon arbetar med stora artister – som Demi Lovato och Ellie Goulding – i ett tävlingsinriktat klimat med få kvinnor.
– Det är en annan energi där, en annan aggressivitet. Jag träffade inte några kvinnliga producenter på den nivån och det förstår jag, för man står inte ut med att alltid sticka ut i längden. Men för mig blev det plötsligt en utmaning att bevisa något och det är en ganska spännande känsla tio år in i en karriär.
Efter att ha bevisat att hon kunde, vilket hon gjort med råge, blev nästa utmaning att få andra kvinnor att göra samma sak. Hon startade skivbolaget Palang (leopard på persiska) för att få leda andra, på ett annat sätt än de ledare som redan verkar i branschen.
– Alla tenderar att bli ungefär som sin ledare. Hur blir det då om jag är en sådan ledare, till såna som är lite mer som jag? Som inte är sportbil och gym. Hur blir det då? Samtidigt vill jag inte att det ska definiera mig, att hela mitt liv ska bli ett enda ”vad var det jag sa?”. Jag vill leva ett liv fyllt av glädje, nyfikenhet, lust och vilja att göra det jag gör.
Den där oviljan att definieras av andra, eller att behöva definiera sig själv, återkommer hela tiden. I musiken – Bara få va mig själv – och i hennes berättelser.
Jag vill leva ett liv fyllt av glädje, nyfikenhet, lust och vilja att göra det jag gör.
Hon föddes i Iran 1982, men familjen flydde till Sovjetunionen och Minsk när hon bara var några månader gammal. Pappan var författare och konstnär, och familjen blev politiska flyktingar. När Laleh var tio år flyttade de igen och kom till Hammarkullen i Göteborg.
Pappan dog när hon bara var tolv år, i en drunkningsolycka när han räddade en kvinna som själv höll på att drunkna. I podden Hundåren berättar hon att hon själv stod på stranden när det hände och att hon på många sätt fortfarande står kvar där. När Laleh pratar om sina föräldrar är det med en annan röst, fylld av respekt och kärlek.
– Jag växte upp i en familj där vi hade väldigt olika åsikter. Mamma var mer ”man har sin framtid i sina egna händer, ingen annan kan göra något åt en”, medan pappa var mer solidarisk och ”folk har växt upp så här, de har inte fått alla verktyg”. De kontrasterna har alltid fått finnas i vårt hem. Jag har fått experimentera med mina tankar och säga vad jag tycker, utan att bli dömd. Vi hade aldrig en konsensus eller identitet i familjen, det var alltid väldigt fritt.
Mamman gick bort 2013, tre dagar efter att albumet Colors släpptes, med En stund på jorden som Laleh skrev under hennes sjukdomstid. Om tankarna på vad det innebär att leva ständigt är närvarande, så finns döden också alltid där som kuliss.
Hon berättar att hennes mamma hjälpte henne med struktur, när hon själv kanske inte insåg att det saknades.
– Hon märkte nog att jag tenderade att gå lite åt pappas håll, i hans bibliotek var det bara stök och kaos. ”Det här är inte acceptabelt, du måste lära dig att planera”, sa hon. ”Så här går det till.” Jag har alltid fascinerats av henne och sett upp till henne. Hon var också väldigt obrydd och lite som ett tåg: ”här kommer jag!” Jag vill fortfarande bli lite mer som hon.
Behovet av att få tänka och tänka klart har lett till att Laleh ibland tar pauser från delar av sitt jobb. Efter andra albumet flyttade hon till Skellefteå ett par år, njöt av naturen, tystnaden och friheten. Livet i LA är också ett slags paus, från kändisskapet.
– Jag tror att det hjälper mig att få fötterna på jorden, att inte hela tiden vara i samma rörelse framåt. Eftersom mitt jobb är att tänka lite … utanför boxen, så kan jag inte befinna mig i den här artistboxen hela tiden. Då tar jag mig tid ibland och bara tänker. Jag försöker hitta ett liv där jag hinner tänka länge.
Eftersom mitt jobb är att tänka lite … utanför boxen, så kan jag inte befinna mig i den här artistboxen hela tiden.
När hon har tänkt färdigt kan hon skriva låtar som alla över fyra år kan sjunga utantill – eller boka en spelning på en av Sveriges största arenor, den som råkar ligga i hennes barndomsstad. 10 juni, på hennes 40-årsdag, ställde hon sig på Ullevis mytomspunna scen, framför ännu ett hav – publikens.
– Det finns ju andra arenor också, men jag ville att det skulle vara just där. Det var faktiskt en kompis som frågade: ”Varför ska du inte spela på Ullevi?” Ja, varför inte? Och jag tänkte också: Varför har ingen frågat mig? säger hon med ett självmedvetet skratt.
– Sedan hörde jag mammas röst: ”Det är ingen som kommer fråga. Det är ingen som kommer göra det här åt dig, det måste du göra själv.” Så jag ringde och bokade. Det är en jättedyr lokal!
FAKTA
Namn: Laleh Pourkarim
Ålder: 40 år.
Yrke: Artist, producent, låtskrivare. Grundare av produktionsbolaget Palang.
Bor: LA och Stockholm.
Följ: @laleh
Fotograf: Gustaf Thörn
