Billie Eilish om hur näthatet har sårat henne på djupet
Det är en varm eftermiddag i juli och en samling A-kändisar som Olivia Rodrigo, Ben Platt, Willow och Jaden Smith, Amanda Kloots och Khalid, befinner sig i trädgården utanför en enorm privatvilla i Beverly Hills. Spotify står för arrangemanget och nu räknar alla ner till den officiella releasen av Billie Eilishs andra album, Happier than ever. Artisten är både nervös och exalterad inför att världen äntligen ska få ta del av hennes nya musik, hon liknar det vid att låta andra smaka på ”favoritkakorna” som hon har bakat i största hemlighet under det senast året. I solglasögon från Prada, kopparfärgad korsett från Miaou, en tunn svart Maison Margiela-skjorta och svarta veganska latexbyxor med fransar från TLZ L’Femme, hälsar hon alla välkomna från en trappavsats ovanför den turkosblåa poolen.
– Det här är helt jäkla galet! skrattar hon hest. Jag är så glad över att få träffa alla och få kramar och se leenden … och mitt album släpps om två minuter!
Hon höjer mikrofonen som i en segergest och gästerna jublar.
– Jag bara älskar den här plattan, säger hon och lutar sig fram över räcket. Det är det bästa jag någonsin gjort.
Efter att hon tackat sin bror och medarbetare, Finneas, kastar hon huvudet bakåt och tjuter.
– Jag är så sjukt peppad!
Exakt klockan 21 börjar det pinfärska albumet strömma från högtalarna och 15 minuter in i lyssningen kommer titelspåret. När den överdådiga balladen explosionsartat övergår i förlösande rock, tar Eilish det ultimata rockstjärnesprånget och hoppar rätt ner i poolen med kläderna på. Utan en sekunds tvekan hoppar hennes två bästisar Zoe och Drew efter och de skrålar med i texten tillsammans alla tre.
– Åh herre Gud, det var fantastiskt! säger Eilish när hon tänker tillbaka på det spontana doppet en vecka senare. Det var helt oplanerat. Jag stod vid poolkanten och sjöng och min kompis Carly tyckte, ”Billie, hoppa i poolen!” Och jag vet inte, det kändes bara rätt, så jag hoppade ner i vattnet … i mina skyhöga platåstövlar!
Vid sidan av stod en road Finneas och betraktade upptåget.
– Jag tänkte, ”Okej, där dök hon!” berättar brodern och konstaterar att det var väldigt typiskt Billie.
En av hennes många fantastiska egenskaper är att hon alltid vill ha kul. Eilish blev kvar i poolen under större delen av festen och till slut hakade de flesta vännerna på, en efter en.
– Jag drog helt enkelt ner dem, skrattar hon.
Tanken var att den Gatsby-liknande tillställningen skulle ge gästerna en sorts djupdykning i det nya albumet, men i och med det oförberedda poolhänget kunde Eilish styra över helhetsupplevelsen – både för sig själv och gästerna.
– Jag älskar stora fester, men det kan lätt bli lite överväldigande när alla vill prata med en. I poolen kunde jag styra själv. Jag simmade fram till någon och pratade lite och sen simmade jag bort mot någon annan.
Slog igenom som trettonåring
Nu för tiden styr Eilish över det mesta. Sitt massiva genombrott fick hon som bekant redan som 13-åring med singeln Ocean eyes, som hon spelade in tillsammans med Finneas hemma i sovrummet i Los Angeles. Låten blev en viral succé och på den vägen var det. Sju Grammy-vinster senare släpps så det andra albumet – givetvis med skyhöga förväntningar. Förutom att Eilish skriver sitt eget material (till viss del med hjälp av Finneas), har hon också regisserat alla nya musikvideor.
– Jag är väldigt visuell som person och ända sedan jag var barn har musikvideor varit den konstform jag gillar mest, förklarar hon. Till och med i början var det mest mina idéer som låg till grund för videorna, men jag visste inte att jag faktiskt kunde regissera dem också. Det är svårt att översätta en idé man har i sitt huvud, att få någon annan att förstå den, och sedan realisera den. Ibland måste man göra det själv, även om det är svårt.
Jag trotsar farorna, jag vill göra allt det där som skrämmer mig.
I videon till titelspåret ses Eilish i en drömlik sekvens där hon flyr från ett översvämmat hus.
– Vatten har alltid varit min största skräck, berättar hon. Jag var livrädd för att drunkna och för att hamna med huvudet under ytan. Men jag trotsar farorna, jag vill göra allt det där som skrämmer mig.
För att komma över sin fobi kastade hon sig helt enkelt ut i det okända, både bokstavligt och bildligt. Videons vattenscener spelades in i en gigantisk vattentank som tidigare använts i amerikanska tävlingsprogrammet Wipeout och med hjälp av snillrika bygglösningar och en dykinstruktör simmar Eilish genom det översvämmade huset för att till sist ta sig upp på taket. Hon var tvungen att hålla andan genom många och långa tagningar.
– Halva videon filmades under vatten, så jag kom nog över ganska mycket av min rädsla. Jag var fan inte klok, alltså.
Har fått utstå mycket näthat
Vatten är inte den enda rädsla som Eilish har tagit itu med. Under flera år har hon känt sig otrygg och knappt velat lämna hemmet. Efter att hennes adressuppgifter läckte på nätet började galna fans och paparazzifotografer dyka upp i trädgården och i takt med att berömmelsen växte har Eilish fått utstå skoningslösa skriverier om allt från klädsel till kärleksliv.
– Och min sexualitet! För den har ju precis alla rätt att lägga sig i, eller hur? Nej … Varför lägger inte folk samma energi på män?
Som så många andra stjärnor som hamnat i strålkastarljuset i väldigt ung ålder blev Eilish överrumplad av den massiva kritikstormen.
– Jag gjorde liksom en låt … och sen gjorde jag några låtar till, suckar hon. Jag sa aldrig, ”Hallå allihop, kan ni ge mig en massa uppmärksamhet tack!” Mina vänner vet att jag inte vill ta del av allt negativt skitsnack. När folk skickar något elakt till mig så blir jag sårad ända in i själen.
Till och med något så basalt som att klä sig har blivit problematiskt för Eilish. Under sina första år som offentlig person valde hon medvetet kläder som inte skulle dra uppmärksamheten till den egna kroppen. Många av hennes fans fastnade för den signifikanta looken med överdimensionerade plagg i skate/goth-stil och vissa såg det som en vägran att bli sexualiserad. Så när hon började experimentera med nya stilar och till och med kunde ses i lite mer kroppsnära kläder, reagerade en del fans lika omedelbart som skoningslöst.
Jag förlorade hundra tusen följare, bara på grund av tuttarna.
Efter ett inlägg på Instagram där Eilish hade på sig en mönstrad korsett från Miaou och synlig spetsbehå skrev trollen kommentarer i stil med, ”Så falsk” och ”Pinsamt som fan”. En person skrev, ”Industrin har verkligen förändrat dig.” Till viss del kan Eilish förstå varför en del fans vill att hon ska förbli exakt densamma som när de upptäckte henne, men dömandet och den hårda tonen är svårare att begripa.
– De håller fast vid de där minnena och vill inte släppa taget, men det är så avhumaniserande. Korsettbilden sammanfattar ganska väl hur galenskapen kan ta sig uttryck.
– Jag förlorade hundra tusen följare, bara på grund av tuttarna, säger hon och skrattar uppgivet. Folk är rädda för stora bröst.
Eilishs kamp är långt ifrån unik, musikbranschens dubbelmoral har funnits lika länge som branschen.
– Problemet är att vi fortfarande lever i en värld där kvinnor delas in i olika kategorier, konstaterar Madonna, en artist som verkligen vet vad hon talar om.
– Antingen kategoriseras du som oskuld eller som hora, fortsätter hon.
– Billie inledde sin karriär i en icke-sexualiserad kategori, utan att flörta eller använda sig av sex på något sätt, vilket är helt upp till henne och gudskelov för det – hon har ju faktiskt varit tonåring hela tiden. Men om hon nu vill utvecklas och låta sig porträtteras som en feminin kvinna, där kroppen hamnar i fokus på ett helt nytt sätt, varför ska hon då straffas för det? Kvinnor borde få uttrycka sig precis som de själva vill. Om Billie var man skulle ingen skriva om det här. En man kan ha på sig kostym och slips under sina första tre år i rampljuset och plötsligt kan han klä sig som Prince eller Mick Jagger, med bar överkropp och eyeliner, och ingen skulle säga ett knyst, avslutar Madonna.
Det går ju inte ens att veta vem man är förrän man åtminstone har kommit förbi tonåren.
Billie Eilish är 19 år och utvecklas fortfarande.
– Det går ju inte ens att veta vem man är förrän man åtminstone har kommit förbi tonåren, resonerar hon.
Sticker ut med sin udda stil
Stilen är fortfarande en blandning av streetwear och designerplagg. Under vår intervju, i en svit på supertjusiga The London West Hollwood hotel några dagar före festen, har Eilish på sig ett par stora beigeaktiga basketshorts och en vit hoodie med print i form av bikiniklädda animetjejer som blöder grön gegga över en Prada-märkt fotbollströja. Det honungsblonda håret är uppklippt i en axellång ”shag”, med lugg och naturligt fall. Hon är helt osminkad och de stora isblå ögonen ger henne en sorts utomjordisk utstrålning som för tankarna till den hypnotiska textraden Fifteen flares inside those ocean eyes. Eilish berättar att hon blonderade håret för att hon var trött på giftgrönt.
– Jag kunde inte röra mig fritt med det där håret, för det var så uppenbart jag. Jag ville bli mer anonym.
Med det nya blonda håret kände hon sig plötsligt fri, som att hon kunde upptäcka världen på nytt.
– Jag gick till en park med en kompis och kände först, ”Nej, jag kan inte ta av mig huvan!” Jag var livrädd för alla paparazzi och de där galningarna som brukade förfölja mig. Men min kompis tyckte, ”Oroa dig inte, det går bra. Inget kommer hända.” Så jag drog ner huvan och kände mig som en ny person.
Och precis som för de flesta som färgar håret är det inte särskilt märkvärdigt för Billie Eilish med lite förnyelse.
Jag var livrädd för alla paparazzi och de där galningarna som brukade förfölja mig.
– Det var inte så att jag tänkte, ”Nu kommer alla att få en helt ny bild av mig”. Jag har alltid haft olika hårfärger och stilar beroende på fas i livet. Jag ville att den här plattan skulle bli något eget.
Givetvis var det många fans som ogillade den nya looken och de var inte sena med att lufta sina åsikter.
– Häromdagen lade jag ut en video från när jag hade grönt hår och folk skrev, ”Jag saknar den här Billie, den grönhåriga Billie”, berättar hon.
Eilish har brett ut sig i den gigantiska L-formade soffan och fötterna dinglar över kanten. Hennes livvakt står positionerad vid dörren.
– Jag är fortfarande samma person, fortsätter hon. Jag är liksom inte en uppsättning Barbiedockor med olika stilar.
Eilish vill inte att hennes fans ska överanalysera valet av frisyr eller att hon nu bär mer avslöjande kläder. Faktum är att anledningen bakom de ratade överdimensionerade plaggen var av rent praktisk natur – hon avskyr helt enkelt sommarvärmen i Los Angeles.
– Häromdagen bestämde jag mig för att ha på mig ett linne, inte det minsta provokativt. Ändå vet jag att folk tänker, ”Herregud, hon klär sig sexigt och försöker säga något.” Men alltså, nej … Det är 40 grader varmt ute och jag vill ha ett linne på mig.
– Jag är avundsjuk på alla som inte använder sociala medier, jag känner mig helt utbränd där och önskar verkligen att jag slapp dem. Att kunna radera mina konton men ändå ha kontakt med fansen. Jag önskar att båda möjligheterna fanns, men det gör de inte.
Nya albumet handlar om senaste årets prövningar
Eilish berättar att hon saknar turnélivet och liveframträdandena, som hon ser som det ultimata sättet att möta sina fans på. Men med pandemin kom också en möjlighet att pausa och reflektera över hur framgångarna har påverkat hennes liv. Happier than ever är inget ”covid-album” i strikt bemärkelse, men det spelades in under lockdown och det är svårt att inte föreställa sig att isoleringen och oron över tillståndet i världen påverkade den kreativa processen.
– Skivan växte fram ur en hel del självreflektion, förklarar hon och ritar lite nervöst ett mönster med fingertopparna i soffans sammetstyg.
– Happier than ever är helt enkelt en bearbetning av traumatiska upplevelser.
Arbetet med den här skivan har varit smärtsamt men befriande.
Framgångarna må ha gjort Eilish till en kritikerfavorit, men de har inte kunnat skydda henne mot de svårigheter som så många unga kvinnor får utstå: toxiska pojkvänner, ett komplicerat förhållande till den egna kroppen, rädsla över att göra eller säga fel saker på nätet. Texterna på Happier than ever är råa och oförutsägbara, hon utforskar de senaste årens prövningar med brutal ärlighet. Eilish brottas med tunga ämnen, som hur den mänskliga strävan efter att bli åtrådd slår tillbaka mot unga kvinnor, hur offer får stå till svars för det de utsatts för och hur tjejer tvingas in i vissa fack och straffas när de inte passar in i dem.
– Arbetet med den här skivan har varit smärtsamt men befriande, sa hon till vännerna och alla gäster från branschen under releasefesten.
På Happier than ever hörs fortfarande den signifikanta, lite lågmält viskande rösten, men det märks också att hon förlitar sig alltmer på sången. Hon beundrar jazzartister som Julie London, Johnny Mathis och Peggy Lee och lyser upp när jag pratar om ”Billie bossa nova”, hennes tolkning av den brasilianska musikstilen.
– The girl from Ipanema är en av mina absoluta favoritlåtar, säger hon exalterat.
För såväl kritiker som fans är Billie Eilishs andra album en triumfartad vidareutveckling av debuten. Hon är en extraordinärt begåvad musikskapare som vägrar förlita sig på tidigare succéer och som inte drar sig för att belysa de allra mörkaste sidorna av kvinnliga erfarenheter. Hon har valt att göra en konstnärlig skiva – helt efter eget huvud – i stället för att snegla på trender, listor och andra människors förväntningar.
– Om man gör ett album för att tillfredsställa andra riskerar man att tappa bort själva lyckan i musikskapandet, säger brodern Finneas. Billie är motsatsen till det. Hennes kompass säger, ”Jag älskar det här” eller, ”Jag älskar inte det här”.
Det är sorgligt, för flickor uppfostras till att tävla mot varandra.
Eilishs vision fick utdelning. Happier than ever rusade snabbt förbi den sedvanliga listpopen och placerade sig på förstaplats i 19 länder, inklusive USA. Plattan har dessutom slagit rekord i vinylförsäljning, med flest sålda exemplar på 30 år. Eilish säger att hon är glad över att rock’n’rollen – speciellt den som framförs av tjejer – kommer tillbaka. Hon uppskattar andra artister som Willow Smith och Olivia Rodrigo och håller inte alls med om att kvinnliga musiker – eller kvinnor rent generellt – skulle vara särskilt illvilligt inställda till varandra. Folk har till och med försökt fabricera en rivalitet mellan Eilish och Rodrigo (”Det här är sann kärlek” skrev Eilish under en bildserie från releasefesten som hon lade ut på Instagram, där hon bland annat kramar Rodrigo.)
– Det är sorgligt, för flickor uppfostras till att tävla mot varandra. Och alla som opererar om sina kroppar eller ansikten och sedan förnekar det, de förvärrar allt.
För tydlighetens skull: Eilish är inte emot plastikkirurgi eller förskönande filter, men hon tror på öppenhet.
– Jag förstår absolut att man vill retuschera bort en finne, säger hon och pekar på ett litet ilsket utbrott på den egna kinden. Men ljug inte och typ, ”Åh, jag ser ut så här helt naturligt …”
De massiva framgångarna med album nummer två har inte direkt eliminerat hotet från stalkers eller dämpat de stridslystna nättrollen, men Eilish försöker lära sig att hantera de svåra sidorna av kändisskapet med värdighet och humor. Några dagar innan den här intervjun lämnades in till redaktionen avbröts en Q&A på nätet av ett litet troll med uppmaningen, ”Inga fler vanliga jävla outfits, vi är så fucking trötta … vad hände med dig.” I stället för att låta den negativa kommentaren ”såra henne ända in själen” svarade Eilish med en helt vansinnig bild där hon var klädd i en osedvanligt överdimensionerad smurfblå outfit. ”Vaddå, vill du ha tillbaka det här?” skämtade hon. Och internet skrattade – med henne, inte åt henne.
Billie Eilish Pirate Baird O'Connell
ÅLDER: 20 år.
FAMILJ: Mamma Maggie Baird, pappa Patrick O’Connell och storebror Finneas O'Connell.
GÖR: Artist.
BOR: Los Angeles.
FÖLJ: @billieeilish.
Vegan & djurrättsaktivist
Billie Eilish har varit vegetarian i hela sitt liv och vegan de senaste åren. Hon tar ofta tillfället i akt att värna om djur och miljö i intervjuer och via sitt Instagramkonto som följs av 96 miljoner. På Met-galan 2021 gjorde Billie Eilish storslagen entré i en puderrosa galakreation med långt släp från amerikanska modehuset Oscar de la Renta. Men hon hade ett krav för att bära klänningen – att varumärket skulle sluta använda päls i sina kollektioner för all framtid. Något som de sa ja till.
Av: Molly Lambert
Foto: Alique för ELLE US
Stylist Patti Wilson Stylist: Patti Wilson
Fotograf: Alique för ELLE US
Makeupartist: Robert Rumsey/A-Frame agency
Hårstylist: Benjamin Mohapi/Salon Benjamni
Manikyr: Ashlie Johnson/The wall group
Producent: Honor Hellon/Honor Hellon production
Set design: Nicholas Des Jardins/Streeters